- Inga problem, svarade han och höll om mig hårt tills jag somnade.



Det första jag upptäckte nästa morgon var att febern hade börjat sjunka.
Nästa som slog mig var att någon höll om mig, och då kom jag ihåg det.

Justin. Han hade kommit hit och försökt få mig att må bättre.
Jag kollade på honom och såg att han fortfarande sov.
Han såg så otroligt söt ut där han låg och snarkade lite tyst.
Jag kände att jag behövde ta en dusch, så jag försökte ta mig ur hans armar utan att väcka honom.

När jag klev ut ur duschen drog jag på mig ett par mjuka shorts och en rosa långärmad tröja.
Jag torkade mitt hår med handduken, innan jag smög tillbaka till sovrummet.
Jag kastade en blick på Ashleys säng som fortfarande var tom.
Sedan upptäckte jag att min säng också var tom, Justin var inte där längre.
Jag frågade mig själv vart han hade tagit vägen och efter ett tag dök han upp i dörröppningen.

- Hur mår du? Frågade han.
- Lite bättre iallafall, sa jag och satte mig på sängen, vart var du?

- Jag var tvungen att förklara för dina morföräldrar varför jag var här i natt.
Stämningen var lite stel, Justin såg generad ut och det ville jag verkligen inte att han skulle vara när han varit så otroligt snäll och kommit hit för min skull.
- Jag måste bara säga tack, en gång till.
- Det är lugnt, Ashley ville så gärna stanna kvar och hon förstod nog inte hur hög feber du hade, annars hade hon kommit istället, sa Justin och log lite.

- Nu när du mår lite bättre, vill du att jag.. typ, gå? Frågade Justin försiktigt.
- Nej det är lugnt, du får gärna stanna, vi kan prata. Lära känna varandra lite bättre!
Justin gick och satte sig bredvid mig på sängen och började leka lite med mitt hår.
- Okej, då stannar jag, svarade han.

- Hur länge stannar du här i Atlanta? Frågade jag.
- I en månad till, jag har en liten paus från turnén, förklarade Justin, hur länge stannar du?
- I typ tre veckor till.
- Åker du tillbaka till New York sedan? Frågade Justin.
- Ja, mamma och Pete, min styvpappa, kommer hem från sin smekmånad då, svarade jag och log.
- Hur är det att bo i New York?
- Det är underbart, jag älskar det. Vintern är så otroligt mysig, och att bara kunna gå runt och tänka i Central Park om hösten är otroligt, svarade jag och kände ett sug i magen av saknad efter min favorit stad.
- Har du varit där någon gång? Frågade jag sedan Justin.
- Ja, några gånger, och jag gillar det verkligen!

Vi satt och pratade om våra liv i flera timmar, och jag fick reda på mycket om hur det var att en så stor kändis som Justin är.
- Jag måste bara få säga en sak, sa Justin efter ett tag.
- Prata på du, sa jag och log mot honom.

- Jag skulle vilja be om ursäkt till dig..
- Vad har du att be om ursäkt för? Förgiftade du mig så jag blev sjuk? Skämtade jag.
- För kvällen då jag lurade ut dig, det var.. inte så snällt, och att jag sedan bara kysste dig fast jag inte kände dig alls. Jag.. gillar dig, och den kvällen ville jag bara vara nära dig, sa Justin tyst och tittade ner på mitt rosa täcke.
- Det.. det är okej Justin, jag hade faktiskt inget emot det, mumlade jag.