- Hur mår du idag? Frågade han försiktigt.

- Bättre, svarade jag tyst.

Justin nickade till svar tittade medlidande på mig. Vi åt frukost och jag ringde sedan mamma.
- Hej mamma det är Kristen, sa jag.

- Hej gumman, svarade hon.

- Vad sa skolan? Frågade jag.

- Du kommer få gå i din gamla skola medan du är i Kalifornien men ändå behålla din plats på Darlington, men du måste hålla bra betyg. Sa hon skarpt.

- Absolut, sa jag.

- Ditt flyg i övermorgon så du måste packa alla saker, bilen får stå kvar hos Justin och Pattie. Sa hon.

- Men hur ska jag ta mig till och från skolan utan bilen, sa jag dystert.
- Du får låna pappas, sa hon.
- Okej tack, sa jag.

Vi pratade en stund om allt jag skulle ha med mig, när jag hade lagt på satte jag mig på sängen med Justin.

- Du Justin, sa jag och kände hur mina ögon fylldes med tårar.

- Ja gumman, sa han mjukt.

- Jag ska flytta tillbaka till Kalifornien, eller jag börjar på skolan i höst igen. Sa jag och försökte blinka bort tårarna.

- Va? Ska du flytta? Frågade han chockat.
- Ja, jag vill vara med pappa hans sista månader. Sa jag.

- Men skolan då? Frågade han.

- Jag går i min gamla skola men jag kommer som sagt tillbaka i höst, förklarade jag.

- Men kan du inte stanna ett tag till? Sa han och tittade bedjande på mig.

- Det förstår du väl att jag inte kan? Sa jag och kände mig lite irriterad.
- Nej jag förstår inte, jag vill att du stannar. Sa han ledsamt.

- Jag kommer sakna dig men vi kan ju ses ibland, svarade jag.

- Jag har en massa konserter ett lång tid framöver och när jag väl är hemma känner jag inte för att åka hela vägen till Kalifornien.
- Nej jag vet att det är långt, men det är så här det blir Justin. Sa jag bestämt.
- Men tänk lite på mig Kristen, fattar du vad jag kommer sakna dig? Sa han.

- Jag kommer sakna dig med men jag förstår inte hur du kan vara så egoistisk. Min pappa är döende och du vill att jag stannar i Georiga med dig? Sa jag.
- Du måste se det från min synvinkel. Sa han surt.

- Du fattar verkligen inte, sa jag ilsket.

- Nej jag gör väl inte det, sa han utan att möta min blick.
- Om du inte kan acceptera mitt val, då är det över Justin. Sa jag och tårarna rann ner för mina kinder.

- Över? Sa han chockat.

- Ja, sa jag kort.

- Då får det tyvärr bli så, men hur fan kan du göra såhär mot mig Kristen? Sa han och jag såg att han grät.

Jag svarade inte utan plockade snabbt ihop mina saker och gick till Pattie och gav henne en hejdå kram.

- Gumman, din familj finns i mina böner. Sa hon och gav mig en till kram innan Justin kom ner för trappan.

- Vad är det Justin, frågade hon.

- Inget, jag ska skjutsa Kristen till skolan nu. Sa han och tog på sig skorna.

- Eh, det behöver du inte. Sa jag avvaktande.

- Hur skulle du annars ta dig hem? Frågade han och utan att vänta på svar gick han ut till sin bil.

Jag följde efter men innan jag gick till bilen gick jag bort till min älskade Audi och smekte den vita motorhuven, jag visste att jag inte skulle se min älskade bil på ett tag. Jag satte mig i framsätet bredvid Justin och när jag hade stängt dörren körde vi iväg.

Vi satt tysta under hela bilfärden och när vi kom fram klev jag ur bilen och sa ett kallt hejdå och slängde sedan igen dörren. Var det sista gången jag skulle se honom?