- Kom, sa han och vinkade mig närmare sängen. Sedan drog han mig mot honom och fick ner mig under täcket.
Han lade sina armar runt mig och jag kunde känna hans varma hud mot min kropp. Han kysste mig långsamt och drog handen genom mitt hår. 
- Kom upp nu och gör dig i ordning, mumlade jag i hans öra.
- Inte än, sa han och höll om mig hårdare.
Jag kysste hans mjuka läppar men ryckte till när det knackade på dörren.
- Jag går ner till frukostbuffén, men ska åka sen. Klarar ni er verkligen? Hörde vi Kenny säga.
- Jadå, svarade Justin.
- Njaa.. Vet ni vad, jag kommer tillbaka inom någon timme. Så stanna kvar här i närheten och.. var försiktiga, sa Kenny och sedan vi hörde vi hans fotsteg försvinna i korridoren. Jag satte mig upp och tittade på Justin med rynkad panna.
- Varför låter han oss vara ensamma? Frågade jag förvirrat.

- Va?
- Ja, varför låter han dig vara ensam utan honom. Tänk om något händer!
- Det är din födelsedagsresa, så den ska vara så normal som möjligt för dig, sa Justin.
- Men.. är det inte farligt för dig?
- Äsch, det handlar ju bara om någon timme, sa Justin och kysste mig på pannan innan han gick iväg mot badrummt.

En halvtimme senare var vi äntligen på väg ner mot frukosten med min kurrande mage. Vi öppnade dubbeldörrarna som ledde in till en salong med ett tiotal små bord som stod en bit ifrån de avlånga borden som hade frukosten på sig. Vi styrde våra steg mot frukosten, tog en varsin tallrik och började ösa upp mat. Det fanns frukt och bär, flingor, yoghurt, croissanter, frukostmuffinsar, nybakat bröd och pålägg vid ett bort och varma som kalla drycker vid ett annat. När min tallrik var överfylld satte jag mig vid ett bort medan Justin gick bort till kocken som stod vid en lucka som ledde in till köket, och beställde en omelett. Jag högg in på min mat och kände hur hungerkänslan sakta försvann.

När vi en stund senare hade ätit upp bestämde vi oss för att gå utanför hotellet en liten stund. Det var sen morgon och dem flesta var på jobbet eller på skolan, så det var nästan tomt på gatorna och ingen lade så stor uppmärksamhet till Justin. Vi längs Seine och pratade om lite allt möjligt när Justins mobil ringde. Han drog upp den ur sin jacka, tittade på skärmen och vände sig sedan mot mig.
- Jag måste ta det här, sa han och gick iväg en bit från mig. Jag rynkade pannan och undrade vad han pratade om som inte jag kunde höra. Jag tog några steg närmare hans rygg som var vänd mot mig och blev ännu mer förvånad när jag hörde han mumla så tyst på franska att det var svårt att tyda något av det han sa. Jag skulle precis ta ytterligare ett steg mot honom när han avslutade samtalet och vände sig mot mig med ett stort leende på sina läppar. 
- Sådär, ska vi gå vidare? Frågade han glatt.
- Vem var det som ringde? Var jag tvungen att fråga medan vi fortsatte våran promenad vid vattnet.
- Åh, det var inget viktigt, sa han och viftade bort frågan. Sekunden senare tog han tag i min hand och drog mig mot ett sött litet caffé.
- Detta café har dem godaste crêpsen jag någonsin ätit, sa Justin när vi gick in genom dörren. Och när crêpes-doften slog mot mig glömde jag bort telefonsamtalet, precis som Justin nog ville att jag skulle göra.

På kvällen gjorde vi inget speciellt då vi fortfarande var lite trötta efter tidsomställningen, utan gick och lade oss tidigt. Precis som föregående kväll somnade jag i Justins säng, alldeles utmattad efter dagen.

Jag vaknade upp av att Justin kysste mig, och hans leende när han såg mitt nyvakna ansiktsuttryck fick nästan mitt hjärta att smälta. Jag lade lyckligt mina armar runt hans hals och besvarade hans kyssar. Efter en stund drog sig Justin undan och viskade lågt i mitt öra.
- Jag måste bort ikväll, jag är ledsen.
- Bort? 
- Mm, något möte inför mitt skivsläpp här i Frankrike, förklarade han och kysste min panna. Jag ryckte på axlarna och började tyst planera vilken film jag skulle se på TV:n vi hade på hotellrummet. För mig gjorde det ingenting med en ensam kväll på hotellrummet, jag behövde också plugga lite och det passade ikväll perfekt till.
- Ska vi gå upp? Frågade jag och satte mig upp i sängen med ett glatt leende.

Dagen spenderade vi på stan, nu hade många fans fått reda på att Justin befann sig här - så vi fick vara lite mer diskreta. Trots att Justin gick med både luva och solglasögon på sig kunde han inte dölja sin identitet för de få, lyckliga fans som råkade stöta på honom på stan. Vi hade shoppat lite, tagit en glass och ätit lunch innan vi åkte till Notre Dame och gått runt i den vackra kyrkan ett tag. Nu var Justin och Kenny borta på mötet och jag låg på sängen och hade precis startat ett Gossip Girl avsnitt. Efter ett tag knackade det på dörren och jag suckade irriterat - jag hatade när något störde mig när jag tittade på TV. Jag gick dit, kollade i kikhålet men det stod ingen utanför. Jag öppnade försiktigt dörren på glänt och upptäckte att det låg en liten gräddvit lapp utanför dörren. Snabbt tog jag upp den och stängde dörren.
"Kom till Parc du Champs de Mars - där väntar en överraskning"
Jag vände på lappen för att se om det stod något mer, men det gjorde det inte. Vem kunde ha skickat lappen? Ett galet Justin-fan? Men det vore väl lite väl överdrivet, att lura bort mig till Eiffel tornet för att sedan smyga sig på mig? Jag ryckte på axlarna och tänkte att jag kunde gå och kolla vad det var iallafall, vårat hotell låg nära Eiffel tornet och det var en härlig kväll. Jag drog av mig mina mjukisshorts och böt ut dem mot ett par jeans, och drog en mysig, grå tjocktröja över mitt linne innan jag gick. När jag kom ut i luften kände jag att jag gjort rätt val som struntat i jackan då det var en väldigt varm kväll. Jag började gå mot gräs plättarna som det stått på lappen och trots att jag försökte låta bli, kikade jag mig över axeln för att se så ingen följde efter mig. När jag kom närmare Eifell tornet kunde jag i dunklet urskilja hur det låt en filt och någon korg vid en av gräs plättarna. Jag styrde mina steg ditåt, och blev stående framför den mörka filten. Då hörde jag gitarrspel bakom mig och vände mig sakta om med ett leende på läpparna..

AVSLUTAD. Orkar inte med denna novell längre, börjar på en ny, men.. hoppas detta blev ett helt okej avslut..

När vi satte oss i bilen som stod utanför flygplatsen och väntade på oss vände jag mig mot Justin.
- Hur visste dem att du skulle hit? Frågade jag.

- Jag har faktiskt ingen aning. Mina fans är otroliga, svarade han och tog min hand i sin. Jag lutade huvudet mot Justins axel och tittade ut genom fönstret.
- Det är så otroligt vackert här, sa jag.
- Jag vet, svarade Justin och lekte med en lock av mitt hår.

Efter ungefär en halvtimme saktade bilen ner framför ett vitt hotell, med stora fönster och söta balkonger. Jag hoppade ut ur bilen efter Justin medan chaffören och Kenny lyfte ut våra väskor ur bakluckan. 
- Wow, Justin. Hotellet ser jätte fint ut, sa jag.

- Vad bra, sa han nöjt och slog armarna om mig.
- Kom nu, vi går in, sa Kenny trött och slog upp entré dörren.
Vi kom in till en luftig, vit lobby med mörkbruna detaljer. Vi gick fram till en lång, blank disk som var bemannad av två kvinnor ur personalen.

- Hej, vi hade bokat två rum, sa Kenny.

- Okej, vilket namn är det bokat i? Frågade den ena kvinnan och bröt lite på franska.

- Chandler Bing, sa Kenny och kvinnan knapprade lite på ett tangentbord.
- Ja, ett ensam rum och ett dubbelrum var det?
- Precis, sa Kenny samtidigt som jag slog mig ned i en av de mjuka sofforna som stod placerade lite här och var i lobbyn. Det var svalt i det stora rummet, och tomt på folk sånär som på en kvinna med två barn som precis klev ut genom hissen. Dem slängde en extra blick på Justin när dem passerade honom vid disken, men sa inget. Några minuter senare kom Justin och Kenny gående mot mig med två nycklar och vi åkte upp till hotellrummen.

Justin drog mig mot ena dörren som ledde till dubbelrummet, medan Kenny låste upp dörren till en andra.
- Ska vi bo i dubbelrummet? Frågade jag Justin förvånat. Han nickade och blinkade till mig.
- Vi syns om en kvart, sa Kenny innan han stängde dörren bakom sig. Jag och Justin klev in i vårat rum, och upptäckte ganska snart att det fanns två breda enkelsängar istället för en dubbelsäng i rummet. Jag skrattade och ryckte på axlarna, medan Justin såg aningen snopen ut. Jag gick förbi honom och hämtade min ena väska som jag sedan placerade under min säng.
- Hinner jag ta en snabb dusch? Frågade jag Justin som höll på att packa upp.

- Va? Ja visst, svarade han lite frånvarande. 
- Toppen, sa jag till mig själv och gick in till badrummet.

När jag kom ut ur duschen drog jag en vit handduk runt mig och gick tillbaka till sovrummet där jag hade mina resväskor. Justin tittade upp från sin mobil som han höll på med när jag började rota efter kläder i resväskan. Jag tog fram ett par ljusa jeans och en tunn, svart långärmad tröja. Efter en sekundstvekan började jag byta om med ryggen mot Justin. När jag vände mig om märkte jag hur han tittade på mig.

- Du hade inte behövt stirra, sa jag och satte upp håret i en högt tofs.
- Jag kunde inte låta bli, sa han och log retsamt mot mig.
Jag fnittrade till lite och virade en stor beige halsduk runt min hals.
- Kom nu, vi måste gå, sa jag och försökte dra upp Justin ur sängen.

- Bara om jag får en puss, sa han och lät gulligt löjlig.

Jag kysste honom på munnen och drog sedan med mig honom upp ur sängen. När vi tagit på oss våra jackor tog vi hissen ner till lobbyn där Kenny väntade.
- Vad ska vi göra? Frågade jag glatt och tog Justins hand.
- Vi kommer vara ganska trötta tidigt ikväll pågrund av jetlagen men vi kanske kan titta runt på stan lite, föreslog Kenny.

Efter vi gått runt i Paris i någon timme och bara kollat på den vackra staden slog vi oss ned på en restaurang. Det var mitt på dagen i Frankrike, och solen värmde så vi bestämde oss för att sätta oss på uteserveringen restaurangen hade på baksidan av huset. 
- Det skulle varit mysigare att sitta så man såg staden, men nu blir vi iallafall inte störda av några fans, sa Justin och tittade på mig. 
- Det är mysigt här också, sa jag och såg mig om i den lummiga trädgården. 
Vi beställde in mat som vi hungrigt slängde i oss när den serverades.
- Jag har en gammal kompis här som jag tänkte träffa imorgon, jag antar att ni klarar av att ta hant om er själva? Sa Kenny.

- Toppen, sa Justin och nickade.
Efter ett tag var vi klara, och jag gäspade stort.
- Trött? Frågade Justin.

- Mm, mumlade jag.

- Ska vi ta och åka hem då? Frågade Kenny och reste sig upp.

När vi kom ut på gatan kryllade det av folk där, och vi skyndade oss in i en taxi så det inte skulle bli någon stor uppståndelse över Justin. När vi kom till hotellet hade jag svårt att hålla uppe mina ögonlockar men var fortfarande vaken när jag klev in till hotellrummet. Jag drog snabbt av mig mina kläder och kröp in i ett par mjuka pyjamas byxor och ett mjukt linne. Jag gick bort till badrummet där Justin borstade sina tänder, och jag följde hans exempel och tryckte ut lite tandkräm på mig rosa tandborste. När jag var klar i badrummet gick jag tillbaka till sovrummet där Justin nu satt utan tröja och lekte med sin mobil. Jag betraktade hans magmuskler och kände hur mina ben blev lite svagare, osäker på om det var jetlagen eller synen av Justin som var orsaken.
- Du behöver inte stirra, imiterade Justin mig med ljus röst när han upptäckte att jag tittade på han.
Jag log och skakade på huvudet medan jag kröp ner i min säng och blundade.

- Nej, kom hit, sa Justin och klappade på sin säng.
Jag var bara halvt vid medvetande nu, men tog mig på något sätt över till Justins säng.
När mitt huvud nuddade kudden sov jag, men kände ändå hur Justin lade sina armar runt min midja och kramade om mig.

Några timmar senare satt vi på planet som precis lyft från startbanan. Jag satt bredvid Justin, som hade Kenny på sin andra sida. Kenny satt för tillfället och tittade ut genom fönstret, och Justin lyssnade på musik i sina JustBeast. Själv satt jag och läste, när jag kände att Justin kollade på mig. Jag höjde blicken och mötte hans ögon.
- Vad läser du? Frågade han och tog boken ifrån mig.

- The Last Song, läste från framsidan.

Jag nickade och tog tillbaka boken.

- Den är bra. Sorlig, sa jag och fortsatte att läsa.

Efter ett tag tittade jag upp från boken igen och såg att det var mörkt utanför flygplansfönstrerna. Både Justin och Kenny sov, så jag gick snabbt på toa innan jag återgick till boken som nu börjat bli allt sorligare.

När jag läst yttligare några kapitel kände jag hur Justin strök mig över kinden och jag vände mig överraskat mot honom.

- Hur är det? Frågade han och jag hörde att han lät orolig.
- Bra, hurså? Svarade jag och skrattade till.

- Du gråter, kommenterade han och tittade på mig med förbryllad blick.

Jag drog med fingrarna över ena kinden och kände fuktig hud.

- Jag insåg inte att jag grät, sa jag och rykte på axlarna.

- Varför grät du? Svarade Justin oroligt.

- Boken är väldigt sorlig, sa jag och log.
- Okej, sa Justin och skrattade lite.
- Får jag läsa vidare nu? Frågade jag och vände mig mot boken.

Justin tog tag i min haka och kysste mig.
- Nu får du läsa vidare, sa han och vände bort mitt ansikte från honom.

Flera timmar senare när jag hade läst ut boken, satt jag och Justin och spelade kort när pilotens röst genom högtalarna meddelade att vi snart skulle landa. Jag pep till av glädje för att snart vara framme och knäppte fast säkerthetsbältet runt mig. Justin skakade Kenny, som fortfarande sov, lite lätt och sekunden senare ryckte han till.
- Vi ska landa nu, sa Justin och flinade mot Kennys förvånade, nyvakna ansiktsuttryck.

När vi en halvtimma senare gick ut ur planet sken solen för fullt, och vi började sakta gå mot rullbanden som våra väskor skulle komma på.

- Eh, Katherine, sa Kenny medan Justin gick och hämtade en vagn vi kunde köra väskorna på.

- Mm, sa jag och log mot honom.

- Det kan komma ett par fans som har väntat på Justin här, så var beredd på det, varnade han mig.

Jag ryckte på axlarna och sa att det inte gjorde något alls.

Vi slapp vänta så länge på våra väskor, och när Kenny lyft upp väskorna på vagnen började vi gå mot utgången. När vi kom till ankomsthallen stod det runt 20 tjejer där som alla tjöt till när Justin visade sig.
- Justin, jag älskar dig! Tjejerna skrek och alla försökte fånga Justins uppmärksamhet. Dem stod, förvånadsvärt, stilla och rusade inte fram mot oss. Justin log stort mot sina fans, vinkade och gick sedan fram till dem. Jag och Kenny stod och små pratade vid sidan om och väntade på att Justin skulle bli klar.

- Det finns en kiosk här, vill du ha något? Frågade Kenny och nickade mot en butik.
- Visst, sa jag och Kenny gick med mig mot kiosken.

Jag kastade en blick bak mot Justin och frågade sedan Kenny om vi verkligen kunde lämna honom där.

- Det går snabbt, och dem var ganska lugna. Det står förresten en massa vakter där, förklarade Kenny.
Då upptäckte jag att det stod flera svartklädda män vid tjejerna och förhindrade dem från att springa fram mot Justin. Vi klev in i den lilla butiken och jag valde snabbt en cola åt mig, och tog med mig en ginger ale till Justin innan jag gick mot Kenny som stod vid kassan med en tidning och en påse chips i handen.

- Klar? Frågade han och jag nickade. När vi betalat gick vi ut mot Justin som fortfarande stod och pratade med sina fans.

- Justin, vi måste nog dra nu, sa Kenny och nickade mot utgången. Justin nickade och försäkrade sig sedan om att han inte glömt att signera något till någon av tjejerna.
- Hejdå, vi ses! Ropade Justin mot skaran och fansen medan vi gick ut genom dörren och mot bilen.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Äntligen tillbaka! Lite tråkigt inlägg men jag behöver komma in i storyn igen ;)

- Grattis på födelsedagen älskling.

Jag log stort och vände mig om.

- Justin, sa jag och slängde mig runt hans hals.

- Grattis igen, sa han och kysste mig.

- Jag trodde inte du skulle komma, sa jag.

- Såklart jag skulle säga hejdå till dig, och jag sa ju att jag hade en överraskning åt dig.
Jag nickade och kramade om honom ännu en gång.

- Kommer din mamma snart? Planet går om ett tag, sa Justin och slängde en blick på sitt armbandsur.

I det ögonblicket klev mamma ut genom dörren, bärandes på mina väskor.

- Hej Justin, sa hon och log.

- Hej, svarade han och öppnade en dörr till en stor, svart bil med tonade rutor åt oss.

- Ska.. ska vi åka i den här bilen? Sa jag chockat.

- Mm, svarde Justin och nickade.

- Herregud, pep jag och satte mig på de ljusbruna sätena.
Jag hörde hur Justin hjälpte mamma att bära in mina väskor i bagageluckan, men kunde också höra hur dem viskade om något. Jag rynkade pannan, men glömde bort att fråga vad dem pratat om så fort dem satte sig i bilen.

- Hej Katherine, hälsade en mörk röst från framsätet.

- Kenny? Vad gör du här? Frågade jag skrattande.

- Justin sa att du behövde skjuts.. Sa Kenny och startade sedan bilen.
Mamma och Justin satt och pratade medan jag satt och beundrade New York genom fönstret. Det var inte så jätte mycket trafik, så vi slapp sitta i några långa bilköer.

Efter ett tag vände sig mamma mot mig och log.

- Nu får ni ha det så bra i New York, så kommer jag och Pete hämta er här på söndag, sa mamma.

- Vi? Frågade jag tveksamt, jag visste inte att Marie skulle med till New York sedan?
- Det ska hon inte, sa mamma.
- Vad menar du med vi då? Frågade jag och skrattade till.

- Dig och mig, sa Justin.

- Va? Ska du.. du, med? 
Mamma nickade och kollade förväntansfullt på mig.

- Aaaah, tjöt jag och log med hela ansiktet.

Jag kände hur lyckliga fjärilar for omkring i hela min kropp.

- På riktigt? Frågade jag.

- Ja, på riktigt, sa mamma och log mot mig.

- Men.. hur visste du om det? Hur visste du att jag skulle till Paris? Frågade jag Justin.
- Din mamma ringde mig faktiskt och frågade för ett tag sedan, sa han.

- Varför? 
- Marie jobbar ju, du skulle bli ensam, förklarade mamma.

Jag kramade glatt om henne och kände hur magen pirrade av tanken på att vara i Paris med Justin. Det kändes som att det var mycket längre än bara några veckor sedan vi träffades igen, och det skulle vara underbart att få resa bort med honom.
- Tack, tack, tack så mycket, tjöt jag.

- Mina öron, hörde jag Kenny mumla från framsätet.
- Förlåt, sa jag utan att låta minsta ångerfull.
Jag tittade in i Justins ögon som lös av glädje, och ville bara skrika ännu högre.

- Du får ta hant om dem bra, sa mamma till Kenny.

- Ska du också med?

- Ja, tror du vi skulle låta dig och Justin åka iväg ensamma? Frågade mamma och tittade på mig med tvivel i blicken.

Jag ryckte på axlarna.

- Vi bor ju hos Marie, sa jag tveksamt.

Mamma skakade på huvudet och bilen sakta in. Jag tittade mig omkring och upptäckte att vi redan var vid flygplatsen.

Mamma följde med oss in till flygplatsen där hon ställde ner en utav mina väskor på marken.

- Hejdå gumman, ha det så bra! Sa hon och drog in mig i hennes famn.

- Hejdå mamma, svarade jag.

- Älskar dig.

- Älskar dig också, tack för en underbar födelsedag, sa jag och kramade om henne en sista gång.
Justin och Kenny sa också hejdå till mamma, innan hon vände om och gick ut från flygplatsen.
Jag tog upp mina väskor och vi började gå mot incheckningen.

Då hörde jag ett ljust tjut och vände mig om.

- OH MY BIEBER! DET ÄR JUSTIN! BIEBER! Skrek en ljus tjej till en tjej i samma ålder, och ett äldre par, antagligen tjejens föräldrar.

- Eh, sa jag till Justin.

- Ta det lugnt, dem vill bara ta några bilder eller så, sa han lugnt och log mot dem.

Tjejerna kom närmare och tryckte sina händer mot deras munnar som för att försöka låta bli att skrika.
- Hej, sa Justin med skrovlig röst.

- He.. Hej, pep dem till svar med stora ögon.
- Hur mår ni? Frågade Justin och tittade dem i ögonen.

En utav tjejerna, den blonda, såg ut som att hon skulle svimma och bara slog sig själv på låret.

- Hur är det? Frågade Justin och tog tag i hennes arm.
Hon skakade på huvudet och jag såg att hennes ögon var tårade. Jag visste inte vad jag skulle göra, utan stod bara där och log lite mot dem. Inte för att dem slängde minsta blick åt mitt håll när självaste Justin Bieber var mitt framför dem.
- Ta det lugnt, uppmanade Justin henne och kramade om henne, få inte spel - det är bara jag.

Efter någon minut hade tjejerna lugnat sig lite och kunde få ut ord som lät förståliga genom deras munnar. Jag slängde en blick på klockan och såg att den hunnit bli ganska mycket. Kenny hade redan ställt sig i kön till att checka in våra väskor och det var snart dags för oss att gå dit. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag drog Justin lite lätt i hans jackärm.
- Eh, Justin? Frågade jag lågt.

Han vände sig mot mig med glada ögon.

- Det är snart våran tur, sa jag och nickade mot kön som Kenny snart stod längst fram i.

Jag vände mig mot tjejerna igen, som kollade på mig med stora ögon.

- Hej, sa jag och log lite tveksamt.

- Är du.. Katherine Rose? Jag har sett bilder på er tillsammans, sa en utav tjejerna.
Jag nickade lite och kollade snabbt på Justin. Jag såg att han ville lämna ämnet om han och mig, så han kramade om tjejerna en sista gång och gick sedan mot kön med mig efter sig.

När vi ställde oss i kön upptäckte jag att många människor slängde en extra blick på Justin när dem gick förbi oss och några viskade till varandra när dem såg honom.
- Snart bär det av, sa jag.

- Ja, är du spänd? Sa Justin.

Jag nickade lite, men sa att jag mest var förväntansfull.
- Jag med, flera dagar i Paris med bara dig, viskade Justin som plötsligt stod väldigt nära mig.

Han såg fram emot att vara med mig, bara mig, tänkte jag överlyckligt.
Jag slog armarna runt mig, och lutade sig fram till mitt precis som han gjort tidigare.

- Grattis, åter igen, gumman. Jag älskar dig.
Det kändes som att hela jag skulle explodera av lycka, och log stort.

- Jag älskar dig också, viskade jag.
- Du är glad idag, kommenterade Justin när han dragit sig ifrån mig.
- Det är min födelsedag. Och brukar jag inte vara glad? Frågade jag.

- Jo, absolut. Du är bara extra sprudlande idag, påpekade Justin.

Jag ryckte på axlarna och lade huvudet på sned.

- Hur kan jag inte vara glad när jag ska resa bort med dig?

- Någon gammal film, sa Pete och skakade uttråkat på huvudet.

Jag skakade på huvudet och sträckte mig fram till godisskålen som stod på vardagsbordet.

- Nej tack, sa jag och nappade åt mig ännu en godis innan jag gick in mot mitt rum igen.

NÅGRA DAGAR SENARE
Jag vaknade tidigt, vad jag kunde dömma utav mörket utanför mitt fönster. Min mage pirrade förväntansfullt, och då kom jag ihåg det. Det var min födelsedag! Jag var lika förväntansfull för min födelsedag varje år, även om jag detta år inte hade någon speciellt planerat. Jag hörde mamma och Pete vandra runt i lägenheten, viskandes till varandra för att inte väcka mig. Efter några minuter hörde jag hur dem blev helt tysta och jag hörde fotsteg komma närmare mitt rum. Jag lutade snabbt mitt huvud mot kudden och blundade.

- Ja, må hon leva, ja, må hon leva, ja, må hon leva uti hundrade år, sjöng dem när dem klev in över trösklen till mitt rum.

Jag slog upp ögonen och satte mig upp i sängen. Pete bar en bricka med en rosa prinssesstårta och tända ljus på.

- Grattis gumman, sa mamma och kramade om mig.
- Grattis Kath, sa Pete direkt efter henne.
- Tack, sa jag och log stort.

Dem placerade brickan bredvid mig på sängen och jag såg att det låg några kuvert där på också. Jag kollade igenom alla brev som önskade mig en bra födelsedag medan mamma skar upp tårtbitar till oss. Hon gav mig en och jag började genast äta.

- Det är inga inslagna födelsedagspresenter här, förklarade hon sedan.
Jag nickade för att visa att jag sett det. Mamma tog upp ett rosa, oöppnad kuvert från brickan och gav det till mig.
- Här är din present, sa hon.

Jag öppnade det sakta, och drog sedan ut ett kort med en stor bild utav Eiffeltornet på och ordet Paris. Jag rynkade på pannan och kastade en frågande blick på mamma.

- Du ska till Paris. Idag! Det är din födelsedagspresent.

- Åhherreud, då riktigt? Tjöt jag.

Mamma nickade och log stort.

- Och.. vi ska inte följa med, sa Pete sedan.

- Eh, va? Ska jag åka själv till Paris? Frågade jag med tvivel i rösten.

- Nej, du ska bo hos min syster, Marie. Du gillar väl henne? Sa Pete och jag nickade entusiastiskt.

Pete och mamma hade varit tillsammans i stort sett så länge jag kunde komma ihåg, så hans farföräldrar och syskon kändes som min familj.
- Tack, tack, tack! Pep jag och kramade om dem båda.

- Du åker som sagt i eftermiddag och kommer hem på söndag, sa mamma.

- Idag? Oj. Men.. jag har inte tagit ledigt från skolan! Sa jag.

- Vi har fixat det, såklart. Annars skulle det inte bli någon överraskning.
- Åh, tack, jag älskar er! Sa jag igen.

Medan jag klädde på mig ringde min mobil.

- Hej, svarade jag med ett leende och möttes av Justins röst som grattade mig.

- Tack, sa jag.

- Hur är det? Har du öppnat några paket ännu? Frågade Justin ivrigt.

- Ja, jag ska till Paris! Sa jag chokat.

- Oj. Med din mamma? 
- Nej, jag ska bo hos Pete's syster där, det ska bli underbart! Men jag kommer sakna dig, tillade jag.

Jag knäppte knappen till mina mörka jeans, och drog en ljusrosa cardigan över det söta, gråa linnet jag hade på mig.
- Mm, mumlade Justin.

- Jag är borta tills på söndag. Jag kan inte förstå att mamma låter mig åka iväg själv, sa jag och skakade på huvudet.

- Jag har också en överraskning till dig, sa Justin hemlighetsfullt efter vi pratat ett tag.

- Jaså? Vadå? Frågade jag nyfiket.

- Om jag berättade det skulle det inte bli en överraskning dummer, sa Justin och skrattade mjukt.

- Okej, okej. Men jag måste gå till skolan nu, sa jag.

- Grattis, vi syns snart, sa Justin.

Jag ryckte på axlarna och antog att han skulle komma till min skola eller något.

Men skoldagen gick och Justin dök inte upp. Jag hoppades att han skulle hinna hem till mig innan mitt plan gick, för jag ville säga hejdå till honom innan jag åkte. När skolan var slut grattade alla mig en extra gång, och hälsade att jag skulle få en bra resa. Skoldagen hade gått fort, men självklart hade min klass varit tvungen att sjunga för mig - usch! Jag skyndade mig hem och ägnade ett bra tag åt att packa. Jag stoppade ner pengarna jag också fått i present i en plånbok, och packade ner lite böcker och annat i en stor bag. 
När jag var klar var mamma och Pete redan hemma, och jag skulle behöva åka till flygplatsen om en timme.

Jag gick runt och hoppades på att Justin skulle komma, men jag hade inte hört ett ord av honom på hela dagen efter vårat telefonsamtal.

Tillslut behövde jag åka hemifrån, så mamma sa åt mig att vinka in en taxi medan hon bar ut mina väskor. Jag gjorde som hon sa och gick ner för alla trappor till entrén. Jag gick fort ut på gatan och kollade mig omkring efter en gul taxibil, men såg ingen på direkten. Plötsligt kände jag ett par händer runt min midja och en varm andedräkt mot mitt öra.

- Grattis på födelsedagen älskling.

- Var har du varit? Frågade mamma.

- Hos Justin, sa jag.
Jag krängde av mig jackan och hängde upp den på en galge i hallen.

Påväg in till toaletten, där jag skulle ta en dusch, stack jag in huvudet till vardagsrummet där mamma och Pete satt.

- Jag åt där, så jag är proppmätt, förklarade jag.
Sedan gick jag in till badrummet som var inrett med vitt kakel och tog av mig mina kläder innan jag tog en varm, välbehövlig dusch.

Tjugo minuter senare virade jag in mig i en rosa handduk, och virade en rosa runt mitt blöta hår.
Jag tog mina saker och skyndade mig in till mitt rum.

Jag drog på mig ett par gröna mjukisbyxor och ett gulligt vitt linne, och sedan satte jag mig på min säng med en tjock historia bok.

Jag gäspade och kände hur trött jag var, men fortsatte plugga då jag snart hade prov.

Efter ett tag öppnade jag ögonen och insåg att jag förmodligen somnat till medan jag pluggade. Jag kollade ner på mina kläder och insåg att jag hade på mig en stor, grå tröja där det stod Justin Bieber på med stora, lila bokstäver.
Jag tittade förvirrat på den, men sedan kände jag att jag var otroligt törstig och behövde dricka lite vatten.

Så jag ställde mig upp och gick ut i köket, och började hälla upp ett glas med vatten.

När jag vände mig om stod det en tjej med blont hår framför mig, och blängde surt på mig.

Hon hade på sig en tröja med ett tryck av Justins ansikte och ett par av mina shorts på sig.

Hon ställde sig nära mig och helt plötsligt stod det tio andra tjejer, också dem med Justin tröjor på sig, runt oss och alla gick hotfullt närmare mig.
- Dejtar du Justin? Viskade den blonda tjejen plötsligt.

Jag svarade inte och hon tog ännu ett steg närmare mig.

- Är du tillsammans med Justin? Viskade hon igen och jag skakade lite lätt på huvudet.

- DU LJUGER! Skrek hon högt och jag backade skräckslaget.

- Du är väl Katherine Rose? Du dejtar väl Justin Bieber? Du känner väl honom? Varför är du med honom? Vad håller du på mig? Varför ljuger du?
Rösterna kom från en olika håll, och köket fylldes med mer och mer Justin fans som alla kollade på mig med hat i blicken.

Dem stod runt mig i en cirkel och skrek åt mig, och jag föröskte be dem att gå.

- Om du sårar honom, då kommer vi alltid hata dig! Vi kommer att döda dig, fattar du det? Du kommer dö! Lämna honom ifred, han är våran!
Nu såg jag att folk hade bilder på mig och Justin i sina händer och dem tryckte upp dem framför mitt ansikte.
Jag bestämde mig för att fly, och försökte springa ut ur köket, men stoppades av massorna av fans som tog tag i mig och ruskade mig hårt.

- Sluta, sluta! Ropade jag panikslaget.

Sekunden efter pep mitt alarm till och jag satte mig upp i sängen.
Jag kände hur svetten rann ner för min hals, och jag andades snabbt.

Det var bara en dröm, det var ingen galen mobb av fans i mitt kök som försökte göra mig illa.
Som för att extrakolla tittade jag ner på mina kläder och såg att det var samma mjukisbyxor och samma linne som under gårkvällen.
Jag upptäckte att mina läxböcker låg uppslagna runt omkring mig och förstod att jag måste ha somnat medan jag pluggade igår kväll.

Jag andades långsamt och försökte få mitt hjärta att slå så förbaskat fort.
Efter ett tag var andningen under kontroll, så jag skyndade mig in till badrummet där jag drog en borste genom mitt toviga hår.
När det någon minuter senare hängde ner över axlarna i stora vågor sminkade jag mig snabbt, och borstade tänderna.

När jag en halvtimme senare ätit frukost och klätt på mig begav jag mig mot skolan.
Det var ruskigt och kallt ute, regnet bara forsade ner över Manhattans gator -  gårdagens fina väder var som bortblåst.
Skoldagen gick fort och jag skyndade mig mot Justins lägenhet.
När jag väl kom fram tog jag hissen upp till honom, och plingade otåligt på dörren.

- Ta det lugnt! Hörde jag honom ropa från insidan.
Sekunden senare slog han upp dörren och där stod han, i hela sin perfektion.

- Hej, andades jag och slängde mig runt hans hals.

- Hej, skulle du ha någonting emot att ta av dig din blöta jacka innan du dränker mig? Skrattade Justin och backade ett steg.

Jag skakade på huvudet och drog ner dragkedjan till min svarta jacka innan jag hängde upp den på en galge i den bruna hallen.

- Hej, upprepade jag igen och tog av mig mina skor.

Han kom fram till mig och drog mig närmare honom, innan han kysste mig.

Jag besvarade kyssen och drog min hand genom hans mjuka hår.

- Hur mår du? Frågade han när vi tio minuter senare satte oss vid hans matbord med en varsin bit kladdkaka framför oss.

- Sådär, jag hade världens mardröm inatt, berättade jag och tog en tugga av kakan.

Justin tittade nyfiket på mig medan jag tuggade och jag gav honom en frågande blick.

- Vad tycker du? Frågade han ivrigt.

- Om vad?
- Kakan! Jag bakade den själv, sa Justin och log stolt.

- Aw, den var jätte god, sa jag och tog en till tugga.

- Men, vad handlade drömmen om? 
- Inget speciellt, du skulle bara skratta åt den, sa jag och tittade bort från hans ögon.

- Berätta nu, du får mig bara ännu mer nyfiken, sa han och knuffade till mig.
- Äh, den handlade om att det kom en massa av dina galna fans till mitt kök och hotade mig. Dem sa att jag skulle dö, berättade jag.

Jag hörde Justin frusta till av skratt och jag tittade ilsket på honom.

- Förlåt, men jag tror inte att mina fans skulle försöka döda dig! Sa han och log stort.

Jag ryckte på axlarna och stämde in i hans skratt.
- Nej, det vet jag. Men det kändes så verkligt, sa jag och skakade på huvudet.

Justin skyndade sig på med sig tröja igen, och jag rättade till mitt hår.



- Justin? Är du hemma? Ropade Pattie från hallen.

- Jag är här, och Katherine också! Svarade Justin.

Hon kom in i hans rum och kramade om mig.

- Det var ett tag sedan, log hon.

Jag nickade stort.
- Hur mår du? Frågade jag sedan.

- Jag mår bra, du då?

- Jag mår super, svarade jag.
- Vad bra. Vill du äta här?
- Absolut! Sa jag och log.
Patte gick ut i köket för att börja med maten och jag och Justin satte oss på hans säng igen.

Efter en halvtimme ropade Pattie, och vi gick ut till köket där det doftade underbart.
- Vad gott det luktar! Sa jag och slog mig ned på en vit stol.

- Tack, svarade Pattie och bar fram en kastrull till matbordet.

- Mm, pesto-pasta, sa Justin uppskattande och satte sig bredvid mig.
Vi högg in och det smakade otroligt not bättre än det luktade.
- Så, vad har du hittat på den senaste tiden? Frågade Pattie när hon tuggat ur en tugga.
- Åh, jag har pluggat mycket, sa jag och tog en klunk lättdryck.
- Jag förstår det, har du mycket prov?

Jag nickade till svar.
- Jag är glad över att slippa gå i skolan hela dagarna, sa Justin och log retsamt.
- Ha-ha, sa jag.
- Men du pluggar väl ändå Justin? Frågade Pattie med allvarligare röst.

- Jaa, sa Justin.

- Säkert? Du måste få en bra utbildning, fortsatte Pattie.

- Jaa mamma, sluta, stönade Justin och himlade med ögonen.

- Okej, okej, sa Pattie och tog en till tugga.

Efter middagen behövde jag bege mig hem, så jag tackade Pattie för maten och gick sedan ut i hallen.

Jag hörde Justins fotsteg efter mig när jag drog på mig min jacka.

Jag vände mig om och kramade om honom.

- Vi syns imorgon? Frågade Justin lågt mot mitt hår.
- Absolut! Jag behöver bara plugga inför ett historia prov, sa jag.

- Det kan jag hjälpa dig med, sa Justin och drog sitt ansikte närmare mitt.
Han kysste mig försiktigt och kramade om mig en sista gång innan han öppnade ytterdörren åt mig.

Jag gick lyckligt ut genom hans entréport och det var så soligt att jag bestämde mig för att gå hem, även om det skulle ta ett tag.

Efter några minuter märkte jag hur en tjej kollade lite konstigt på mig när jag var påväg åt hennes håll.
Jag kollade bort, men kunde inte låta bli att kasta en blick mot henne igen för att se om hon fortfarande kollade på mig.

Det gjorde hon, och när jag kom närmare öppnade hon munnen för att säga något.
Hon hade långt blont hår, och var några centimeter längre än mig.

- Dejtar du Justin? Frågade hon och jag stannade chockat.

- Eh, va?
- Dejtar du Justin Bieber? Upprepade hon.

Jag visste inte vad jag skulle säga, hur visste hon att vi dejtade?
- Du är väl Katherine Rose? Frågade hon nu lite irriterat.

Jag nickade och svalde.
- Hur.. Varför tror du att vi dejtar? Frågade jag långsamt och tvingade mig att inte avslöja något då Justin sagt att han tyckte vi skulle vänta med att bli officiella.
- Vi har sett bilder på er. Många beliebers tror att ni är tillsammans, sa tjejen.

- Eh, jaha, sa jag.
- Så? Dejtar ni? Frågade hon otåligt.
Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag skakade bara lite förvirrat på huvudet.
- Ursäkta, jag.. jag måste verkligen gå nu, sa jag och skulle precis börja gå när hon ställde sig framför mig.
- För om ni gör det, och du sårar honom.. Då jävlar, sa hon och blängde på henne.

Mina ögon blev stora, och jag gick bara förbi henne.

Vad hade precis hänt? Hur visste dem att vi dejtade? Och hade hon faktiskt hotat mig?
Jag kollade mig omkring för att se att hon inte gick efter mig, och drog sedan upp telefonen och slog Justins nummer.

- Hej, älskling, svarade han efter någon ton.

- Hallå, du kan inte gissa vad som precis har hänt! Sa jag.

- Vadå? 
- Det kom fram en främmande tjej och frågade om vi dejtade, hon sa att hon sett bilder på oss. Jag svarade inte, och när jag skulle gå hotade hon mig, hon sa att "om jag sårar dig, då jävlar", sa jag chockat.

Justin var tyst i luren ett tag.

- Hon var helt sjuk, sa jag.

- Paparazzis har väl sett oss tillsammans, jag borde räknat ut det, sa Justin.

- Jo, men hon kan väl ändå inte hota mig, sa jag.

- Hon menade säkert inget illa, hon ville bara veta, dem är väldigt beskyddande över mig, förklarade Justin.

- Och? Hon kan inte bara hota mig, tyckte jag.

Justin sa inget och jag skakade irriterat huvudet åt honom.

- Och man pratar väl inte bara med en främmande på det sättet, hon var säkert sinnessjuk, fortsatte jag.

- Katherine, det är ett av mina fans du pratar om, sa Justin hårt.

- Jag vet, men hon kan ju inte bara hota mig på det sättet. Tar du hennes parti? Sa jag surt.
- Du måste förstå.. började Justin men jag avbröt honom.
- Du måste förstå att det inte är friskt att göra så!

- Jag förstår om du är chockad och upprörd, och det var inte rätt på något sätt av tjejen att göra så. Men de är mina fans, och de är på det sättet. Lite galna, men helt underbara. Och de flesta är inte alls som tjejen du träffade på, jag lovar, sa Justin lugnade.

- Okej, okej, sa jag och försökte andas långsamt.

- Är du okej? Om någon frågar något om det igen, så svara inte, sa Justin.
- Okej, sa jag igen.
- Jag måste gå nu, älskar dig! Sa Justin och lade på.

Jag tog ett djupt andetag och släppte långsamt ut luften.

Jag var inte lika chockad längre, men jag hade blivit så sjukt överraskad när tjejen börjat prata med mig.

"De flesta är inte alls som tjejen du träffade på" hörde jag Justins röst säga i huvudet, och bestämde mig för att tro på det.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi har mycket i skolan just nu, men gör vårat bästa! Kommentera mycket nu ;)

- Vi kan väl ta en fika? Jag bjuder, sa Justin.



Vi gick in till caféet och beställde lite att äta på, men satte oss på uteserveringen.
- Så, vart bor du? Frågade Justin Crystal, som även om hon reagerat bra i hans närhet var lite blyg.

- Upper West Side, nära Katherine, svarade hon, och du då?

- Upper East Side, med min mamma.
- Jaha.
- Han bor jätte fint, tillade jag.

- Sluta, sa Justin och log.

Jag tog en tugga av min chokladboll och tittade upp på den ljusblåa himlen.
Det var i mitten av oktober, men hösten hade inte kommit riktigt ännu.
- Hur länge har ni kännt varandra? Frågade Justin sedan och tittade mellan mig och Crystal.
- Sedan trean, då Katherine flyttade hit från Washington, svarade Crystal.

- Har du bott i Washington?
- Ja, mamma och jag bodde där när jag var liten. Ashleys föräldrar hjälpte till, eftersom min pappa inte var där, berättade jag.

- Åh, jaha, sa Justin och undvek att gå in på ämnet.
Jag log för att visa att det inte gjorde mig något om att prata om min biologiska pappa.

En timme senare reste vi oss upp för att ta en promenad.

- Eh, Justin? Varför är det inte så mycket fans runt dig just nu? Frågade Crystal och rynkade pannan.

- Det brukar det vara. Men ingen har väl upptäckt att det är jag just nu, sa Justin och rättade till sina solglasögon.
Då ringde Crystals telefon, och hon sa att han behövde gå hem.

- Hejdå, sa jag och kramade om henne.
- Hejdå Crystal, vi ses, sa Justin och log mot henne.

Vi gick hem till Justin, och han satte på sin dator.

- Jag ska bara twittra lite, sa han.

- Twittra? Frågade jag och höjde på mina ögonbryn.

- Ja? Vet du inte vad det är? Frågade han och log mot mig.

Jag skakade på huvudet.

- Twitter? Frågade han igen.

- Jag har hört talas om det, men jag har det inte eller så, sa jag.

- Du borde skaffa! Sa han.

- Kanske det, sa jag och slog mig ned bredvid han på hans säng.

- Man kan följa människor också, berättade Justin.

- Jaha! Har du många.. följare? Frågade jag.

- Runt sju miljoner, sa han.

- SJU MILJONER? Herregud, det är ju mycket!
- Jag vet, det är helt sjukt, instämde Justin.

- Hur många fans har du egentligen? Varför är vi inte förföljda av dem? Frågade jag chockat.
- Jag vet inte. Jag har inte berättat att jag är här, och jag försöker hålla låg profil. Ibland kommer dem fram, det vet du ju. Men jag vill kunna vara normal med dig, sa han och knapprade på datorn.
- Vad skriver du? Frågade jag nyfiket och lutade mig över datorn.

- Lite om skivan, den släpps om ungefär en månad.
Jag satt tyst och tittade på medan han skrev och höll på med lite annat på datorn.

Efter ett tag vände han sig mot mig.

- Du fyller år om bara en vecka, sa han och kysste mig på kinden.

- Japp, 16 år, sa jag ivrigt.
Han log lite finurligt mot mig, som han hade en hemlighet.

Jag skakade på huvudet åt honom, och han kittlade mig i midjan.

- Sluta Justin! Skrattade jag.

- Inte nu! Sa han och ställde undan datorn.

Jag kom upp på fötter och sprang ut från rummet, men han kom ganska snabbt ikapp mig.

Han tog tag i mig och släpade med mig tillbaka till hans rum.

Han fortsatte klittla mig och jag tappade andan flera gånger.

- SLUTA! Försökte jag få fram flera gånger men mina skrattsalvor gjorde orden ohörbara.
- Är du kittlig under fötterna? Retades han och slängde mig i sängen.

Jag försökte dra undan mina fötter, men han slängde sig efter dem och höll dem i ett hårt grepp.

- Justin, Justin, sluta! Tjöt jag förtjust och sprattlade med fötterna.

- Okej då, sa han och släppte dem efter ett tag.

Sedan lade han sig bredvid mig och började kyssa mig.

Efter ett tag blev det mer passionerat och jag drog av hans tröja.
Precis när han började dra ner dragkedjan till min tröja hörde vi hur nyckeln till ytterdörren vreds om, och båda flög upp ur sängen.
Justin skyndade sig på med sig tröja igen, och jag rättade till mitt hår.

Jag kände hur mina ögonlockar blev allt tyngre medan jag funderade vidare, och tillslut somnade jag.



Morgonen efter vaknade jag med ett ryck utav att mamma ropade på mig.

- Va? Sa jag förvirrat och tittade mig omkring i TV-rummet.

Vad gjorde jag här?

Mamma ställde sig i den breda dörröppningen och log åt mig.

- Du sov här när vi kom hem igår, förklarade hon och pekade på soffan.

- Aha, sa jag, just det.
- Frukosten står på bordet nu, sa mamma innan hon gick.

Jag traskade in till mitt sovrum, och öppnade garderoben.

Jag var trött, för trött för att orka klä mig särskillt snyggt, så jag drog fram ett par mörka jeans och en ljusrosa velour hoodie som jag hade ett vitt linne under.
Mitt långa hår satte jag upp i en knut på huvudet, och sminkade mig snabbt.

Sedan gick jag ut till köket och gjorde iordning en macka med ost och gurka på.

Jag slängde en blick mot klockan och såg att den var ganska mycket, så jag skyndade mig på med en jacka och åt mackan påväg till skolan.

- Katherine! Ropade Crystal när jag klev ut i korridoren efter morgonuppropet.

- Jaa? Svarade jag.

- Du måste berätta om i Fredags! Vi hann inte träffas på hela helgen! 
- Jag var med Justin, sa jag och blinkade.

- Du måste berätta nu! Krävde hon.

- Haha, men vi har franska nu, sa jag.

- Vem bryr sig om franska nu? Vi går till cafeterian istället.

Jag övervägde saken men nickade sedan.

- Men jag har matteprov sedan, det kan jag inte missa! Sa jag.

- Okej, okej.

Vi gick och satte oss i elevcafeterian där lärarna aldrig var, och jag började berätta om helgen.
- Herregud! Så ni är tillsammans nu?
Jag nickade och log stolt.
- Jag är så glad för din skull, sa Crystal och kramade om mig.

- Jag är också glad. Han är underbar!
- Då får jag väl träffa honom igen? Sa Crystal.

- Absolut! Så snart som möjligt, sa jag och nickade åt mina ord.
Jag kollade på klockan och såg att det var dags att gå till matten.

- Kom nu! Matte provet början om 10 minuter, sa jag och ställde mig upp.
Crystal reste sig upp och gick efter mig genom korridoren.

Vid lunch, efter provet som hade gått bra, smsade jag Justin.

"Min bästakompis, som jag var med när vi träffades förut, skulle vilja träffa dig. Går det bra? ;)"
Bara någon minut senare vibrerade min mobil.

"Absolut. Idag? xx Justin"
Jag tittade upp från skärmen och mötte Crystals blick.

Det satt några andra kompisar runt oss, och jag hade inte berättat för dem om Justin ännu.

Men matsalen var så stimmig så ingen märkte när jag lutade mig mot Crystal och viskade i hennes öra.

- Justin frågade om det gick bra idag?

- Idag? Haha, visst, svarade hon.

Jag gjorde tummen upp mot henne.

Vi bestämde att träffa Justin i Central Park, så det var dit jag och Crystan styrde våra steg efter skolan.

Vi gick bredvid varandra genom parken mot caféet vi skulle träffas vid.

När vi kom nära såg jag honom sitta på en parkbänk, och mitt hjärta slog över ett slag.

- Där är han, sa jag till Crystal och pekade.
Vi gick fram till honom och jag knackade honom på ryggen.

- Katherine! Hej, sa han och kysste mig.

- Det är här Crystal, som du träffade förut, sa jag efter jag dragit mig undan från kyssen.

- Hej, sa han och skakade hennes hand.

- Hej, svarade hon och log.
- Vi hann inte prata förra gången vi träffades, sa han och log mot henne.

- Nej, det hann vi inte, instämde Crystal.
Jag tackade gud för att min bästa kompis var lugn och normal i Justins tillstånd, och inte freakade ut.
Hon hade inte heller varit ett så stort fan, vilket jag insåg var positivt då hon tog allt med Justin ganska coolt.
- Vad ska vi hitta på? Frågade jag.
- Vi kan väl ta en fika? Jag bjuder, sa Justin.

- Vad tyckte du? Frågade jag när filmen var slut.

- Helt okej, svarade Justin och sträckte på sina armar.

- Helt okej? Den är mycket bättre en helt okej, sa jag och spärrade upp mina ögon.
- Okej, okej.. Den var, bra?
- Den är helt underbar, sa jag och himlade med ögonen.
Justin skrattade och tittade ut genom fönstret och på den nu mörka himlen.
- Jag fyller år snart, berättade jag glatt.

- Gör du? Frågade Justin.

Jag nickade och log stort.

- När?
- 23 oktober, svarade jag.
- Då ska du få en riktigt fin present, sa han.

- Sluta, sa jag men log ivrigt.

- Jag måste hem nu, jag ska göra middag ikväll, sa Justin efter ett tag.

- Okej, sa jag och lade armarna runt hans hals.

Han böjde sig fram och kysste mig länge.

- Jag älskar när du gör så, sa jag.

Han skrattade innan han vände sig om och gick ut genom dörren.

Jag bestämde mig för att mitt rum behövdes städas, och sedan tvingade jag mig att läsa igenom målen inför matteprovet ännu en gång.

Min mattelärare hade sagt att jag hade stor potential att gå ut med A i matte, om jag gjorde bra ifrån mig.
Och nu var det dags för första matteprovet, i geometri, vilket inte var min favoritinriktning.
Men jag kände mig ganska säker inför provet.
Efter ett tag kurrade min mage och jag undrade varför inte mamma var hemma ännu.

Just det, hon skulle hämta Pete efter fikat.

Jag ryckte på axlarna och ringde efter thai mat.

En timme senare låg jag slängd i soffan och tittade på Gossip Girl samtidigt som jag åt wokade nudlar direkt från pappburken den kommit i.
Under reklampausen tänkte jag på hur otroligt lyckligt lottat jag var som hade Justin.
Jag hade aldrig trott jag skulle få se honom igen. Jag hade trott fel.

Jag stoppade ner mina kinapinnan i lådan och försökte fånga upp en till nudel, men upptäckte att all mat var slut.

Jag suckade och reste mig upp, gick in till köket och slängde burken.
Jag kollade på min mobil och såg att jag fått ett nytt meddelande från Justin för några timmar sedan.

"Älskar dig! Glöm aldrig det"
- Aw, sa jag högt och svarade.
Sedan gick jag in till tv rummet igen, och gäspade stort.

Jag var riktigt trött, helgen hade varit omtumlande.

Det kändes så skönt att äntligen få vara med Justin igen.

Jag kände hur mina ögonlockar blev allt tyngre medan jag funderade vidare, och tillslut somnade jag.

------------------------------------------------------------------------------------------

- Aja, jag ska och handla nu, vi syns sen, sa mamma och pussade mig på pannan.



Jag bestämde mig för att ta det lugnt idag, och kröp upp i min säng igen medan jag började titta på min absoluta favoritfilm; titanic.

Som vanligt grät jag som en dåre i slutet, och precis då ringde det på dörren.

Jag torkade snabbt mina ögon innan jag öppnade.

Där stod Justin, lika snygg som vanligt.

- Hej, sa jag och tittade in i hans otroliga ögon.

- Hej, sa han och kramade om mig.

Sedan drog han snabbt bort mig från hans famn och inspekterade mitt ansikte.

- Har du gråtit? Frågade han och rynkade oroligt sina ögonbryn.

- Haha, jag tittade på titanic, sa jag och drog med Justin in genom dörren.

- Jaha, det förklarar saken. Var är din mamma?

- Ute och handlar eller något, sa jag och viftade med handen.

- Men vad gör du här? Sa jag sedan.

- Jag tänkte på dig, och ville träffa dig.

- Vad gulligt, sa jag och kysste honom länge.
- Vad vill du göra? Frågade han efter ett tag.

- Jag måste faktiskt plugga, sa jag och rynkade på pannan.
- Åh, vad tråkigt. Men det är okej, jag kanske kan hjälpa dig? Föreslog Justin.

Jag nickade och tog fram mina matte papper.

Flera timmar senare, när mamma både hunnit komma hem och åkt iväg för en fika med en väninna, var jag äntligen klar med matten.
- Skolan tar döden på mig, sa jag och lutade mig mot Justins axel.

- Nu kan du provet iallafall, sa han och kramade om mig länge.
- Jag hoppas det, sa jag och drog in Justins doft.

- När har du prov? Frågade han och strök mig över håret.

- Imorgon bitti, sa jag och suckade.

- Det kommer säkert gå bra, sa han.

- Jag hoppas det. Nej, ska vi hitta på något annat nu?

- Visst, vi kan väl se en film? Föreslog Justin.

- Vi tittar alltid på filmer, sa jag men gick ändå fram till våran dvd samling och valde en film.

- Vilken film blir det? Frågade Justin när han slog sig ner i soffan med en skål naturgodis.

- Grease, sa jag och log stort.

- Jag har aldrig sett den, erkände han.

- Skämtar du? Hur har du kunnat missa den? 
Jag gick fram till soffan och kröp upp i hans knä samtidigt som filmen började.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kort och tråkigt.. Men jag har inte så många idéer, vad vill ni ha mer utav?

Jag var glad över att få komma undan från kamerorna och blixtrarna, men undrade varför Justin inte sagt något om oss när dem frågade.



Jag sa ingen om det, men funderade över det tills filmen började.

- Hur är det? Viskade Justin i mitt öra medan reklamen rullade på skärmen.

- Det.. Det är bra, sa jag och tänkte att jag skulle prata med honom om det senare.
Filmen började tillslut och jag gömde ganska snart mitt ansikte i Justins knä när det började bli allt läskigare.

- Haha, blev du rädd? Retades han när vi gick ut från bion när filmen var slut.

- Den var faktiskt ganska läskig, sa jag och knuffade till honom.

Vi gick ut från byggnaden och hoppade in i första bästa taxi.
När bilen stannade framför Justins lägenhet skyndande vi oss in genom porten för att värma upp oss från den kyliga luften.
När vi några minuter senare låg slängda i hans tv och tittade på TV och åt godis harklade jag mig.

- Du.. Du svarade inte på fotograferna när dem frågade om oss, sa jag försiktigt.
- Åh, det, sa Justin och satte sig upp.

- Du förstår, det kommer bli så otroligt mycket uppmärksamhet runt oss när vi väl berättar. Så jag tänkte att vi kunda ta det långsamt, vänta någon vecka, sa Justin och tittade in i mina ögon med frågande blick.
- Aha. Varför berättar vi inte bara på en gång? För vi är ju tillsammans, sa jag.

- Jag vet det, sa Justin och blinkade med blev allvarlig igen.

- Men, du förlät mig precis, och jag vill veta att du vet vad du ger dig in i innan vi säger något, förklarade han.

- Jag vet vad jag ger mig in på, sa jag och rynkade på ögonbrynen.

- Men du vet inte hur det är att bli förföljd av kameror och paparazzis vart du än går, sa Justin.

- Nej.. Men, men ändå, sa jag och hade slut på argument.
- Vi kan berätta snart, vi behöver inte skynda oss, sa Justin och kysste mig på huvudet.

Jag nickade, och vi fortsatte att kolla på TV.

Senare på kvällen tog jag en taxi hem, och somnade genast.

Jag vaknade morgonen efter av att min telefon ringde.
- Hallå, sa jag sömnigt i luren.

- Hej, det är Caitlin, hördes hennes alltid lika glada röst.

- Du väckte mig, sa jag.

- Förlåt, men jag hörde att du och Justin är tillsammans igen, sa hon uppskruvat.

- Ja, det är vi, sa jag och satte mig upp.

- När? Vad hände? Frågade hon.

- I förrgår, på balen. Han fick ut mig på skolgården där han hade fixat värsta picknicken och allting, sa jag och berättade vad som hänt.

- Jag är jätte glad för eran skull, sa Caitlin övertygande.

- Tack. Men igår var vi på en premiär och när fotograferna frågade om oss.. Svarade han inte, sa jag tveksamt.

- Har du pratat med honom om det?

- Ja, han sa att han ville vänta ett tag. Att jag skulle veta vad jag gav mig in på, med paparazzis och allt, förklarade jag.

- Jaha. Det kanske är bäst så? Sa Caitlin.

- Kanske. Men hur är det med dig? 
- Det är bra. Men jag saknar dig, svarade hon.

- Jag saknar dig också! Jag sa till Christian att ni får ta och komma hit snart.

- Absolut! Men jag måste gå nu, sa Caitlin och avslutade samtalet.

Jag gick fram till garderoben men orkade inte byta om så jag gick ut till köket med ett par blåa pyjamasbyxor med rosa prickar på.

- God morgon gumman, hälsade mamma.

- Hej mamma, svarade jag.

- Pete kommer hem ikväll, sa hon och hällde upp en kopp te till mig.

- Just det, sa jag och nickade.

- Var du hos Justin igår kväll? Frågade mamma sedan.

- Ja, efter middagen åkte vi och såg en bio, berättade jag och tog en klunk av det heta teét.
- Trevligt, vilken film såg ni?

- Scream 4, sa jag och log mot mamma.
Jag sträckte mig efter en bit baugette och bredde på en klump smör.
- Du fyller snart år, vad önskar du dig? 
- Just det. Jag vet inte riktigt. Kanske en MacBook? Sa jag och funderade vidare på det medan jag högg in på mackan.
- Aja, jag ska och handla nu, vi syns sen, sa mamma och pussade mig på pannan.

-------------------------------------------------------------------------------------------------
Ganska tråkigt avsnitt.. Haha, men ni får iallafall något!

Jag log lyckligt, för jag visste att Justin skulle bli den bästa pojkvännen någonsin.



Jag duschade och tvättade håret, innan jag rakfönade det.
Sedan drog jag på mig en kort, mörkröd klänning och en svart bolero över det.
Jag sminkade mig och gjorde mig i ordning, och sedan pluggade jag tills Justin ringde och sa att jag skulle gå ut.

Där satt han i en svart, stor bil och när han såg mig hoppade han ut ur den och öppnade dörren åt mig.
- Tack Justin, sa jag och log.

- Du ser fantastisk ut, sa han och hoppade in i baksätet efter mig.
- Du med, sa jag.
Jag kände hur bilen började rulla under oss och runt 20 minuter senare stannade den.

- Vi är framme! Sa Justin och klev ut ur bilen.

Vi klev in i restaurangen och Kenny gick före oss fram till disken där man beställde bord.

- Vi har reserverat ett bord här, hörde jag han säga.

- Vilket namn? Frågade kvinnan bakom disken.

- Bieber, svarade Kenny och genast förändrades kvinnas lite uttråkade ansiktsuttryck.

- Åh, självklart. Följ med mig här, sa hon och ledde oss genom restaurangen.

Jag tittade mig omkring i den fina lokalen och på alla människor som satt och åt där.

Några slängde en extra blick på Justin, men dem flesta lade inte märke till honom.

Efter ett tag stannade kvinnan vid en bort lite i skymundan.

- Varsågoda, vi kommer strax med menyerna, sa hon och skynda sig iväg.
- Justin, jag går nu, ring mig när ni är klara, sa Kenny och gick han med.

Jag vände mig om mot Justin och såg att han stirrade på mig.

- Vad mysigt det är här, sa jag och log.

Han nickade och log när det kom fram en kypare med menyer.
- Tack, sa han och slog upp menyn som var gjord av något läderliknande material på utsidan.
Jag öppnade menyn jag också, och när jag såg priserna drog jag efter andan.

- Justin! Det är ju svindyrt här, sa jag.

- Det spelar ingen roll, jag vill verkligen ta hit dig, sa han och tittade in i mina ögon.

- Men.. Började jag.

- Jag har alltid velat ta hit någon speciell, sa han och tog tag i min hand under bordet.

Jag klämde den och tittade sedan igenom menyn igen.

Någon timme senare var vi klara efter en otroligt mysig middag, och satt i bilen påväg hem till Justin med Kenny.

- Vart är vi påväg? Frågade jag efter ett tag när jag kände igen mig vid Times Square.

- Det är biopremiär av Scream 4, sa Justin och log stort mot mig.

- Ska vi gå? Frågade jag.

- Absolut, om du vill?
- Såklart jag vill, jag älskar skräckfilmer, sa jag uppspelt.

- Jag visste det, sa han och kysste mig.
Bilen stannade vid en bio nära Times Square och Justin tog tag i min hand innan vi klev ut ur bilen.

- Tack för skjutsen, sa jag innan han ivrigt drog iväg mig mot ingången.

När vi kom fram till den såg jag en massa blixtrar inomhus.

- Vad händer? Frågade jag.

- Det är biopremiär, sa Justin, med röda mattan.
- Oj, sa jag innan vi gick in.

När vi kom in tog någon med oss till alla fotografer och deras kameror.

- Justin! Justin! Ropade dem och försökte fånga hans uppmärksamhet.

Jag kände mig otroligt obekväm framför alla kameror och ville bara in till biosalongen.

- Vem är tjejen med dig? Ropade flera fotografer.
- Är det din flickvän?
Justin log mot kamerorna och svarade inte på frågan utan gick vidare mot salongen.

Jag var glad över att få komma undan från kamerorna och blixtrarna, men undrade varför Justin inte sagt något om oss när dem frågade.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Länge sedan jag skrev, och inte så mycket fantasi. Kommer förmodligen mer ikväll!

Jag nickade till svar, och lät det hända.



Några timmar senare satt jag i en taxi påväg hem och tänkte tillbaka på kvällen.

Att ha varit med Justin, och nu verkligen varit med honom, var helt fantastiskt.
Min mobil ringde och jag svarade genast.

- Det är Crystal, vart tog du vägen? Frågade Crystal på en gång.

- Jag åkte hem till Justin, sa jag och log även fast hon inte kunde se det genom telefonen.

- Jaså, är ni tillsammans igen eller så?
- Vi var aldrig riktigt tillsammans förut, men nu är vi iallafall det, sa jag och fnittrade lyckligt.
- Åh, vad kul! Vad gjorde ni hos Justin då? Frågade Crystal glatt.

- Vi gjorde.. det, sa jag lite blygt.

- Hade ni sex? Frågade hon förvånat.

- Mm, mumlade jag och upptäckte att taxi chauffören verkade lyssna av mitt samtal.

Jag hörde ett pip i telefonen, och drog den snabbt från örat.

- Ähum Crystal, mamma ringer, jag måste ta det, sa jag och kopplade om mig till andra linjen.

- Hej mamma, svarade jag.

- Hej älskling, var är du? Frågade hon.

- Påväg hem från.. min pojkvän, svarade jag.

- Jag trodde du och Brandon hade gjort slut, sa hon och jag kunde nästan höra hur hon rynkade sin panna.

- Jo, det har vi. Men jag syftade inte på honom, sa jag.

- Nähä, okej. Vem är din nya pojkvän då?
- Jag träffade honom i Atlanta i somras.

- I Atlanta? Vad gör han här? Frågade mamma fundersamt.

- Äh, han har hyrt en lägenhet här med sin mamma. Han behöver vara i New York nu när han ska fixa det sista till sin skiva.

- Skiva? Vem är han egentligen?
- Justin heter han. Justin Bieber, svarade jag försiktigt.

- Justin Bieber? Är inte han ganska känd? Frågade mamma och jag kunde se hur taxi chauffören nu stirrade nyfiket på mig.

- Mamma, kan vi ta det när jag kommer hem? Frågade jag besvärat.

- Visst, absolut! 

Den kvällen somnade jag inte förens vid två, jag var alldeles för uppspelt.
Allt jag tänkte på var Justin och när jag somnade drömde jag om honom.

När jag vaknade morgonen efter var det lördag och Justin ringde och väckte mig.
- Gumman jag vill ta med dig ut på middag ikväll, sa Justin bestämt.

- Eh, okej. Vart ska vi? Frågade jag.
- Det är en hemlighet, klä dig bara fint, svarade Justin.

- Fint? Det är väl inget dyrt ställe vi ska till?
- Kanske, sa Justin hemlighetsfullt.
- Sluta Justin! Inget dyrt ställe!

- Det är du värd, sa Justin.
- Okej, är du säker? Frågade jag tveksamt.

- Absolut! Var klar vid sju så hämtar jag dig då, sa Justin innan han lade på.

Jag log lyckligt, för jag visste att Justin skulle bli den bästa pojkvännen någonsin.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tråkigt inlägg, men jag slängde bara ihop något snabbt åt er!

Då såg jag en silhuett sitta på en filt som var omringad av en massa tända ljus.



- Justin? Viskade jag.

- Katherine, svarade han mjukt och vände sig om mot mig.

- Vad är det här? Frågade jag och visade en gest med handen mot filten.

- Sätt dig ner, sa han och drog ner mig bredvid honom.

- Jag vill få dig tillbaka, jag vill visa att du kan lita på mig, sa han tyst efter ett tag.

Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag kollade bara in i hans otroliga ögon som reflekterade det mjuka ljuset från ljusen runt filten.
- Jag vill ha dig, Katherine. Jag vet inte vad jag ska göra för att du ska lita på mig igen.. Men jag lovar att jag aldrig, någonsin, mer kommer såra dig, sa han och tog mina händer i sina.
- Justin.. Jag vet inte vad jag ska säga, sa jag och svalde.

Mina känslor svämmade över på ett sett jag inte upplevt förut.
Klart jag skulle ta honom tillbaka, klart jag kunde lita på honom.

- Katherine, jag kan inte klara mig utan dig, du är i mina tankar hela tiden. Ditt skratt, ditt leende, ditt sätt att prata, din personlighet, allt.

Han kollade fortfarande in i mina ögon, och tryckte mina händer hårdare.

- Snälla Katherine, jag behöver dig. Kan du ta mig tillbaka? Viskade han.

Jag nickade och kastade mig runt hans hals.

- Såklart, viskade jag.

Han tog sina händer runt mitt ansikte och kysste mig länge.

Det var så otroligt skönt att få känna hans läppar mot mina igen, som jag hade saknat det.

- Jag.. Jag älskar dig Katherine, viskade han sedan.

- Och jag älskar dig, sa jag.
- Jag har verkligen saknat dig, viskade jag sedan.

- Jag har saknat dig också, sa Justin och höll om mig hårdare.
Jag började kyssa honom igen, mer passionerat nu.

- Kom, vi åker hem till mig, viskade han och reste sig upp.

När vi klev ut ur taxin stod vi framför en hög byggnad, och vi skyndade oss in.
När vi kom upp till Justins våning var ingen där.

- Var är Pattie? Frågade jag när vi klev in i Justins beiga rum.

- Hon är inte hemma ikväll, sa han och började genast kyssa mig igen.
Vi lade oss på sängen, och kyssarna blev allt längre och passionerade.
Jag drog av Justins tröja och drog handen över hans vältränade, hårda mage.
Han drog sakta ner dragkedjan till min klänning och kollade på mig.

- Du är så vacker, viskade han innan han drog av klänningen helt.
Jag drog av hans byxor, och sedan låg vi båda där i bara underkläder.

- Är du.. redo? Frågade han.

Jag nickade till svar, och lät det hända.

- Jag måste gå nu Justin, vi hörs, sa jag och lade på.



Morgonen efter vaknade jag av att solen lös upp mitt rum, och jag försökte gnugga ur sömnen ur mina ögon.

Jag tog mig upp från sängen och släpade mig till köket där jag åt en liten frukost bestående utav bara fläderyoghurt i en skål.
Sedan borstade jag mina tänder och mitt hår, sminkade mig, och sedan valde jag kläder för dagen.
Mamma hade som vanligt redan åkt till jobbet, så jag slapp stå och små prata med henne och kunde gå till skolan på en gång.

Vi slutade tidigare så alla dekorationer och allt till dansen skulle hinna bli klart till ikväll.

Så när skolklockorna ringde flög jag upp ur stolen jag satt på, och träffade Crystal utanför skolbyggnaden.
Vi gick hem till mig, där Crystal lämnat av sin klänning kvällen tidigare och började göra oss i ordning.

Klockan sju var vi klara och skulle precis gå ner till taxin.

Mamma tog ännu en bild, och innan vi gick tittade vi oss i spegeln.
Mitt långa hår var lockat och mina ögonlockar hade fått ett ljusrosa skimmer över sig.
Jag extra kollade så klänningen satt bra och sedan sa vi hejdå till mamma.
- Ni ser jätte fina ut! Sa hon innan vi stängde dörren efter oss.
Glatt sprang vi nedför trapporna och kastade oss in i en taxi.

När vi kom fram till skolan var det tände facklor med ljus som ledde in till aulan där alla stolar var borta, och ljuset dämpat.
- Wow, det är jätte fint här, sa jag till Crystal som nickade instämmande.

- Katherine! Crystal! Ropade Emma och kom gående mot oss.
- Hej Emma, vad fin du är! Sa jag och log mot henne.

- Ska du säga! Ni är jätte vackra, sa hon.
- Tack, sa Crystal.
Skolan hade hyrt in en DJ som just nu spelade en ganska snabb låt, och dansgolvet fylldes av elever.

- Kom! Sa Crystal och drog med mig in i massan av hoppande människor.

Någon timme senare, efter en massa dans och dricka, var jag ganska trött i benen.

Jag satt på en bänk och pratade med Gabriel, en kille i min klass.

Plötsligt ändrade DJ låten till en långsammare låt, en av Justins låtar faktiskt.

Jag önskade att han hade varit här med mig ikväll, funderade jag på när DJ:n harklade sig i mikrofonen han hade bredvid sig.

- Jag har ett meddelande till Katherine Rose, som ska gå ut till skolans baksida nu, sa han och jag stelnade till.

Menade han verkligen mig? Varför skulle jag gå dit?
- Det är bäst att du går, sa Gabriel och jag nickade bara och gick.

När jag kom ut kände jag hur det drog kyligt, och slog armarna om mig.
Jag gick sakta till skolans baksida, och undrade vad jag skulle få se.
Då såg jag en silhuett sitta på en filt som var omringad av en massa tända ljus.

Brandon bara ryckte på axlarna och gick iväg.



Jag var ganska chockad, jag kunde inte förstå att han gjort slut med mig.

Jag var inte direkt ledsen, man kunde inte vara med någon som var så svartsjuk att man inte kunde umgås med någon annan än honom.

Visst var det fel av mig att glömma bort våran dejt, men ändå.
Ändå fick jag en klump i magen, för jag gillade verkligen Brandon.

Jag upptäckte att Justin smsat mig och frågat hur det hade gått.

"Dåligt." Var det ändå jag svarade.

"Ojdå, ska jag komma förbi? Kram"
Jag suckade, och kom fram till att jag faktiskt inte ville träffa Justin just nu.

"Nej, jag vill vara för mig själv"
Sedan ringde jag upp Crystal och vi pratade hela vägen hem.
Den kvällen kunde jag inte somna, utan låg och vred mig i flera timmar.

Dagen efter var en torsdag, torsdagen innan dansen.

Jag hade ingen att gå med nu, när Brandon och jag tydligen inte skulle gå dit med varandra.
Jag var lite nervös över att träffa honom på morgonen, men mådde inte särskilt dåligt över att vi inte var tillsammans något mer.
Men jag såg knappt skymten av Brandon på hela dagen, och det påminde mig lite om hur det slutat med Aaron i somras.
- Imorgon smäller det, sa Crystal innan vi skiljdes åt efter skolan.

- Absolut! Nickade jag och log stort.

Senare på kvällen ringde Justin och jag suckade djupt, jag var verkligen inte på humör för att prata med honom.

- Hallå?
- Hej, det är Justin, svarade han glatt.

- Jo, jag vet, sa jag irriterat.
- Okej.. Hur mår du? Frågade han lite osäkert.

- Sådär, sa jag kort och visste att jag var löjlig.

- Är du sur eller något? Frågade han försiktigt.

- Brandon gjorde slut med mig igår, berättade jag.

- Jo, jag antog det, och jag vill säga att jag finns här.

- Okej, tack, sa jag men lät fortfarande lika irriterad.

- Vad hände? Men Brandon alltså, sa Justin.

- Han gjorde slut med mig för att jag umgicks med dig.

- Oj då, det var inte så bra. Svartsjuk? 
- Jo, han var ganska svartsjuk, vilket inte är så bra. Men ändå, om du inte kommit tillbaka hade vi inte behövt göra slut, sa jag och det kändes så skönt att få avreagera mig på någon, även om det råkade vara Justin.

- Eh, förlåt? Sa han tveksamt.

Jag svarade inte och Justin harklade sig besvärat.

- Vill du träffas så kan vi kanske prata om det, eller något? Föreslog han efter en stund.

- Nej, jag tror inte det, sa jag kort.

- Snälla Katherine, det kan väl inte vara mitt fel att Brandon gjorde slut med dig? Du kan väl inte vara sur på mig på grund av det?
Jag visste att jag betedde mig riktigt barnsligt, men jag ville inte sluta.

Jag tog ett djupt andetag och försökte ta mig samman lite.

- Nej, det är det inte. Förlåt Justin, jag vet inte vad som flög i mig.

- Det är lugnt, sa han.
- Det känns bara så konstigt att han gjorde slut med mig, och det påminner mig om.. i somras, fortsatte jag.

Han svarade inte direkt, så jag pratade på.

- Jag vet att du sagt förlåt flera gånger, och jag har förlåtit dig. Men jag har bara svårt att glömma allt och lita på dig igen, sa jag.
- Det var.. inte så bra, sa Justin.

- Nej, sa jag och det blev en jobbig tystnad.
Då ropade mamma på mig från köket och bad mig komma ut dit.

- Jag måste gå nu Justin, vi hörs, sa jag och lade på.

- Vi syns, antar jag, sa Justin tveksamt och jag nickade lite lätt till svar innan jag började gå hemåt.



Morgonen efter var det, som vanligt, skola.
Vid lunchen kom Brandon fram till mig och frågade om vi skulle hitta på något senare på eftermiddagen.

- Absolut, vad hade du tänkt dig? Frågade jag och log.

- Du får se, lova bara att du kommer till Bethseda Fontänen vid sjön i Central Park klockan sju ikväll, sa Brandon och blinkade lite åt mig innan han gick.

När jag kom hem ringde telefonen och jag antog att det var Brandon.

- Hejsan, svarade jag.

- Hej, det är Justin.

- Hej Justin, svarade jag.

- Jag undrar iallafall du skulle träffas igen? Frågade han.

- Nu? Idag? Frågade jag.

- Aa, typ, sa han.

- Ähum, jag har en sak senare ikväll men jag hinner träffas en liten stund, sa jag och sneglade på klockan som bara var fyra än så länge.

- Bra, jag är hos dig om tre minuter, sa han och lade på.

- Tre minuter? Men va? Sa jag högt för mig själv och skrattade lite.

Och tre minuter senare ringde det på dörren, och Justin stod där utanför.

- Hur kunde du komma hit så fort? Frågade jag och log.

- Jag stod faktiskt utanför huset när jag ringde dig, sa Justin och skrattade till lite.

- Okej, det är ju helt normalt, sa jag och skrattade jag med.
Vi gick ut och promenerade utan något egentligt mål genom stan.
- Så.. Du har en pojkvän? Frågade Justin efter ett tag.

- Japp.

- Vad heter han? Frågade han nyfiket.
- Brandon Hill, svarade jag.

- Är han snyggare än mig? Frågade Justin lekfullt.

Jag bara skrattade och började prata om något annat.

Efter ett tag bestämde vi oss för att fika på ett café, och jag hade inte tankar på något annat än Justin.

Stämningen hade varit lite stel i början, men inte nu längre.

Jag satt och smuttade på en kopp te där jag satt bredvid Justin och kollade ut över New York som just nu mörknade.

Jag funderade på när jag behövde vara hemma och sneglade på klockan.

Redan halv åtta, tänkte jag och sekunden efter stelnade jag till.

Jag hade hela kvällen känt på mig att det var något jag glömt bort, men det var först nu det klickade.

- Fan, viskade jag.

Jag skulle mött Brandon i Central Park klockan sju.

- Vadå? Frågade Justin lite oroligt.

- Jag.. Jag skulle träffat Brandon, jag lovade, sa jag och flög upp från soffan vi satt på.

- Katherine, vänta! Ropade han efter mig när jag rusade ut ur caféet.

Jag rusade ut till den nu kyligare luften och kastade mig in i första bästa taxi.

- Central Park, sa jag till chauffören.

Skit också, hur kunde jag glömma bort att jag skulle träffa Brandon?
Efter några minuter som kändes som evigheter stannade äntligen taxin och jag kastade åt honom några sedlar.

Jag skyndade mig mot fontänen, och såg att klockan redan kvar kvart i åtta.

Då såg jag Brandon gå sakta med en massa saker i sina händer.

- Brandon! Ropade jag och sprang den sista biten mot honom.

- Var har du varit? Frågade han surt.

- Förlåt, jag glömde bort tiden. Jag var med en kompis.

- Vem? Frågade han kort.

- En kompis bara, sa jag.

- Samma som du varit med de senaste dagarna? Vem är det egentligen? Frågade han och rynkade pannan.

- Jag träffade honom i Atlanta, sa jag undvikande.

- Vad heter han? Frågade Brandon och såg ilsken ut över att det inte var en tjej jag hade träffat.

- Justin.. Bieber.

- På allvar? Justin Bieber? Brandon såg alldeles ursinnig och jag försökte lugna honom.

- Ta det lugnt, vi är bara kompisar nu, sa jag och ångrade genast att jag hade lagt till ordet nu.

- Nu? NU? Var ni mer än kompisar FÖRUT? Skrek Brandon.

Jag svalde hårt och nickade lite.

- Fyfan Katherine, hur kunde du bara glömma bort mig? Du lovade, sa Brandon och då såg jag vad han höll i.

En korg med mat och en rutig filt.
- Förlåt, sa jag uppriktigt.

- Vi firade en och en halv månad idag, men Justin var tydligen viktigare, sa Brandon och sa Justin namn med avsky.

- Men det är du som är min pojkvän, det är dig jag vill ha, sa jag och försökte krama honom.

- Glöm det Katherine, jag orkar inte med det längre.

- Va? Jag har träffat Justin tre gånger och du orkar inte med det längre?
- Precis, jag gör slut, sa Brandon.

- Haha, du skämtar väl? Sa jag och spärrade upp ögonen.

- Varför skulle jag? Frågade han irriterat.

- För att jag har bara träffat honom tre gånger, hur kan du göra slut på grund av det? Sa jag och kunde knappt tro mina öron.

Brandon bara ryckte på axlarna och gick iväg.

Jag somnade snabbt, med ett stort leende på läpparna.



Jag sov länge på söndagsmorgonen, och när jag vaknade var mamma inte hemma.

Jag hittade en lapp där det stod att hon var ute och såg på bio med en väninna.
Jag ägnade dagen åt att promenera runt i Central Park med Crystal, och under kvällen tittade jag på några avsnitt av Pretty Little Liars.

På måndags morgonen försov jag mig, så jag fick slänga på mig kläder och lite smink innan jag fick skynda mig ner till tunnelbanan.
Precis vid sista ringningen kom jag fram till skolan och rusade snabbt intill klassrummet sekunderna innan min klassföreståndare startade uppropet.
- Nu hade du tur, kommenterade Mr Black, som han hette, när jag kastade mig ner på min plats.

Jag log bara till svar och kände hur min mobil vibrerade till.

"Vad hittar du på? Kram Justin"
Jag kunde inte låta bli att le åt smset, det kändes så bra nu - som att vi faktiskt var kompisar.

Det trodde jag aldrig att vi kunnat bli, inte efter hur ledsen jag blev.
Jag svarade att jag var på skolan, och sedan ringde det ut till första riktiga lektionen.

I korridoren stötte jag på Brandon, som verkade lite sur.

- Vad är det? Frågade jag.

- Du ringde inte i lördags, sa han.

- Förlåt, jag kom hem sent, ursäktade jag mig.
- Vem träffade du? Frågade han.

- En gammal kompis bara, sa jag och viftade med handen för att visa att det inte var någon speciell.
- Okej, jag måste gå nu, har geometri, sa Brandon och kysste mig lätt.

På tisdags eftermiddagen ringde Justin och undrade om jag ville hitta på något.
Jag svarade ja och trettio minuter senare träffades vi på ett café.
- Du är visst inte så upptagen med saker just nu, sa Justin och log retsamt.

- Äh, tyst! Jag ville bara inte träffa dig förut, jag trodde inte vi kunde bli kompisar igen, svarade jag.

- Varför inte? Sa han och rynkade pannan.

- Jag var väldigt ledsen efter.. det som hände, sa jag.
- Jaha, oj förlå.. Började Justin men jag avbröt honom.

- Du behöver inte be om ursäkt igen, snälla! Bad jag.
- Okej då, sa han och log stort.

Efter någon timme behövde jag ge mig hemåt och plugga inför ett prov och när Justin kramat om mig tänkte han efter en stund.

- Du vet vad jag sa i Atlanta? Att det inte skulle funka mellan oss?
Jag nickade bara lite lätt.

- Jag har tänkt på det. Och just nu bor jag ju här ett tag framöver, och vi kan säkert lösa det sen, började Justin men jag skakade på huvudet.

- Vad snackar du om? Frågade jag förbryllat.

- Vi kanske kan försöka igen? Föreslog Justin.

- Nej. Jag.. Det går inte! Stammade jag fram.

- Varför inte? Frågade han oblygt.

- Jag har en pojkvän Justin, sa jag.

- Oj, det visste jag inte, sa han generat.

- Det är lugnt, sa jag och kände genast hur stel stämningen blev.
- Vi syns, antar jag, sa Justin tveksamt och jag nickade lite lätt till svar innan jag började gå hemåt.

- Mm, men jag ska gå nu, vi hörs! Sa jag och vi lade på.



Justin ringde inte på söndagen, eller på måndagen, så jag tänkte att han inte skulle ringa någon gång senare heller.
Jag kände mig lite besviken, även fast jag inte direkt ville att han skulle ringa mig.
Men på tisdags kvällen ringde min mobil, och när jag såg att det var han som ringde kunde jag svära på att mitt hjärta hoppade över ett slag.

- Hallå? Svarade jag.

- Hej, det är Justin, hörde jag hans röst säga.

Den var lika mjukt som vanligt, kanske aningen mörkare.
Jag visste inte vad jag skulle svara utan mumlade bara fram ett jaha.

- Jo, jag undrade om du ville träffas någon dag? Frågade han.

- Jag sa ju att jag hade ganska mycket att göra, svarade jag.

- I skolan?
- Ja, och utanför. Det är en skoldans om drygt en vecka, och vi har väldigt mycket prov, förklarade jag.

- Jaha. Jag vill bara träffa dig, snabbt, och prata lite. Det hinner du väl?
- Jag kanske inte vill träffa dig igen, sa jag kort.

- Ähum, jag vill också be om ursäkt för hur det slutade i Atlanta.

- Det är lugnt, sa jag.

- Vad bra, kan vi inte träffas då? Sa han och lät lite lättad.

Jag tänkte en stund, och upptäckte att jag betedde mig som en barnunge.

- Jo, vi kan väl det, svarade jag tveksamt.

Vi bestämde oss för att träffas på lördagen, veckan innan dansen.
Dagarna rullade på, och plötsligt stod jag framför garderoben dagen vi skulle träffas.

Jag drog ut lite olika kläder, men bestämde mig efter ett tag för att bara ta på mig ett par jeans och en enkel tröja.
När jag klätt på mig vibrerade mobilen till och jag såg att jag fått ett sms från Brandon.

"Hej sötnos! Vad ska du hitta på idag? Pussar Brandon."
Jag funderade på vad jag skulle svara en stund, och bestämde mig för att inte gå in på några detaljer om vem jag skulle träffa.

"Hej gulle! Jag ska träffa en gammal kompis, vi kan väl höras ikväll? Puss"
Jag satte upp håret i en hästsvans innan jag begav mig mot Times Square där Justin ville träffa mig på TGI Friday.

- Katherine, vad fin du är, hälsade Justin och log mot mig när vi träffades utanför restaurangen.

- Tack, du med.
Jag kände mig lite mer avslappnad i Justins sällskap nu, och var inte lika sur längre.

Vi beställde in mat och pratade om allt möjligt.

- Jag skulle vilja be om ursäkt en gång till för vad som hände i Atlanta, jag skötte det inte särskilt snyggt, sa Justin med allvarligare röst.

- Det är lugnt, det sa jag ju, upprepade jag.

Han nickade lite.

- När är det dags för skoldansen du pratade om? Frågade Justin.

- På fredag, svarade jag och log stort.

- Har du köpt en klänning ännu?

- Jag gjorde faktiskt det när vi träffas på stan förut, berättade jag.

- Åh, är den fin? Frågade Justin.

- Jaa, jätte fin, sa jag och nickade.
- Då passar den säkert dig jätte bra, sa Justin och blinkade lite åt mig.
Jag fnittrade lite, och tog en tugga av en bit bröd.

- Var bor du här i New York? Frågade jag.

- Jag bor på Upper East Side, nära Central Park, berättade han.

- Trevligt, sa jag.

Efter vi ätit upp vår middag gick vi runt lite runt Times Square och Broadway innan vi bestämde oss för att ta en glass på Pinkberry.

- Åh, jag älskar att fixa toppingen till yoghurten, kommenterade jag när vi betalat och fått våra glassar.

Justin tog en stor bit yoghurt på sin sked och grimaserade sekunden efter.

- Brain freeze, pep han och jag började skratta högt.

Kvällen hade varit jätte trevlig, och det hade inte kommit fram alltför många fans till Justin och bett om autografer.
- När ska du vara hemma? Frågade Justin och tittade på klockan.

- Jag har ingen speciell tid, men jag börjar bli trött.
- Då tar vi en taxi hem, avgjorde Justin och vinkade in en gul taxi till oss.

- Jag har haft det jätte kul, sa jag uppriktigt.

- Jag med, vi får höras snart igen! Sa Justin och kramade om mig snabbt.

Jag hoppade ut ur bilen, smällde igen dörren och taxin rullade genast iväg.

När jag kom in genom dörren var klockan halv tolv, och mamma sov redan.
Jag smög in till badrummet och tog en snabb dusch.

Sedan tog jag på mig pyjamas och kröp ner i sängen.

Jag somnade snabbt, med ett stort leende på läpparna.