That if it's ment to be it will be..

Resten av låten tänkte jag inte, det bara flöt på. Justin hade en helt underbar röst, och när han sjöng de högsta tonerna gav han mig rysningar. Killen hade verkligen talang!

- Hur gammal är du? Frågade Scooter mig när vi hade sjungit klart och satt oss på stolarna igen.

- Jag är 15 men fyller 16 om en två månader, svarade jag och kände mig riktigt liten.

- Du ser ut att vara äldre, sa Justin och log.

- Eh, tack. Svarade jag lite generat.

- Okej, så du fyller alltså år i slutet av Juli?

- Aa, precis. Den 29, sa jag och log.
- Okej, men då så Sydney då är vi klara för idag. Kom hit vid 3 imorgon eftermiddag, sound checket börjar. Sa han och reste sig.
- Va? Seriöst, får jag sjunga? Frågade jag chockat.

- Såklart du får, skrattade Justin.

- Vad trodde du? Frågade Scooter och log stort.

- Alltså jag trodde ni inte hade bestämt er eller så.. Sa jag lite avvaktande.

- Du försäkrade oss så fort du öppnade munnen, skrattade han.

- Där ser man, men okej. Då ses vi här imorgon alltså. Sa jag och log mot dom.

På bussen påväg hem ville jag bara skrika av lycka, det här var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse. Jag skulle få stå på scenen inför flera tusen personer. Bara tanken gav mig pirr i magen.

- Hur gick det? Ropade mamma högt och kom springande när jag kom innanför dörren.
- Jättebra, sa jag och gav henne en kram.

- Var han snygg? Frågade hon.

- Vem? Frågade jag lite chockat.

- Justin Bieber såklart, sa mamma och försökte låta ungdomlig.

- Eh.. Mamma jag har Sasha, sa jag.

- Jaja, sa hon och log stort mot mig.

- Haha, vad flinar du åt. Skrattade jag.

- Jag är så stolt över dig, sa hon.

- Okej.. Nu går jag innan det blir för känslosamt. Sa jag och smet förbi henne och upp till mitt rum.

Jag satte på datorn och loggade in på twitter, mina followers hade stigit ännu mer i antalet och jag hade riktigt många mentions. Jag började följa tillbaka men gav upp snabbt, dom var för många. Någon måste ha länkat min video eller något för det här var sjukt. Just då får jag ett samtal från Chloé.
- Ah hallå? Svarade jag.

- SYDNEY, JUSTIN LÄNKADE JUST DIN COVER OCH BERÄTTADE ATT DU SKULLE SJUNGA MED HONOM IMORGON. Skrek hon.

- Ta det lungt, sen när började du med twitter? Frågade jag och skrattade.
- Sen nu, men hallå fattar du inte hur stort det här är? Sa hon entusiastiskt.
- Nja, svarade jag.

- Okej, du är korkad. Anyway, vill du träffas? Frågade hon.

- Orkar inte, måste vara pigg tills imorgon. Sa jag.

- Fattar, hörs senare. Puss. Sa hon och la på.

Jag la mig ner på sängen och slöt ögonen, mitt liv var fantastiskt!

________________________________________________________________________________________________
Vad kort den blev, sorry.. Anyway, tror inte jag hinner lägga upp någon imorgon :)

- Absolut, sa hon.

Jag sprang ner för trappan och hjälpte Seth på sig med skorna, Seth led av allvarlig ADD och mamma lämnade honom aldrig själv. Det var därför hon inte brydde sig särskilt om vad jag gjorde, jag kunde in princip festa hur mycket jag ville. Och när jag kom hem efter den tiden hon hade sagt på nätterna brydde hon sig inte. Ibland var det skönt att ha det så fritt, men ibland behövde man verkligen någon som sa åt en vad man fick och inte fick göra. Dock gillade hon inte att jag rökte, så när hon kände att jag kom hem och luktade rök gav hon mig utegångs förbud i två dagar. Ganska patetiskt och jag smet ändå ut genom fönstret omärkt så det var lungt. Fast hon hade en anledning att hata rökning, hennes mamma hade dött i kol när hon var ganska ung.

När vi stannade utanför den stora byggnaden blev jag riktigt nervös.
- Lycka till gumman, ring så hämtar jag dig sen. Sa mamma.
- Tack, men det är lungt. Jag tar bussen hem sen, sa jag och gav henne en kram innan jag klev ur bilen.

Jag ställde mig utanför och väntade som Scooter hade sagt att jag skulle göra. Han skulle skicka någon som skulle hämta mig, Kenny tror jag han hette.

Jag stod och väntade i cirka 5 minuter innan en stor mörk man kom ut ur dörren, han granskade mig ett ögonblick.
- Är det du som är Sydney Reed? Frågade han med mörk röst.

- Aa, sa jag nervöst.

- Tja, jag är Kenny. Sa han och sträckte leende fram en stor hand.

- Hej, sa jag och skakade den.
- Kom med här, sa han och vi gick in i byggnaden.

Vi gick genom några korridorer innan vi kom ut till den stora scenen, det var riktigt maffigt att se den enorma arenan helt tom. Jag stirrade mig förundrat runt, innan jag hörde någon hosta till bakom mig. Jag vände mig snabbt om och såg en man i 30 års åldern stå en bit bakom oss.

- Hej Sydney, det är jag som är Scooter. Sa han och log.

- Eh, hej. Sa jag glatt och log tillbaka.

- Justin är här vilken minut som helst, sitt ner så länge. Sa han och gjorde en menande chest mot stolarna lite längre bort.

Jag gjorde som han sa och satte mig ned, jag pillade nervöst på en av mina röd målade naglar.
- Så är du taggad? Frågade Scooter skämtsamt.

- Haha, du skulle bara veta. Sa jag och log stort.

- Det är bra det, nejmen titta här kommer han. Sa han.

Jag följde hans blick och ser en Justin komma gående mot oss med ett stort leende på läpparna.
- Tja du måste vara Sydney? Frågade han och tittade på mig.

- Japp det är jag, sa jag och log tillbaka.
- Kul att äntligen få träffa dig, sa han.

- Desamma, svarade jag.
- Jaha, vad händer nu? Frågade han Scooter.

- Jag skulle vilja höra henne sjunga live, och sedan kanske ni kan sjunga en trudelutt tillsammans? Sa han.

- Visst, svarade jag.

- Låter bra, sa Justin.
- Bra, upp på scenen med dig Sydney. Sa han och klappade händerna.

- Eh, va vänta. Ska jag sjunga där uppe, sa jag och svalde högt.

- Jajamensan, sa Scooter och blinkade till mig.

- Men.. Okej, sa jag och gick upp för den lilla trappan som ledde upp till scenen.

- Ska jag sjunga i micken? Frågade jag och kände mig riktigt oerfaren.

- Precis, sa Scooter.

Och jag såg att Justin höll sig för skratt, jag blev lite generad och gick långsamt mot micken. Jag hade bestämt mig redan innan för att sjunga U smile, så jag tog ett djupt andetag och tog första tonen.

Låten flöt på bra och Justin lutade sig över och viskade saker i Scooters öra några gånger, det var bara att hoppas att det var något bra.

När jag hade sjungit klart ställde dom sig båda upp och applåderade, jag kunde inte låta bli att le ett enormt leende som säkert såg helt hemskt ut.
- Grymt, sa Justin och log.

- Jättefint Sydney, upp med dig nu Justin. Beordrade han honom.

Justin nickade och sprang upp på scenen och hämtade en mick till sig själv. Han såg väldigt mycket annurlunda ut i verkligheten, jag hade förväntat mig en kortväxt liten kille med lugg som täckte hela ansiktet men det här var något helt annat. Han var ungefär 5 centimeter längre än mig, vackra bruna ögon och hans hår såg faktiskt normalt ut, nu fattade jag varför alla gillade honom. 

- Vad ska vi sjunga? Frågade jag Scooter.

- Overboard såklart, du kan väl texten? Frågade han oroligt.

- Jadå, jag har övat hela veckan. Sa jag stolt.

- Super, sätt igång. Sa han.

- Okej, du tar första versen och första refrängen. Och jag tar andra versen och andra refrängen och sedan kör vi bara på och ser hur det blir. Sa han.

- Det blir jättebra, svarade jag och ställde mig vid micken.

- Kom, sa han och vinkade mig närmare sängen. Sedan drog han mig mot honom och fick ner mig under täcket.
Han lade sina armar runt mig och jag kunde känna hans varma hud mot min kropp. Han kysste mig långsamt och drog handen genom mitt hår. 
- Kom upp nu och gör dig i ordning, mumlade jag i hans öra.
- Inte än, sa han och höll om mig hårdare.
Jag kysste hans mjuka läppar men ryckte till när det knackade på dörren.
- Jag går ner till frukostbuffén, men ska åka sen. Klarar ni er verkligen? Hörde vi Kenny säga.
- Jadå, svarade Justin.
- Njaa.. Vet ni vad, jag kommer tillbaka inom någon timme. Så stanna kvar här i närheten och.. var försiktiga, sa Kenny och sedan vi hörde vi hans fotsteg försvinna i korridoren. Jag satte mig upp och tittade på Justin med rynkad panna.
- Varför låter han oss vara ensamma? Frågade jag förvirrat.

- Va?
- Ja, varför låter han dig vara ensam utan honom. Tänk om något händer!
- Det är din födelsedagsresa, så den ska vara så normal som möjligt för dig, sa Justin.
- Men.. är det inte farligt för dig?
- Äsch, det handlar ju bara om någon timme, sa Justin och kysste mig på pannan innan han gick iväg mot badrummt.

En halvtimme senare var vi äntligen på väg ner mot frukosten med min kurrande mage. Vi öppnade dubbeldörrarna som ledde in till en salong med ett tiotal små bord som stod en bit ifrån de avlånga borden som hade frukosten på sig. Vi styrde våra steg mot frukosten, tog en varsin tallrik och började ösa upp mat. Det fanns frukt och bär, flingor, yoghurt, croissanter, frukostmuffinsar, nybakat bröd och pålägg vid ett bort och varma som kalla drycker vid ett annat. När min tallrik var överfylld satte jag mig vid ett bort medan Justin gick bort till kocken som stod vid en lucka som ledde in till köket, och beställde en omelett. Jag högg in på min mat och kände hur hungerkänslan sakta försvann.

När vi en stund senare hade ätit upp bestämde vi oss för att gå utanför hotellet en liten stund. Det var sen morgon och dem flesta var på jobbet eller på skolan, så det var nästan tomt på gatorna och ingen lade så stor uppmärksamhet till Justin. Vi längs Seine och pratade om lite allt möjligt när Justins mobil ringde. Han drog upp den ur sin jacka, tittade på skärmen och vände sig sedan mot mig.
- Jag måste ta det här, sa han och gick iväg en bit från mig. Jag rynkade pannan och undrade vad han pratade om som inte jag kunde höra. Jag tog några steg närmare hans rygg som var vänd mot mig och blev ännu mer förvånad när jag hörde han mumla så tyst på franska att det var svårt att tyda något av det han sa. Jag skulle precis ta ytterligare ett steg mot honom när han avslutade samtalet och vände sig mot mig med ett stort leende på sina läppar. 
- Sådär, ska vi gå vidare? Frågade han glatt.
- Vem var det som ringde? Var jag tvungen att fråga medan vi fortsatte våran promenad vid vattnet.
- Åh, det var inget viktigt, sa han och viftade bort frågan. Sekunden senare tog han tag i min hand och drog mig mot ett sött litet caffé.
- Detta café har dem godaste crêpsen jag någonsin ätit, sa Justin när vi gick in genom dörren. Och när crêpes-doften slog mot mig glömde jag bort telefonsamtalet, precis som Justin nog ville att jag skulle göra.

På kvällen gjorde vi inget speciellt då vi fortfarande var lite trötta efter tidsomställningen, utan gick och lade oss tidigt. Precis som föregående kväll somnade jag i Justins säng, alldeles utmattad efter dagen.

Jag vaknade upp av att Justin kysste mig, och hans leende när han såg mitt nyvakna ansiktsuttryck fick nästan mitt hjärta att smälta. Jag lade lyckligt mina armar runt hans hals och besvarade hans kyssar. Efter en stund drog sig Justin undan och viskade lågt i mitt öra.
- Jag måste bort ikväll, jag är ledsen.
- Bort? 
- Mm, något möte inför mitt skivsläpp här i Frankrike, förklarade han och kysste min panna. Jag ryckte på axlarna och började tyst planera vilken film jag skulle se på TV:n vi hade på hotellrummet. För mig gjorde det ingenting med en ensam kväll på hotellrummet, jag behövde också plugga lite och det passade ikväll perfekt till.
- Ska vi gå upp? Frågade jag och satte mig upp i sängen med ett glatt leende.

Dagen spenderade vi på stan, nu hade många fans fått reda på att Justin befann sig här - så vi fick vara lite mer diskreta. Trots att Justin gick med både luva och solglasögon på sig kunde han inte dölja sin identitet för de få, lyckliga fans som råkade stöta på honom på stan. Vi hade shoppat lite, tagit en glass och ätit lunch innan vi åkte till Notre Dame och gått runt i den vackra kyrkan ett tag. Nu var Justin och Kenny borta på mötet och jag låg på sängen och hade precis startat ett Gossip Girl avsnitt. Efter ett tag knackade det på dörren och jag suckade irriterat - jag hatade när något störde mig när jag tittade på TV. Jag gick dit, kollade i kikhålet men det stod ingen utanför. Jag öppnade försiktigt dörren på glänt och upptäckte att det låg en liten gräddvit lapp utanför dörren. Snabbt tog jag upp den och stängde dörren.
"Kom till Parc du Champs de Mars - där väntar en överraskning"
Jag vände på lappen för att se om det stod något mer, men det gjorde det inte. Vem kunde ha skickat lappen? Ett galet Justin-fan? Men det vore väl lite väl överdrivet, att lura bort mig till Eiffel tornet för att sedan smyga sig på mig? Jag ryckte på axlarna och tänkte att jag kunde gå och kolla vad det var iallafall, vårat hotell låg nära Eiffel tornet och det var en härlig kväll. Jag drog av mig mina mjukisshorts och böt ut dem mot ett par jeans, och drog en mysig, grå tjocktröja över mitt linne innan jag gick. När jag kom ut i luften kände jag att jag gjort rätt val som struntat i jackan då det var en väldigt varm kväll. Jag började gå mot gräs plättarna som det stått på lappen och trots att jag försökte låta bli, kikade jag mig över axeln för att se så ingen följde efter mig. När jag kom närmare Eifell tornet kunde jag i dunklet urskilja hur det låt en filt och någon korg vid en av gräs plättarna. Jag styrde mina steg ditåt, och blev stående framför den mörka filten. Då hörde jag gitarrspel bakom mig och vände mig sakta om med ett leende på läpparna..

AVSLUTAD. Orkar inte med denna novell längre, börjar på en ny, men.. hoppas detta blev ett helt okej avslut..

@Sydneyreed: I don't belive you but anyway here's my mail. [email protected]
@ScooterBraun: Thanks, I will contact you later.

Jag visste inte vad jag skulle tro, det kunde väl inte vara Justin Biebers manager och i sånnafall vad ville han mig? Jag skakade på huvudet och stängde ner datorn. När jag kom hem från Chloé senare på kvällen kollade jag direkt min mejl, jag hade ett nytt meddelande. Jag klickade upp det med hjärtat i halsgropen.
Hi again Sydney!

I'm totally serious, I'm Justin Bieber manager! I saw your Bieber-covers on youtube and showed them for the rest of the team. We thought you were really good, and we've got a little problem. Justin Bieber are on his World Tour right now, and the girl who sings the duet Overboard with him went home because she had to record her new album. So we need someone who preform the duet with Justin insted of her. So now we asking you if you want to do that? We know that you live in Kalifornia and the konsert is in Los Angeles so it's perfect. Contact me soon!

Jag tänkte inte utan skrev snabbt ett svar.
Hello Scooter Braun!
I would love to preform with Justin, but just one thing.. I never had preformed enfront of so many people.

10 minuter senare hade jag fått svar.
Great! That's not a problem, sometime has to be the first. The concert are friday next week, we would like to meet you the day before so we can try how your voices sounds together. Be at Ford theatres 16:00 next Thursday.

Jag svarade:
Okay, see you then.

Herregud, jag kunde bara inte fatta det. Hände det här verkligen eller var det bara någon som försökte driva med mig. Jag kollade upp vem Scooter Braun var och det visade sig att han verkligen var Justins manager. Jag sprang ner till mamma och berättade nyheten, hon blev lika glad hon och gav ifrån sig ett lyckotjut. Jag plockade sedan upp mobilen och ringde både Sasha och Chlóe.

Veckan flög fram och jag fick bara mer och mer fjärilar i magen för varje dag som gick, på onsdagen drog jag med mig Chlóe och min andra kompis Jenna in Burbanks största shopping centrum. Jag hittade den perfekta klänningen att ha på mig på konserten, den var svart som Scooter hade mejlat mig och sagt att den skulle vara. Ganska kort, tajt med en snygg v-ringning i ryggen. Jag köpte även ett par svarta pumps och några smycken i silver innan vi begav oss hem igen. 

På kvällen la jag en ansikts mask och fixade naglarna innan jag gick och la mig tidigt. 
- Godmorgon, kvittrade mamma glatt.

- Godmorgon, mumlade jag sömnigt och satte mig upp.

- Klockan är snart 12, så lunchen är klar. Sa hon och gick ut genom dörren.
- Tolv? Sa jag förskräckt.
- Aa, ropade mamma tillbaka.

Det betydde att det bara var 4 timmar kvar tills jag skulle träffa Justin Bieber och Scooter Braun för första gången.

När vi satte oss i bilen som stod utanför flygplatsen och väntade på oss vände jag mig mot Justin.
- Hur visste dem att du skulle hit? Frågade jag.

- Jag har faktiskt ingen aning. Mina fans är otroliga, svarade han och tog min hand i sin. Jag lutade huvudet mot Justins axel och tittade ut genom fönstret.
- Det är så otroligt vackert här, sa jag.
- Jag vet, svarade Justin och lekte med en lock av mitt hår.

Efter ungefär en halvtimme saktade bilen ner framför ett vitt hotell, med stora fönster och söta balkonger. Jag hoppade ut ur bilen efter Justin medan chaffören och Kenny lyfte ut våra väskor ur bakluckan. 
- Wow, Justin. Hotellet ser jätte fint ut, sa jag.

- Vad bra, sa han nöjt och slog armarna om mig.
- Kom nu, vi går in, sa Kenny trött och slog upp entré dörren.
Vi kom in till en luftig, vit lobby med mörkbruna detaljer. Vi gick fram till en lång, blank disk som var bemannad av två kvinnor ur personalen.

- Hej, vi hade bokat två rum, sa Kenny.

- Okej, vilket namn är det bokat i? Frågade den ena kvinnan och bröt lite på franska.

- Chandler Bing, sa Kenny och kvinnan knapprade lite på ett tangentbord.
- Ja, ett ensam rum och ett dubbelrum var det?
- Precis, sa Kenny samtidigt som jag slog mig ned i en av de mjuka sofforna som stod placerade lite här och var i lobbyn. Det var svalt i det stora rummet, och tomt på folk sånär som på en kvinna med två barn som precis klev ut genom hissen. Dem slängde en extra blick på Justin när dem passerade honom vid disken, men sa inget. Några minuter senare kom Justin och Kenny gående mot mig med två nycklar och vi åkte upp till hotellrummen.

Justin drog mig mot ena dörren som ledde till dubbelrummet, medan Kenny låste upp dörren till en andra.
- Ska vi bo i dubbelrummet? Frågade jag Justin förvånat. Han nickade och blinkade till mig.
- Vi syns om en kvart, sa Kenny innan han stängde dörren bakom sig. Jag och Justin klev in i vårat rum, och upptäckte ganska snart att det fanns två breda enkelsängar istället för en dubbelsäng i rummet. Jag skrattade och ryckte på axlarna, medan Justin såg aningen snopen ut. Jag gick förbi honom och hämtade min ena väska som jag sedan placerade under min säng.
- Hinner jag ta en snabb dusch? Frågade jag Justin som höll på att packa upp.

- Va? Ja visst, svarade han lite frånvarande. 
- Toppen, sa jag till mig själv och gick in till badrummet.

När jag kom ut ur duschen drog jag en vit handduk runt mig och gick tillbaka till sovrummet där jag hade mina resväskor. Justin tittade upp från sin mobil som han höll på med när jag började rota efter kläder i resväskan. Jag tog fram ett par ljusa jeans och en tunn, svart långärmad tröja. Efter en sekundstvekan började jag byta om med ryggen mot Justin. När jag vände mig om märkte jag hur han tittade på mig.

- Du hade inte behövt stirra, sa jag och satte upp håret i en högt tofs.
- Jag kunde inte låta bli, sa han och log retsamt mot mig.
Jag fnittrade till lite och virade en stor beige halsduk runt min hals.
- Kom nu, vi måste gå, sa jag och försökte dra upp Justin ur sängen.

- Bara om jag får en puss, sa han och lät gulligt löjlig.

Jag kysste honom på munnen och drog sedan med mig honom upp ur sängen. När vi tagit på oss våra jackor tog vi hissen ner till lobbyn där Kenny väntade.
- Vad ska vi göra? Frågade jag glatt och tog Justins hand.
- Vi kommer vara ganska trötta tidigt ikväll pågrund av jetlagen men vi kanske kan titta runt på stan lite, föreslog Kenny.

Efter vi gått runt i Paris i någon timme och bara kollat på den vackra staden slog vi oss ned på en restaurang. Det var mitt på dagen i Frankrike, och solen värmde så vi bestämde oss för att sätta oss på uteserveringen restaurangen hade på baksidan av huset. 
- Det skulle varit mysigare att sitta så man såg staden, men nu blir vi iallafall inte störda av några fans, sa Justin och tittade på mig. 
- Det är mysigt här också, sa jag och såg mig om i den lummiga trädgården. 
Vi beställde in mat som vi hungrigt slängde i oss när den serverades.
- Jag har en gammal kompis här som jag tänkte träffa imorgon, jag antar att ni klarar av att ta hant om er själva? Sa Kenny.

- Toppen, sa Justin och nickade.
Efter ett tag var vi klara, och jag gäspade stort.
- Trött? Frågade Justin.

- Mm, mumlade jag.

- Ska vi ta och åka hem då? Frågade Kenny och reste sig upp.

När vi kom ut på gatan kryllade det av folk där, och vi skyndade oss in i en taxi så det inte skulle bli någon stor uppståndelse över Justin. När vi kom till hotellet hade jag svårt att hålla uppe mina ögonlockar men var fortfarande vaken när jag klev in till hotellrummet. Jag drog snabbt av mig mina kläder och kröp in i ett par mjuka pyjamas byxor och ett mjukt linne. Jag gick bort till badrummet där Justin borstade sina tänder, och jag följde hans exempel och tryckte ut lite tandkräm på mig rosa tandborste. När jag var klar i badrummet gick jag tillbaka till sovrummet där Justin nu satt utan tröja och lekte med sin mobil. Jag betraktade hans magmuskler och kände hur mina ben blev lite svagare, osäker på om det var jetlagen eller synen av Justin som var orsaken.
- Du behöver inte stirra, imiterade Justin mig med ljus röst när han upptäckte att jag tittade på han.
Jag log och skakade på huvudet medan jag kröp ner i min säng och blundade.

- Nej, kom hit, sa Justin och klappade på sin säng.
Jag var bara halvt vid medvetande nu, men tog mig på något sätt över till Justins säng.
När mitt huvud nuddade kudden sov jag, men kände ändå hur Justin lade sina armar runt min midja och kramade om mig.

När pappa lämnade oss hade han gett mig pianot som plåster på såren, men jag kunde aldrig förlåta honom för att han lämnade mamma för en annan. Jag hatade honom rent utsagt, han hade till och med glömt bort att ringa på min födelsedag utan en månad senare hade jag fått en iphone på posten. Som han trodde att han skulle bli förlåten för att han gav mig saker, men varje år brukar mamma skicka iväg mig och Seth till Atlanta för att bo där två veckor eller så. Hon tyckte det var viktigt att vi träffade honom ibland, och när vi var där betedde sig pappa som om ingenting hade hänt. 

Det visade sig att den var ganska lätt på piano så jag lärde mig den snabbt.

- Det är middag, ropade mamma från nedervåningen.
- Kommer, ropade jag och gick ner för trappan.

- Mår du bättre? Frågade mamma omtänksamt.

- Aa, mycket. Åt lite på Kabuki förut så jag är inte hungrig. Men jag tar lite sallad, sa jag och sträckte mig efter salladskålen.

- Kan vi inte bada sen Sydney? Tjatade Seth.

- Okej, men jag orkar inte bada. Jag kan följa med men inget mer, sa jag och log mot honom.

- Taaack, sa han lyckligt.
- Jag ska göra en cover på en Justin Bieber låt, berättade jag för mamma.

- Aha, vad roligt. Han har ju konsert i Los Angeles om tre veckor, min kollegas dotter är galen i pojken. Skrattade hon.
- Där ser man, sa jag.

Jag somnade redan klockan 8 på kvällen och sov till 10 nästa morgon, då gick jag upp och åt en ordentlig frukost innan jag ringde Sasha. 
- Tja älskling, svarade han.

- Tjena, du jag tänkte göra en cover. Kan du komma över? Frågade jag.

- Sure, kommer om en liten stund.
- Super, puss. Sa jag och la på.

Sasha var väldigt intresserad av film och foto så det var alltid han som spelade in mina covers. Jag tog en snabb dusch och satte på mig en magkjol och ett vitt linne. Jag lät håret hänga fritt över mina axlar, och sminkade mig lite lätt med mascara och kajal. Jag hann precis värma upp rösten när mamma ropade från nedervåningen att Sasha var här. Jag sprang ner för trappan och mitt hjärta slog som vanlig ett extra slag när jag såg in i hans mörka bruna ögon, jag gav honom en snabb kyss innan jag drog med honom upp till mitt rum.

- Vilken låt ska du sjunga då? Frågade han och plockade upp kameran ur väskan.
- U Smile med Justin Bieber, sa jag.

- Justin Bieber? Sa han och garvade högt.

- Ja.. Den här låten är faktiskt bra, sa jag lite förnärmat.
- Du kommer säkert göra den jätte bra, sa Sasha uppmuntrande.

- Så klart, sa han när videon var uppladdad på min youtube kanal.

- Tack älskling, sa jag och kysste honom.

- Du jag måste dra, men det är fest hos James ikväll. Kommer du? Frågade han och började plocka ihop.

- Visst, har inget bättre för mig. Sa jag och ryckte på axlarna.

- Bra, kom vid 11. Sa han.

- Jag tar med mig Chloé, sa jag och log.

- Absolut, sa han.

När Sasha hade gått ringde jag upp Chloé, vi bestämde oss för att fixa oss tillsammans.

Dock var det slöseri på tid eftersom festen sög så vi bestämde oss ganska snabbt för att åka hem. När jag kom hem drog jag av mig de hemskt osköna skorna och gick upp till mitt rum, jag startade laptopen och kollade om jag hade några visningar på min cover. Jag blev uppriktigt chockad när jag såg antalet.

- Mm, mumlade jag sömnigt och öppnade långsamt ögonen.
- Frukosten är klar, sa hon glatt och lämnade rummet.

När matdoften nådde mina näsborrar, kände jag illamåendet slå över mig. Jag reste mig snabbt, lite för snabbt så jag vinglade till och var tvungen att stanna upp innan jag sprang mot toaletten. Jag hukade mig över toalett ringen och väntade på att maten från gårdagen skulle komma upp. När det inte kom upp något reste jag mig sakta och såg mig i spegeln, jag hade fortfarande på mig de tajta jeansen och linnet från igår. Gårdagens smink var utkletat och mitt långa mörka hår var ruffsigt. Det hade varit fest hos min bästavän Chloé igår, och jag hade druckigt lite för mycket. Sasha hade tvingat hem mig och sätt till så jag kom i säng, om han inte hade gjort det hade jag väl vaknat i någon buske eller något. Tänkte jag för mig själv och bestämde mig sedan för att ta en dusch, jag drog av mig kläderna och gick sedan in i duschen.

Jag orkade inte föna mitt nytvättade hår utan klädde bara på mig ett par mjuka shorts och ett enkelt linne. Jag gick långsamt ner för trappan, jag höll för näsan när jag gick in i köket och rotade reda på två huvudvärks tabletter och hällde upp ett stort glas vatten. 
- Tuff natt, gissade mamma som satt och åt på en smörgås vid köksbordet.

- Mhm, mumlade jag och svalde tabletterna och drack upp vattnet.
- Hade du kul? Frågade hon.
- Aa, sa jag och vände mig om och gick tillbaka upp till rummet och la mig i sängen.

Jag kollade mobilen och såg att jag hade två nya sms. Jag klickade upp det första som var från Sasha.

- Hej gumman, hoppas allt gick bra med dig. Glöm inte att dricka mycket vatten ;) Puss.

Jag log och skrev snabbt ett svar, Mår skit, mitt huvud sprängs.. Tog precis huvudvärks tablett så det blir bättre snart :) Puss.

Jag klickade upp det andra smset som var från Chloé.
- Jävlar vilken natt, haha. Hoppas det gick bra med dig, har du lust att träffas och ta en cigg sen? Kram.

Jag svarade snabbt. Bakis som fan, Sasha hjälpte mig hem :) Får se om jag orkar, smsar dig sen! Kram.

Jag la mig ned och somnade, jag vaknade vid tre på eftermiddagen av att Seth hoppade upp i min säng.

- Vad vill du? Gnälde jag och gömde ansiktet i kudden.

- Kan vi inte bada, snääälla? Frågade han bedjande.

- Jag orkar inte, gå. Sa jag bestämt.
- Du är tråkig Sydney, klagade han.
- Mhm, så gå. Sa jag.

Seth gjorde som jag sa och lämnade rummet, han lyssnade ganska bra för att vara 6 år. Jag reste mig ur sängen och gick och drog upp gardinerna och lät ljuset sippra in i rummet, jag kände mig mycket bättre och bestämde mig för att ringa Chloé.
- Ah hallå, svarade hon efter några signaler.

- Hej, jag är röksugen. Sa jag skämtsamt.
- Fan vad bra, kan vi ses vid Kabuki om 15 minuter? Frågade hon glatt.

- Absolut, svarade jag och la på.

Kabuki hade den bästa kinamaten i hela Burbank och jag började faktiskt bli lite hungrig. Jag sminkade mig lite snabbt och bytte om till ett par jeans shorts och en rosa tubtopp.

- Jag funderar på att sluta, sa Chloé och tittade på cigaretten hon hade i handen.
- Hur många gånger har inte du sagt det, sa jag och tog ett till blåss.
- Jo, jag vet. Men det har försämrat min kondition, och jag vill verkligen hålla kvar min plats som lagkapten i laget.

- Då kan du ju lämna över den platsen till mig, sa jag skämtsamt.

Chloé och jag hade varit med i skolans cheerleading lag sedan vi började highschool, dock hade Chloé knyckt platsen som lagkapten direkt. Men det unnade jag henne, även fast jag var avundsjuk.

- Du borde också sluta, sa Chloé.

- Varför? Sa jag och skrattade.

- Tänk om det förstör din röst? Sa hon.

- Kan det verkligen hända? Frågade jag chockat.

- Nej jag vet inte, men kanske? Och föresten du har inte lagt upp någon ny cover på länge, sa hon.

- Har inte haft tid, ska försöka hinna imorgon. Något förslag på låt? Sa jag.

- U smile, sa hon.

- Vem sjunger den? Frågade jag.

- Justin Bieber, sa hon och skrattade.

- Haha, han med håret? Sa jag.
- Japp, den är riktigt gullig. Snälla gör den? Frågade hon bedjande.
- Visst, sa jag och log.

När jag kom hem lite senare satte jag mig direkt vid datorn och sökte upp låten på Spotify. Jag lyssnade igenom den några gånger och loggade sedan in på Twitter och skrev; What wouldu guys say if I did a cover of U Smile by Justin Bieber?

Jag hade ganska många followers på twitter, progrund av att jag skrev mitt Twitter namn i info rutan under mina covers jag publicerade på youtube. 

Några minuter senare hade jag fått fem svar som tyckte det lät som en jättebra idé. Så jag kollade upp akorden och lyricsen. Min röst var för hes för att sjunga idag så jag passade på att lära mig den på pianot som stod i mitt rum.

Några timmar senare satt vi på planet som precis lyft från startbanan. Jag satt bredvid Justin, som hade Kenny på sin andra sida. Kenny satt för tillfället och tittade ut genom fönstret, och Justin lyssnade på musik i sina JustBeast. Själv satt jag och läste, när jag kände att Justin kollade på mig. Jag höjde blicken och mötte hans ögon.
- Vad läser du? Frågade han och tog boken ifrån mig.

- The Last Song, läste från framsidan.

Jag nickade och tog tillbaka boken.

- Den är bra. Sorlig, sa jag och fortsatte att läsa.

Efter ett tag tittade jag upp från boken igen och såg att det var mörkt utanför flygplansfönstrerna. Både Justin och Kenny sov, så jag gick snabbt på toa innan jag återgick till boken som nu börjat bli allt sorligare.

När jag läst yttligare några kapitel kände jag hur Justin strök mig över kinden och jag vände mig överraskat mot honom.

- Hur är det? Frågade han och jag hörde att han lät orolig.
- Bra, hurså? Svarade jag och skrattade till.

- Du gråter, kommenterade han och tittade på mig med förbryllad blick.

Jag drog med fingrarna över ena kinden och kände fuktig hud.

- Jag insåg inte att jag grät, sa jag och rykte på axlarna.

- Varför grät du? Svarade Justin oroligt.

- Boken är väldigt sorlig, sa jag och log.
- Okej, sa Justin och skrattade lite.
- Får jag läsa vidare nu? Frågade jag och vände mig mot boken.

Justin tog tag i min haka och kysste mig.
- Nu får du läsa vidare, sa han och vände bort mitt ansikte från honom.

Flera timmar senare när jag hade läst ut boken, satt jag och Justin och spelade kort när pilotens röst genom högtalarna meddelade att vi snart skulle landa. Jag pep till av glädje för att snart vara framme och knäppte fast säkerthetsbältet runt mig. Justin skakade Kenny, som fortfarande sov, lite lätt och sekunden senare ryckte han till.
- Vi ska landa nu, sa Justin och flinade mot Kennys förvånade, nyvakna ansiktsuttryck.

När vi en halvtimma senare gick ut ur planet sken solen för fullt, och vi började sakta gå mot rullbanden som våra väskor skulle komma på.

- Eh, Katherine, sa Kenny medan Justin gick och hämtade en vagn vi kunde köra väskorna på.

- Mm, sa jag och log mot honom.

- Det kan komma ett par fans som har väntat på Justin här, så var beredd på det, varnade han mig.

Jag ryckte på axlarna och sa att det inte gjorde något alls.

Vi slapp vänta så länge på våra väskor, och när Kenny lyft upp väskorna på vagnen började vi gå mot utgången. När vi kom till ankomsthallen stod det runt 20 tjejer där som alla tjöt till när Justin visade sig.
- Justin, jag älskar dig! Tjejerna skrek och alla försökte fånga Justins uppmärksamhet. Dem stod, förvånadsvärt, stilla och rusade inte fram mot oss. Justin log stort mot sina fans, vinkade och gick sedan fram till dem. Jag och Kenny stod och små pratade vid sidan om och väntade på att Justin skulle bli klar.

- Det finns en kiosk här, vill du ha något? Frågade Kenny och nickade mot en butik.
- Visst, sa jag och Kenny gick med mig mot kiosken.

Jag kastade en blick bak mot Justin och frågade sedan Kenny om vi verkligen kunde lämna honom där.

- Det går snabbt, och dem var ganska lugna. Det står förresten en massa vakter där, förklarade Kenny.
Då upptäckte jag att det stod flera svartklädda män vid tjejerna och förhindrade dem från att springa fram mot Justin. Vi klev in i den lilla butiken och jag valde snabbt en cola åt mig, och tog med mig en ginger ale till Justin innan jag gick mot Kenny som stod vid kassan med en tidning och en påse chips i handen.

- Klar? Frågade han och jag nickade. När vi betalat gick vi ut mot Justin som fortfarande stod och pratade med sina fans.

- Justin, vi måste nog dra nu, sa Kenny och nickade mot utgången. Justin nickade och försäkrade sig sedan om att han inte glömt att signera något till någon av tjejerna.
- Hejdå, vi ses! Ropade Justin mot skaran och fansen medan vi gick ut genom dörren och mot bilen.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Äntligen tillbaka! Lite tråkigt inlägg men jag behöver komma in i storyn igen ;)

Nu har jag publiserat ett avslut på min novell Perfect two :)
Hoppas ni gillade novellen och avslutet.

Jag funderar på att börja på en ny, vad tycker ni?

- Jag vill inte höra, kan vi inte bara njuta av det här ögonblicket. Jag är inte arg eller något på dig, bara riktigt glad över att du är här. Okej? Sa jag.

- Okej, sa han och log.

- Tack, sa jag.

- Jag kommer aldrig lämna dig Kristen, du och jag föralltid. Sa han och flätade ihop våra fingrar.
- Föralltid, sa jag och kysste hans mjuka läppar.

6 ÅR SENARE.
- JUSTIN, det är posetivt. Skrek jag när det lilla vita testet visade ett ganska starkt plus.
- Du skämtar, skrek Justin och rusade in till mig på badrummet.
- Nej titta, sa jag lyckligt och kastade över testet till honom.

- Det är helt fantastiskt, sa han och tittade på det med stora ögon.

- Justin, du ska bli pappa. Sa jag hade tårar i ögonen.

Han drog mig upp från golvet och gav mig en lång kram.

- Varför gråter du? Frågade han lite oroligt och torkade bort tåren som rann längst min kind.

- Jag är så lycklig, snyftade jag och lutade huvudet mot hans axel.

- Jag med, jag kan inte fatta att vi ska få en dotter. Sa han och suckade lyckligt.

- Hur vet du att det är en flicka, den kan lika gärna bli en pojke. Sa jag.

- Nej, jag känner på mig att det är en flicka. Sa han och log stort mot mig.

Justin hade faktiskt rätt, det blev en flicka. En vacker liten brunett med stora djupt blåa ögon, väldigt likt sin pappa. Ett år efter Noelle hade födst gifte sig jag och Justin. Vi flyttade in i ett stort hus i Södra Hollywood där vi bodde alla tre, några år senare föddes även en bedårande liten pojke vid namn Samuel.

THE END!

- Jag tror det är bäst att vi inte träffas mer på ett tag, snyftade jag fram.

- Visst, om det är så du vill ha det. Sa han dystert.

- Hejdå Stefan, sa jag och la på.

Jag ville verkligen inte förlora Justin, så det var värt att sluta en vänskap för det. Eller?

En vecka senare var Stefan död, han hade skjutit sig själv i huvudet. När poliser knackade på dörren trodde jag först inte på dom, men dom övertygade mig snabbt. Dom berättade att  han hade varit deprimerad ett ganska långt tag och när mamman lämnade dom nådde det en punkt då han inte orkade mer. Det kom som en chock för mig och alla var så äckligt förstående som dom visste hur det kändes att mista en människa som betydde så mycket. Först pappa och nu Stefan, det var inte rättvist. Jag klarade inte av att prata med någon på flera dagar, men till slut tillät jag Jessica komma över.

Vi gjorde ingenting speciellt, bara satt och njöt av den varma agusti solen. Det var inte långt kvar tills skolan började, det skulle bli ett rent helvete dom första dagarna. Alla kommer och ger en tröstande kramar och viskar saker som: Du är så stark. Kristen, jag är så ledsen för din skull.

Jag saknade Justin, han hade ringt konstant sen troligtvis mamma hade berättat vad som hade hänt. Jag orkade inte ta hans samtal, jag kunde inte klandra honom för han hade varit avensjuk men tänk om jag hade fortsatt umgås med Stefan då kanske han inte hade behövt dö? Jag kände tårarna komma.
- Gumman, sa Jessica och la armen tröstande runt mina axlar.

Hon sa inte mer utan lät mig gråta ut, det var det som var så skönt med Jessica. Hon fyllde inte ut vart ända ögonblick med kallprat.

- KRISTEN, varför har du inte svarat? Nästan skrek Justin oroligt när jag tre dagar senare bestämde mig för att besvara hans samtal.

- Jag har bara inte orkat, sa jag trött.
- Älskling, hur är det med dig? Förlåt, förlåt, förlåt. Sa han. 
- Jag mår inge vidare, förlåt för vad? Frågade jag.

- Alltså.. För jag tvingade dig att välja och var så jävla egoistisk, sa han.

- Det är okej, sa jag entonigt och började pilla på kudden jag hade i famen.
- Nej det är inte okej, jag har sabbat allt igen. Sa han.

- Justin, sluta. Sa jag och borrade in huvudet i kudden. 

Jag orkade inte höra på det här, jag ville bara vara själv och sova bort resten av mitt liv. 
- Nej jag tänker inte sluta, men Kristen jag lovar att aldrig bete mig så här dåligt igen. Jag lovar på mitt liv, sa han.
- Det är lungt, sa jag.
- Jag älskar dig så mycket Kristen, sa han kärleksfullt.

- Älskar dig med, svarade jag.
- Du jag måste gå mamma ropar, sa han.

- Okej, puss. Sa jag trött och la på.

3 DAGAR SENARE.
Klockan började närma sig 6 på kvällen och jag var ensam hemma för mamma var på någon middag hos en kompis. Jag hör det plinga på dörren och reser mig motvilligt upp ur soffan och går mot dörren, jag öppnar dörren och ser en välbekant person stå utanför. 
- Hej gumman, sa Justin mjukt.
- JUSTIN, skrek jag lyckligt och kastade mig runt hans hals.
- Har saknar dig, viskade han hest i mitt öra.

Jag kysste honom länge och innan jag spärrade upp ögonen när jag såg den vita bilen stå parkerad.
- OMG, Justin du körde hit min bil. Sa jag och sprang fram till den och pussade den dramatiskt.

- Nu blev du glad va? Frågade han och log mot mig.

- Skämtar du med mig? Fast det jag är mest glad över är att du är här. Sa jag och gick tillbaka till honom igen.
- Älskar dig, sa han och såg mig djupt i ögonen.

- Älskar dig med, sa jag och log.

- Så du är inte arg på mig? Sa han och strök mig över kinden.

- Nej, absolut inte. Sa jag.

_______________________________________________________________________________________________

Det här skrev jag till minne av Stefan, vi saknar dig <3 R.I.P

Vi skäms för att vi inte har skrivit på evigheter, men ikväll kommer det ett inlägg :)

Puss på er.

- Jo, med mig är det super. Sa jag glatt.
- Vad bra, sa han och vi gick vidare under tystnad.

- Eh Kristen, vilka är det där? Frågade han helt plötsligt.

Jag tittade upp och upptäckte en man och en kvinna med varsin kamera som var riktade mot oss.

- Eh.. Jag vet inte, sa jag och tog tag i Stefans hand och drog honom snabbt framåt.

- Kristen, vem är killen? Hur är det med Justin? Är ni fortfarande tillsammans? Skrek kvinnan gällt efter oss.
Jag ignorerade henne och började smårpringa framåt med Stefan tätt efter mig.

- Paparazzis, mumlade jag när vi hade lämat dom bakom oss.

- Och varför skulle dom vilja fota oss, sa han frågande.

- För jag är Justins flickvän, sa jag.

- Okej.. Det är fortfarande konsigt. Sa han.

- Snälla kan vi åka hem? Frågade jag bedjande.

- Visst, sa han och vi började gå mot min bil som var parkerade lite längre bort.

Jag var fortfarande chockat när jag kom hem efter att ha lämnat av Stefan hemma hos sig.

- Stackars Justin, sa en tjej dystert.

- Asså, det kanska var han som gjorde slut. Argumenterade en annan.

- Jag har hört att han är på g med Selena. Sa den tredje.

Jag kollade förbryllat lite diskret över axeln på dom och såg ett uppslag med bilder på mig och Stefan i parken vi gick i igår. Det var flera bilder på när jag tog hans hand och drog iväg honom därifrån, JUSTIN, DUMPAD? Stod det med stora svarta bokstäver, jag trände mig förbi dom och tog samma tidning och gick tillbaka mot kassan där mamma stod och väntade.

När vi hade kommit hem och jag hjälpt mamma att packa upp alla matvaror gick jag ut på altanen och tänkte precis ringa Justin när jag kände mobilen vibrera i fickan.

- Hallå? Svarade jag.

- Hej det är Justin. Sa en välbekant röst.

- Hej där, sa jag glatt.

- Vad har du att säga i ditt försvar? Frågade han kallt.

- Eh, vad pratar du om? Frågade jag chockat och fick en klump i magen.

- Jag har sätt tidningen och jag vet inte riktigt vad jag ska tro, sa han.

- Alltså Justin, det är ingenting. Sa jag och skrattade nervöst.

- Ingenting, sa han entoning.

- Ja, svarade jag nästan desperat.
- Så det var bara vänskapligt att hålla handen? Frågade han hårt.

- Jag drog med honom därifrån, vi höll inte handen innan. Förklarade jag.

- Mhm, jag tror dig. Sa han med en lite mjukare röst.

- Tack Justin, jag lovar att det var så. Sa jag lättat.

- Men du måste väl förstå att jag blir orolig? Frågade han anklagande.

- Mm, mumlade jag till svar.

- Jag vill inte att du umgås med honom, sa han bestämt.

- Du bestämmer inte över mig, sa jag irriterat.

- Nej men det känns som om jag måste passa dig hela tiden, kommer du ihåg Easy? Jag träffade inte dig på några dar och direkt hittade du en annan kille.
- Lägg av Justin, sa jag argt.

- Det är ju precis så det är, sa han.

- Nej, Stefan är min vän och jag umgås hur mycket jag vill med honom. Sa jag bestämt.
- Jag vet inte om jag kan lita på dig, sa han.

- Det kan du, svarade jag.

- Välj, mig eller han. Sa han och la på.

Jag suckade tungt och slog in Stefans nummer och satte mobilen mot örat.

- Tja Kristen, svarade Stefan.

- Hej, du bilderna på oss är i tidningen. Sa jag dystert.
- Va är dom? Frågade Stefan chockat.
- Aa, Justin såg dom och blev riktigt arg. Sa jag.
- Ajdå, hur reagerade han? Frågade han.

- Inge bra alls, han sa åt mig att välja mellan er. 
- Eh, va? Det kan han väl inte göra? Sa han irriterat.

- Han litar inte på mig, sa jag och kände tårarna komma.

- Tja, sa han och reste sig från sitt bord där han satt med några andra killar i samma ålder.
- Det var ju inte länge sedan, sa jag skämtsamt och reste mig och gav honom en kram.

- Ja du, skrattade han.

- Förlåt jag ska inte störa er, sa han och tittade ursäktande på mamma.

- Nejdå, det är helt okej. Kristen om du vill kan du gå och sätta dig med dom medan vi väntar på pizzan. Sa mamma vänligt.

- Tack, är det okej? Frågade jag Stefan.

- Ja absolut, sa han och vi gick mot deras bord.

Han presenterade mig för hans två andra kompisar, Gabriel och Joey. Efter en stund ropade mamma från vårt bord.

- Kommer, ropade jag tillbaka.

Jag reste mig och sa hejdå till killarna.

- Du har samma nummer som förut va? Frågade Stefan mig innan jag gick.

- Japp, sa och log mot honom och gick och satte mig mitt emot mamma.

EN VECKA SENARE:
- Vad har hänt dig den senaste tiden då? Frågade jag Stefan medans jag tog en klunk av min kaffe.
- Nja, inte så mycket. Pappa har bytt jobb så det är lite rörigt hemma, är mest ensam. Men jag klarar mig, sa han och log ett riktigt falsk leende som jag genomskådade direkt.

- Stefan, seriöst hur är det? Sa jag allvarligt.

- Skit, sa han och tittade ner i bordet.
- Berätta, sa jag och lutade mig bakåt i stolen.
- Nej men det är jobbigt i skolan, hade redan dåliga betyg när jag flyttade hit men nu är det verkligen förskräckligt. Jag har ingen anleding att leva känns det som, mamma har precis dragit också. Sa han dystert.

- Va? Drog hon, sa jag chockat.
- Mm, hon orkade inte med mig och pappa något mer så hon packade ihop sina grejer och drog. Vi har inte hört något mer från henne, det var därför pappa bytte jobb och vi flyttade hit. Sa han och tittade på mig med sina sorgsna gröna ögon.

- Stefan.. Jag vet inte vad jag ska säga, vill du ha hjälp med något så hjälper jag jätte gärna till. Sa jag.

- Kristen, det finns inget du kan hjälpa till med. Jag är värdelös, skrattade han utan glädje.

- Nej, det är du inte alls. Du är en underbar människa och en av mina bästa vänner. Sa jag och kramade tröstande hans hand.

Jag såg hans ögon fyllas med tårar, men han blinkade ilsket bort dom.

- Kom vi drar härifrån, sa Stefan och vi gick ut från cafét vi hade suttit på.
- Stefan alltså jag måste dra hem nu, men vi kan ses imorgon om du hinner? Frågade jag.

- Mm, det kan vi. Svarade han.

Jag gav honom en snabb kram innan jag gick mot min bil. När körde den korta vägen hem tänkte jag igenom det Stefan hade sagt, han verkade verkligen inte må särskilt bra.

- Vad? Muttrade jag irriterat.

- Klockan är tolv, ni måste upp om Justin ska hinna till flyget. Sa mamma frustrerat.
- Mm, vi skyndar oss. Muttrade jag.
- Bra gumman, frukosten är klar. Sa hon och stängde sedan dörren.

Jag suckade tungt innan jag vände mig mot Justin, han hade inte vaknat utan såg ut att sova tungt.

- Älskling, sa jag och smekte hans lena kind.

- Hur mycket är klockan? Mumlade han sömningt.

- Tolv, så vi har bråttom gubben. Sa jag mjukt.

- Jag vill stanna här med dig, klagade han och drog mig över sig.

- Desamma, sa jag och kysste mjukt hans läppar.

Han besvarade entusiastiskt kyssen och jag fattade vad han ville.

- Nej Justin, vi har bråttom. Suckade jag och rullade av honom.

Han suckade tungt och reste sig sedan motvilligt upp.

- Vem duschar först? Frågade jag. 
- Du kan, sa han och la sig ner i sängen igen.

- Som du vill, sa jag och plockade med mig rena kläder och gick in till mitt badrum.

Jag tog en snabb dusch och tog sedan på mig ett par vita shorts och ett sött linne med länder på. Jag sminkade mig lite snabbt och gick sedan tillbaka in till rummet.

- Din tur, sa jag och bestämde mig för att börja plocka i ordning hans grejer.

Jag han packa klart allt innan han kom ut ur badrummet.

- Har du packat redan? Frågade han chockat.

- Japp, svarade jag.

- Tack älskling, det behövde du inte göra. Sa han.

- Jo, du är så seg ibland. Sa jag retsamt och drog honom intill mig.

- Är du säker på att vi inte hinner? Frågade han flirtigt och kysste min hals.

- Ja Justin, skrattade jag och drog med honom ner på över våningen.

Vi gjorde oss snabbt i ordning innan vi åkte mot flygplatsen.

- Vi ses så snart vi kan sötnos, älskar dig fast det vet du redan. Sa han och torkade bort tåren som rann ner för min kind.

- Älskar dig med, sa jag och kramade honom hårt och ville aldrig släppa taget.

Han kysste en sista gång innan han vände sig om och gick mot gaten, jag torkade bort tårarna och gick tillbaka till bilen. Jag använde fortfarande pappas BMW men jag saknade min Audi, Justin kanske kunde köra ner den till mig. Tänkte jag för mig själv, när jag kom hem visste jag precis vem jag skulle ringa.

- Hej gumman, pep jag uppspelt.
- KRISTEN, hur har du haft det? Berätta allt! Skrek Jessica.
- Jaja, jag kommer över direkt. Sa jag och la på.

Jag gick ner på nedervåningen och ropade efter mamma, inge svar så jag antog att hon var ute och rastade Noah. Jag satte ner fötterna i ett par marinblå flip-flops och gick mot Jessicas hus. Innan jag ens hunnit ringa för dörren kom Jessica utflygande.

- JESSIE, skrek jag och kramade henne hårt.

- Kristen, fatta hur mycket jag har sakna dig. Sa hon med tårar i ögonen.

- Jag har saknar dig hundra gånger mer, sa jag.

- Eller inte, kom nu. Sa hon och drog in mig i huset.

- Nejmen hej Kristen, det var länge sedan. Sa Kristen mamma när hon såg mig.

- Hej Mrs Reed. Sa jag vänligt och log stort mot henne.

- Kristen, hur många gånger ska jag säga att du ska kalla mig Christina. Sa hon.

- Christina, rättade jag mig och gav henne en snabb kram innan jag följde med Jessica upp för trappan.
_______________________________________________________________________________________________
Två korta får duga för inatt, puss på er.

Nästa dag bestämde vi oss för att ta en promenad i parken, Justin satte på sig ett par stora solglasögon så så få som möjligt skulle känna igen honom.

Det var en riktigt solig och fin dag, vi gick hand i hand när vi till min förvåning går förbi ett välbekant ansikte.

- Stefan? Frågar jag chockat.

- Kristen? Säger han och ser minst lika chockad ut.

Jag slänger mig runt hans hals och ger honom en hårt kram.
- Det var sjukt länge sedan, säger han.
- Herregud ja, säger jag.

Stefan och jag hade lärt känna varandra på en språkresa för ett år sedan, och vi hade blivit jättebra vänner. Men han bodde i Nashville så vi träffades aldrig utan skickade då och då iväg ett brev. Ja, brev. Vi tyckte det var lite roligare än ett mejl.

- Vad gör du här, sa jag lyckligt.

- Jag har precis flyttat hit, pappa fick ett nytt jobb. Förklarade han och log med hela ansiktet.

- Vi måste träffas snart, sa jag.

- Absolut, jag är lite uppbokad den här veckan men vad sägs om nästa? Frågade han.

- Super, sa jag och kom sedan på att Justin var här.

- Och det här är Justin, sa jag och vände mig mot Justin.

- Tja, sa Stefan och log vänligt mot honom.

- Hej, sa Justin lite avvaktande.

- Din pojkvän antar jag? Frågade Stefan och log mot mig.

- Precis, sa jag och virade armarna runt honom.

- Måste kila nu, men vi hörs snart Kristen. Sa han och gav mig en kram innan han vände sig om och gick.

- Vem var det där? Frågade Justin.

- Åh, en gammal kompis bara. Förklarade jag och började gå.

- Ex? Frågade Justin med en kall röst.

- Nej nej, vi lärde känna varandra på en språkresa. Sa jag.

- Mhm, mumlade han och la armen runt mina axlar.

- Avensjuk? Frågade jag.

- Hur kan man inte bli? Frågade han ursäknande.

- Justin, du är den ände för mig. Sa jag och pussade honom på kinden.

Vi strosade omkring i parken och åt glass resten av dagen, dock fungerade inte Justins förklänad särskilt bra utan ganska många fans kom fram och frågade om atougraf.

- Jag orkar inge mer, sa klagade jag.

- Okej då åker vi hem, sa Justin och vi började gå mot bilen.

- Ska det bli skönt att komma hem till Atlanta? Frågade jag när vi satt i bilen påväg hem.

- Aa, verkligen. Men jag kommer sakna dig. Sa han.
- Kommer sakna dig med, sa jag.
- Jag måste börja jobba direkt när jag kommer hem, planer att släppa en ny skiva i höst. Förklarade han.

- Aha, vi kommer inte kunna träffas så mycket va? Frågade jag sorgset.

- Nej, men vi får göra vårt bästa. Sa han.

_______________________________________________________________________________________________
Kortis, men jag ska försöka skriva en till inatt!