Jag vände mig om och såg ett välbekant ansikte.



- Justin? Sa jag och blinkade för att kolla att jag inte inbillade mig.

- Hej, sa han och log mot mig.

- Hej, sa jag och log inte tillbaka.

Det kändes så konstigt att se honom igen, jag trodde inte jag någonsin skulle träffa honom igen.

- Det var.. länge sedan, sa han.

- Mm, det var ett tag sedan.

- Vem är din kompis? Sa han och kollade på Crystal.

- Jag heter Crystal, svarade hon och skakade hans hand.

- Hej Crystal, sa han och log sitt charmiga leende.
- Hej, svarade hon och log tillbaka.

- Vad gör du här? Frågade jag Justin tyst.

Det gjorde ont att se honom igen, han hade verkligen sårat mig.

- Jag har faktiskt hyrt en lägenhet här i New York för några månader, vi håller på att fixa det sista till min skiva.
- Jaha.

- Vill du träffas någon dag? Vi kanske kan ta en fika och prata? Föreslog han och försökte möta min blick men jag tittade envist bort.

- Jag är faktiskt ganska upptagen nu, sa jag kort.

- Men en fika hinner du väl med? Försökte Justin och log.

- Nej, jag vet inte riktigt, sa jag.

- Okej.. Jag kan väl ringa dig så får vi se? Sa Justin.

- Visst, sa jag, men vi måste nog gå nu.

- Eh, okej. Men hejdå då Katherine, jag ringer dig, sa han och vinkade lite tafatt.

- Herregud, viskade jag till Crystal när Justin gått.

Jag kände hur hela mitt huvud snurrade.

- Hur är det? Frågade hon och såg lite orolig ut.

- Det är nog bra, jag är bara chockad. Jag kan inte förstå att han är här.
- Jag förstår det. Vill du träffa honom igen? Frågade Crystal och klappa mig på ryggen.

Jag skakade på huvudet.

- Nej, jag tror inte det.

- Då behöver du inte träffa honom igen, det är lugnt, sa Crystal.

Jag tog ett djupt andetag och samlade mig.

- Ska vi fortsätta leta nu då? Frågade jag och syftade på klänningar inför dansen.

På kvällen hyrde jag med mig en film hem till mig och mamma, då Pete var bortrest på en affärsresa.

- Hittade du något gumman? Frågade mamma när jag klev in genom dörren.

- Ja, jag hittade en jätte söt klänning. Och jag hyrde en film åt oss!
- Vad gulligt av dig, vi kan väl titta på den på en gång? Fast först vill jag se din klänning, sa mamma.

Jag tog upp den ur påsen, den var lång och hade en vacker rosa nyans.

- Den är väldigt vacker, sa mamma och kände på tyget.

- Visst är det! Instämde jag.

- Ska jag sätta på filmen?

- Ähum, gör det, jag måste bara ringa ett samtal först, sa jag och gick in till mitt rum.

Sedan slog jag hemnumret till Caitlin.

- Hej det är Christian Beadles, svarade Chrisitan.

- Hej, det är Katherine, hälsade jag.

- Hej! Det var ett tag sedan.

- Ja, du och Caitlin får komma hit till New York om ett tag tycker jag! Sa jag och log åt tanken på att få träffa dem igen.

- Absolut! Jag antar att du vill prata med Caitlin, sa Chrisitan och ropade på henne.

- Mm, faktiskt. Vi hörs, sa jag och väntade på att Caitlin skulle ta luren.

- Hallå?

- Hej, det är Katherine, svarade jag.

- Hejsan, sa Caitlin.

- Jag träffade på Justin idag, på stan, berättade jag.

- Gjorde du? Frågade hon överraskat.

- Visste du om att han skulle hit? Frågade jag på en gång.

- Ja, alltså.. Det var det jag tänkte berätta när du ringde förut, men han bad mig att inte göra det, förklarade hon.

- Det är lugnt, jag ville bara veta, sa jag.

- Ska ni träffas igen?

- Jag vet inte.. Sa jag tveksamt.

- Okej, gör som du vill!
- Mm, men jag ska gå nu, vi hörs! Sa jag och vi lade på.