You and Me - Episode 32

2011-01-31 ♥ 17:42:21
-Det är lugnt, sa jag och kände genast hur stel stämningen blev.
- Vi syns, antar jag, sa Justin tveksamt och jag nickade lite lätt till svar innan jag började gå hemåt.



Morgonen efter var det, som vanligt, skola.
Vid lunchen kom Brandon fram till mig och frågade om vi skulle hitta på något senare på eftermiddagen.
- Absolut, vad hade du tänkt dig? Frågade jag och log.
- Du får se, lova bara att du kommer till Bethseda Fontänen vid sjön i Central Park klockan sju ikväll, sa Brandon och blinkade lite åt mig innan han gick.

När jag kom hem ringde telefonen och jag antog att det var Brandon.
- Hejsan, svarade jag.
- Hej, det är Justin.
- Hej Justin, svarade jag.
- Jag undrar iallafall du skulle träffas igen? Frågade han.
- Nu? Idag? Frågade jag.
- Aa, typ, sa han.
- Ähum, jag har en sak senare ikväll men jag hinner träffas en liten stund, sa jag och sneglade på klockan som bara var fyra än så länge.
- Bra, jag är hos dig om tre minuter, sa han och lade på.
- Tre minuter? Men va? Sa jag högt för mig själv och skrattade lite.

Och tre minuter senare ringde det på dörren, och Justin stod där utanför.
- Hur kunde du komma hit så fort? Frågade jag och log.
- Jag stod faktiskt utanför huset när jag ringde dig, sa Justin och skrattade till lite.
- Okej, det är ju helt normalt, sa jag och skrattade jag med.
Vi gick ut och promenerade utan något egentligt mål genom stan.
- Så.. Du har en pojkvän? Frågade Justin efter ett tag.
- Japp.
- Vad heter han? Frågade han nyfiket.
- Brandon Hill, svarade jag.
- Är han snyggare än mig? Frågade Justin lekfullt.
Jag bara skrattade och började prata om något annat.

Efter ett tag bestämde vi oss för att fika på ett café, och jag hade inte tankar på något annat än Justin.
Stämningen hade varit lite stel i början, men inte nu längre.
Jag satt och smuttade på en kopp te där jag satt bredvid Justin och kollade ut över New York som just nu mörknade.
Jag funderade på när jag behövde vara hemma och sneglade på klockan.
Redan halv åtta, tänkte jag och sekunden efter stelnade jag till.
Jag hade hela kvällen känt på mig att det var något jag glömt bort, men det var först nu det klickade.
- Fan, viskade jag.
Jag skulle mött Brandon i Central Park klockan sju.
- Vadå? Frågade Justin lite oroligt.
- Jag.. Jag skulle träffat Brandon, jag lovade, sa jag och flög upp från soffan vi satt på.
- Katherine, vänta! Ropade han efter mig när jag rusade ut ur caféet.

Jag rusade ut till den nu kyligare luften och kastade mig in i första bästa taxi.
- Central Park, sa jag till chauffören.
Skit också, hur kunde jag glömma bort att jag skulle träffa Brandon?
Efter några minuter som kändes som evigheter stannade äntligen taxin och jag kastade åt honom några sedlar.
Jag skyndade mig mot fontänen, och såg att klockan redan kvar kvart i åtta.
Då såg jag Brandon gå sakta med en massa saker i sina händer.

- Brandon! Ropade jag och sprang den sista biten mot honom.
- Var har du varit? Frågade han surt.
- Förlåt, jag glömde bort tiden. Jag var med en kompis.
- Vem? Frågade han kort.
- En kompis bara, sa jag.
- Samma som du varit med de senaste dagarna? Vem är det egentligen? Frågade han och rynkade pannan.
- Jag träffade honom i Atlanta, sa jag undvikande.
- Vad heter han? Frågade Brandon och såg ilsken ut över att det inte var en tjej jag hade träffat.
- Justin.. Bieber.
- På allvar? Justin Bieber? Brandon såg alldeles ursinnig och jag försökte lugna honom.
- Ta det lugnt, vi är bara kompisar nu, sa jag och ångrade genast att jag hade lagt till ordet nu.
- Nu? NU? Var ni mer än kompisar FÖRUT? Skrek Brandon.
Jag svalde hårt och nickade lite.
- Fyfan Katherine, hur kunde du bara glömma bort mig? Du lovade, sa Brandon och då såg jag vad han höll i.
En korg med mat och en rutig filt.
- Förlåt, sa jag uppriktigt.
- Vi firade en och en halv månad idag, men Justin var tydligen viktigare, sa Brandon och sa Justin namn med avsky.
- Men det är du som är min pojkvän, det är dig jag vill ha, sa jag och försökte krama honom.
- Glöm det Katherine, jag orkar inte med det längre.
- Va? Jag har träffat Justin tre gånger och du orkar inte med det längre?
- Precis, jag gör slut, sa Brandon.
- Haha, du skämtar väl? Sa jag och spärrade upp ögonen.
- Varför skulle jag? Frågade han irriterat.
- För att jag har bara träffat honom tre gånger, hur kan du göra slut på grund av det? Sa jag och kunde knappt tro mina öron.
Brandon bara ryckte på axlarna och gick iväg.

Kommentarer
Postat av: Anonym

MEEEEEEERA MEEEEEEEEEERA MEEEEEEEERA !!!

2011-01-31 @ 17:48:12
Postat av: Johanna

Nae skit oxå, men det va faktiskt kathrines fel ;) iaf super duper bra:D

2011-01-31 @ 20:33:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: