Jag samlade mina tankar och gick sedan tillbaka hem med tunga steg.
- Mamma? Ropade jag när jag kom in genom dörren.
- Här inne, hörde jag någon snyfta. 

Jag gick in i vardagsrummet och såg mamma sitta på soffan och gråta, jag satte mig bredvid henne och la armarna runt hennes axlar.

De närmaste två veckorna var dom jobbigaste i mitt liv, jag gick inte till skolan och dom ända gångerna jag vistades utanför huset var när jag gick på promenad med Noah. Mamma tog ledigt från jobbet och satt hemma med en massa papper, så Alec min 24 åriga storebror kom hela vägen från Mexico för att hålla mig sällskap och hjälpa mamma. Han hade flyttat till Mexico med sin fru Isobel när han fyllde 22, men nu när det var så jobbigt här hemma flyttade han över hit för ett tag.

- Jag vill ha vita blommor, sa jag när vi satt och planerade pappas begravning tillsammans med en av de bästa begravnings firmorna i Kalifornien. 
- Men det kan väl bli lite tråkigt, sa Alec.

- Nja, det kan bli fint. Sa mamma.

- Ni kan ju ha vita blommor men med några blåa eller röda blommor? Föreslog Mrs Olive från firman.

- Det låter bra, sa mamma.

Vi la ner enormt mycket tid och kraft på pappas begravning och vi hade åkt runt i hela Kaliforninen för att hitta den finaste begravnings platsen, vi hittade en ganska liten som låg nära en sjö. Dom hade även ett litet kapell som begravningen skulle hållas i. Mamma hade övertalat mig att spela en låt på gitarr medan Alec skulle sjunga, han hade underbar sångröst och uppträdde ibland på bröllop och så.
- Vad sägs om Tears in heaven? Frågade Alec mig när vi satt vid youtube och tittade efter låtar.

- Perfekt, sa jag och letade genast reda på den och kollade upp ackorden.

Några dagar innan begravningen var jag och Isobel ute och letade efter klänningar, Isobel hade kommit hit till Kalifornien dagen innan för att hjälpa till med det sista.
- Den där sitter perfekt, sa Isobel när jag kom ut ur provrummet i en hel svart klänning med volanger.
- Tycker du, frågade jag och snurrade ett varv.

- Absolut, den ska du ha! Sa hon bestämt.

- Okej, jag lyssnar på dig. Sa jag och granskade mig själv i spegeln.

Den satt väldigt bra och den passade perfekt till mitt långa blonda hår och stora blåa ögon. 
- Vi måste skynda oss lite Kristen, var manikyr börjar om 20 minuter. Sa hon och schasade in mig i provhytten igen.
- Jaja, sa jag och skrattade.

Vi gick och betalade klänningen och skyndade oss sedan iväg till manikyren, vi spenderade resten av dagen på stan och det kändes så skönt att komma bort från huset. 

Dagarna fram till begravningen flög iväg och när jag kastade en sista blick i spegeln innan jag satte mig i bilen påväg till cermonin var jag riktigt nervös, jag visste inte riktigt varför. Kanske för det var sista gången jag skulle få vistas i samma rum som pappa fysiskt, eller för alla människor som skulle komma och berätta hur synd dom tyckte det var om en. Jag fingrade nervöst på gitarren och drog några djupa andetag när bilen stannade framför det gulliga lilla kapellet. Alec knackade på bilrutan och jag öppnade tveksamt dörren och klev ut, det stod en stor folksamling framför kyrkan och jag såg många ansikten jag inte kände igen.

Vi hälsade snabbt på alla och jag stämde gitarren en extra gång innan vi gick in och satte oss i kyrkan. Jag, mamma, farmor, farfar och pappas bror Tyler satt på första raden.

När det snart var min och Alec tur kände jag hur jag blev nervösare och nervösare, tänk om jag skulle spela fel och sabba hela låten på min pappas begravning. När en av min pappas bästavänner som hade hållt tal drog Alec med mig fram, jag satte mig på en stol och Alec ställde sig vid micken. Jag tog ett djupt andetag och började spela introt, när Alec hade tagit första tonen..