- Gud, förlåt Crystal, jag missade dig, förklarade jag innan vi gick in på butiken.



Två veckor senare var det dags för skola och jag tog mig trött upp ur sängen.

Jag stapplade halvt vid medvetande mot garderoben, där jag drog ut ett par ljusa jeans och en kort, ljusrosa tunika.
Jag drog en borste genom håret som jag lockat kvällen innan, och sminkade mig snabbt.

Mamma hade redan åkt till jobbet, så jag hade lägenheten själv.

Det var varmt ute, så jag drog bara på mig en glest stickad, beige cardigan innan jag började gå mot Starbucks där jag skulle möta Crystal och äta frukost.

- Hej, sa jag och log mot Crystal när jag såg att hon redan satt och väntade vid ett bord.

- Hej, kom nu! Sa hon och drog mig mot kassan.

- Vad vill ni ha? Frågade en söt tjej med rödblont hår.

- Jag vill ha en panini med mozzarella och tomat, och en juice, sa jag och betalade.

En halvtimme senare hade vi ätit upp och begav oss mot våran skola, Trinity School.

Vi gick in i den bruna byggnaden som redan var full av elever.

- Crystal! Katherine! Ropade en röst och sekunder efter kramade någon om mig.

- Hej, Emma, sa jag och vände mig om.

Emma var lång, med nästan svart hår, och hon hade blivit riktigt brun under sommaren.

- Hur var det i Brasilien? Frågade Crystal medan vi gick mot aulan där vi skulle ha uppropning.

- Det var jätte varmt, och det var kul att få träffa mina kusiner igen!
- Vad kul, sa Crystal.

- Hur var eran sommar? Frågade Emma.

- Den var jätte härlig, berättade Crystal.

- Och din då Kath?

- Eh, min? Den var.. bra, berättade jag.

Jag tänkte inte dra upp Justin något mer, jag skulle glömma bort allt som hänt.

- Du var i Atlanta va? Frågade Emma.

Jag nickade och log lite.

- Åh, såg du Justin? Frågade Emma genast.

Just det, hon var ett stort Justin fan.

- Justin? Frågade jag och spelade dum.

- Bieber? Han bor typ där, såg du honom?
- Ähum.. Nej, eller.. Jag såg kanske en skymt av honom, ljög jag dåligt med Emma verkade inte genomskåda mig.

- Verkligen? Hur var han? Hur såg han ut? Emmas röst blev ljus och hennes ögon lyste.

Han var underbar, tänkte jag men det sa jag inte.

- Jag såg han inte på nära håll, fick bara en skymt, hittade jag på och andades ut när rektorn harklade sig och började prata om skolans mål med oss elever.

Efter uppropningen hade varje klass ett snabbt möte i sina klassrum, och jag fick mitt schema för året.

Efter det var skoldagen slut, och jag promenerade hem med Crystal.

- Är du nöjd med ditt schema? Frågade hon.

- Jadå, är du?

- Det är helt okej, förutom för att jag fick Mrs Parker i Algebra II.

- Stackare, svarade jag och rynkade pannan.

- Men vi syns imorgon! Ropade Crystal när hon gick över gatan till sin lägenhet.