- Det känns förjävligt, förklarade jag och jag kände hur mitt försök att hålla inne mina tårar inte funkade.



Crystal slog armarna om mig och var alldeles tyst.
- Jag måste komma över honom, snyftade jag.
- Det vore det bästa, sa Crystal.
- Ska vi ta något att äta? Föreslog jag och torkade bort mina tårar.
- Absolut, ska vi åka till Bubba Gump?

En halvtimma senare satt vi på Bubba Gump och tittade ut över Times Square.
- Jag är glad över att vara hemma igen, sa jag.
- Jag är glad över att du är hemma, sa Crystal och log.
- Men det känns så konstigt, att jag är här nu, och inte i Atlanta. Inte med Justin, sa jag och blinkade bort mina tårar.
- Mm, mumlade Crystal och doppade en pommes frittes i en dippsås.
- Men nu måste du berätta om din sommar! Utropade jag.
- Just det, det hade jag helt glömt bort. Du skulle bara veta vad som har hänt, började Crystal medan jag lutade mig bakåt och drack några klunkar av min lemonad.

Efter en kväll med Crystal på Bubba Gump och en lång promenad med henne i Central Park efter det, bestämde jag mig för att gå hem.
När jag kom hem var klockar elva, och mamma och Pete var hemma.
- Var har du varit? Frågade mamma där hon satt i soffan med en skål med godis i sitt knä.
- Jag var på Bubba Gump med Crystal, förklarade jag och satte mig bredvid henne och tittade på tv en stund.
Efter tjugo minuter kände jag hur mina ögonlockar började bli tyngre, och jag bestämde mig för att gå och lägga mig.
Jag sa godnatt till Pete och mamma och gick sedan in till mitt rum.
Jag bytte snabbt om till ett par gråa Love Pink shorts med matchade linne och satte upp håret i en knut på huvudet.
Jag gick till sängen och kröp ner under täcket som var vitt med turkosa och bruna detaljer och kröp ihop till en boll.
Jag låg där med slutna ögon och försökte somna, men då började minnen spelas upp framför ögonen på mig.
Min första kyss med Justin, när vi badade, när vi var ute och gick mitt i natten, och sista gången vi sågs vid klippan.
Jag försökte pressa bort minnena, och tårarna började rinna nedför minna kinder.
Jag borrade in ansiktet i en utav mina många kuddar, och försökte envist att tänka på något som inte hade med Justin att göra.

Men det var omöjligt - jag hade honom på hjärnan.

Jag klev upp ur sängen och gick fram till fönstret i mitt rum, som hade en bred fönsterkarm med flera kuddar, och en brun, mjuk filt som var glest virkad.
Jag satte mig på några kuddar och tittade ut genom fönstret, över Central park och på alla ljus nedifrån gatan.
Det kändes fel att jag befann mig här i New York, när hela jag borde vara i Atlanta.

Men det var ingenting jag kunde göra åt det, så jag bestämde mig för att försöka komma över det.

Jag skulle inte tillåta mig att tänka mer på Justin, jag hade gråtit tillräckligt över honom nu.
Jag gick tillbaka till sängen och somnade snabbt efter det.

Morgonen efter vaknade jag av att min mobil ringde.

- Ja? Svarade jag sömnigt i mobilen.

- Det är Caitlin, hördes en ljus röst svara.

- Åh, hej.

- Jag tänkte bara fråga hur du mådde? Frågade hon lite försiktigt.

- Jag mår bra, det känns skönt att vara hemma igen, svarade jag.

- Vad bra, jag var lite orolig.

- Det är bra med mig, sa jag och efter några minuter lade vi på.

Jag gick ut till köket där det stod en tallrik med en muffins på och en liten lapp bredvid.

"Godmorgon gumman, jag har åkt till jobbet och det har Pete också! Jag kommer hem runt sju, se till att vara hemma då. Kram mamsen."
Just det, det var måndag. Alla jobbade, och skolan började om två veckor.

Jag skakade på huvudet, och delade min blåbärsmuffins på mitten innan jag rostade halvorna och bredde smör över dem.
Jag satte mig vid tvn med mina muffinshalvor och ett stort glas iste och började zappa mellan kanalerna.
Av en ren olyckshändelse råkade jag sätta på en kanal som visade kändisnyheter.

"- Justin Bieber sågs landa på LAX igår, för en spelning i Staples Center" Babblade tv hallåan på och jag stängde snabbt av tvn.

Jag skickade iväg ett sms till Crystal på en gång och vi bestämde oss för att träffas och shoppa lite.

Jag bytte snabbt om till ett par vita shorts och en röd trekvartsärmad tröja och gick ut genom dörren och tog hissen ned.
När jag kom ut på gatan gick jag mot tunnelbanan och gick förbi ett tidningsställ.

Jag slängde en blick på skvallerblaskorna och så genast ett namn lysa mot mig.

Justin Bieber.

Jag snabbade på mina steg och skakade irriterat på huvudet.

Han var överallt, hur ska jag kunna glömma honom? Tänkte jag irriterat när jag satte mig på tåget.

Jag var fortfarande så inne i mina tankar att jag helt missade Crystal där hon väntade på mig vid Express utan fortsatte förbi henne.

- Katherine! Ropade hon och tog tag i min arm.

- Gud, förlåt Crystal, jag missade dig, förklarade jag innan vi gick in på butiken.