Öppnades den stora dörren in till kapellet, jag tittade upp och såg Justin stå där i ett par svarta jeans och en svart skjorta, han sjönk ner på en av de lediga platserna längst bak. Jag blev extremt chockad men fortsatte ändå spela vidare och sjöng med i refrängen. När vi gick mot våra platser gav jag honom en frågande blick, och fick ett litet leende till svar. Jag satte mig ner igen bredvid Alec och kunde inte låta bli att snegla bakåt mot Justin, han såg ut att ha växt vilket förvånade mig. Så länge sedan var det väl inte vi sågs senast? Eller det kanske det var, jag kunde inte koncentrera mig riktigt på vad som hände på resten av cermonin, utan när jag hade sagt ett sista farväl till pappa gick jag direkt ut genom de stora dörrarna och satte mig på en bänk utanför.

Som väntat kom Justin och satte sig bredvid mig strax efter.

- Vad gör du här? Och hur kom du hit? Frågade jag tyst.
- Din mamma ringde mig och bad mig komma, hon sa att du behöver mig. Sa han och vände upp mitt ansikte mitt sitt.

Jag svarade inte utan tittade djupt in i hans pigga ögon.

- Förlåt för allt jag sa förut, jag ville bara inte förlora dig. Mumlade han och strök min kind med handen.

- Eh, Justin jag tror jag stannar här i Kalifornien. Mumlade jag tyst.

- Kommer du inte tillbaka till Georgia? Frågade han chockat.

- Nej, jag stannar här. Det går bra i skolan nu och jag klarar inte av att lämna mamma ensam när Alec åker. Sa jag.
- Jag förstår dig, sa han mjukt.
- Gör du? Det verkade nämligen inte som det förut. Sa jag hårt.
- Kristen.. Jag gjorde fel, jag var egoistisk. Men jag ville bara inte förlora dig, sa han.

- Justin, det kommer aldrig funka mellan oss. Hur mycket jag än vill ha dig så går det inte, sa jag.
- Vi kan få det funka, på något sätt. Sa han och tittade på mig med bedjande ögon.

- Du har din karriär och jag har mitt liv här i Kaliforninen, jag har några år kvar i High School och jag har inga tankar på att flytta innan det. Sa jag och la mig hand tröstande på hans.

- Jag är ledig nu i sommar, har inte en ända konsert. Kan inte du och jag bara åka någonstans? Frågade han och flätade in sina fingrar i mina.
- Men Justin är det inte lika bra att det bara tar slut nu? Frågade jag.

- Nej snälla, bara en liten resa Kristen. Det är allt jag ber om, sa han.

- Jag ska prata med mamma, sa jag och reste mig.

- Tack, sa han och gav mig ett bländande vackert leende som fick det att pirra till i magen.

- Kom vi måste gå till dom andra, sa jag och sträckte ut handen mot honom.

Mamma tyckte det var en underbar idé att jag och Justin åkte bort ett tag. Alec kom med den underbara idéen att vi åkte till Mexico och hyrde ett litet strand hus som låg en bit bort från där han och Isobel bodde.

Dagen efter skolavslutningen hade vi bokat den nästan fem timmar långa flyturen till Mexico, allt var fixat och strandhuset var hyrt.