- Jag ska inte komma in så jag blir smittad, förklarade han.
- Det är lugnt.
- Okej, krya på dig så syns vi när jag kommer hem, sa Aaron innan han gick.



Resten av natten sov jag djupt tills jag vid två tiden vaknade genomsvettig och riktigt illamående.
Jag mådde sämre än vad jag hade gjort sedan jag blev sjuk.
Jag vände mig mot Ashleys säng, men den var tom.
Jag ville inte väcka morfar och mormor, dem behövde verkligen sova, men jag ville inte heller vara ensam i detta tillstånd.
Allt bara snurrade och tårarna sprutade.
Jag sträckte mig mot min mobil och slog Ashleys nummer.
- Ja, det är Ashley! Hörde jag Ashley svara.
- As.. Ashley, det är Katherine. Var är du? Frågade jag.
- Jag är vid brasan, med Tyler, Justin och Christian.
Jag hörde skratt i bakgrunden, och hur någon frågade vem Ashley pratade med.
- Jag mår verkligen inte bra, inte alls, hulkade jag fram genom tårarna.
- Det är Katherine, hörde jag Ashley förklara till någon på andra sidan luren.
- Vill du att jag ska komma hem? Frågade Ashley.
- Mm, svarade jag och hörde Ashley prata med någon på andra sidan luren.
Min hals var snustorr, men sved samtidigt.
- Ähum, Katherine, jag kan absolut komma hem om du vill, annars säger Justin att han kan titta till dig så jag kan stanna här med Tyler, förklarade Ashley och jag hörde hur gärna hon ville stanna.
Om jag inte skulle mått så dåligt skulle jag sagt att jag helst inte ville ha Justin här, inte när jag var sjuk, men just nu brydde jag mig inte - jag ville bara inte vara ensam.

- Mm, visst, fick jag fram innan jag lade på.

När det äntligen knackade på fönstret, efter något som känns som tusen år, försökte jag komma upp på benen och öppna fönstret.
Jag vinglade och var nära på att trilla ihop flera gånger, men tillslut fick jag upp fönstret.
Även fast jag visste att Justin skulle komma blev jag lite chockad i mitt febriga tillstånd när han kröp in genom fönstret.
Det drog riktigt kallt mot min heta hud, och Justin skyndade sig att stänga fönstret.
- Men herregud Katherine, hur mår du? Frågade han oroligt.
Jag skakade bara på huvudet och försökte ta mig tillbaka till sängen.
Jag kände Justins armar runt mig, dem höll mig uppe medan jag gick.
När jag väl kröp ner i sängen strök han mig över pannan och frågade om jag behövde någon värktablett.
- Mm, men du borde nog hålla lite avstånd om du inte vill bli smittad, tvingade jag fram.
- Om inte jag ska bli smittad? Äsch, det skiter jag i, bara du mår bättre, sa Justin och fick mitt hjärta att smälta.
När han rotat fram några tabletter ur min necessär hjälpte han mig att svälja dem, innan han makade lite på mig så han också fick plats under täcket.
Han slog sina armar runt mig, och det verkade som han trodde att han kunde krama bort min feber.

- Tack, mumlade jag.
- För vad? Viskade Justin.
- För att du är här.
- Inga problem, svarade han och höll om mig hårt tills jag somnade.