Jag kände hur det bilades en klump av obehag i min mage, jag gav Justin en rädd blick. Han tittade frågande på mig.

- Ja? Frågade jag osäkert.

- Pappa är sjuk, eller han har varit det ett tag. Sa hon med en ostadig röst.

- Va? Fick jag ur mig och mina ögon fylldes med tårar.

- Vi har inte velat berätta, men det är värre än dom trodde.
- Vad är han för sjuk, snyftade jag.

- Cancer, svarade hon tyst.

Det kändes som jag fick ett slag i magen.

- Och när hade ni tänkt berätta det här för mig? Frågade jag och torkade bort tårarna.
- Det fanns hopp, men nu ser det inge bra ut. Svarade hon.

- Kommer han.. Att.. Jag klarade inte av att avsluta meningen själv.

- Han kommer inte klara sig, sa hon och jag hörde att hon grät.

Justin tittade oroligt på mig och jag tröstande armen runt mig, jag lutade huvudet mot hans axel.

- Hur lång tid har han kvar? 
- Det är svårt att säga exakt men troligtvis några månader, sa hon dystert.

- Jag packar och kommer hem direkt, sa jag snabbt.

- Nej gumman, du är mitt uppe i terminen. Läkarna säger till när det är nära, pappa vill att du stannar han vill inte att du se honom i det skick han är i nu. Sa hon bestämt.

- Aldrig, dom får skicka över uppgifterna på mejl eller något. Du får ringa skolan, jag vägrar att stanna här när min pappa bara har några månader kvar att leva. 
- Det är ditt val, men snälla Kristen tänk över det. Sa hon.

- Det finns inget att tänka över, sa jag kort.

- Jag ringer skolan alldeles strax, var är du just nu? Frågade hon.

- Hemma hos Justin, svarade jag.

- Okej, gumman. Det kommer ordna sig, jag lovar. Sa hon tröstande.

- Mm, hejdå. Älskar dig och hälsa pappa samma sak. Sa jag och la på.

Jag slängde mig runt halsen på Justin och lät tårarna rinna.

- Gumman, vad har hänt. Sa han och smekte mig tröstande över ryggen.

- Pappa, snyftade jag fram.

- Ja? Sa han mjukt.

- Han har cancer, fick jag fram och grät ännu mer.

- Kristen, jag är så ledsen för din skull. Sa han och höll om mig.

Resten av kvällen gick åt till tårar och Justin satt troget vid min sida och assisterade mig med servetter. Mamma hade pratat med Pattie som kommit in med mat på rummet och hälsat att jag inte behövde gå till skolan imorgon. 
- Justin jag vet inte vad jag ska ta mig till, snyftade jag fram.

- Det kommer ordna sig på något sätt, jag lovar. Sa han tröstande och pussade min panna.

Tillslut kändes det som om tårarna var slut, och jag gick och tog en dusch innan Justin bäddade ner mig i hans säng.

- Jag älskar dig Kristen, och jag kommer stötta dig genom det här. Viskade han och höll om mig.

- Tack för jag har dig, sa jag och lutade pannan mot honom.