- Någon gammal film, sa Pete och skakade uttråkat på huvudet.

Jag skakade på huvudet och sträckte mig fram till godisskålen som stod på vardagsbordet.

- Nej tack, sa jag och nappade åt mig ännu en godis innan jag gick in mot mitt rum igen.

NÅGRA DAGAR SENARE
Jag vaknade tidigt, vad jag kunde dömma utav mörket utanför mitt fönster. Min mage pirrade förväntansfullt, och då kom jag ihåg det. Det var min födelsedag! Jag var lika förväntansfull för min födelsedag varje år, även om jag detta år inte hade någon speciellt planerat. Jag hörde mamma och Pete vandra runt i lägenheten, viskandes till varandra för att inte väcka mig. Efter några minuter hörde jag hur dem blev helt tysta och jag hörde fotsteg komma närmare mitt rum. Jag lutade snabbt mitt huvud mot kudden och blundade.

- Ja, må hon leva, ja, må hon leva, ja, må hon leva uti hundrade år, sjöng dem när dem klev in över trösklen till mitt rum.

Jag slog upp ögonen och satte mig upp i sängen. Pete bar en bricka med en rosa prinssesstårta och tända ljus på.

- Grattis gumman, sa mamma och kramade om mig.
- Grattis Kath, sa Pete direkt efter henne.
- Tack, sa jag och log stort.

Dem placerade brickan bredvid mig på sängen och jag såg att det låg några kuvert där på också. Jag kollade igenom alla brev som önskade mig en bra födelsedag medan mamma skar upp tårtbitar till oss. Hon gav mig en och jag började genast äta.

- Det är inga inslagna födelsedagspresenter här, förklarade hon sedan.
Jag nickade för att visa att jag sett det. Mamma tog upp ett rosa, oöppnad kuvert från brickan och gav det till mig.
- Här är din present, sa hon.

Jag öppnade det sakta, och drog sedan ut ett kort med en stor bild utav Eiffeltornet på och ordet Paris. Jag rynkade på pannan och kastade en frågande blick på mamma.

- Du ska till Paris. Idag! Det är din födelsedagspresent.

- Åhherreud, då riktigt? Tjöt jag.

Mamma nickade och log stort.

- Och.. vi ska inte följa med, sa Pete sedan.

- Eh, va? Ska jag åka själv till Paris? Frågade jag med tvivel i rösten.

- Nej, du ska bo hos min syster, Marie. Du gillar väl henne? Sa Pete och jag nickade entusiastiskt.

Pete och mamma hade varit tillsammans i stort sett så länge jag kunde komma ihåg, så hans farföräldrar och syskon kändes som min familj.
- Tack, tack, tack! Pep jag och kramade om dem båda.

- Du åker som sagt i eftermiddag och kommer hem på söndag, sa mamma.

- Idag? Oj. Men.. jag har inte tagit ledigt från skolan! Sa jag.

- Vi har fixat det, såklart. Annars skulle det inte bli någon överraskning.
- Åh, tack, jag älskar er! Sa jag igen.

Medan jag klädde på mig ringde min mobil.

- Hej, svarade jag med ett leende och möttes av Justins röst som grattade mig.

- Tack, sa jag.

- Hur är det? Har du öppnat några paket ännu? Frågade Justin ivrigt.

- Ja, jag ska till Paris! Sa jag chokat.

- Oj. Med din mamma? 
- Nej, jag ska bo hos Pete's syster där, det ska bli underbart! Men jag kommer sakna dig, tillade jag.

Jag knäppte knappen till mina mörka jeans, och drog en ljusrosa cardigan över det söta, gråa linnet jag hade på mig.
- Mm, mumlade Justin.

- Jag är borta tills på söndag. Jag kan inte förstå att mamma låter mig åka iväg själv, sa jag och skakade på huvudet.

- Jag har också en överraskning till dig, sa Justin hemlighetsfullt efter vi pratat ett tag.

- Jaså? Vadå? Frågade jag nyfiket.

- Om jag berättade det skulle det inte bli en överraskning dummer, sa Justin och skrattade mjukt.

- Okej, okej. Men jag måste gå till skolan nu, sa jag.

- Grattis, vi syns snart, sa Justin.

Jag ryckte på axlarna och antog att han skulle komma till min skola eller något.

Men skoldagen gick och Justin dök inte upp. Jag hoppades att han skulle hinna hem till mig innan mitt plan gick, för jag ville säga hejdå till honom innan jag åkte. När skolan var slut grattade alla mig en extra gång, och hälsade att jag skulle få en bra resa. Skoldagen hade gått fort, men självklart hade min klass varit tvungen att sjunga för mig - usch! Jag skyndade mig hem och ägnade ett bra tag åt att packa. Jag stoppade ner pengarna jag också fått i present i en plånbok, och packade ner lite böcker och annat i en stor bag. 
När jag var klar var mamma och Pete redan hemma, och jag skulle behöva åka till flygplatsen om en timme.

Jag gick runt och hoppades på att Justin skulle komma, men jag hade inte hört ett ord av honom på hela dagen efter vårat telefonsamtal.

Tillslut behövde jag åka hemifrån, så mamma sa åt mig att vinka in en taxi medan hon bar ut mina väskor. Jag gjorde som hon sa och gick ner för alla trappor till entrén. Jag gick fort ut på gatan och kollade mig omkring efter en gul taxibil, men såg ingen på direkten. Plötsligt kände jag ett par händer runt min midja och en varm andedräkt mot mitt öra.

- Grattis på födelsedagen älskling.