Jag gick med tunga steg mot campus och pressade fram ett falskt leende till alla jag mötte. När jag äntligen kom in på mitt rum bröt jag ihop, jag slängde mig i sängen och pressade huvudet mot kudden. Det var över mellan mig och Justin, föralltid antog jag. Jag ryckte till när dörren öppnades.

- KRISTEN, hur är det? Sa hon oroligt och satte sig bredvid mig.

Jag snyftade fram hela historien och hon lyssnade utan att avbryta.
- Gumman, jag kommer sakna dig men du vet vad som är bästa för dig. Sa hon och gav mig en tröstande kram.

- Jag önskar att Justin kunde fatta det, sa jag dystert och torkade bort tårarna med den stora tjocktröjan jag hade på mig.
- Vill du ha hjälp att packa? Frågade hon mjukt.

- Gärna, sa jag och pressade fram ett litet leende.

Vi packade ner allt i mina stora väskor under tystnad, jag hoppade över middagen och gick ner sent på kvällen till cafét. Jag köpte mig en latte och en smörgås och satte mig vid ett bord, efter en stund kom Joline (en tjej jag lärt känna ganska nyligen) och satte sig vid mitt bord.
- Hej Kristen, hur är det med dig? Sa hon glatt.

- Hej hej, jo det är väl okej. Sa jag och log så glatt jag kunde mot henne.

- Du var inte i skolan idag? Sa hon och tog en klunk av mitt kaffe.
- Huvudvärk, ljög jag.

- Usch då, hoppas du mår bättre imorgon. Sa hon omtänksamt.

- Det gör jag nog, sa jag.

- Nej nu ska jag gå och lägga mig, sa hon och reste sig.

- Vi ses imorgon, och glöm inte latin provet. Sa hon och blinkade till mig innan hon vände sig om och gick.

Jag drack snabbt upp kaffet och gick sedan upp och la mig i sängen, flyget skulle lyfta redan klockan 11 imorgon så jag behövde gå upp ganska tidigt.

Jag vaknade av alarmet och klev genast upp och tog en lång dusch, jag sminkade mig snabbt och såg att klockan började närma sig 9. Jag ringde efter en taxi och skrev sedan snabbt en lapp till Susanne.

''Godmorgon Susanne, jag ville inte väcka dig. Du är en underbar vän och jag kommer sakna dig enormt, du får komma och hälsa på i Kalifornien någon gång. Anyway, strax kommer taxin. Älskar dig Susanne, vi ses! Xoxo Kristen''

Jag släpade ner alla mina väskor för trappen och drog dom hela vägen till parkeringen, jag fick vänta 5 minuter innan taxin kom. Föraren hjälpte mig med väskorna och en halvtimme senare stod jag på flyplatsen och hade lämnat in mina stora väskor. Jag gick och köpte en godis påse och min favorit skvaller tidning, en stund sedan satt jag på flyget och tittade ut genom fönstret och kände pirret i magen när planet lyfte. 

- Kristen, ropade mamma när hon fick syn på mig när jag hade hämtat ut mina väskor på den välbekanta flygplatsen i Kalifornien.
- Hej mamma, sa jag och gav henne en lång kram.
- Hur är det gumman, frågade hon oroligt.

- Inge vidare, medgav jag.
- Förstår det, och jag är så ledsen att vi inte har tagit upp det här. Men snälla kan vi slippa att bråka, för pappas skull. Sa hon.
- Mm, mumlade jag.

- Ska vi ta en sväng förbi sjukhuset på en gång? Frågade hon.
- Aa, jag har saknat honom så. Sa jag.

Sjukhuset tornade upp sig framför mig och jag ville helst bara vända och åka hem, men saknaden av pappa var större. Jag hatade allt med sjukhus, lukten, de sjuka människorna, maten. Vi åkte upp till avdelningen för cancer patienter, vi gick genom en lång korridor med en massa dörrar. Mamma knackade försiktigt på nummer 58.

- Kom in, hörde jag en välbekant röst säga.

Jag öppnade dörren och såg pappa ligga nerbäddad i en säng som stod mitt i rummet.

- Pappa, utropade jag och sprang fram till honom.

- Hej gumman, jag har saknat dig. Sa jag och gav honom en lång kram.

- Du ska veta hur mycket jag har saknat dig, sa han och log stort.

- Hur mår du? Frågade jag oroligt och granskade hans ovanligt bleka ansikte.

_______________________________________________________________________________________________
Tråkig episode men ändå :)