- Kom, sa han och vinkade mig närmare sängen. Sedan drog han mig mot honom och fick ner mig under täcket.
Han lade sina armar runt mig och jag kunde känna hans varma hud mot min kropp. Han kysste mig långsamt och drog handen genom mitt hår. 
- Kom upp nu och gör dig i ordning, mumlade jag i hans öra.
- Inte än, sa han och höll om mig hårdare.
Jag kysste hans mjuka läppar men ryckte till när det knackade på dörren.
- Jag går ner till frukostbuffén, men ska åka sen. Klarar ni er verkligen? Hörde vi Kenny säga.
- Jadå, svarade Justin.
- Njaa.. Vet ni vad, jag kommer tillbaka inom någon timme. Så stanna kvar här i närheten och.. var försiktiga, sa Kenny och sedan vi hörde vi hans fotsteg försvinna i korridoren. Jag satte mig upp och tittade på Justin med rynkad panna.
- Varför låter han oss vara ensamma? Frågade jag förvirrat.

- Va?
- Ja, varför låter han dig vara ensam utan honom. Tänk om något händer!
- Det är din födelsedagsresa, så den ska vara så normal som möjligt för dig, sa Justin.
- Men.. är det inte farligt för dig?
- Äsch, det handlar ju bara om någon timme, sa Justin och kysste mig på pannan innan han gick iväg mot badrummt.

En halvtimme senare var vi äntligen på väg ner mot frukosten med min kurrande mage. Vi öppnade dubbeldörrarna som ledde in till en salong med ett tiotal små bord som stod en bit ifrån de avlånga borden som hade frukosten på sig. Vi styrde våra steg mot frukosten, tog en varsin tallrik och började ösa upp mat. Det fanns frukt och bär, flingor, yoghurt, croissanter, frukostmuffinsar, nybakat bröd och pålägg vid ett bort och varma som kalla drycker vid ett annat. När min tallrik var överfylld satte jag mig vid ett bort medan Justin gick bort till kocken som stod vid en lucka som ledde in till köket, och beställde en omelett. Jag högg in på min mat och kände hur hungerkänslan sakta försvann.

När vi en stund senare hade ätit upp bestämde vi oss för att gå utanför hotellet en liten stund. Det var sen morgon och dem flesta var på jobbet eller på skolan, så det var nästan tomt på gatorna och ingen lade så stor uppmärksamhet till Justin. Vi längs Seine och pratade om lite allt möjligt när Justins mobil ringde. Han drog upp den ur sin jacka, tittade på skärmen och vände sig sedan mot mig.
- Jag måste ta det här, sa han och gick iväg en bit från mig. Jag rynkade pannan och undrade vad han pratade om som inte jag kunde höra. Jag tog några steg närmare hans rygg som var vänd mot mig och blev ännu mer förvånad när jag hörde han mumla så tyst på franska att det var svårt att tyda något av det han sa. Jag skulle precis ta ytterligare ett steg mot honom när han avslutade samtalet och vände sig mot mig med ett stort leende på sina läppar. 
- Sådär, ska vi gå vidare? Frågade han glatt.
- Vem var det som ringde? Var jag tvungen att fråga medan vi fortsatte våran promenad vid vattnet.
- Åh, det var inget viktigt, sa han och viftade bort frågan. Sekunden senare tog han tag i min hand och drog mig mot ett sött litet caffé.
- Detta café har dem godaste crêpsen jag någonsin ätit, sa Justin när vi gick in genom dörren. Och när crêpes-doften slog mot mig glömde jag bort telefonsamtalet, precis som Justin nog ville att jag skulle göra.

På kvällen gjorde vi inget speciellt då vi fortfarande var lite trötta efter tidsomställningen, utan gick och lade oss tidigt. Precis som föregående kväll somnade jag i Justins säng, alldeles utmattad efter dagen.

Jag vaknade upp av att Justin kysste mig, och hans leende när han såg mitt nyvakna ansiktsuttryck fick nästan mitt hjärta att smälta. Jag lade lyckligt mina armar runt hans hals och besvarade hans kyssar. Efter en stund drog sig Justin undan och viskade lågt i mitt öra.
- Jag måste bort ikväll, jag är ledsen.
- Bort? 
- Mm, något möte inför mitt skivsläpp här i Frankrike, förklarade han och kysste min panna. Jag ryckte på axlarna och började tyst planera vilken film jag skulle se på TV:n vi hade på hotellrummet. För mig gjorde det ingenting med en ensam kväll på hotellrummet, jag behövde också plugga lite och det passade ikväll perfekt till.
- Ska vi gå upp? Frågade jag och satte mig upp i sängen med ett glatt leende.

Dagen spenderade vi på stan, nu hade många fans fått reda på att Justin befann sig här - så vi fick vara lite mer diskreta. Trots att Justin gick med både luva och solglasögon på sig kunde han inte dölja sin identitet för de få, lyckliga fans som råkade stöta på honom på stan. Vi hade shoppat lite, tagit en glass och ätit lunch innan vi åkte till Notre Dame och gått runt i den vackra kyrkan ett tag. Nu var Justin och Kenny borta på mötet och jag låg på sängen och hade precis startat ett Gossip Girl avsnitt. Efter ett tag knackade det på dörren och jag suckade irriterat - jag hatade när något störde mig när jag tittade på TV. Jag gick dit, kollade i kikhålet men det stod ingen utanför. Jag öppnade försiktigt dörren på glänt och upptäckte att det låg en liten gräddvit lapp utanför dörren. Snabbt tog jag upp den och stängde dörren.
"Kom till Parc du Champs de Mars - där väntar en överraskning"
Jag vände på lappen för att se om det stod något mer, men det gjorde det inte. Vem kunde ha skickat lappen? Ett galet Justin-fan? Men det vore väl lite väl överdrivet, att lura bort mig till Eiffel tornet för att sedan smyga sig på mig? Jag ryckte på axlarna och tänkte att jag kunde gå och kolla vad det var iallafall, vårat hotell låg nära Eiffel tornet och det var en härlig kväll. Jag drog av mig mina mjukisshorts och böt ut dem mot ett par jeans, och drog en mysig, grå tjocktröja över mitt linne innan jag gick. När jag kom ut i luften kände jag att jag gjort rätt val som struntat i jackan då det var en väldigt varm kväll. Jag började gå mot gräs plättarna som det stått på lappen och trots att jag försökte låta bli, kikade jag mig över axeln för att se så ingen följde efter mig. När jag kom närmare Eifell tornet kunde jag i dunklet urskilja hur det låt en filt och någon korg vid en av gräs plättarna. Jag styrde mina steg ditåt, och blev stående framför den mörka filten. Då hörde jag gitarrspel bakom mig och vände mig sakta om med ett leende på läpparna..

AVSLUTAD. Orkar inte med denna novell längre, börjar på en ny, men.. hoppas detta blev ett helt okej avslut..