Jag vände mig om och såg ett välbekant ansikte.



- Justin? Sa jag och blinkade för att kolla att jag inte inbillade mig.

- Hej, sa han och log mot mig.

- Hej, sa jag och log inte tillbaka.

Det kändes så konstigt att se honom igen, jag trodde inte jag någonsin skulle träffa honom igen.

- Det var.. länge sedan, sa han.

- Mm, det var ett tag sedan.

- Vem är din kompis? Sa han och kollade på Crystal.

- Jag heter Crystal, svarade hon och skakade hans hand.

- Hej Crystal, sa han och log sitt charmiga leende.
- Hej, svarade hon och log tillbaka.

- Vad gör du här? Frågade jag Justin tyst.

Det gjorde ont att se honom igen, han hade verkligen sårat mig.

- Jag har faktiskt hyrt en lägenhet här i New York för några månader, vi håller på att fixa det sista till min skiva.
- Jaha.

- Vill du träffas någon dag? Vi kanske kan ta en fika och prata? Föreslog han och försökte möta min blick men jag tittade envist bort.

- Jag är faktiskt ganska upptagen nu, sa jag kort.

- Men en fika hinner du väl med? Försökte Justin och log.

- Nej, jag vet inte riktigt, sa jag.

- Okej.. Jag kan väl ringa dig så får vi se? Sa Justin.

- Visst, sa jag, men vi måste nog gå nu.

- Eh, okej. Men hejdå då Katherine, jag ringer dig, sa han och vinkade lite tafatt.

- Herregud, viskade jag till Crystal när Justin gått.

Jag kände hur hela mitt huvud snurrade.

- Hur är det? Frågade hon och såg lite orolig ut.

- Det är nog bra, jag är bara chockad. Jag kan inte förstå att han är här.
- Jag förstår det. Vill du träffa honom igen? Frågade Crystal och klappa mig på ryggen.

Jag skakade på huvudet.

- Nej, jag tror inte det.

- Då behöver du inte träffa honom igen, det är lugnt, sa Crystal.

Jag tog ett djupt andetag och samlade mig.

- Ska vi fortsätta leta nu då? Frågade jag och syftade på klänningar inför dansen.

På kvällen hyrde jag med mig en film hem till mig och mamma, då Pete var bortrest på en affärsresa.

- Hittade du något gumman? Frågade mamma när jag klev in genom dörren.

- Ja, jag hittade en jätte söt klänning. Och jag hyrde en film åt oss!
- Vad gulligt av dig, vi kan väl titta på den på en gång? Fast först vill jag se din klänning, sa mamma.

Jag tog upp den ur påsen, den var lång och hade en vacker rosa nyans.

- Den är väldigt vacker, sa mamma och kände på tyget.

- Visst är det! Instämde jag.

- Ska jag sätta på filmen?

- Ähum, gör det, jag måste bara ringa ett samtal först, sa jag och gick in till mitt rum.

Sedan slog jag hemnumret till Caitlin.

- Hej det är Christian Beadles, svarade Chrisitan.

- Hej, det är Katherine, hälsade jag.

- Hej! Det var ett tag sedan.

- Ja, du och Caitlin får komma hit till New York om ett tag tycker jag! Sa jag och log åt tanken på att få träffa dem igen.

- Absolut! Jag antar att du vill prata med Caitlin, sa Chrisitan och ropade på henne.

- Mm, faktiskt. Vi hörs, sa jag och väntade på att Caitlin skulle ta luren.

- Hallå?

- Hej, det är Katherine, svarade jag.

- Hejsan, sa Caitlin.

- Jag träffade på Justin idag, på stan, berättade jag.

- Gjorde du? Frågade hon överraskat.

- Visste du om att han skulle hit? Frågade jag på en gång.

- Ja, alltså.. Det var det jag tänkte berätta när du ringde förut, men han bad mig att inte göra det, förklarade hon.

- Det är lugnt, jag ville bara veta, sa jag.

- Ska ni träffas igen?

- Jag vet inte.. Sa jag tveksamt.

- Okej, gör som du vill!
- Mm, men jag ska gå nu, vi hörs! Sa jag och vi lade på.

- Men vi syns imorgon! Ropade Crystal när hon gick över gatan till sin lägenhet.



Veckorna rullade på, skolan började på riktigt och allt gick tillbaka till det vanliga.
- Katherine, vi måste handla klänningar till dansen snart! Sa Crystal när vi gick till skolan en morgon i slutet av september.

- Just det! Dansen är om två veckor, eller hur? Frågade jag och log.

Crystal nickade och vi svängde in på 91st street och såg skolan.

- Där kommer drömkillen, kommenterade Crystal när min nya pojkvän, Brandon gick mot oss.

Vi hade börjat dejta efter någon vecka att skolan börjat, och han var verkligen jätte söt.

- Brandon, hälsade jag och kysste honom snabbt på munnen.

- Hej, svarade han och log mot Crystal.

- Kom, det ringer in snart, sa hon och gick mot den stora dörren som ledde in till skolan.

- Oh my BIEBER! Tjöt Emma under en lektion i Amerikans historia och stirrade på sin mobil.

Jag kände ett litet hugg i magen, jag hade nämligen inte tänk så mycket på Justin på flera veckor.

Det hade tagit ett tag, men jag hade faktiskt kommit över honom nu.

- Emma, varför har du din mobil på under skoltid? Skällde läraren och tittade surt på henne.

- Förlåt, förlåt, det är bara det att det precis blev bekräftat att Justins nya skiva kommer släppas inom två månader, sa Emma och log stort.

Jag tittade ut genom fönstret och försökte tänka på annat.

- Får jag din mobil nu, sa läraren och Emma gav motvilligt den ifrån sig den.

- Så, Ryan, kan du förklara lite om det jag nyss berättade om, bad läraren och lektionen tog fart igen.

Senare den dagen, när jag satt på min säng och pluggade, ringde Caitlin.

- Hej, hur mår du? Frågade hon.

- Jag mår bra, fast det är ganska mycket i skolan, svarade jag.

- Samma här, hur är det med Brandon?

- Åh, det är toppen! Vi firade en måndag för någon dag sedan, berättade jag och log åt minnet av picknicken på Sheep Meadow i Central Park.

- Okej, jag tänkte bara säga att.. Eller, alltså.. Stammade Caitlin.

- Vadå? Frågade jag.

- Ähum, det är så att.. Jus.. Eh, det var inget, jag måste verkligen gå nu. Hejdå! Sa Caitlin.

- Vänta, sa jag med Caitlin lade på i örat på mig.

Jag skakade på huvudet och undrade vad det var hon tänkte berätta, men jag antog att det inte var någon viktigt och fortsatte med läxorna.

På kvällen tog jag ett långt, bubbel bad och när jag kom upp från det kom mamma hem från jobbet med thai-mat.

- Åh, vad gott! Jublade jag och virade en handduk om mitt hår och kröp in i min lurviga morgonrock.

- Dukar du? Frågar mamma medan hon ställde fram maten på bordet.

- Visst, sa jag och dukade fram tallrikar och glas samtidigt som Pete kom in i köket.

- Thai-mat, mumms! Kommenterade han och satte sig på en stol bredvid mamma.

Vi högg in på maten och efter ett tag harklade mamma sig.

- När tänkte du fixa en klänning inför dansen? Frågade hon och torkade sig om munnen.

- Imorgon faktiskt, med Crystal.

- Vad trevligt, sa mamma och tog en stor tugga.

Dagen efter var det lördag, så jag och Crystal gav oss ut på stan tidigt.

- Åh, jag vill in på TJ Maxx sedan! Sa Crystal när vi gick in på Starbucks för att köpa en varsin dricka.

- Absolut, sa jag och vi gick fram till disken och beställde det vi ville ha.

När vi några minuter senare gick ut genom dörren med våra drickor i händerna och fortsatte nedför gatan mot TJ Maxx.

Plötsligt hörde jag en mörk röst.

- Katherine?

Jag vände mig om och såg ett välbekant ansikte.

- Gud, förlåt Crystal, jag missade dig, förklarade jag innan vi gick in på butiken.



Två veckor senare var det dags för skola och jag tog mig trött upp ur sängen.

Jag stapplade halvt vid medvetande mot garderoben, där jag drog ut ett par ljusa jeans och en kort, ljusrosa tunika.
Jag drog en borste genom håret som jag lockat kvällen innan, och sminkade mig snabbt.

Mamma hade redan åkt till jobbet, så jag hade lägenheten själv.

Det var varmt ute, så jag drog bara på mig en glest stickad, beige cardigan innan jag började gå mot Starbucks där jag skulle möta Crystal och äta frukost.

- Hej, sa jag och log mot Crystal när jag såg att hon redan satt och väntade vid ett bord.

- Hej, kom nu! Sa hon och drog mig mot kassan.

- Vad vill ni ha? Frågade en söt tjej med rödblont hår.

- Jag vill ha en panini med mozzarella och tomat, och en juice, sa jag och betalade.

En halvtimme senare hade vi ätit upp och begav oss mot våran skola, Trinity School.

Vi gick in i den bruna byggnaden som redan var full av elever.

- Crystal! Katherine! Ropade en röst och sekunder efter kramade någon om mig.

- Hej, Emma, sa jag och vände mig om.

Emma var lång, med nästan svart hår, och hon hade blivit riktigt brun under sommaren.

- Hur var det i Brasilien? Frågade Crystal medan vi gick mot aulan där vi skulle ha uppropning.

- Det var jätte varmt, och det var kul att få träffa mina kusiner igen!
- Vad kul, sa Crystal.

- Hur var eran sommar? Frågade Emma.

- Den var jätte härlig, berättade Crystal.

- Och din då Kath?

- Eh, min? Den var.. bra, berättade jag.

Jag tänkte inte dra upp Justin något mer, jag skulle glömma bort allt som hänt.

- Du var i Atlanta va? Frågade Emma.

Jag nickade och log lite.

- Åh, såg du Justin? Frågade Emma genast.

Just det, hon var ett stort Justin fan.

- Justin? Frågade jag och spelade dum.

- Bieber? Han bor typ där, såg du honom?
- Ähum.. Nej, eller.. Jag såg kanske en skymt av honom, ljög jag dåligt med Emma verkade inte genomskåda mig.

- Verkligen? Hur var han? Hur såg han ut? Emmas röst blev ljus och hennes ögon lyste.

Han var underbar, tänkte jag men det sa jag inte.

- Jag såg han inte på nära håll, fick bara en skymt, hittade jag på och andades ut när rektorn harklade sig och började prata om skolans mål med oss elever.

Efter uppropningen hade varje klass ett snabbt möte i sina klassrum, och jag fick mitt schema för året.

Efter det var skoldagen slut, och jag promenerade hem med Crystal.

- Är du nöjd med ditt schema? Frågade hon.

- Jadå, är du?

- Det är helt okej, förutom för att jag fick Mrs Parker i Algebra II.

- Stackare, svarade jag och rynkade pannan.

- Men vi syns imorgon! Ropade Crystal när hon gick över gatan till sin lägenhet.

- Det känns förjävligt, förklarade jag och jag kände hur mitt försök att hålla inne mina tårar inte funkade.



Crystal slog armarna om mig och var alldeles tyst.
- Jag måste komma över honom, snyftade jag.
- Det vore det bästa, sa Crystal.
- Ska vi ta något att äta? Föreslog jag och torkade bort mina tårar.
- Absolut, ska vi åka till Bubba Gump?

En halvtimma senare satt vi på Bubba Gump och tittade ut över Times Square.
- Jag är glad över att vara hemma igen, sa jag.
- Jag är glad över att du är hemma, sa Crystal och log.
- Men det känns så konstigt, att jag är här nu, och inte i Atlanta. Inte med Justin, sa jag och blinkade bort mina tårar.
- Mm, mumlade Crystal och doppade en pommes frittes i en dippsås.
- Men nu måste du berätta om din sommar! Utropade jag.
- Just det, det hade jag helt glömt bort. Du skulle bara veta vad som har hänt, började Crystal medan jag lutade mig bakåt och drack några klunkar av min lemonad.

Efter en kväll med Crystal på Bubba Gump och en lång promenad med henne i Central Park efter det, bestämde jag mig för att gå hem.
När jag kom hem var klockar elva, och mamma och Pete var hemma.
- Var har du varit? Frågade mamma där hon satt i soffan med en skål med godis i sitt knä.
- Jag var på Bubba Gump med Crystal, förklarade jag och satte mig bredvid henne och tittade på tv en stund.
Efter tjugo minuter kände jag hur mina ögonlockar började bli tyngre, och jag bestämde mig för att gå och lägga mig.
Jag sa godnatt till Pete och mamma och gick sedan in till mitt rum.
Jag bytte snabbt om till ett par gråa Love Pink shorts med matchade linne och satte upp håret i en knut på huvudet.
Jag gick till sängen och kröp ner under täcket som var vitt med turkosa och bruna detaljer och kröp ihop till en boll.
Jag låg där med slutna ögon och försökte somna, men då började minnen spelas upp framför ögonen på mig.
Min första kyss med Justin, när vi badade, när vi var ute och gick mitt i natten, och sista gången vi sågs vid klippan.
Jag försökte pressa bort minnena, och tårarna började rinna nedför minna kinder.
Jag borrade in ansiktet i en utav mina många kuddar, och försökte envist att tänka på något som inte hade med Justin att göra.

Men det var omöjligt - jag hade honom på hjärnan.

Jag klev upp ur sängen och gick fram till fönstret i mitt rum, som hade en bred fönsterkarm med flera kuddar, och en brun, mjuk filt som var glest virkad.
Jag satte mig på några kuddar och tittade ut genom fönstret, över Central park och på alla ljus nedifrån gatan.
Det kändes fel att jag befann mig här i New York, när hela jag borde vara i Atlanta.

Men det var ingenting jag kunde göra åt det, så jag bestämde mig för att försöka komma över det.

Jag skulle inte tillåta mig att tänka mer på Justin, jag hade gråtit tillräckligt över honom nu.
Jag gick tillbaka till sängen och somnade snabbt efter det.

Morgonen efter vaknade jag av att min mobil ringde.

- Ja? Svarade jag sömnigt i mobilen.

- Det är Caitlin, hördes en ljus röst svara.

- Åh, hej.

- Jag tänkte bara fråga hur du mådde? Frågade hon lite försiktigt.

- Jag mår bra, det känns skönt att vara hemma igen, svarade jag.

- Vad bra, jag var lite orolig.

- Det är bra med mig, sa jag och efter några minuter lade vi på.

Jag gick ut till köket där det stod en tallrik med en muffins på och en liten lapp bredvid.

"Godmorgon gumman, jag har åkt till jobbet och det har Pete också! Jag kommer hem runt sju, se till att vara hemma då. Kram mamsen."
Just det, det var måndag. Alla jobbade, och skolan började om två veckor.

Jag skakade på huvudet, och delade min blåbärsmuffins på mitten innan jag rostade halvorna och bredde smör över dem.
Jag satte mig vid tvn med mina muffinshalvor och ett stort glas iste och började zappa mellan kanalerna.
Av en ren olyckshändelse råkade jag sätta på en kanal som visade kändisnyheter.

"- Justin Bieber sågs landa på LAX igår, för en spelning i Staples Center" Babblade tv hallåan på och jag stängde snabbt av tvn.

Jag skickade iväg ett sms till Crystal på en gång och vi bestämde oss för att träffas och shoppa lite.

Jag bytte snabbt om till ett par vita shorts och en röd trekvartsärmad tröja och gick ut genom dörren och tog hissen ned.
När jag kom ut på gatan gick jag mot tunnelbanan och gick förbi ett tidningsställ.

Jag slängde en blick på skvallerblaskorna och så genast ett namn lysa mot mig.

Justin Bieber.

Jag snabbade på mina steg och skakade irriterat på huvudet.

Han var överallt, hur ska jag kunna glömma honom? Tänkte jag irriterat när jag satte mig på tåget.

Jag var fortfarande så inne i mina tankar att jag helt missade Crystal där hon väntade på mig vid Express utan fortsatte förbi henne.

- Katherine! Ropade hon och tog tag i min arm.

- Gud, förlåt Crystal, jag missade dig, förklarade jag innan vi gick in på butiken.

Jag hoppade in i en taxi bredvid mamma och Pete, och längtade efter att få komma hem till våningen på Upper West Side.



Jag njöt av att vara hemma medan taxibilen åkte genom Central Park, fast än jag mycket hellre skulle velat vara med Justin just nu.
Efter några minuter saktade taxin in framför det höga huset vi hade våran lägenhet i.
Jag klev ut och lyfte ur mina två svarta resväskor ur bakluckan från taxin.
Jag gick efter mamma och Pete genom receptionen som fanns längst ner i höghuset.
- Hej Mr och Mrs Rose, hälsade en kvinna som satt i receptionen och räckte mamma nyckeln till våran lägenhet.
När Pete och mamma gifte sig bytte vi efternamn till Rose, som var Petes efternamn från början.

När vi kom upp till våran våning, och in i den fräscha hallen skyndade jag mig in i mitt rum med mina väskor.
- Katherine! Vi tänkte äta ute ikväll, vi har ingen mat hemma, vill du följa med? Ropade mamma.
- Hm, kan jag inte ta en pizza slice eller något? Föreslog jag.
- Jo, visst, jag lämnar några dollar på köksbordet.
Jag stängde dörren efter mig och ställde mina väskor bredvid min stora säng.
Väggarna i mitt ganska stora rum var vitmålade, och inredningen gick i mörkt trä och turkost.
Jag öppnade en dörr som ledde in till min lilla walk-in closet och började packa upp mina kläder.

Plötsligt drog jag upp en stor tröja, Justins tröja.
Under den sista veckan hade jag fått låna den när jag sov över hos honom, och hade inte lämnat tillbaka den.
Jag luktade lite på den, och upptäckte att den fortfarande doftade efter honom.
Jag stod med tröjan tryckt mot näsan en stund innan jag hängde den på en galge.

En stund senare ringde min mobil.
- Hallå, svarade jag.
- Hej Katherine! Pep min bästa kompis Crystal.
- Crystal, hej, svarade jag glatt.
- Är du hemma nu?
- Jaa, jag kom hem för någon timma sedan, sa jag.
- Okej, vill du träffas? Frågade Crystal.
- Gärna, sa jag och kände ett plötsligt sug av saknad efter Crystal.
- Ska vi träffas i Central Park? Föreslog Crystal.
- Absolut, vi syns om en halvtimme vid Strawberry Fields, sa jag och lade på.
Jag tog på mig ett par svarta jeans och en söt, ljusrosa blus som jag matchade med en virkad basker i samma färg.
Jag hämtade pengarna från köksbordet och drog på mig min skinnjacka innan jag gick ut.

- Katherine! Ropade Crystal när jag kom gående över vägen vid Dakota Building.
- Hej, ropade jag tillbaka och sprang fram till henne.
Hon slog armarna om mig och mina näsborrar fylldes av den blommiga doften från hennes blonda hår.
- Jag har saknat dig, sa jag.

- Och jag har saknat dig! Nu måste du berätta, hur har du haft det?
- Bra, svarade jag halvhjärtat och kollade bort.

- Bra? Frågade hon tveksamt och försökte kolla mig i ögonen.
- Mm.
- Katherine, jag känner dig. Jag vet när du ljuger. Berätta nu! 
- Okej, svarade jag och började berätta om hela sommaren.

Jag berättade om allt som hänt, om hur jag efter mitt och Justins sista möte rödgråten sprungit hem till Caitlin.
Hur hon fått mig att sova över hos henne, och hur hon och Ashley hela natten suttit och försökt trösta mig.
Om hur jag bara var inne i huset de återstående dagarna i Atlanta, förutom den gången jag gick tillbaka till klippan en sista gång.
Om hur mina tårar aldrig verkade ta slut, och om hur glad jag ändå var över att vara hemma.
Och om hur tom jag kände mig.
- Åh Katherine! Sa Crystal när jag var klar och tittade på mig med sina gröna ögon som nu var blanka av medlidande.

- Det känns förjävligt, förklarade jag och jag kände hur mitt försök att hålla inne mina tårar inte funkade.

- Hej, sa jag och satte mig bredvid honom.
Han vände sig mot mig och jag blev alldeles snurrig av hans ögon.
- Hej, svarade han kort.



- Hur var det på begravningen? Frågade han.
- Bra, svarade jag och log lite mot honom.
- Katherine, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara detta, började Justin och jag fick genast dåliga föraningar.
- Vad? Frågade jag.
- Du ska hem snart, och jag ska ha några konserter, fortsatte han och kollade på mig för att se min reaktion.
Jag var alldeles kall i hela kroppen.
- Du vet att vi knappt kommer kunna träffas något mer när du åker hem till New York, och det är nog bäst för både dig och mig och ingen får reda på om oss.
- Varför? Frågade jag tyst.
- För det blir så stor uppståndelse då. Det förstår du väl också, va? Hur som helst, jag tycker det är bäst att det vi har haft slutar här.
Han försökte se mig i ögonen, men mina var fyllda av tårar som jag inte ville att Justin skulle se så jag vände bort huvudet.
- Förlåt, men vi kan.. väl höras av ibland eller något? Frågade han mjukt.
Jag ställde mig upp och gick därifrån utan ett ord.
Jag hörde Justin sucka, och när jag kom till skogsbrynet vände jag mig om och tittade på Justin en sista gång.

Jag försökte hålla inne mina tårar, men efter jag virrat mig omkring i skogen i tjugo minuter gav jag upp och lät tårarna komma.
Jag satte mig vid en sten och hoppades att Justin inte skulle hitta mig.
Det gjorde han inte heller, och efter ett tag ställde jag mig upp igen.
Jag kände mig alldeles tom, och tårarna ville inte ta slut.

Fyra dagar senare satt jag på flygplanet hem till New York, och tänkte tillbaka på sommaren här i Atlanta.
Jag hade inte hört något av Justin, och hade inte heller hört av mig.
Jag bestämde mig för att lägga honom bakom mig, hur svårt det än skulle vara.

När jag kom ut ur JFK flygplatsen och fick andas den bekanta New York luften igen kändes allt mycket bättre.
Jag hoppade in i en taxi bredvid mamma och Pete, och längtade efter att få komma hem till våningen på Upper West Side.

Jag tänkte ringa honom senare, efter jag kollat på några avsnitt av Pretty Little Liars.



Efter några avsnitt ringde jag upp Justin och vi pratade ett tag.
Efter ett tag kom Ashley in i rummet och frågade om jag ville följa med henne på spa.
Jag sa genast ja, och lade på telefonen.

Vi åkte till spaet där vi fick en lerinpackning, massage och manikyr.
På vägen hem stannade vi vid en yoghurt shop där vi köpte en varsin yoghurtglass innan vi fortsatte hem.
Under kvällen bakade jag och mormor cupcakes och hade det allmänt mysigt.
Sedan parkerade jag, Ashley och mormor oss framför tvn och åt upp alla bakverk medan Ashleys föräldrar åt ute på en restaurang.
Jag somnade nöjt efter att ha legat och pratat med Ashley ett tag, det hade varit en bra dag.

En vecka senare satt jag i bilen påväg till flygplatsen där mamma och Pete precis klivit av sitt plan.
Veckan hade gått fort, och jag kunde inte förstå att jag bara hade fyra dagar kvar i Atlanta.
Jag hade umgåtts mycket med mormor, Ashley och Caitlin, men mest med Justin.
Aaron hade jag varken hört något från, eller sett på hela veckan.
Jag klev ut ur bilen och såg snabbt mammas blonda hår.
- Mamma, ropade jag och sprang in i hennes famn.
- Hej gumman, hur mår du? Frågade hon.
- Jag mår bra, men jag har saknat dig, sa jag.
- Jag har saknat dig också.
- Hej Katherine, sa Pete och rufsade om mitt hår.
- Hej, svarade jag glatt och vi gick mot bilen.

När vi kom hem satte sig mamma, mormor och Tyra och pratade.
Jag gick upp till sovrummet där min nya, svarta klänning till begravningen imorgon hängde.
Klockan var tio och jag bestämde mig för att somna nu så jag skulle vara utvilad till imorgon.

Morgonen efter vaknade jag tidigt, och började genast göra mig i ordning.
Jag lockade mitt hår i stora lockar, och tog försiktigt på mig min nya klänning.
Jag gick ner till köket där jag gjorde en macka åt mig.
Ashley sov fortfarande, och dem vuxna hade redan åkt till kyrkan.
Vi skulle bli hämtade 30 minuter innan ceremonin. 

När jag några timmar senare klev in i kyrkan, såg jag genast den vita kistan.
Det var redan ganska många människor där, och jag slog mig ned bredvid mamma på första raden.

På kvällen, efter begravningen och mottagningen efter, var jag riktigt trött.
Justin hade fortfarande inte ringt mig, något han lovat att göra.
Jag tänkte inte så mycket på det, utan somnade snabbt.

På morgonen efter såg jag att jag fått ett sms från Justin.

"Möt mig vid klippan klockan 11, Justin"
Jag fick en konstig känsla av smset, det var så kort och kallt.
Men jag skakade av mig det och bytte snabbt om till ett par svarta shorts och ett vitt ballonglinne.
Jag åt snabbt frukost innan jag började gå mot skogen.
Efter tio minuter såg jag öppningen mot klippan, där Justin satt.
- Hej, sa jag och satte mig bredvid honom.
Han vände sig mot mig och jag blev alldeles snurrig av hans ögon.
- Hej, svarade han kort.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt för ingen uppdatering.

- Vafan? Sa han innan han vände sig om och gick.



Skit..
- Justin! Ropade jag efter honom med han stannade inte.
- Vad håller du på med? Fräste jag åt Aaron.
- Jag.. jag ville bara kyssa dig, svarade han.

Jag skakade bara på huvudet åt honom till svar innan jag sprang iväg efter Justin som försvunnit ur mitt syn fält.
- Justin? Ropade jag.
När jag inte fick något svar fortsatte jag gå vidare vid vattenbrynet i hopp om att jag skulle hitta honom någonstans i närheten.

Efter en timme hade jag fortfarande inte hittat honom, och han svarade inte på sin mobil.
Jag slog mig ner i sanden och försökte komma på vart han var.
Han kunde ha gått hem, men jag ville inte gå dit och störa, inte klockan fem på morgonen.
Då kom jag plötsligt på det - han hade gått till berget han visade mig.
Jag flög upp från sanden och skyndade mig till skogen där stigen till berget fanns.

Efter en halvtimme såg jag öppningen som ledde från stigen ut till klippan.
Jag såg en person sitta där, det var Justin.
- Justin? Frågade jag tyst när jag kom ut till klippan och såg den fantastiska utsikten.
- Vad gör du här? Frågade han.

- Jag.. Det var Aaron som kysste mig.
- Var det? Frågade Justin och kollade äntligen på mig, med rynkad panna.

- Ja. Tror du att jag skulle smsat dig och berättat vart jag var om jag var där med Aaron? Sa jag och skakade lite på huvudet.
- Nej men.. Jag har inte tänkt på det. Det kändes bara så konstigt, sa Justin medan jag slog mig ned bredvid honom.
- Mm, mumlade jag.

- Och.. det kändes så konstigt att du "bytte ut" Aaron mot mig så snabbt och, började Justin med jag avbröt honom snabbt.
- Det var för att jag kände något mycket starkare för dig, förklarade jag och kollade in i Justins otroliga ögon.
Han svarade inte direkt, utan nickade bara.
- Justin, jag gillar dig. Bara dig. Otroligt mycket.
- Vad bra, för jag gillar dig också, svarade han.
- Jag vet, sa jag tyst och lutade mig mot honom.

Han kramade om mig och kysste mig på pannan.
- Så du litar på mig? Frågar jag försiktigt.
- Ja, jag blev bara väldigt upprörd, svarade Justin innan han reste sig upp.
- Vi borde gå hem nu, sa han sedan och hjälpte mig upp på benen.

När jag kom hem var jag utmattad och smög direkt upp till mitt rum där jag somnade så fort min kropp rörde vid sängen.
Jag drömde förvirrat, om Aaron och Justin.
När jag vaknade 5 timmar senare var jag fortfarande trött, så jag bestämde mig för att använda förmiddagen för att vila ut mig.
Jag hoppades att allt var bra mellan mig och Justin, att har litade på mig och det jag sa.
Jag tänkte ringa honom senare, efter jag kollat på några avsnitt av Pretty Little Liars.

Jag hade fortfarande inte svarat och planerade inte att göra det heller.



Eftermiddagen rullade på, med fler sms från Aaron.
Vid nio ringde Justin, och vi bestämde oss för att träffas.

Jag hade redan bytt om till mjukisshorts och ett linne, men det var varmt ute så jag behöll dem på.
När jag stängde ytterdörren efter mig väntade Justin redan där.
- Hej, viskade han i mitt öra samtidigt som han kramade om mig hårt.
- Hej, svarade jag och kysste han snabbt på munnen.
Vi gick hand i hand bort från mormors hus, och promenerade runt i kvarteren som fortfarande var fulla av liv.
- Jag gillar verkligen dig, sa Justin efter ett tag och tryckte min hand hårdare.
- Jag gillar dig också. Verkligen, sa jag och stirrade in i hans otroliga ögon.
Och när hans läppar närmade sig mina var jag säker på att jag var den lyckligaste tjejen i hela världen.

Flera timmar senare satt jag hemma på sängen, alldeles för uppskruvad för att kunna sova.
Jag och Justin hade gått runt i flera timmar, pratat och bara ägnat oss åt varandra.
Det var otroligt hur mycket energi jag gick av att bara vara nära honom.
Jag kunde inte sitta stilla, så jag smög så tyst jag bara kunde ut genom fönstret och började gå vid gatorna jag och Justin för några timmar sedan passerat på våran promenad.
Jag styrde mina steg mot vattnet, och medan jag gick betraktade jag solen gå upp.
Helt plötsligt började min mobil ringa och utan att kolla vem det var som ringde svarade jag.
- Hallå.
- Katherine! Det är Aaron, svarade personen.
Skit också, for det genom mitt huvud.
- Aaron, hehe, hej, sa jag och försökte komma på vad jag skulle göra.
- Varför har du inte svarat på mina sms? Frågade Aaron och lät lite sur.
- Dina sms.. Ähum, stammade jag och började få panik.

Jag visste inte varför jag bara kunde säga det rätt ut; jag har valt bort dig, Justin har ersatt dig, kom över det.
Det kändes så taskigt, han hade varit så ovetande borta i Hawaii och när han kom hem var han plötsligt bortvald, utan att han kunde gjort något för att förhindra det.
I ren och skär panik lade jag på i örat på honom, och ägnade någon minut åt att fundera på vad jag skulle säga till Aaron när jag väl var tvungen - för det visste jag att jag någon gång skulle vara.
Jag ville inte tänkta på det, så jag smsade Justin.
"Hej, är du uppe fortfarande? Jag kunde inte somna.. så nu är jag vid vattnet! :)"
Jag glömde helt bort tankarna på Aaron så fort jag såg det fina vattnet och hur den rosa himlen speglades mot det.
Utan att tveka slängde jag min mobil och mina skor i sanden och sprang i shorts och linne mot vattnet.
Jag dök i det ljumna vattnet och simmade runt under ytan i några sekunder.
Jag kände håret flyta omkring runt mitt ansikte, och jag log stort.
Det slutade med att jag råkade svälja vatten och när jag kom upp till ytan igen hostade jag okontrollerbart.
Jag kastade en blick mot sanden, och såg att en människa stod där.

- Ha-hallå? Ropade jag.
- Katherine? Hörde jag någon ropa tillbaka.
- Justin? Frågade jag.
- Nej, Aaron.. 
Oups, tänkte jag.
Inte nog med att han antagligen ville ha svar på alla sina frågor - jag var också dyblöt och mina kläder var säkert genomskinliga nu.
- Vad gör du här? Var det första som kom ut ur min mun.
- Jag hörde att du var utomhus när jag ringde dig, och jag antog att du skulle till vattnet, du tycker ju det är så fint här, svarade Aaron.
- Jaha, svarade jag och började gå upp ur vattnet.
- Varför har du inte svarat på mina sms? Frågade Aaron igen och rynkade på pannan.
Lika bra att få det gjort, tänkte jag.
- Jag.. Medan du var borta så.. Stammade jag, och funderade på hur jag skulle förklara.
- Jaa?

- Jag har kommit Justin väldigt nära och jag gillar honom verkligen, började jag.
- Men du gillar väl mig också? Frågade Aaron stött.
- Jo men.. Inte på samma sätt, försökte jag förklara.
- Men jag gillar fortfarande dig, sa Aaron och tog några stek närmare mig.

- Jag känner inte likadant längre, tyvärr, sa jag och började gå bort från Aaron, mot min mobil så jag kunde bege mig hem igen.
Plötsligt tog Aaron tag i mig och kysste mig hårt.
Jag försökte slita mig loss, men han höll i mig stenhårt.
Vad håller han på med? Tänkte jag.
Till slut kom jag loss från hans grepp och skulle precis börja skälla ut honom när jag såg att det stod en person bakom Aaron.
Justin.
- Vafan? Sa han innan han vände sig om och gick.

Jag skulle ju undvika Aaron, inte överraska honom med tårta tidigt en morgon..



- Vad ska vi göra nu? Frågade Ashley när vi hörde att nyckeln vreds om i låset.

- Göm er, väste Caitlin och duckade bakom en soffa.
Jag följde samma exempel, och en sekund senare öppnades dörren.
- Vad skönt att vara hemma, kunde jag höra Aaron säga till sina föräldrar.
- Mm, jag hå.. Men vad är det här? Hörde jag en kvinna, antagligen Aarons mamma, säga.
Hon gick fram till tårtan och sekunderna efter hoppade Caitlin, Chrisitan och Justin upp från sina gömställen.
- Välkommen hem! Sa Caitlin till Aaron samtidigt som jag ställde mig upp.
- Tack, sa han och såg inte alls överraskad ut över att vi var här.
Inte hans föräldrar heller, så dem hälsade bara på oss innan dem gick och packade upp.
Jag kände att Aaron tittade på mig, men stirrade envist bort från honom och ställde mig bredvid Justin istället.
Vi åt lite tårta, fast jag var inte särskilt hungrig.
När jag stod och pratade lite med Justin kände jag plötsligt två armar krama mig bakifrån och jag stelnade genast till.
- Hej Kath, jag har saknat dig, viskade Aaron i mitt öra.
Jag svalde hårt och stirrade på Justin, jag hade nog aldrig känt mig såhär obekväm.
- Hej, sa jag kort och försökte ta mig ur Aarons grepp.
Han kollade förvirrat på mig när jag slet mig ur hans armar.
Jag kände att jag verkligen inte ville vara kvar, så jag gick till Ashley och bad henne gå hem med mig.

- Gud, varför följde vi med? Det blev jätte pinsamt, kved jag när jag och Ashley promenerade hem.
- Äh, det är väl lika bra att han ger upp hoppet om dig på en gång.
- Mm, mumlade jag.
- Vad tycker Justin?

- Jag vet inte.. Vi har inte direkt pratar om det, sa jag och nu kunde vi se mormors hus.
- Okej, sa Ashley innan hon öppnade dörren.

Senare på kvällen plingade min mobil till, och jag jublade tyst för mig själv!

Sms från Justin, tänkte jag.
Men när jag öppnade smset var det inte från Justin, utan från Aaron.

"Hej Katherine, vad hände imorse? Du verkade sur - eller något.. Är allt okej? Puss Aaron"
Oh shit, vad skulle jag svara nu? Skulle jag ens svara?
Jag tänkte över det en stund, och det slutade med att jag raderade meddelandet och istället smsade till Justin.

Dagen efter åkte Caitlin med mig och Ashley och shoppade.
- Det blev ganska pinsamt igår, blev det inte? Frågade Caitlin och drack en klunk av sin jordgubbsmilkshake hon beställt på restaurangen vi åt lunch på.
- Skämta inte! Sa jag och doppade en pommes frites i en hög ketchup.
- Han undrade om du var sur på honom eller något, men vi sa att vi inte visste något och sa att det kanske berodde på din morfar, berättade Caitlin.
- Okej, tack. Så Justin sa inget?
- Nej, han var ganska tyst, sa Caitlin.
- Men helt ärligt, jag behöver hjälp! Sa Ashley och bytte samtalsämne.
- Men vadå?
- Jag och Tyler är ju typ tillsammans, men jag vet inte vad jag ska göra när vi åker härifrån? Förklarade Ashley och tuggade på en bit sallad.
- Hm, vad har du tänkt göra? Frågade jag och svalde ner den sista kycklingbiten med cola.
- Jag har tänk på att typ göra slut med honom, vi bor ju inte så jätte nära varandra - inte ens i samma stat.
- Nej, det kanske är en bra idé, sa Caitlin och nickade.
- Och var inte du på gång med han från din skola innan du åkte hit? Vad heter han? Joey? Frågade jag och kom ihåg att Ashley nämnt någon kille när vi pratade i telefon någon vecka innan vi åkte hit.
- Jo, Jeffrey heter han, sa Ashley och hennes ansikte lyste upp.
- Men.. Om jag redan nu bestämt mig att dumpa Tyler sedan, är det inte lika bra och göra det på en gång nu? Det känns ganska lågt, funderade Ashley högt.
- Eh, vänta ett tag. Du vet ju inte om han tänkt på samma sak, och då är det onödigt att göra slut nu om både du och han tänkt att det tar slut när du åker hem. Förstår du? Sa Caitlin.
- Inte riktigt, men jag kör väl på det, sa Ashley och skrattade.

När vi kom hem med flera kassar med kläder vibrerade min mobil till igen.

"Hallå, Katherine? Varför svarar du inte?"
Det var från Aaron, säkert den tredje smset för idag.
Jag hade fortfarande inte svarat och planerade inte att göra det heller.

- Visst, jag tror Ashley och Tyler skulle hitta på något själva, sa jag och vi högg in på maten.



När vi hade ätit upp och gjort oss i ordning lite, begav vi oss mot Beadles hus.
När vi kom dit bestämde vi oss för att ta ett dopp i deras pool, innan vi gick och köpte glass.
- Just det, imorgon kommer Aaron hem, sa Christian och log när vi satte oss på en bänk och åt våra glassar som börjat smälta.
- Ja, just det, sa jag tyst.
Jag hade helt glömt bort Aaron, efter allt med morfar och hur underbar denna veckan varit med Justin.
Jag kände hur Justin tog min hand, och jag kollade upp mot hans ansikte och log.
Vad skulle jag säga till honom när han kom hem?
Hans skulle nog inte bli så glad när han upptäcker att jag "bytt ut honom" mot Justin.
- Vi tänkte överraska honom hemma hos honom när han kommer hem imorgon bitti, fortsatte Christian.
- Det blir väl kul? Sa Caitlin och log stort.
- Eh, jag tror jag måste vara hemma då, jag har inte varit det så mycket, ljög jag.

Jag tänkte försöka undvika Aaron, det skulle kännas så obekvämt att umgås med honom.
- Vad synd, men kan du Justin? 
- Jag tror det, svarade han.

På kvällen satt jag med mormor, Ashley och hennes föräldrar och spelade alfabet i vardagsrummet.
Alla mådde bättre nu, även fast mormor fortfarande var lite chockad.
Hon hade bestämt sig att bo kvar i huset, hon ville verkligen inte lämna det!
Efter vi kört en lång omgång vann Tyra, Ashleys mamma.
- Ska vi köra en omgång monopol? Fråga sedan Oscar - Ashleys pappa.
- Jag orkar inte, svarade jag och sträckte på armarna.
Medan de andra började köra monopol gick jag upp på mitt rum och letade reda på en bok.
Innan jag satte mig i sängen och började läsa kollade jag min mobil och såg att jag fått en sms.

"Hej gulle, vad gör du? xx Justin"
Jag svarade log och svarade snabbt.
"Inget speciellt, tänkte läsa lite.. Du då? xx din Katherine"
Jag lade ifrån mig mobilen och sjönk in i boken.
När jag läst något kapitel vibrerade telefonen till.

"Chillar vid tvn.. Kan du verkligen inte komma imorgon bitti? xx Justin"
Jag suckade högt och funderade på det.

"Hmm.. Om du lovar att inte lämna mig ensam så kan jag väl komma ;) xx Katherine"
Det tog bara några sekunder för Justin att svara.

Klockan 6? På allvar?
"Okej.. Vi syns då, ♥ Katherine"

Jag kollade på mobilen klocka och tänkte att jag lika gärna kunde gå och lägga mig nu om jag skulle orka upp imorgon bitti.

Jag hörde ett skarpt ljud, det lät som att något kastades mot glas.
Jag öppnade ögonen med ett ryck och tittade mig förvirrat omkring.
Ashley satt också upp i sin säng, och kollade sig runt.
Då hörde jag ljuder igen - något kastades mot våran fönster.
Vi gick fram till det och när vi kollade ut stod Justin utanför.
- Vad gör han där? Frågade Ashley med hes röst.

- Jag vet inte, sa jag och öppnade fönstret.
- Katherine, kom nu! Klockan är 6! Ropade Justin tyst.
- Skit också! Aaron kommer hem nu och vi ska överraska honom.. Vill du följa med? Frågade jag Ashley.
- Eftersom att jag redan är vaken så.. okej.
Vi bytte snabbt om till kläder, och jag drog bara på mig ett par tajta jeans och ett tunt linne innan vi smög ut genom fönstret.
- Kom nu, vi har bråttom! Manade Justin.
Jag satte upp mitt rufsiga hår i en hög hästsvans medan vi gick, och ryste till av luften som var kall mot mina bara armar.

- Fryser du? Frågade Justin och började ta av sig sin tjocktröja.

- Mm, lite.
- Här, ta min tjocktröja, sa Justin och höll fram den mot mig.
Jag skakade på huvudet.
- Då kommer du frysa, sa jag.
- Kom igen nu, det är lugnt, sa Justin och tillslut drog jag mig på den stora, varma tjocktröjan.
- Tack, mumlade jag och drog in Justins doft i min näsa.
- När kommer Aaron hem? Frågade Ashley.
- Snart, dem har redan åkt från flygplatsen.
- Hur vet du det? Frågade jag skeptiskt.
- Tro mig, jag vet det, sa Justin och log.

När vi kom hem till Aarons hus väntade Christian och Caitlin redan där.
Vi gick till baksidan av huset där dem drog fram en nyckel under en sten.
- Hur vet ni vart hans extra nyckel är? Frågade Ashley förvirrat och skakade på hennes huvud.
- Vi gör alltid såhär när någon kommer hem från en semester eller så, förklarade Caitlin och log.
Hon var jättesöt fast hon nu hade på sig mjukisbyxor och en för stor tröja.
- Inte när jag kom hem från turnén, muttrade Justin och spelade sur.
- Äh, Katherine var din överraskning.
- Det har ni rätt i, sa Justin och kysste mig.
När vi kom in i huset stod det en tårta på bordet, och Christian förklarade med hjälp av Caitlin och Justin att dem gick in fullhjärtat i sina överraskningar.
Tydligen så gjorde räckte det inte med att smyga in i huset, utan dem överraskade också alltid med en tårta.
En stund senare hörde vi en bil rulla in på uppfarten och jag greps av lite panik.
Vad gjorde jag här egentligen?

Jag skulle ju undvika Aaron, inte överraska honom med tårta tidigt en morgon..

Han kysste mig mjukt och jag kunde inte låta bli att tänka på att om bara dryga två veckor skulle jag vara tvungen att åka hem igen.



När vi bestämde oss för att gå upp ur vattnet och åka hem till Justin var luften ganska sval, och i kombination med våra blöta kläder så började vi självklart frysa.

När vi äntligen kom hem till Justin och all värme som fanns i huset frös vi fortfarande.
- Badade ni? Frågade Pattie och skrattade lite åt oss där vi stod alldeles genom frusna.
- Japp.
- Om ni går upp och byter om så fixar jag lite te, föreslog Pattie.
- Visst, svarade Justin och rufsade om sitt fortfarande blöta hår.
Jag bytte om till torra kläder och gick sedan ner till undervåningen med Justin där Pattie väntade på oss med tre koppar te.

- Men det verkar ju jätte kul att få resa runt så mycket! Sa jag efter att Pattie och Justin berättat om att dem nästan alltid är och reser till olika länder och delstater för konserter och liknande.
- Det är ganska kul, men det känns som värsta lyxen att bara få vara hemma i en vecka, svarade Justin.
- Jo, det såklart, sa jag och drack en klunk av mitt örtte.
- Men vart kommer du ifrån? Frågade Pattie mig.
- New York.
- Åh, vad härligt! När åker du hem igen? 
- Om typ två veckor, svarade jag och fick samma klump i magen som jag fått när vi badade.
Jag undrade vad som skulle hända efter de två veckorna.
- Nej, jag är riktigt trött, så jag säger god natt nu, sa Pattie och reste sig upp.
- Godnatt, sa vi och bestämde oss sedan för att kolla på en film.

- Vad gjorde du igår? Frågade Justin när vi låg och tittade på Dear John.
- Ähum, jag sov hos Caitlin, sa jag och tvingade bort koncentrationen från filmen till Justin.
- Jaså, vad gjorde ni då?
- Vi kollade på filmer och pratade och så, svarade jag och vände blicken mot den stora skärmen som satt på väggen i Justins rum igen.
- Trevligt, sa Justin och drog mig närmare sig själv.
- Du luktar så gott, mumlade han i mitt hår.
- Mm, svarade jag frånvarande.
- Kan jag få lite uppmärksamhet? Frågade Justin mjukt.
- Men.. Ehum, vi tittar på film, sa jag och slet blicken från tvn.
Justin pausade genast filmen och slog stort.
- Inte längre, sa han och kysste mig.
Han kysser verkligen bra, tänkte jag.
Efter ett tag drog jag mig bort från honom.
- Sätt på filmen nu, sa jag och spelade hotfull.
- Visst, visst, svarade Justin och satte på den igen.
Jag kröp upp i hans famn och efter ett tag kände jag hur mina ögonlockar började bli allt tyngre.

När jag öppnade ögonen hade det börja ljusna ute, och jag såg att tvn var avstängd.
Jag måste ha somnat, tänkte jag och kände Justins arm om mig.
Jag sträckte på huvudet och såg att klockan som stod på nattduksbordet visade att klockan var sju på morgonen.
Jag funderade på om jag skulle låta Justin sova vidare eller väcka honom.
Efter ett tag bestämde jag mig för att låta honom sova vidare, och jag passade på att kolla in hans rum.
Hans säng var stor, och påslakanet var mörkblått med röda och vita ränder.

Väggarna var vita, han hade en stor tv mitt emot sängen och på ena långsidan av rummet var det ett stort fönster.
I rummet fanns också en dörr som ledde till något annat rum, och ett skrivbord som var ganska stökigt.
Jag smög tillbaka till sängen och skakade försiktigt om Justin.
- Godmorgon! Viskade jag i hans öra och drog in hans underbara doft i näsan.
- Godmorgon, mumlade han trött tillbaka utan att öppna ögonen.
- Kan jag typ ta en dusch så kan du vakna till lite? Frågade jag och reste mig upp.
- Visst, du kan ta en handduk i badrummet.

Efter duschen smög jag tillbaka i Justins rum med ett par shorts och ett linne på mig.
När jag kom dit såg jag att sängen var bäddad, och Justin var borta.
Jag hörde rösten från neder våningen, och när jag kom ner till köket var Justin och Pattie där och gjorde iordning frukost.
- Godmorgon, sa Pattie.
- Godmorgon, kan jag hjälpa till med något? Frågade jag.
- Nej, det är lugnt - frukosten är klar nu, sa Justin och slog sig ned vid bordet.
Jag satte mig bredvid honom, och log stort.
- Vad ska vi hitta på idag? Frågade jag.
- Vi kan väl träffa Chrisitan och Caitlin och hitta på något? Föreslog Justin.
- Visst, jag tror Ashley och Tyler skulle hitta på något själva, sa jag och vi högg in på maten.

- Det finns säkert några kvar, kolla vid spisen, sa Caitlin och pekade.



Jag spenderade dagen hos Caitlin och Christian med Ashley, medan mormor och Ashleys föräldrar ägnade sig åt att planera begravningen.
När klockan blev tillräckligt mycket gick jag hem och tog en dusch.

Sedan packade jag ner ett linne, en tjocktröja och ett par rutiga pyjamasbyxor innan jag gick till Justin.

När jag hade ringt på dörren hörde jag hur någon sprang nedför trappan innan dörren slogs upp och Justin stod där med ett stort leende.
- Hej, sa jag och Justin svarade med en lång kyss.
- Kom, du ska få träffa min mamma, sa han och tog min hand när han hade avslutat kyssen.
Jag blev lite nervös, men det släppte såfort jag såg en kort brunett som såg riktigt snäll ut stå i köket.
- Hej, jag är Pattie - Justins mamma, hälsade hon och skakade min hand.
- Hej, jag är Katherine! Svarade jag och log.
- Justin har pratat om dig, sa Pattie och log.

- Har han? Frågade jag och kände ett glädjeskutt i magen.
Jag betydde något för honom, visst gjorde jag?
Annars skulle han väl inte prata om mig?
- Jaa, det har han, sa Pattie och rufsade om hans hår.
- Och jag trodde han överdrev när han beskrev hur söt du är, men det gjorde han inte, tillade hon och jag rodnade lite.
- Mamma, snälla! Klagade Justin och drog med mig upp på sitt rum.
- Ursäkta min mamma, sa han och skakade på sitt huvud.
- Det är lugnt, hon verkar jätte trevlig, svarade jag och log mot honom.

- Vill du titta på en film? Frågade Justin.
- Jag har sett ganska många filmer den senaste tiden, kan vi inte göra något annat? Svarade jag.
- Visst, vi kan.. bada? Föreslog Justin och mitt ansikte sprack upp i ett stort leende.
- Jaa, det gör vi! 
- Har du badkläder med dig? Frågade Justin.
- Nej, inte dirket..

- Äsch, vi kan hämta dem! Sa Justin.
- Ja, men annars kan jag bada i typ shorts och underkläder, svarade jag tveksamt.
- Gärna, sa Justin och log retsamt.

En halvtimme senare satt jag på Justins pakethållare och susade nedför backars påväg mot vattnet.
- Framme! Och utan att vara nära på att dö den här gången, konstaterade Justin och log stolt.
- Grattis! Skrattade jag och gick mot vattnet.
Jag kände på vattnet med tårna och pep till när jag kände det svala vattnet kyla ner mig.
- Det var ganska kallt, kved jag.

- Äh, fegis, vågar du inte bada? Hörde jag Justin säga retsamt bakom mig.
- Klart jag vågar, jag måste bara gå i vattnet sakta, ropade jag och började sakta gå längre ut i vattnet.
När vattnet var i höjd med mina knäveck hörde jag Justin en bit bakom mig och ögonblicket innan jag kände hans händer på min rygg insåg jag vad som skulle hända.

Utan att tveka en sekund knuffade han mig rätt ner i det kyliga vattnet och jag skrek rätt ut.
- Justin! Bieber! Fräste jag när jag kom upp till ytan och kastade mig hämndlystet efter honom.

När jag nådde mitt mål och blötte ner Justin fullständigt kändes vattnet inte lika kallt längre.
- Visst är det fint? Sa jag, simandes på rygg och stirrandes upp i den mörkblåa himlen.
- Mm, instämde Justin men han kollade bara på mig.

- Varför stirrar du på mig? Frågade jag lite blygt och kollade bort.
- Du är så otroligt vacker, vet du det? Svarade Justin och simmade närmare mig.
- Du är otroligt vacker! Sa jag när Justin kramade om mig.
Han kysste mig mjukt och jag kunde inte låta bli att tänka på att om bara dryga två veckor skulle jag vara tvungen att åka hem igen.

Dagen rullade på och jag somnade snabbt på kvällen. 
Jag mådde mycket bättre nu än kvällen innan, så jag sov ganska djupt.
Under dagen gjorde vi inte så mycket, till lunch åt vi på restaurang.

När vi kom hem packade vi snabbt ner lite nödvändiga saker, innan vi begav oss till Caitlin's hus.
- Hej, sa Caitlin glatt när hon öppnade dörren.

Hon ledde oss till ett stort rum i källaren, som hade vita väggar och en heltäckningsmatta.
På väggen satt det en tv, och det låg tre madrasser på golvet bredvid ett gäng fåtöljer.
- Vad mysigt det är! Sa Ashley och lade sin väska på golvet.

- Tack, svarade Caitlin och satte sig på en madrass, ska vi titta på en film?

- Visst, svarade jag och vi följde med Caitlin till vardagsrummet där deras filmer fanns.
- Åh, kan vi inte titta på en skräckfilm? Frågade jag och drog ut en film som såg lite läskig ut.
- Det gör vi! Fastslog Ashley och Caitlin nickade instämmande.
- The Childrens, är den bra? Frågade jag och läste från filmomslaget.
- Ähum.. Jag tror inte jag har sett den ännu, men Chrisitan sa att den var riktigt äcklig, svarade Caitlin.
- Perfekt, sa Ashley och vi gick ner till källaren igen.

Flera timmar och några skräckfilmer senare låg vi nerbäddade under våra täcken på madrasserna.
- Hur är det med Tyler? Frågade Caitlin Ashley.

- Det är jätte bra, vi har det toppen ihop, svarade Ashley och log.

- Så ni är typ.. tillsammans? 
- Eh, jaa, eller något liknande, sa Ashley.

- Och Katherine, hur är det mellan dig och Aaron? Frågade sedan Caitlin.

- Eh, alltså det är nog inte något mellan oss direkt.. Jag har nog fallit för Justin, svarade jag.
- Jaha, vi var tillsammans förut, svarade Caitlin.
- Var ni? När då?
- Något år sedan, men vi gjorde slut när han skulle på någon turné, sa Caitlin.

- Eh, jaså.. Svarade jag och funderade på om samma sak skulle hända oss, även fast vi inte precis var tillsammans.
- Ska vi titta på en till film? Frågade Ashley och ställde sig upp.

När vi vaknade nästa morgon efter några få timmars sömn hade jag fått ett sms utav Justin.
"Hej babe, vill du komma över till mig ikväll? Du kan väl sova över ;)"
Jag svarade snabbt ja, och sedan gick vi upp till köket.

När vi satt ner vid bordet med våra pannkakor dränkta med sirap kom Christian ut från sitt rum.
- Gjorde ni inga pannkakor till mig? Frågade han och slog sig ner vid oss.

- Det finns säkert några kvar, kolla vid spisen, sa Caitlin och pekade.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dålig uppdatering jag vet, och det hände inte så mycket i detta avsnitt, men jag har några ideér, och nu är det helg = mycket tid för att skriva :)

- Nu? Kan du verkligen gå hemifrån nu? Frågade Justin försiktigt.
- Mormor sover redan, hon tog en insomningstablett för ett tag sedan.
- Okej, jag kommer med cykeln om 5 minuter, sa Justin och lade på.



Jag drog på mig en tunn, svart skinnjacka över mina jeans och mitt lila linne.
Sedan gick jag ut genom dörren och väntade på Justin.
När han kom rusade jag fram till hans famn och kände hur tårarna började rinna.

- Gumman, viskade Justin och strök mig över håret som mormor gjort.
- Kan vi åka någonstans? Frågade jag efter ett tag och strök bort mina tårar.
- Absolut, sa Justin och jag hoppade upp på paket hållaren.
Han cyklade mot en skog jag aldrig varit i förut, och svängde sedan upp i en stig.
Vi körde över rötter och småstenar, och jag andades in den friska doften och mådde genast bättre.
- Vart är vi påväg? Frågade jag Justin.
- Du får se snart, men nu måste du hålla i dig hårt, svarade Justin innan han cyklade ner för en brant backe.
Jag höll mina armar hårdare runt hans midja och tjöt lite när jag kände hur snabbt det gick nedför backen.
Efter ett tag stannade han, hoppade av cykeln och dumpade den under ett träd.
- Kom! Sa han och tog tag i min hand.
Vi gick genom skogen ett tag, innan han svängde av från stigen och fick mig att följa efter.
Vi kom ut på ett berg med en otroligt utsikt.
- Wow! Andades jag och tittade ut över himlen som fortfarande var lite rosa efter solnedgången.
- Jag vet, jag älskar att vara här,  sa Justin och såg sig nöjt omkring.
Vi slog oss ner och bara njöt av utsikten och av att vara nära varandra.
- Åker du ofta hit? Frågade jag efter en stund.
- Ganska. Det är ett bra ställa att tänka över saker på.
- Vad gullig du är som tar med mig hit, sa jag och log mot Justin.
- Jag tänkte att du skulle gilla det, svarade han.

Några timmar senare bestämde vi oss för att dra oss hemåt, efter att ha suttit på berget och pratat om allt möjligt.
När Justin cyklat iväg efter att ha gett mig en godnatt kyss, somnade jag genast.
Under natten sov jag oroligt och inte tillräckligt djupt för att kunna drömma något.
När jag vaknade tidigt på morgonen var Ashleys föräldrar redan hos mormor, och dem satt och åt frukost när jag gick ner för trappan.
- Hej Katherine! Hälsade Tyra, Ashleys mamma och jag hälsade tillbaka.
Vi pratade en stund om morfar, innan jag bestämde mig för att ta en snabb dusch.
När jag var klar där bytte jag snabbt om till kläder och då ringde min mobil.
- Hej det är Katherine, svarade jag.
- Hej, det är Caitlin.
- Hej, hur är det? Frågade jag.
- Jo det är bra.. Jag hörde om din morfar, jag är ledsen, sa Caitlin försiktigt.

- Tack, jag mår lite bättre nu än igår, svarade jag.
- Vad bra! Jag undrar om du skulle vilja sova över här någon dag? Ashley kan också följa med.
- Absolut, funkar det imorgon? Frågade jag samtidigt som Ashley kom in i rummet.
- Jadå, det funkar toppen! Svarade Caitlin och lade på.

- Det var Caitlin som undrade om vi ville sova över hos henne imorgon, sa jag till Ashley.
- Det låter bra!

- Det är för att du är här, sa jag och kollade upp mot hans ansikte.



Efter att vi hade legat i vattnet ett tag gick vi upp till filten och kollade på när solen gick ner.
- Det är så fint, suckade jag och lutade mig mot Justin.

- Jag vet, visst är du? Svarade Justin och kysste min panna.
- Jag undrar en sak, varför är du här i sommar? Frågade Justin sedan.
- Jag har ju redan berättat det, mamma och Pete är på smekmånad, börjar Bieber bli gammal och glömsk? Sa jag och skrattade lite.
- Haha, vänta bara tills du blir ett år äldre så kommer du också märka hur svårt det är att komma ihåg saker, retades Justin, men det jag undrar är varför du inte är hos din pappa, istället för att vara här i en hel månad?

- Åh, jaha. Min pappa stack innan jag ens föddes, och han brydde sig inte ens om att hälsa på någon gång när jag väl var född.

- Vad hemskt, svarade Justin och såg allvarlig ut.
- Han kan dra åt helvete, förklarade jag och hoppades att vi skulle lämna ämnet.
- Vad säger du, ska vi dra hem mot mig och kolla på en film? Frågade Justin som tydligen kände likadant.
- Absolut, svarade jag och vi började plocka ihop all mat.

Justin hoppade upp på sin cykel, och jag satte mig på pakethållaren och slog armarna om honom.

- Kan inte du sova över hos mig inatt? Frågade han innan han började trampa på pedalerna.
- Klart jag kan, sa jag och kände hur cykeln började rulla under mig.
Uppför en backe gick det riktigt trögt, men alldeles för fort när den sedan gick nedför.
Justin tappade kontrollen över cykeln och vi körde av vägen, mot ett stort träd.
Vi både skrek högt, och vi sista sekunden styrde Justin undan från trädet och cykeln välte.
Vi båda låg på marken och tjöt av skratt.
Justin reste sig upp och drog sedan upp mig.
- Förlåt Kath, det kunde gått riktigt illa, skrattade han.

- Ingen fara, alla mina kroppsdelar är hela, svarade jag och borstade av mina shorts.

- Tur för mig, sa Justin och tog upp cykeln.

När vi kom hem till Justin satte vi på en skräckfilm, och satte oss i soffan under en massa filtar.
När filmen tog slut var jag trött, och vi bestämde oss för att gå och lägga oss.
- Här, du får låna en tröja av mig, sa Justin och gav mig en stor, långärmad tröja att sova i.

- En långärmad? Frågade jag och log.
- Ja, iallafall det inte blir för varmt för dig? Jag tycker det är mysigt att sova i långärmat ibland, sa Justin.
- Brukar du? Det har jag aldrig gjort förut, fnittrade jag.

När vi väl hade somnat efter att ha legat och pratat och myst ett tag, ringde plötsligt min mobil.
- Hallå? Svarade jag sömnigt och drog åt tofsen jag hade på huvudet.
- Kathe.. Katherine, du måste komm.. komma hem nu! Grät Ashley.
- Ashley? Vad har hänt? Frågade jag oroligt.
- Du måste.. komma hem, nu!
- Jag ska, jag ska, sa jag och reste mig upp från sängen, berätta bara vad som har hänt!

Justin satte sig nyvaket upp i sängen och rufsade om sitt hår, och om jag inte skulle varit så orolig för Ashley skulle jag stannat upp och beundrat hur söt han såg ut.
- Det.. det ä.. är, det är morfar! Snyftade Ashley.
- M.. morfar? Sa jag och kände hur jag blev alldeles kall i hela kroppen.

- Kom hem nu! Sa Ashley innan hon lade på.
- Justin, förlåt mig men jag måste gå nu! Sa jag och rusade ut ur hans rum, ut ur huset och började springa hemåt.

Efter ett tag lutade han sig bort från mig, och kramade om mig en sista gång.
- Godnatt, viskade han i mitt öra innan han försvann ner för gatan.



Jag stod och kollade efter Justin ett tag innan jag gick fram mot huset och började klättra upp för brandstegen intill sovrummet.
- Katherine, äntligen kommer du! Jag har suttit på helspänn, trodde att mormor skulle komma upp och.. jag vet inte, kolla till oss! Viskade Ashley medan jag kröp ner i sängen.
- Nu är jag iallafall hemma! Viskade jag tillbaka.
- Berätta! Vad hände?
- Vi kollade på film, The Descent, och sedan skulle han precis kyssa mig, och då ringde du! Jag blängde lite på Ashley som log oskyldigt mot mig.
- Men sedan gick han med mig hem, och vi höll varandra i händerna, och efter det vinkade jag hejdå! Sa jag och suckade dramatiskt.
- Oups.. 
- Gissa vad som hände sen? HAN KYSSTE MIG! Viskade jag glatt.
Vi låg och pratade ett tag, Ashley och jag, innan vi somnade.

På morgonen vaknade jag sent, vid lunchtid.
Så jag gick direkt ner till matbordet där mormor ställde fram lunchen.

- Godmorgon sömntuta! Jag trodde du gick och lade dig tidigt igår? Sa mormor när hon såg att jag hade vaknat.
- Jo, men jag kunde inte somna, ljög jag innan jag gick in till toaletten för att göra mig i ordning.
Efter det smsade jag Justin och frågade om han ville hitta på något idag.
Jag fick genast ett sms som sa att jag skulle möta honom vid "stranden" (som låg vid en sjö) klockan sju ikväll.

Dagen rullade på fort, och vid sex tiden började jag göra mig i ordning.
Jag drog på mig ett vitt och rött randigt linne, ett par vita shorts, ett par flipflops och lite smycken och sedan var jag nöjd. Under kläderna hade jag på mig min röda bikini, iallafall vi skulle bada.
När jag tittade mig i spegeln såg jag att mitt långa, bruna hår låg i stora vågor över axlarna, och att mina mörkblåa ögon lös av iver inför att träffa Justin.
Efter ett tag blev klockan tillräckligt mycket för mig att kunna gå hemifrån, och jag styrde mina steg mot sjön.

När jag kom fram såg jag Justin sitta på en brun och vit rutig filt, med en korg bredvid sig, vid den tomma sjön.
- Picknick! Sa han och log när jag kom närmare.
- Vad gullig du är som har fixat allt det här, sa jag och kramade om honom.
- Ja, det är ju som våran första dejt så.. jag tänkte att det kunde bli mysigt med picknick.
Sedan började han plocka fram några burkar med cola, vattenmelon och hemmagjort ceasarsallad.
- Jag älskar ceasarsallad! Sa jag och tog en vattenmelons bit.
Medan vi åt satt vi och pratade och skrattade nära varandra, tills Justin tog tag i mina händer och såg lite allvarligare ut.
- Katherine, jag vet att vi precis träffats, men jag vill ändå säga det här nu för att allt känns så rätt med dig. Jag gillar dig, jag gillar dej verkligen. 
- Jag gillar dig också Justin, sa jag och försvann i hans underbara ögon.
- Jag vill bara att du ska veta det, att jag verkligen gillar dig.
Jag blev lite generad och tittade bort, men Justin tog tag i min haka och kysste mig.

- Ska vi bada? Frågade jag efter att vi ätit upp all mat.
- Nu? Vi har precis ätit, sa Justin tveksam.
- Fegis! Sa jag och drog av mig kläderna så jag bara hade bikini på mig och rusade ner mot vattnet.
Utan att tveka dök jag ner i det ljumna vattnet, och när jag vände mig mot land såg jag Justin komma springade.
När han hoppat i kände jag hur han drog i mina ben så jag drogs ner under vattnet.
Jag sprattlade mig loss och när jag kom upp till ytan tjöt jag av förtjusning.
Justin simmade närmare och jag kände hans armar runt mig.
- Du vet inte hur vacker du är just nu, det bara lyser om dig, viskade han i mitt öra.
- Det är för att du är här, sa jag och kollade upp mot hans ansikte.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har varit lite off, och är inte riktigt inne i novell-skrivar läget just nu, så denna episode blev inte den mest lyckade .. Men det blir bättre imorgon som är idag ;P

- Det låter bra, tyckte Ashley och jag nickade medstämmande.



Efter lunchen gick jag upp till sovrummet medan Ashley tog en dusch, och då ringde min mobil.
- Hej det är Katherine, svarade jag och log när jag hörde mammas röst i telefonen.
- Hej gumman, hur är det i Atlanta?
- Det är jätte bra, fast jag har varit lite sjuk i några dagar, svarade jag.
- Har du? Vad tråkigt, svarade mamma och lät genast lite orolig.
- Men hur är det på Hawaii? Frågade jag glatt.

Mamma började prata om hur fint det var, om klimatet och om vädret som de tydligen var jättefint.
- Det låter jätte fint mamma, sa jag och efter ett tag lade vi på.

Jag bytte om till lite finare kläder inför kvällen, ett par mörka jeans och ett ljust linne med volanger på.
Jag lockade mitt mörka hår som jag oftast bara hade hägnade platt, sminkade mig lite och drog till sist på mig ett par söta ballerina skor.
Sedan var jag klar, och en stund senare åkte vi till restaurangen.
Vi hade det jätte trevligt och efter någon timme rullade vi hemåt fullproppade med thai-mat.
Väl hemma sminkade jag snabbt av mig, satte upp håret i en knut och drog på mys mjukisbyxor och ett linne.
Då fick jag ett sms - av Justin.

"Hej gulle! Mår du bättre - isånnafall kan väl du komma över på filmkväll hos mig?"

Jag rusade genast ner till morfar och mormor och frågade.

- Åh, Justin - det var han som tog hand om dig inatt va? Frågade morfar och blinkade åt mig.

- Haha, ja det var det, sluta. Ashley ville bara väldigt gärna stanna kvar på stranden, sa jag och lipade mot morfar.

- Men gumman, du har precis varit sjuk - är det inte bättre om du går och lägger dig tidigt nu istället så du kan bli riktigt frisk? Föreslog mormor.
- Snällaaaa! Bad jag och gick nästan ner på knäna.
- Nej jag tycker faktiskt inte det är en så bra idé, funkar det inte imorgon? Frågade mormor.

- Jo, jag antar det, sa jag och sa godnatt till både morfar och mormor.
Aldrig att jag stannar hemma ikväll, tänkte jag när jag gick upp för trappan.

Så när jag hörde att morfar släckte ner i huset berättade jag för Ashley vart jag skulle, innan jag öppnade fönstret och smög ut.
Jag hade fortfarande bara på mig mjukisbyxor och ett linne, men det var varmt ute och vi skulle bara titta på film.
När jag väl kom fram till Justins hus smsade jag honom och en minut senare öppnade han ytterdörren.
- Kom in! Sa han och gav mig en lång kram.

- Vad vill du se för film? Frågade han och öppnade ett skåp fyllt med filmer.
- Jag vet inte, du får välja!
Justin valde snabbt en film och satte in den i dvd-spelaren.
- Vilken film blev det? Frågade jag när han satte sig alldeles intill mig i soffan.
- The Descent, svarade Justin och log retsamt.
- Jag gillar faktiskt skräckfilmer, svarade jag och knuffade till Justin i midjan.
- Vad synd, mumlade han.

- Vadå då? Frågade jag och log.
- Jag hade hoppats att du skulle bli rädd så jag kunde få hålla om dig, erkände Justin.
- Du kan få hålla om mig ändå, svarade jag och kröp upp i hans famn.

Filmen skrämde faktiskt mig, även fast jag inte så ofta blev rädd för skräckfilmer.

Mot slutet av filmen skrek jag högt och borrade in huvudet i Justins tjocktröja.
Jag njöt när jag kände hans doft, den var nog den godaste doften jag någonsin känt.
Jag kände hur Justin strök mig över håret, och jag lyfte försiktigt på huvudet.
När hans läppar bara var några centimeter ifrån mina, ringde mig mobil.

- Alltid ska det vara någon som stör, muttrade jag och svarade.
- Det är Ashley, du borde verkligen komma hem nu! Mormor blir galen om hon får reda att du smög ut, väste Ashley för att inte väcka någon i huset.

- Mm, jag kommer.
- Jag är ledsen Justin, jag måste gå nu, förklarade jag när jag hade lagt på.
- Det är lugnt, du kan komma tillbaka någon annan kväll, sa Justin och reste sig upp.

Justin insisterade på att följa mig till mitt hus, och när vi gick den tio minuter långa vägen som skilde våra hus ifrån varandra tog han min hand och tryckte den lätt. 
Det hade blivit lite kyligare utomhus nu, men det var fortfarande ljus trots att klockan var två på natten.
Det var alldeles tyst ute, det ända som hördes var våra fotsteg och andetag.
När vi kom fram till mitt hus visste jag inte riktigt hur jag skulle säga hejdå, så jag råkade ta upp handen i luften och vinka en minst sagt pinsam vink.
Justin brydde sig inte utan drog mig närmare och gav mig en lång kyss som jag genast besvarade.
Efter ett tag lutade han sig bort från mig, och kramade om mig en sista gång.

- Godnatt, viskade han i mitt öra innan han försvann ner för gatan.

- Det.. det är okej Justin, jag hade faktiskt inget emot det, mumlade jag.



- Är det säkert? Frågade Justin och tittade mig i ögonen.
Jag nickade bara, hans ögon hypnotiserade mig, och jag visste att jag inte skulle kunna få fram ett ord även om jag försökte. 
- Har du sagt något till Aaron? Frågade Justin.
Jag tvingade mig att titta bort från hans ögon och harklade mig lite innan jag svarade.

- Nej. Varför skulle jag göra det? Frågade jag förvånat.
- Jag tänkte om ni typ var tillsammans eller så..
- Nej, vi är fortfarande inte tillsammans, och vi kommer nog inte bli det heller, svarade jag.
- Tror du inte? Varför inte? Frågade Justin intresserat.
- Jag.. Liksom.. Det finns någon som jag känner mycket starkare för.. Sa jag och tittade rätt in i Justins ögon.
När jag sa det högt insåg jag att det faktiskt var så, att nu när jag lärt känna Justin ville jag ha honom - inte Aaron.
- Gör du? Frågade Justin. 
Jag nickade och såg hur Justin lutade sig närmare mitt ansikte.

Då rycktes dörren upp och Ashley stormade in.

- Katherine! Hur mår.. Störde jag? Frågade Ashley och stannade upp halvvägs till min säng.
- Nej, jag skulle bara känna om hon fortfarande hade feber, svarade Justin och kände på min panna.
- Har hon det?
- Nej jag tror inte det, svarade Justin och ställde sig upp, men jag borde verkligen gå nu.

- Okej, svarade Ashley och log snabbt åt honom.
- Hej då, vi ses, sa Justin och gick.
Jag satt helt stilla och frågade mig själv vad som nyss hänt. Eller vad som skulle hänt om inte Ashley kommit hem.
- Var har du varit? Frågade jag och bestämde mig för att fundera på det senare.
- Vi tältade på stranden, sa jag inte det förut? Frågade Ashley.

- Nej, du gjorde nog inte det, men nu måste du berätta - hur går det med Tyler?

- Åh, det går jätte bra.. Sa Ashley och log stort.

- Är ni officiellt tillsammans? Frågade jag och blinkade åt henne.
- Neej, inte ännu iallafall! Svarade Ashley och rynkade lite på näsan.
- Vet du vad? Jag skulle bara vilja sova en liten stund, så jag mår bra igen imorgon! Sa jag och gäspade.
- Låt inte mig störa, sov gott, svarade Ashley och gick ut ur rummet.

När jag vaknade morgonen efter mådde jag mycket bättre, så jag och Ashley bestämde oss för att åka och shoppa.
Vi rusade ut och in genom butiker hela förmiddagen innan vi tillslut bestämde oss för att bege oss hemåt.
Vid lunchen föreslog morfar att vi skulle äta middag ute ikväll.
- Det låter bra, tyckte Ashley och jag nickade medstämmande.