- Hej hej, svarade dom i kör.
- Hej Sydney, sa Justin och vinkade till mig.

Jag höll mig för skratt, gesten såg riktigt töntig ut.
- Hej Justin, sa jag och log lite smått mot honom.

20 minuter satt vi på flyget, stolarna var stora och bekväma och man kunde luta dom långt bakåt. Justin satt och lyssnade på musik i ett par lila hörlurar bredvid mig. Jag satt och rotade runt i väskan efter mina egna hörlurar, jag upptäckte till min besvikelse att dom inte låg där.
- Fuck.. Mumlade jag och suckade tungt.

Justin tittade upp.

- Vad har hänt? Frågade han nyfiket.
- Glömde mina hörlurar hemma, förklarade jag irriterat.
- Här vi kan dela, sa han och sträcke över en av sina öron snäckor till mig.

- Åh, tack vad snällt. Sa jag tacksamt och satte in den i örat.

JUSTINS PERSPEKTIV.
Sydney och jag satt väldigt nära och jag kände doften av henne, hon luktade cigarett rök och cocos. Hennes mörka hår såg så mjukt ut att jag ville känna på det. Hon av bröt mina tankar snabbt.

- Yes, du har bra musik smak. Sa hon och skrattade och började sjunga med i Chris Brown låten som spelades.

- Jaså, det glädjer mig att höra.

Det här skulle bli några riktigt roliga måndader, tänkte jag och ett leende spred sig på mina läppar.

SYDNEYS PERSPEKTIV.
Jag såg att Justin satt och stirrade på mig och jag vände snabbt bort blicken och blev lite generad, jag plockade fram skvaller tidningen som låg i väskan och föröskte koncentrera mig på texten.

Tiden flöt på ganska bra och när vi hade ätit klart våran middag senare på kvällen somnade jag snabbt.
- Godmorgon sömntuta, sa Justin när jag öppnade ögonen.
- Morron, mumlade jag och gnuggade mig i ögonen och sträckte upp armarna över huvudet och gäspade stort.
- Du har sovit mot min axel hela tiden, och nu har jag ont. Sa han och garvade.

- Sorry man, jag är skyldig dig en massage. Sa jag och boxade till honom på axeln.

- Aj, nu är du skyldig mig en milkshake också. Sa han.
- Visst visst, när landar vi? Frågade jag.

- Om ungefär en timme, svarade han.

- Sittbälte på? Frågade han.

- Japp, sa jag barnsligt.
- Brabra, sa han och körde ut från skolans parkering.

En av Justins låtar började spelas på radion och jag höjde och sjöng med, Sasha rörde inte en min utan satt bara och koncenterade sig på vägen. När låten var slut sänkte Sasha musiken och vände huvudet mot mig.
- Seriöst Sydney, lovar du att inte.. Ja, hålla på med någon annan? Frågade han allvarligt.

- Är du dum eller nått? Det är du och jag Sasha, eller hur? Sa jag och log mot honom.
- Bra, älskar dig sötnos. Sa han och log tillbaka.

Jag lutade mig över och pussade hans mjuka kind.
- Pinky promise? Frågade han och sträckte ut lillfringret.

- Pinky promise, sa jag och krokade mig lillfinger med hans.

Vi båda började skratta som galningar och log mot varandra, hans skratt fick mig att smälta på insidan. Aldrig att jag skulle lämna honom!

1 MÅNAD SENARE.
Den sista månaden hade gått riktigt segt, en dag var som en vecka i min värld. Nu var det den 16 Juni och vi hade fått sommar lov i skolan för 5 dagar sedan, alla hade fullt upp med att festa och sola hela dagarna medan jag hade fullt upp med att handlade och packade det sista. Det skulle komma en taxi och köra mig till flygplatsen om två timmar så jag var sjukt stressad, jag spran fortfarande runt i ett par utslitna pyjamas byxor och ett löst sittande linne. 
- Gumman lugna ner dig, sa mamma medan hon och Seth satt vid mat bordet och glodde på mig.
- Jag kan inte, och jag måste fixa mig. Herregud, sa jag och sjönk ihop på golvet.

- Stressa inte så mycket, hoppa in i duschen så ställer jag ner alla väskor och låser dom. Sa hon hjälpsamt.

- Jag kan också hjälpa tiiiill, ropade Seth och log stort mot mig.

- Tack, ropade jag och sprang upp för trappan och in till mitt badrum.

Jag klädde av mig och klev in i duschen, jag tvättade noggrant igenom håret med min favorit cocos shampoo och balsam. När jag var klar virade jag en tjock handduk runt kroppen och fönade håret och började sedan borsta tänderna. När jag var klar gick jag tillbaka in till mig rum och tog fram nya underkläder och en vit somrig klänning, vårt första stopp på världs turnen var England så det var lika varmt här som där. När jag hade bytt om gick jag tillbaka in till toaletten och sminkade mig. När jag var klar snurrade jag ett varv i spegeln innan jag blev avrbuten av att mamma som knackade på dörren.

- Sydney, taxin är här. Sa hon.
- Kommer! Ropade jag.

Jag plockade ihop min laptop och mobil och sprang sedan ner för trappan och in i hallen där mamma och Seth väntade på mig. Alla mina stora rosa resväskor låg redan i taxin och mamma höll i min skinnväska som jag skulle lägga det viktigaste i.
- Hej då Seth, sa jag och gav min lillebror en lång kram.

- Kommer du sakna mig? Frågade han med tårar i ögonen.

- Såklart jag kommer, sa jag och ruffsade honom i håret.

- Hejdå mamma, sa jag och kramade henne också.

- Hejdå vännen, lova att ringa ofta. Och vi måste skypa ibland, sa hon och blinkade till mig.

Dagen innan hade jag och Sasha lärt henne hur man använder skype och nu tyckte hon hon var jätte ungdomlig bara därför.
- Haha, såklart. Du måste ju få anvädning för dina kunskaper, nu måste jag åka innan taxi caffören freakar ur på mig. Skrattade jag och satte på mig mina vanliga coverse.
- Hejdå, ropade jag och gick ut genom dörren.
- Äntligen, mumlade chaffören och vi satte oss i bilen.

- Hallååå? Nästan skrek jag.

- Haha, ta det lite lungt Sydney. Skrattade Scooter.

- V.. Va, sa skolan? Frågade jag.

- DU SKA UT OCH SE VÄRLDEN SYDNEY! Skrek han.

- YES! Skrek jag lika högt.
- Skolan tyckte det lät som en bra idé, dom lät nästan glada att bli av med dig. Du är tydligen en riktig rebell, skrattade han.

- Nja, rebell vet jag inte. Sa jag skämtsamt.

Jag tittade på mamma och nickade med huvudet, hon såg lika glad ut som jag.
- Men det är några saker som du måste veta, relationer blir svåra att hålla medan om du är borta så längde som du ska vara iväg. Du ska veta att du inte kommer få träffa dina nära och kära på nästan 4 månader. Sa han allvarligt.

- Jo.. Jag förstår det, sa jag.

- Bra, jag ringer dig när det närmar sig. Sa han glatt.

- Gör så, tack så jätte mycket Scooter. Hälsa resten av teamet, sa jag.

- Tack själv Sydney, det ska jag göra.

- Jag kommer få åka, sa jag med ett stort leende på läpparna.
- Underbart, föresten när hade du tänkt gå till skolan. Frågade hon lite strängt.

- Hehe.. Nu typ, sa jag och sneglade på klockan. Halv tolv, vi skulle äta lunch om en halvtimme.
- Jag kan skjutsa dig, sa mamma och reste sig.

- Tack, sa jag och log mot henne. 

Kanske skulle att lösa sig nu, även mellan mig och mamma. Vi satte oss i bilen och vi körde iväg till skolan.
- Vad önskar du dig i födelsedags present? Frågade mamma efter en stund.

- Ähum.. En bild, sa jag och log henne.

- Haha, en bil? Du ska ju på turne så du kommer inte behöva den. Sa hon och skrattade.

- När jag kommer hem, sa jag och log.

- Jaja, sa hon och bytte ämne.

Jag små sprang genom korridorerna för att komma till matsalen, maten hade börjat för 5 minuter sedan och jag ville hinna berätta för alla vad som hade hänt. Jag var förvånansvärt pigg efter att ha druckigt ganska rejält med sprit igår natt, men jag mådde lite illa vid tanken av skolans flottiga mat. När jag klev in i den stora matsalen såg jag att mina vänner satt runt det vanliga bordet, jag gick och satte mig på den lediga stolen bredvid Sasha. 
- Tja, sa jag glatt.

- Hejhej, sa alla i kör.
- Hej gumman, sa Sasha och kysste mig lätt.
- Vi trodde inte du skulle komma idag, så full som du var igår. Skämtade Lindsay och skrattade.

- Mirakel sker, sa jag och blinkade.

- Jag har någonting att berätta, sa jag och alla runt bordet vända sina ansikten mot mig.

Jag berättade hela historien från början till slut och när jag var klar satt alla och stirrade på mig med öppna munnar, Chloé satt och snyftade ljudligt.
- Hallå? Lite respons tack, sa jag och viftade med handen.

- Seriöst, ska du åka bort från oss i nästan fyra månader? Snyftade Chloé fram.

- Aa.. Det kommer bli så kul, men jag kommer sakna er alla. Sa jag och tittade på Sasha som satt och stirrade ner på sin tallrik.

- Gubben, jag kommer ringa hela tiden. Sa jag och la handen på hans ben.

- Mm.. Men vill du verkligen det här? Jag menar du kommer vara i från oss i flera månader, det är en lång tid Sydney. Sa han dystert.

- Ja, men det här är början på något nytt. Det här kommer bli en fantastisk upplevelese för mig, sa jag och log mot deras dystra ansikten.
- Hur gör du med skolan? Frågade Amanda som satt och fifflade med piercingen hon hade en bit ovanför läppen.

Jag förklarade allt om Justins privat lärare och hur skolan skulle skicka uppgifter till mig via mejlen.
- Glöm att du kommer plugga, du kommer bara sitta och stirra på Justin. Han är het, sa Sarah och skrattade.

- Nejdå, jag har Sasha. Sa jag och log mot honom.

Han log lite blekt tillbaka innan han fortsatte att pulverisera hamburger brödet som låg på hans tallrik.

- Säg något då, skrek hon argt.

- Vad ska jag säga, mumlade jag. 

Allt snurrade och tungan kändes tung och klumpig i munnen.
- Vad ska det bli av dig Sydney?! Suckade hon och såg på mig med ledsna ögon.

- Jag vet inte än bara, slöddrade jag fram.

- Skolan ringde igår, du kommer inte få gå kvar om du inte sköter dig. Sa hon.

- Jag bryr mig inte, sa jag och försökte resa mig. Men jag vinglade till och dunsade ner i soffan igen.
- Det är din framtid det handlar om, sa hon.
- Och? Sa jag irriterat.
- Om du inte sköter dig skickar jag dig till din pappa, jag klarar inte av dig längre. Sa hon.
- NEJ, jag ska inte alls dit. Skrek jag.

- Det är det ända jag kan göra, sa hon. 

Jag kände tårarna bränna, men jag ville inte visa mig svag utan vinglade iväg upp för trappan och höll hårt i räcket. Jag vinglade in i mitt rum och ramlade ihop på sängen. Fan, fan, fan tänkte jag för mig själv. Jag kröp ner under täcket med alla kläder på och somnade några minuter senare.

Jag vaknade nästa morgon av att min mobil ringde, jag sträckte ut handen och svarade sömningt.
- Hallå? Sa jag och kände hur törstig jag var.
- Sydney är det du? Frågade en bekant mans röst. Kunde dock inte komma på vem det var.
- Eh ja.. Vem är det jag pratar med? Frågade jag avvaktande. 
- Scooter Braun, Justin Biebers manager. Sa rösten.

- Aha, hej där. Sa jag och piggnade till lite.
- Hej, jo jag det är såhär att Jasmine Villegas som brukar sjunga duetten med Justin har bestämt sig för att inte följa med på hans World tour som börjar nu om en månad. Nu söker vi någon som kan ta hennes plats.
- Okej.. Men hur länge håller touren på? Frågade jag.
- Tre och en halv måndag, sa han.

- Jag skulle verkligen älska att resa runt och se världen, men jag har ju skolan. Sa jag även fast jag lätt skulle strunta i skolan och åka iväg på tourne istället.
- Jag kan ringa upp och prata med skolan och höra om dom möjligtivs kan låta dig studera med Justins privat lärare om dom skickar dig uppgifter via datorn. Sa han.

- Det låter som en bra idé. Sa jag.

- Men jag skulle behöva prata med din mamma om det här, är hon där just nu? Frågade han.
- Jag tror det, vänta lite. Jag reste mig motvilligt ur sängen. Nu är det kört, hon låter mig aldrig åka iväg.

- Mamma? Ropade jag nerför trappan.

- Mm, varför är inte du i skolan. Frågade hon surt.
- Sovmorgon, ljög jag.

- Du har telefon, sa jag och gick nerför trappan och sträckte henne telefonen.

- Hallå det är Evelyn, kvittrade hon glatt.

Det var ganska komiskt hur hon ändrade rösten från att låta sur och irriterad till att kvittra glatt som en fågel. Jag hasade mig upp för trappan och in i duschen. Mitt hals kändes som sandpapper när jag andades så när jag kom ut efter en lång dusch tog jag ett stort glas vatten och kände mig mycket bättre. Jag gick tillbaka ut i rummet och satte på mig min svarta skinn shorts och ett linne med ett hål på höften, jag orkade inte bry mig utan sminkade mig sedan snabbt och gick ner för trappan. Jag var riktigt nervös över vad mamma tyckte om turné ideén.

Mamma satt vi köksön med en kopp kaffé i handen, hon tittade upp när jag hörde mig. Till min förvåning hade hon ett leende på läpparna.
- Eh.. Var det ända jag kunde få fram.
- Sätt dig Sydney, sa hon.
- Okej.. Sa jag och satte mig på en av stolarna.
- Jag och Scooter pratade ganska länge och jag tycker att det låter som en jättebra idé, då har du chansen att sluta med alla dina dåliga ovanor. Och du träffar inte heller dina vänner, dom alla har ett väldigt dåligt inflytande på dig ska du veta. Om du följer med på tournen så är du alltid omgiven av bra människor och du kommer tvingats plugga vare sig du vill eller inte! Sa hon strängt.

- Så du låter mig åka? Frågade jag chockat.

- Ja, om skolan tillåter. Scooter pratar med dom just nu, han ringer nog strax ska du se. Sa hon och log mot henne.

- Okej, sa jag och log blek tillbaka mot henne.

- Sydney, det här kan vara början på något riktigt bra! Sa hon.
_______________________________________________________________________________________________
Jag tror jag skrev lite fel i en tidigare episode, när hon uppträdde med honom var han på sin USA TOUR och nu ska han på sin WORLD TOUR ;)

- Bra, sa jag och blinkade till honom innan jag gick vidare in i mitt rum.

Jag satte mig ner och andades djupt en stund innan jag blev avbruten av att Scooter kom in i rummet.

- Dags att be, sa han och jag reste mig och följde efter honom till sällskaps rummet där alla stod samlade i en ring.

Jag klämde in mig mellan Scooters flickvän Carin och Justin, Ryan harklade sig och började:
"Dear God, we thank you for this day and we thank you for making this happen. Thank you for helping us help Justin do this show. Thank you for all the fans, who are the reason we are here right now. We are so grateful we have these amazing jobs and the chance to make other people happy. Bless Justin and bless the whole crew tonight and help us make this into an unforgetable show. In Jesus' name..."

- Amen, sa alla och började applådera.
- Duck, duck, duck, duck. Kvack, kvack, kvack. ZOOM, skrek alla förutom jag som stod och garvade åt dom.

- Vad var det där, tjöt jag och skrattade ännu mer.

- Det är bara en sak vi gör, skrattade Ryan.

Jag skulle inte upp på scenen på ett ganska långt tag men jag satte mig ändå precis innanför det svarta skynket som ledde ut till den stora scenen så jag kunde höra på konserten. Tiden rusade iväg och jag ryckte till när jag kände en hand på min axel.

- Det är dags, sa Scooter och klappade mig stöttande på axeln.

- Herregud, mumlade jag nervöst.
- Scrappy! Allt funkar? Ropade Scooter till tekniken lite längre bort.

- Japp, allt funkar. Svarade han lugnt.
- Bra! Sa Scooter.

En halv minut senare kom Justin ut genom scenen anfådd.

- Underbart, sa han och begav sig tillbaka till rummet för att byta om innan han skulle sjunga med mig.

Jag hörde någon ropa någonting och jag agerade som en robot, jag tänkte inte utan gick rätt ut på scenen och när det var dags öppnade jag munnen och orden flöt ut genom munnen. Jag var som i trans ända tills Justin kom ut på scenen, de mörka jeansen passade honom perfekt och hans ben såg helt galet snygga ut i dom. När det kom till hans bit närmade hans sig mig och stannade inte förens han var en halv decimeter ifrån mitt ansikte, han la handen på min midja och drog mig närmare sig. Jag blev lite besvärad av det här, men jag stod kvar och log. Resten av låten flöt på, och vi avslutade längst fram på scenen och man såg alla människors ansikten. Det var bland det härligaste jag någonsin varit med om, känslorna svämmade över och mina ögon fuktades av tårar. 
- Tack så mycket, ropade jag. 
- Give it up for Sydney Reed, skrek Justin och vi gick tillsammans tillbaka bakom scenen.

Alla samlades runt oss och de fina kommentarerna om hur bra vi hade varit regnade över oss. Jag bara stod där och log lyckligt mot dom. Justin var tvungen att gå tillbaka ut på scenen igen och göra klart de sista låtarna, jag stannade och lyssnade klart på konserten och kände mig varm och glad.

Efter konserten kom mamma in backstage och hon blev presenterad för alla, jag var så trött efter en lång dag att jag höll på att somna medan vi satt i sofforna i ett av de många rummen. 
- Ska vi åka hem? Frågade mamma.

- Mm, låter som en bra idé. Svarade jag och reste mig upp.

- Tack så jätte mycket för den här möjligheten, det här är en av de bästa uppleversena i mitt liv. Sa jag och log mot dom.
- Det är vi som ska tacka dig Sydney, sa Scooter.
- Du var verkligen grym, sa Justin.

- Tach hörrni! Sa jag och gav alla en kram innan jag och mamma lämnade den enorma byggnaden bakom oss.

- Du var fantastisk, sa mamma när vi satt i bilen på väg hem.

- Tack, sa jag och log stort mot henne.

- Det var helt otroligt, jag kan inte fatta att mitt första riktiga framträdande var inför flera tusen personer. Sa jag drömmande.

- Aa, du är född under en lyckostjärna du gumman. Sa hon.

Resten av bilfärden satt vi och tittade ut i den mörka vackra natten under tystnad. När vi parkerade hemma gick jag direkt upp till mitt rum och bytte om till en av Sashas gamla tröjor och tvättade bort sminket. Jag borstade snabbt igenom håret och satte upp det i en hög toffs innan jag gick och la mig i sängen. Jag tog fram min iphone och skrev snabbt iväg ett sms till Sasha.

- Jag kan bara föreställa mig hur det kommer låta, skrattade jag.

- Ja du, hej föresten. Jag är Pattie, Justins mamma. Sa hon och sträckte fram handen.

- Syndey, sa jag och skakade hennes hand.

- Kul att träffa dig Sydney, Justin berättade om dig. Sa hon och log.

- Åh, jaha. Sa jag och blev lite generad.

Under soundchecket svarade han på några frågor och hade bara allmänt skoj.

- Snart ska vi börja fixa inför konserten men först vill jag presentera en speciell person som kommer sjunga med mig ikväll, Sydney kom. Ropade Justin efter mig.

Jag tog ett djupt andetag innan jag gick igenom det svarta skynket och kom ut till den stora scenen.

- Hejhej, sa jag glatt och log.
- Sydney kommer alltså sjunga Overboard med mig ikväll, och därför hade vi tänkt sjunga den för er nu så hon får öva lite. Berättade Justin.

Tjejerna skrek lite och musiken sattes igång, jag kände på kinden där en av tekniksnubbarna hade satt fast en mifronfån. Jag hade aldrig sjungit i en sån där mick förut så jag visste inte riktigt om man skulle sjunga lika högt som vanlig, men jag antog det och började sjunga. Det lät helt normalt och jag fick mer självförtroende.

De nästan fyra minutrarna jag och Justin sjöng flög fram, det var riktigt roligt. Och jag blev mer och mer avslappnad på scenen, i början hade jag bara stått stilla på samma ställe och sett ut som en pinne men nu rörde jag mig till musiken. När vi var klara skrek tjejerna ännu mer och jag log stort mot dom.

- Tack så mycket, sa jag.
- Då är soundchecket slut, men vi ses ikväll. Hejdå så länge, sa han och vi gick tillsammans in bakom scenen.

- Du var jätteduktigt, berömde Justin och gav mig en snabb kram.

- Tack, sa jag och rodnade lätt.
- Vad sägs om att hänga med mig och käka lite godis, sa Justin och torkade svetten ur pannan.

- Visst, sa jag glatt och följde med honom in till ett lite större rum jag inte hade varit i förut.

På väggen hängde det en stor tv och framför den stod det en svart skinn soffa som var lite sliten i kanterna. Vi satte oss i soffan la en påse med Swedish fish emellan oss.

- Jag älskar Swedish fish, sa han och stoppade in en till i munnen.

- Jag med, sa jag och bet av huvudet på den jag hade i handen.
- Ska vi spela? Frågade han och tittade menade mot tv.

- Visst, fast räkna inte med att jag är bra. Skrattade jag.

- Jag lär dig, sa han och log mot mig.

Vi spelade en stund innan en tjej jag inte kom ihåg namnet kom in i rummet och skulle börja fixa Justins hår.
- Sådär Justin, gå och byt om nu. Sa hon och vände sig till mig.

- Då fixar jag sminket på dig, sa hon och bad mig sätta mig ned på stolen Justin hade suttit på.
- Okej, sa jag glatt.

Hon var riktigt duktig, och hon fixade till min lockar som hade blivit till vågor istället. När jag var klar gick jag tillbaka till det lilla rummet där jag hade resten av mina saker, jag satte mig ner i en av de två fotöljerna. Jag tog lite olika toner och sjöng en liten bit av låten, efter en stund kollade jag på klockan och såg att det var 20 minuter kvar tills konserten skulle starta. Jag skulle inte uppträda förens när ungefär hälfen av den hade gått, men jag började känna mig kissnödig så jag knackade försktigt på på Justins dörr.

- Kom in, hörde jag honom ropa.

Jag öppnade dörren och ser honom stå med bar överkropp och spegla sig.

- Ehum.. Hej, jag tänkte låna toalleten om det är okej? Frågade jag generat.

- Visst, sa han och log.

Jag gick med snabba steg mit toan och när jag hade låst dörren bakom mig kollade jag mig snabbt i spegeln, jag såg inte så generad ut som jag kände mig. När jag kom ut igen hade Justin fått på sig tröjan och stod och gjorde några danssteg i mitten av rummet.

- Justin skulle du möjligtvis kunna ta en bild på mig? Frågade jag, jag hade nämligen lovat Sasha att skicka en bild på hur jag såg ut innan jag skulle ut på scenen.

- Absolut, sa han och jag gav honom min mobil.

- Smile, sa han och jag log ett stort leende mot kameran.
- Tack, sa jag när han var klar.
- Det var så lite, vem ska du skicka den till? Frågade han och såg på mig med nyfikna ögon.

- De du, sa jag och blinkade till honom.

- Mama Jan är Justins sång coach, förklarade han vänligt.

- Aha, sa jag och skrattade.

- Aja, säg till om det är något. Du hittar oss i rummet längre bort. Sa han och gick.

- Tack så mycket, ropade jag efter honom.

Jag kollade runt i rummet och insåg att det inte fanns en toalett utan bara ett handfat och en stor spegel, jag suckade och bestämde mig för att gå och fråga Scooter. Jag gick ut i korridoren och gick mot sällskap rummet där Scooter och dom andra satt, helt plötsligt gick jag in i någonting. Jag tappade balansen och ramlade rätt ner i det hårda golvet.

- Herregud hur gick det? Frågade en orolig röst.

- Eh.. Det gick bra, jag måste lära mig att se mig för. Sa jag och tittade upp.

Där stod Justin till min förvåning, han sträckte ut handen till mig och drog upp mig på fötter.

- Tack, och förlåt igen. Sa jag och log ursäktande.

- Det är lungt det var mitt fel, sa han och log bländande mot mig.

- Eh.. Jag letade efter en toalett, vet du var det finns en? Frågade jag.
- Min lough ligger i dörren bredvid din, där finns det en toalett du kan låna. Sa han vänligt.

- Åh, tack. Sa jag.

- Kom jag visar dig, sa han och vände sig om och gick mot hållet jag hade kommit ifrån.

Jag följde efter honom in genom korridoren tills vi kom till dörren bredvid min, detta rum var lite större än mitt och mmycket stökigare. Runt om på golvet låg det godis papper och vatten flaskor lite överallt.

- Haha, när kom du hit egentligen? Sa jag skämtsamt.

- En timme sen, skrattade han.
- Där ser man, svarade jag och log stort.

- Jag är inte så bra på att hålla ordning på allt, där är toan. Sa han och pekade på en dörr längst in i rummet.
- Jag förstår, sa jag och gick in på toaletten.

När jag kom ut igen satt han och tog tog olika toner med en medelålders kvinna i en av de två sofforna som stod i det lilla rummet.
- Hej, Mama Jan. Sa hon och sträckte fram handen.

- Hej hej, Sydney. Sa jag och skakade hennes hand.

- Det här är min sång coach, förklarade Justin.

- Aha, sa jag och log mot henne.

- Så det är du som ska sjunga duett med Justin, sa hon vänligt.

- Japp det är jag, det är första gången jag står på sen. Berättade jag och kände fjärilgarna i magen när jag nämnde det.
- Spännande, vill du vara med? Frågade hon.

- Eh.. Visst, sa jag glatt och slog mig ner brevid Justin.

Jag värmde upp rösten med Justin och Mama Jan en stund innan Justin behövde byta om och så inför sound checket.
- Tack så jätte mycket Mama Jan, och tack för toalett besöket. Skämtade jag och blinkade till Justin.

- Det var så lite, sa Mama Jan och gick.

- Haha, varsågod Sydney. Det är bara att komma hit om du behöver låna den igen. Sa han och log mot mig.

- Super, aja nu ska jag lämna dig ifred. Hejdå så länge, sa jag och gick in till mitt lilla rum.

Jag såg på mig själv i spegeln och bestämde mig för att inte fixa mig innan soundchecket, jag skulle ändå bli sminkad innan uppträdandet sedan. Jag la mig i soffan och fifflade lite med min mobil, efter en stund slumrade jag till och vaknade med ett ryck när jag hörde knackningar på dörren. 
- Kom in, ropade jag från soffan.

- Hej Sydney, sa Scooter och klev in i rummet.
- Tja, sa jag sömnigt och log.

- Soundcecket börjar snart, så kom med här. Sa han.

- Okej, sa jag och reste mig och gick efter honom genom korridorerna.

Det var som en hel labyrint och jag fattade verkligen inte hur han hittade. När vi kom fram till ett svart skynke hörde jag en massa skrik utifrån, jag hoppade förskräckt till.
- Eh.. Är det folk här redan, frågade jag chockat.
- Jajamensan, fast inte många. Sa han lungnande.

En annan kille kom och satte fast en mick och någon annan konstig grej vid ryggen, jag hade ingen aning om vad det var med jag struntade i att fråga. 
- Tjena, taggad. Sa Justins röst precis bakom mig.

Jag vände mig förvånat om och märkte att han stog väldigt nära.

- Tjeeena, jo taggad till tusen. Sa jag och tog besvärat ett kliv bakåt.
- Det är bra, sa han och log uppmuntrande.
- Justin, du kan gå ut nu. Kom en av tekninkerna och sa till honom.

- Okej, gick ut genom det svarta skynket.

_______________________________________________________________________________________________

Ingen av oss har skrivit på evigheter vilket vi skämms otroligt för.

Men det är bara så att vi inte har tid, jag (som skriver Next 2 you) ska försöka posta en episode i veckan åtminstonde.

Puss

Måste meddela att jag inte kommer ha tid att skriva under helgen, jag bor nämligen hos en kompis just nu :)

Jag låg helt stilla en liten stund innan jag reste mig och gick mot toaletten, jag tvättade bort allt smink och borstade tänderna. Sedan gick jag tillbaka in till rummet och bytte om till en stor tröja innan jag la mig ner och somnade.

Jag vaknade tidigt nästa morgon, eftersom jag somnade tidigt kvällen innan. Jag gick ner för trappan med ett leende på läpparna.

Håll ut älsklingar!

Har inte hunnit skriva mycket alls på min nya novell (Next 2 You) just nu, har otroligt mycket i skolan.

Men jag ska bättra mig jag lovar ;)

That if it's ment to be it will be..

Resten av låten tänkte jag inte, det bara flöt på. Justin hade en helt underbar röst, och när han sjöng de högsta tonerna gav han mig rysningar. Killen hade verkligen talang!

- Hur gammal är du? Frågade Scooter mig när vi hade sjungit klart och satt oss på stolarna igen.

- Jag är 15 men fyller 16 om en två månader, svarade jag och kände mig riktigt liten.

- Du ser ut att vara äldre, sa Justin och log.

- Eh, tack. Svarade jag lite generat.

- Okej, så du fyller alltså år i slutet av Juli?

- Aa, precis. Den 29, sa jag och log.
- Okej, men då så Sydney då är vi klara för idag. Kom hit vid 3 imorgon eftermiddag, sound checket börjar. Sa han och reste sig.
- Va? Seriöst, får jag sjunga? Frågade jag chockat.

- Såklart du får, skrattade Justin.

- Vad trodde du? Frågade Scooter och log stort.

- Alltså jag trodde ni inte hade bestämt er eller så.. Sa jag lite avvaktande.

- Du försäkrade oss så fort du öppnade munnen, skrattade han.

- Där ser man, men okej. Då ses vi här imorgon alltså. Sa jag och log mot dom.

På bussen påväg hem ville jag bara skrika av lycka, det här var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse. Jag skulle få stå på scenen inför flera tusen personer. Bara tanken gav mig pirr i magen.

- Hur gick det? Ropade mamma högt och kom springande när jag kom innanför dörren.
- Jättebra, sa jag och gav henne en kram.

- Var han snygg? Frågade hon.

- Vem? Frågade jag lite chockat.

- Justin Bieber såklart, sa mamma och försökte låta ungdomlig.

- Eh.. Mamma jag har Sasha, sa jag.

- Jaja, sa hon och log stort mot mig.

- Haha, vad flinar du åt. Skrattade jag.

- Jag är så stolt över dig, sa hon.

- Okej.. Nu går jag innan det blir för känslosamt. Sa jag och smet förbi henne och upp till mitt rum.

Jag satte på datorn och loggade in på twitter, mina followers hade stigit ännu mer i antalet och jag hade riktigt många mentions. Jag började följa tillbaka men gav upp snabbt, dom var för många. Någon måste ha länkat min video eller något för det här var sjukt. Just då får jag ett samtal från Chloé.
- Ah hallå? Svarade jag.

- SYDNEY, JUSTIN LÄNKADE JUST DIN COVER OCH BERÄTTADE ATT DU SKULLE SJUNGA MED HONOM IMORGON. Skrek hon.

- Ta det lungt, sen när började du med twitter? Frågade jag och skrattade.
- Sen nu, men hallå fattar du inte hur stort det här är? Sa hon entusiastiskt.
- Nja, svarade jag.

- Okej, du är korkad. Anyway, vill du träffas? Frågade hon.

- Orkar inte, måste vara pigg tills imorgon. Sa jag.

- Fattar, hörs senare. Puss. Sa hon och la på.

Jag la mig ner på sängen och slöt ögonen, mitt liv var fantastiskt!

________________________________________________________________________________________________
Vad kort den blev, sorry.. Anyway, tror inte jag hinner lägga upp någon imorgon :)

- Absolut, sa hon.

Jag sprang ner för trappan och hjälpte Seth på sig med skorna, Seth led av allvarlig ADD och mamma lämnade honom aldrig själv. Det var därför hon inte brydde sig särskilt om vad jag gjorde, jag kunde in princip festa hur mycket jag ville. Och när jag kom hem efter den tiden hon hade sagt på nätterna brydde hon sig inte. Ibland var det skönt att ha det så fritt, men ibland behövde man verkligen någon som sa åt en vad man fick och inte fick göra. Dock gillade hon inte att jag rökte, så när hon kände att jag kom hem och luktade rök gav hon mig utegångs förbud i två dagar. Ganska patetiskt och jag smet ändå ut genom fönstret omärkt så det var lungt. Fast hon hade en anledning att hata rökning, hennes mamma hade dött i kol när hon var ganska ung.

När vi stannade utanför den stora byggnaden blev jag riktigt nervös.
- Lycka till gumman, ring så hämtar jag dig sen. Sa mamma.
- Tack, men det är lungt. Jag tar bussen hem sen, sa jag och gav henne en kram innan jag klev ur bilen.

Jag ställde mig utanför och väntade som Scooter hade sagt att jag skulle göra. Han skulle skicka någon som skulle hämta mig, Kenny tror jag han hette.

Jag stod och väntade i cirka 5 minuter innan en stor mörk man kom ut ur dörren, han granskade mig ett ögonblick.
- Är det du som är Sydney Reed? Frågade han med mörk röst.

- Aa, sa jag nervöst.

- Tja, jag är Kenny. Sa han och sträckte leende fram en stor hand.

- Hej, sa jag och skakade den.
- Kom med här, sa han och vi gick in i byggnaden.

Vi gick genom några korridorer innan vi kom ut till den stora scenen, det var riktigt maffigt att se den enorma arenan helt tom. Jag stirrade mig förundrat runt, innan jag hörde någon hosta till bakom mig. Jag vände mig snabbt om och såg en man i 30 års åldern stå en bit bakom oss.

- Hej Sydney, det är jag som är Scooter. Sa han och log.

- Eh, hej. Sa jag glatt och log tillbaka.

- Justin är här vilken minut som helst, sitt ner så länge. Sa han och gjorde en menande chest mot stolarna lite längre bort.

Jag gjorde som han sa och satte mig ned, jag pillade nervöst på en av mina röd målade naglar.
- Så är du taggad? Frågade Scooter skämtsamt.

- Haha, du skulle bara veta. Sa jag och log stort.

- Det är bra det, nejmen titta här kommer han. Sa han.

Jag följde hans blick och ser en Justin komma gående mot oss med ett stort leende på läpparna.
- Tja du måste vara Sydney? Frågade han och tittade på mig.

- Japp det är jag, sa jag och log tillbaka.
- Kul att äntligen få träffa dig, sa han.

- Desamma, svarade jag.
- Jaha, vad händer nu? Frågade han Scooter.

- Jag skulle vilja höra henne sjunga live, och sedan kanske ni kan sjunga en trudelutt tillsammans? Sa han.

- Visst, svarade jag.

- Låter bra, sa Justin.
- Bra, upp på scenen med dig Sydney. Sa han och klappade händerna.

- Eh, va vänta. Ska jag sjunga där uppe, sa jag och svalde högt.

- Jajamensan, sa Scooter och blinkade till mig.

- Men.. Okej, sa jag och gick upp för den lilla trappan som ledde upp till scenen.

- Ska jag sjunga i micken? Frågade jag och kände mig riktigt oerfaren.

- Precis, sa Scooter.

Och jag såg att Justin höll sig för skratt, jag blev lite generad och gick långsamt mot micken. Jag hade bestämt mig redan innan för att sjunga U smile, så jag tog ett djupt andetag och tog första tonen.

Låten flöt på bra och Justin lutade sig över och viskade saker i Scooters öra några gånger, det var bara att hoppas att det var något bra.

När jag hade sjungit klart ställde dom sig båda upp och applåderade, jag kunde inte låta bli att le ett enormt leende som säkert såg helt hemskt ut.
- Grymt, sa Justin och log.

- Jättefint Sydney, upp med dig nu Justin. Beordrade han honom.

Justin nickade och sprang upp på scenen och hämtade en mick till sig själv. Han såg väldigt mycket annurlunda ut i verkligheten, jag hade förväntat mig en kortväxt liten kille med lugg som täckte hela ansiktet men det här var något helt annat. Han var ungefär 5 centimeter längre än mig, vackra bruna ögon och hans hår såg faktiskt normalt ut, nu fattade jag varför alla gillade honom. 

- Vad ska vi sjunga? Frågade jag Scooter.

- Overboard såklart, du kan väl texten? Frågade han oroligt.

- Jadå, jag har övat hela veckan. Sa jag stolt.

- Super, sätt igång. Sa han.

- Okej, du tar första versen och första refrängen. Och jag tar andra versen och andra refrängen och sedan kör vi bara på och ser hur det blir. Sa han.

- Det blir jättebra, svarade jag och ställde mig vid micken.

@Sydneyreed: I don't belive you but anyway here's my mail. [email protected]
@ScooterBraun: Thanks, I will contact you later.

Jag visste inte vad jag skulle tro, det kunde väl inte vara Justin Biebers manager och i sånnafall vad ville han mig? Jag skakade på huvudet och stängde ner datorn. När jag kom hem från Chloé senare på kvällen kollade jag direkt min mejl, jag hade ett nytt meddelande. Jag klickade upp det med hjärtat i halsgropen.
Hi again Sydney!

I'm totally serious, I'm Justin Bieber manager! I saw your Bieber-covers on youtube and showed them for the rest of the team. We thought you were really good, and we've got a little problem. Justin Bieber are on his World Tour right now, and the girl who sings the duet Overboard with him went home because she had to record her new album. So we need someone who preform the duet with Justin insted of her. So now we asking you if you want to do that? We know that you live in Kalifornia and the konsert is in Los Angeles so it's perfect. Contact me soon!

Jag tänkte inte utan skrev snabbt ett svar.
Hello Scooter Braun!
I would love to preform with Justin, but just one thing.. I never had preformed enfront of so many people.

10 minuter senare hade jag fått svar.
Great! That's not a problem, sometime has to be the first. The concert are friday next week, we would like to meet you the day before so we can try how your voices sounds together. Be at Ford theatres 16:00 next Thursday.

Jag svarade:
Okay, see you then.

Herregud, jag kunde bara inte fatta det. Hände det här verkligen eller var det bara någon som försökte driva med mig. Jag kollade upp vem Scooter Braun var och det visade sig att han verkligen var Justins manager. Jag sprang ner till mamma och berättade nyheten, hon blev lika glad hon och gav ifrån sig ett lyckotjut. Jag plockade sedan upp mobilen och ringde både Sasha och Chlóe.

Veckan flög fram och jag fick bara mer och mer fjärilar i magen för varje dag som gick, på onsdagen drog jag med mig Chlóe och min andra kompis Jenna in Burbanks största shopping centrum. Jag hittade den perfekta klänningen att ha på mig på konserten, den var svart som Scooter hade mejlat mig och sagt att den skulle vara. Ganska kort, tajt med en snygg v-ringning i ryggen. Jag köpte även ett par svarta pumps och några smycken i silver innan vi begav oss hem igen. 

På kvällen la jag en ansikts mask och fixade naglarna innan jag gick och la mig tidigt. 
- Godmorgon, kvittrade mamma glatt.

- Godmorgon, mumlade jag sömnigt och satte mig upp.

- Klockan är snart 12, så lunchen är klar. Sa hon och gick ut genom dörren.
- Tolv? Sa jag förskräckt.
- Aa, ropade mamma tillbaka.

Det betydde att det bara var 4 timmar kvar tills jag skulle träffa Justin Bieber och Scooter Braun för första gången.

När pappa lämnade oss hade han gett mig pianot som plåster på såren, men jag kunde aldrig förlåta honom för att han lämnade mamma för en annan. Jag hatade honom rent utsagt, han hade till och med glömt bort att ringa på min födelsedag utan en månad senare hade jag fått en iphone på posten. Som han trodde att han skulle bli förlåten för att han gav mig saker, men varje år brukar mamma skicka iväg mig och Seth till Atlanta för att bo där två veckor eller så. Hon tyckte det var viktigt att vi träffade honom ibland, och när vi var där betedde sig pappa som om ingenting hade hänt. 

Det visade sig att den var ganska lätt på piano så jag lärde mig den snabbt.

- Det är middag, ropade mamma från nedervåningen.
- Kommer, ropade jag och gick ner för trappan.

- Mår du bättre? Frågade mamma omtänksamt.

- Aa, mycket. Åt lite på Kabuki förut så jag är inte hungrig. Men jag tar lite sallad, sa jag och sträckte mig efter salladskålen.

- Kan vi inte bada sen Sydney? Tjatade Seth.

- Okej, men jag orkar inte bada. Jag kan följa med men inget mer, sa jag och log mot honom.

- Taaack, sa han lyckligt.
- Jag ska göra en cover på en Justin Bieber låt, berättade jag för mamma.

- Aha, vad roligt. Han har ju konsert i Los Angeles om tre veckor, min kollegas dotter är galen i pojken. Skrattade hon.
- Där ser man, sa jag.

Jag somnade redan klockan 8 på kvällen och sov till 10 nästa morgon, då gick jag upp och åt en ordentlig frukost innan jag ringde Sasha. 
- Tja älskling, svarade han.

- Tjena, du jag tänkte göra en cover. Kan du komma över? Frågade jag.

- Sure, kommer om en liten stund.
- Super, puss. Sa jag och la på.

Sasha var väldigt intresserad av film och foto så det var alltid han som spelade in mina covers. Jag tog en snabb dusch och satte på mig en magkjol och ett vitt linne. Jag lät håret hänga fritt över mina axlar, och sminkade mig lite lätt med mascara och kajal. Jag hann precis värma upp rösten när mamma ropade från nedervåningen att Sasha var här. Jag sprang ner för trappan och mitt hjärta slog som vanlig ett extra slag när jag såg in i hans mörka bruna ögon, jag gav honom en snabb kyss innan jag drog med honom upp till mitt rum.

- Vilken låt ska du sjunga då? Frågade han och plockade upp kameran ur väskan.
- U Smile med Justin Bieber, sa jag.

- Justin Bieber? Sa han och garvade högt.

- Ja.. Den här låten är faktiskt bra, sa jag lite förnärmat.
- Du kommer säkert göra den jätte bra, sa Sasha uppmuntrande.

- Så klart, sa han när videon var uppladdad på min youtube kanal.

- Tack älskling, sa jag och kysste honom.

- Du jag måste dra, men det är fest hos James ikväll. Kommer du? Frågade han och började plocka ihop.

- Visst, har inget bättre för mig. Sa jag och ryckte på axlarna.

- Bra, kom vid 11. Sa han.

- Jag tar med mig Chloé, sa jag och log.

- Absolut, sa han.

När Sasha hade gått ringde jag upp Chloé, vi bestämde oss för att fixa oss tillsammans.

Dock var det slöseri på tid eftersom festen sög så vi bestämde oss ganska snabbt för att åka hem. När jag kom hem drog jag av mig de hemskt osköna skorna och gick upp till mitt rum, jag startade laptopen och kollade om jag hade några visningar på min cover. Jag blev uppriktigt chockad när jag såg antalet.

- Mm, mumlade jag sömnigt och öppnade långsamt ögonen.
- Frukosten är klar, sa hon glatt och lämnade rummet.

När matdoften nådde mina näsborrar, kände jag illamåendet slå över mig. Jag reste mig snabbt, lite för snabbt så jag vinglade till och var tvungen att stanna upp innan jag sprang mot toaletten. Jag hukade mig över toalett ringen och väntade på att maten från gårdagen skulle komma upp. När det inte kom upp något reste jag mig sakta och såg mig i spegeln, jag hade fortfarande på mig de tajta jeansen och linnet från igår. Gårdagens smink var utkletat och mitt långa mörka hår var ruffsigt. Det hade varit fest hos min bästavän Chloé igår, och jag hade druckigt lite för mycket. Sasha hade tvingat hem mig och sätt till så jag kom i säng, om han inte hade gjort det hade jag väl vaknat i någon buske eller något. Tänkte jag för mig själv och bestämde mig sedan för att ta en dusch, jag drog av mig kläderna och gick sedan in i duschen.

Jag orkade inte föna mitt nytvättade hår utan klädde bara på mig ett par mjuka shorts och ett enkelt linne. Jag gick långsamt ner för trappan, jag höll för näsan när jag gick in i köket och rotade reda på två huvudvärks tabletter och hällde upp ett stort glas vatten. 
- Tuff natt, gissade mamma som satt och åt på en smörgås vid köksbordet.

- Mhm, mumlade jag och svalde tabletterna och drack upp vattnet.
- Hade du kul? Frågade hon.
- Aa, sa jag och vände mig om och gick tillbaka upp till rummet och la mig i sängen.

Jag kollade mobilen och såg att jag hade två nya sms. Jag klickade upp det första som var från Sasha.

- Hej gumman, hoppas allt gick bra med dig. Glöm inte att dricka mycket vatten ;) Puss.

Jag log och skrev snabbt ett svar, Mår skit, mitt huvud sprängs.. Tog precis huvudvärks tablett så det blir bättre snart :) Puss.

Jag klickade upp det andra smset som var från Chloé.
- Jävlar vilken natt, haha. Hoppas det gick bra med dig, har du lust att träffas och ta en cigg sen? Kram.

Jag svarade snabbt. Bakis som fan, Sasha hjälpte mig hem :) Får se om jag orkar, smsar dig sen! Kram.

Jag la mig ned och somnade, jag vaknade vid tre på eftermiddagen av att Seth hoppade upp i min säng.

- Vad vill du? Gnälde jag och gömde ansiktet i kudden.

- Kan vi inte bada, snääälla? Frågade han bedjande.

- Jag orkar inte, gå. Sa jag bestämt.
- Du är tråkig Sydney, klagade han.
- Mhm, så gå. Sa jag.

Seth gjorde som jag sa och lämnade rummet, han lyssnade ganska bra för att vara 6 år. Jag reste mig ur sängen och gick och drog upp gardinerna och lät ljuset sippra in i rummet, jag kände mig mycket bättre och bestämde mig för att ringa Chloé.
- Ah hallå, svarade hon efter några signaler.

- Hej, jag är röksugen. Sa jag skämtsamt.
- Fan vad bra, kan vi ses vid Kabuki om 15 minuter? Frågade hon glatt.

- Absolut, svarade jag och la på.

Kabuki hade den bästa kinamaten i hela Burbank och jag började faktiskt bli lite hungrig. Jag sminkade mig lite snabbt och bytte om till ett par jeans shorts och en rosa tubtopp.

- Jag funderar på att sluta, sa Chloé och tittade på cigaretten hon hade i handen.
- Hur många gånger har inte du sagt det, sa jag och tog ett till blåss.
- Jo, jag vet. Men det har försämrat min kondition, och jag vill verkligen hålla kvar min plats som lagkapten i laget.

- Då kan du ju lämna över den platsen till mig, sa jag skämtsamt.

Chloé och jag hade varit med i skolans cheerleading lag sedan vi började highschool, dock hade Chloé knyckt platsen som lagkapten direkt. Men det unnade jag henne, även fast jag var avundsjuk.

- Du borde också sluta, sa Chloé.

- Varför? Sa jag och skrattade.

- Tänk om det förstör din röst? Sa hon.

- Kan det verkligen hända? Frågade jag chockat.

- Nej jag vet inte, men kanske? Och föresten du har inte lagt upp någon ny cover på länge, sa hon.

- Har inte haft tid, ska försöka hinna imorgon. Något förslag på låt? Sa jag.

- U smile, sa hon.

- Vem sjunger den? Frågade jag.

- Justin Bieber, sa hon och skrattade.

- Haha, han med håret? Sa jag.
- Japp, den är riktigt gullig. Snälla gör den? Frågade hon bedjande.
- Visst, sa jag och log.

När jag kom hem lite senare satte jag mig direkt vid datorn och sökte upp låten på Spotify. Jag lyssnade igenom den några gånger och loggade sedan in på Twitter och skrev; What wouldu guys say if I did a cover of U Smile by Justin Bieber?

Jag hade ganska många followers på twitter, progrund av att jag skrev mitt Twitter namn i info rutan under mina covers jag publicerade på youtube. 

Några minuter senare hade jag fått fem svar som tyckte det lät som en jättebra idé. Så jag kollade upp akorden och lyricsen. Min röst var för hes för att sjunga idag så jag passade på att lära mig den på pianot som stod i mitt rum.