- Justin, förlåt mig men jag måste gå nu! Sa jag och rusade ut ur hans rum, ut ur huset och började springa hemåt.



När jag kom fram till huset såg jag en ambulans stå med öppna bakdörrar där.
Jag såg mormor och Ashley stå och gråta vid ytterdörren och jag sprang dit.
- Vad har hänt? Skrek jag.
- Morfar ha.. Började Ashley men grät för mycket för att få fram ett ljud.
- Din morfar har.. fått en hjärtinfarkt, sa mormor och såg på mig med ledsna ögon.
En hjärtinfarkt, men jag känner flera som har haft släktingar som överlevt sådana, tänkte jag.
- Men han kanske.. ähum, klarar sig? Föreslog jag tyst.
När jag såg mormor skaka på huvudet började tårarna rinna och jag slängde mig i hennes famn.
- Det är försent Katherine, det är försent, viskade hon och strök mig över håret.
- Nej, nej, upprepade jag och skakade på huvudet.

Nej, inte min morfar, inte min fina, duktiga morfar.
Det fick inte vara sant, han hade ju mått så bra igår, hela tiden jag varit här.
- Vi måste åka med till sjukhuset nu, sa mormor och torkade sina blöta kinder.

På sjukhuset satt jag bara på en stol, medan mormor var tvungen att flänga hit och dit och skriva på papper och allt möjligt.
Jag satt bredvid Ashley och tänkte.
På hur jag önskat att jag kunnat säga hejdå, att jag skulle varit hemma mer när vi väl var här, och på alla fina minnen jag hade med morfar.
När han lärde mig att cykla, när han tog ut mig och fiskade och en massa andra minnen flög genom mitt huvud.
Jag kunde inte förstå att vi inte skulle få några fler minnen, morfar och jag.

Dagen rullade på otroligt sakta på sjukhuset, och plötsligt kom mormor och satte sig bredvid oss.
- Vi får åka hem nu, sa hon och hennes blick var alldeles tom.
- Kom då, sa Ashley och reste dig upp och sträckte ut sin hand mot mormor.
Vi gick tysta ut mot bilen, och när vi kom fram harklade jag mig.
- Vad gör vi nu? Frågade jag och hörde hur ynklig min röst lät.

- Vi åker hem, och börjar planera begravningen, svarade mormor och kollade ut genom rutan.
- Kommer vi behöva åka hem igen? Frågade jag och pekade på Ashley och mig.
- Jag skulle vilja att ni stannar kvar, jag vill inte vara ensam nu, svarade mormor och lät lite rädd för tanken på att vara alldeles ensam.
Hon hade inte varit det enda sedan hon träffade morfar, när hon var runt 20 år, och nu var han borta.
- Jag vill inte åka hem! Sa Ashley.
- Inte jag heller, mumlade jag.

Kvällen rullade sakta på, jag var bara hemma med mormor som försökte övertala mamma att inte åka hem från Hawaii, utan att begravningen skulle äga rum efter smekmånaden.
Till slut lyckades hon, och mamma lugnade ner sig lite.
Jag tog upp min mobil och såg att Justin ringt flera gånger, och lämnat ett tiotal meddelanden.
- Hallå? Svarade Justin när jag ringde upp honom.
- Hej, svarade jag.
- Katherine! Hur är det? Vad har hänt?

- Morfar fick en hjärtinfarkt och.. han dog, sa jag och det blev tyst ett tag.
- Herregud, viskade Justin.
- Jag vet, jag saknar honom! 
- Vad ska ni göra nu? Frågade Justin.
- Vi kommer stanna kvar här, mamma kommer till begravningen om tre veckor, och redan inatt kommer Ashleys föräldrar hit och stannar här ett bra tag, svarade jag.
- Det låter ju bra, sa Justin.
- Mm.

- Vill du träffas eller så? Frågade Justin.

- Ja, kan du träffas nu? Frågade jag och kände hur jag längtade efter att få prata med Justin.

- Nu? Kan du verkligen gå hemifrån nu? Frågade Justin försiktigt.
- Mormor sover redan, hon tog en insomningstablett för ett tag sedan.

- Okej, jag kommer med cykeln om 5 minuter, sa Justin och lade på.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Förlåt för URUSEL uppdatering från min sida, och för tråkigt inlägg, men jag känner för att skriva nu så räkna med många episoder ;)