- Absolut, sa hon.

Jag sprang ner för trappan och hjälpte Seth på sig med skorna, Seth led av allvarlig ADD och mamma lämnade honom aldrig själv. Det var därför hon inte brydde sig särskilt om vad jag gjorde, jag kunde in princip festa hur mycket jag ville. Och när jag kom hem efter den tiden hon hade sagt på nätterna brydde hon sig inte. Ibland var det skönt att ha det så fritt, men ibland behövde man verkligen någon som sa åt en vad man fick och inte fick göra. Dock gillade hon inte att jag rökte, så när hon kände att jag kom hem och luktade rök gav hon mig utegångs förbud i två dagar. Ganska patetiskt och jag smet ändå ut genom fönstret omärkt så det var lungt. Fast hon hade en anledning att hata rökning, hennes mamma hade dött i kol när hon var ganska ung.

När vi stannade utanför den stora byggnaden blev jag riktigt nervös.
- Lycka till gumman, ring så hämtar jag dig sen. Sa mamma.
- Tack, men det är lungt. Jag tar bussen hem sen, sa jag och gav henne en kram innan jag klev ur bilen.

Jag ställde mig utanför och väntade som Scooter hade sagt att jag skulle göra. Han skulle skicka någon som skulle hämta mig, Kenny tror jag han hette.

Jag stod och väntade i cirka 5 minuter innan en stor mörk man kom ut ur dörren, han granskade mig ett ögonblick.
- Är det du som är Sydney Reed? Frågade han med mörk röst.

- Aa, sa jag nervöst.

- Tja, jag är Kenny. Sa han och sträckte leende fram en stor hand.

- Hej, sa jag och skakade den.
- Kom med här, sa han och vi gick in i byggnaden.

Vi gick genom några korridorer innan vi kom ut till den stora scenen, det var riktigt maffigt att se den enorma arenan helt tom. Jag stirrade mig förundrat runt, innan jag hörde någon hosta till bakom mig. Jag vände mig snabbt om och såg en man i 30 års åldern stå en bit bakom oss.

- Hej Sydney, det är jag som är Scooter. Sa han och log.

- Eh, hej. Sa jag glatt och log tillbaka.

- Justin är här vilken minut som helst, sitt ner så länge. Sa han och gjorde en menande chest mot stolarna lite längre bort.

Jag gjorde som han sa och satte mig ned, jag pillade nervöst på en av mina röd målade naglar.
- Så är du taggad? Frågade Scooter skämtsamt.

- Haha, du skulle bara veta. Sa jag och log stort.

- Det är bra det, nejmen titta här kommer han. Sa han.

Jag följde hans blick och ser en Justin komma gående mot oss med ett stort leende på läpparna.
- Tja du måste vara Sydney? Frågade han och tittade på mig.

- Japp det är jag, sa jag och log tillbaka.
- Kul att äntligen få träffa dig, sa han.

- Desamma, svarade jag.
- Jaha, vad händer nu? Frågade han Scooter.

- Jag skulle vilja höra henne sjunga live, och sedan kanske ni kan sjunga en trudelutt tillsammans? Sa han.

- Visst, svarade jag.

- Låter bra, sa Justin.
- Bra, upp på scenen med dig Sydney. Sa han och klappade händerna.

- Eh, va vänta. Ska jag sjunga där uppe, sa jag och svalde högt.

- Jajamensan, sa Scooter och blinkade till mig.

- Men.. Okej, sa jag och gick upp för den lilla trappan som ledde upp till scenen.

- Ska jag sjunga i micken? Frågade jag och kände mig riktigt oerfaren.

- Precis, sa Scooter.

Och jag såg att Justin höll sig för skratt, jag blev lite generad och gick långsamt mot micken. Jag hade bestämt mig redan innan för att sjunga U smile, så jag tog ett djupt andetag och tog första tonen.

Låten flöt på bra och Justin lutade sig över och viskade saker i Scooters öra några gånger, det var bara att hoppas att det var något bra.

När jag hade sjungit klart ställde dom sig båda upp och applåderade, jag kunde inte låta bli att le ett enormt leende som säkert såg helt hemskt ut.
- Grymt, sa Justin och log.

- Jättefint Sydney, upp med dig nu Justin. Beordrade han honom.

Justin nickade och sprang upp på scenen och hämtade en mick till sig själv. Han såg väldigt mycket annurlunda ut i verkligheten, jag hade förväntat mig en kortväxt liten kille med lugg som täckte hela ansiktet men det här var något helt annat. Han var ungefär 5 centimeter längre än mig, vackra bruna ögon och hans hår såg faktiskt normalt ut, nu fattade jag varför alla gillade honom. 

- Vad ska vi sjunga? Frågade jag Scooter.

- Overboard såklart, du kan väl texten? Frågade han oroligt.

- Jadå, jag har övat hela veckan. Sa jag stolt.

- Super, sätt igång. Sa han.

- Okej, du tar första versen och första refrängen. Och jag tar andra versen och andra refrängen och sedan kör vi bara på och ser hur det blir. Sa han.

- Det blir jättebra, svarade jag och ställde mig vid micken.