- Vad? Frågade jag förvånat.

- Damien skrev just till mig, sa hon lyckligt.

- Vem är Damien? Frågade jag.

- En kille jag gillar, svarade Susanne.

- Okej, och vad skrev han? Sa jag nyfiket.

- Han och hans kompis kommer smyga in snart. Sa hon ivrigt.

- Hur då? Sa jag log stort.

- Om du inte har märkt det bor vi bredvid brandstegen, sa hon och himlade med ögonen.

5 minuter senare ryckte vi till av en lätt knacking på dörren. Mrs Stanford öppnade döppnade dörren och kikade in.

- Godnatt tjejer, nu släcker vi ner här. Hoppas att Susanne har fått dig att trivas här på Darlington, sa hon och log trevligt.

- Jag trivs väldigt bra här redan, sa jag och log tillbaka och höll tummarna för att killarna inte skulle vara framme redan.

- Vad bra, sov gott. Sa hon och stängde dörren.

Några minuter senare knackade det på fönstret och Susanne sprang och öppnade. 
- Hej killar, viskade hon.

Först klättrade en söt kille med smutsblont hår in, Damien antog jag. Och till min förvåning kom även Easy, han såg lika förvånad ut som jag.
- Nej men, tjenare Kristen, sa han och log stort.

- Hej Easy, sa jag blygt och log tillbaka.

- Känner ni varandra? Frågade Susanne mig och Easy.

- Jag hjälpte henne med hennes väskor, sa Easy och skrattade.

- Där ser man, sa Damien och blinkade till Easy.

Vi satte oss i våra sängar och snackade, Damien och Susanne i ena och jag och Easy i andra. Efter en stund så la Easy sin hand på mitt knä, hans varma hand kändes behaglig mot min hud så jag lät den ligga kvar där. Under kvällens gång vandrade den längre och längre upp på låret, det här var så fel det visste jag, för jag hade ju Justin världens gulligaste och snällaste pojkvän så varför kändes det så spännande och underbart med Easy? Jag avbröts i mina funderingar av att min mobil fick sms, jag reste mig upp och hämtade den från skrivbordet. Jag gick tillbaka till sängen och öppnade det, de var från Justin.

'' Älskling, jag önskar att du var bredvid mig nu, ses imorgon hjärtat! xxx Justin''

Jag klickade snabbt bort smset och kollade om Easy hade sätt, hans huvud var vänt åt andra hållet så jag antog att han inte hade det. Killarna bestämde sig för att dra när klockan närmade sig halv ett, dom smög så försiktigt dom kunde ut genom fönstret. Vi stängde efter dom och gick och bäddade ner oss i sängarna.

- Du Kristen, jag tycker du borde satsa på Easy, sa hon efter en liten stund.

- Susanne, jag har pojkvän, svarade jag.

- Ja, men ändå. Han flirtade ju galet mycket med dig ikväll, och du tillät honom. Sa hon lite retsamt.

- Jag vet, det var fel men han är så jäkla snygg så man kan inte låta bli, svarade jag och skrattade lite tyst.

- När får man se din boyfriend då? Han måste ju vara riktigt snygg om du väljer honom framför Easy, sa hon ivrigt.
- Han är underbar, sa jag drömmande.

- Okej, jag måste träffa honom, sa hon bestämt.

- Eh.. Asså, han är inte vilken kille som helst, sa jag lite nervöst.

- Tell me, sa hon uppspelt.

- Jag måste verkligen kunna lite på dig Susanne, annars skulle det komma ut och det skulle inte vara bra. Sa jag trevande.

- Du kan lite på mig Kristen, sa hon allvarligt.

- Min Justin är inte vilken Justin som helst, det är Justin Bieber. Sa jag allvarligt.

Susanne börjar skratta för full hals.

- Susanne jag är seriös, sa jag bestämt och lite irriterat för hon inte trodde på mig.

- Du skämtar med mig, sa hon så seriöst hon kunde.

- Jag är seriös, har du tittat i skvaller tidningar nu senaste tiden? Frågade jag henne.

- Ja, svarade hon.

- Du har du säkert sätt bilderna på Justin och den där blondinen? Sa jag.

- Är det du, sa hon chockat.

- Japp, men det får inte komma ut.

- Du har mitt ord, men han sa ju att det bara var en god vän, sa Susanne.

- Vi är inte redo att komma ut med det, svarade jag lugnt.