Jag hoppade in i en taxi bredvid mamma och Pete, och längtade efter att få komma hem till våningen på Upper West Side.



Jag njöt av att vara hemma medan taxibilen åkte genom Central Park, fast än jag mycket hellre skulle velat vara med Justin just nu.
Efter några minuter saktade taxin in framför det höga huset vi hade våran lägenhet i.
Jag klev ut och lyfte ur mina två svarta resväskor ur bakluckan från taxin.
Jag gick efter mamma och Pete genom receptionen som fanns längst ner i höghuset.
- Hej Mr och Mrs Rose, hälsade en kvinna som satt i receptionen och räckte mamma nyckeln till våran lägenhet.
När Pete och mamma gifte sig bytte vi efternamn till Rose, som var Petes efternamn från början.

När vi kom upp till våran våning, och in i den fräscha hallen skyndade jag mig in i mitt rum med mina väskor.
- Katherine! Vi tänkte äta ute ikväll, vi har ingen mat hemma, vill du följa med? Ropade mamma.
- Hm, kan jag inte ta en pizza slice eller något? Föreslog jag.
- Jo, visst, jag lämnar några dollar på köksbordet.
Jag stängde dörren efter mig och ställde mina väskor bredvid min stora säng.
Väggarna i mitt ganska stora rum var vitmålade, och inredningen gick i mörkt trä och turkost.
Jag öppnade en dörr som ledde in till min lilla walk-in closet och började packa upp mina kläder.

Plötsligt drog jag upp en stor tröja, Justins tröja.
Under den sista veckan hade jag fått låna den när jag sov över hos honom, och hade inte lämnat tillbaka den.
Jag luktade lite på den, och upptäckte att den fortfarande doftade efter honom.
Jag stod med tröjan tryckt mot näsan en stund innan jag hängde den på en galge.

En stund senare ringde min mobil.
- Hallå, svarade jag.
- Hej Katherine! Pep min bästa kompis Crystal.
- Crystal, hej, svarade jag glatt.
- Är du hemma nu?
- Jaa, jag kom hem för någon timma sedan, sa jag.
- Okej, vill du träffas? Frågade Crystal.
- Gärna, sa jag och kände ett plötsligt sug av saknad efter Crystal.
- Ska vi träffas i Central Park? Föreslog Crystal.
- Absolut, vi syns om en halvtimme vid Strawberry Fields, sa jag och lade på.
Jag tog på mig ett par svarta jeans och en söt, ljusrosa blus som jag matchade med en virkad basker i samma färg.
Jag hämtade pengarna från köksbordet och drog på mig min skinnjacka innan jag gick ut.

- Katherine! Ropade Crystal när jag kom gående över vägen vid Dakota Building.
- Hej, ropade jag tillbaka och sprang fram till henne.
Hon slog armarna om mig och mina näsborrar fylldes av den blommiga doften från hennes blonda hår.
- Jag har saknat dig, sa jag.

- Och jag har saknat dig! Nu måste du berätta, hur har du haft det?
- Bra, svarade jag halvhjärtat och kollade bort.

- Bra? Frågade hon tveksamt och försökte kolla mig i ögonen.
- Mm.
- Katherine, jag känner dig. Jag vet när du ljuger. Berätta nu! 
- Okej, svarade jag och började berätta om hela sommaren.

Jag berättade om allt som hänt, om hur jag efter mitt och Justins sista möte rödgråten sprungit hem till Caitlin.
Hur hon fått mig att sova över hos henne, och hur hon och Ashley hela natten suttit och försökt trösta mig.
Om hur jag bara var inne i huset de återstående dagarna i Atlanta, förutom den gången jag gick tillbaka till klippan en sista gång.
Om hur mina tårar aldrig verkade ta slut, och om hur glad jag ändå var över att vara hemma.
Och om hur tom jag kände mig.
- Åh Katherine! Sa Crystal när jag var klar och tittade på mig med sina gröna ögon som nu var blanka av medlidande.

- Det känns förjävligt, förklarade jag och jag kände hur mitt försök att hålla inne mina tårar inte funkade.