- Grattis på födelsedagen älskling.

Jag log stort och vände mig om.

- Justin, sa jag och slängde mig runt hans hals.

- Grattis igen, sa han och kysste mig.

- Jag trodde inte du skulle komma, sa jag.

- Såklart jag skulle säga hejdå till dig, och jag sa ju att jag hade en överraskning åt dig.
Jag nickade och kramade om honom ännu en gång.

- Kommer din mamma snart? Planet går om ett tag, sa Justin och slängde en blick på sitt armbandsur.

I det ögonblicket klev mamma ut genom dörren, bärandes på mina väskor.

- Hej Justin, sa hon och log.

- Hej, svarade han och öppnade en dörr till en stor, svart bil med tonade rutor åt oss.

- Ska.. ska vi åka i den här bilen? Sa jag chockat.

- Mm, svarde Justin och nickade.

- Herregud, pep jag och satte mig på de ljusbruna sätena.
Jag hörde hur Justin hjälpte mamma att bära in mina väskor i bagageluckan, men kunde också höra hur dem viskade om något. Jag rynkade pannan, men glömde bort att fråga vad dem pratat om så fort dem satte sig i bilen.

- Hej Katherine, hälsade en mörk röst från framsätet.

- Kenny? Vad gör du här? Frågade jag skrattande.

- Justin sa att du behövde skjuts.. Sa Kenny och startade sedan bilen.
Mamma och Justin satt och pratade medan jag satt och beundrade New York genom fönstret. Det var inte så jätte mycket trafik, så vi slapp sitta i några långa bilköer.

Efter ett tag vände sig mamma mot mig och log.

- Nu får ni ha det så bra i New York, så kommer jag och Pete hämta er här på söndag, sa mamma.

- Vi? Frågade jag tveksamt, jag visste inte att Marie skulle med till New York sedan?
- Det ska hon inte, sa mamma.
- Vad menar du med vi då? Frågade jag och skrattade till.

- Dig och mig, sa Justin.

- Va? Ska du.. du, med? 
Mamma nickade och kollade förväntansfullt på mig.

- Aaaah, tjöt jag och log med hela ansiktet.

Jag kände hur lyckliga fjärilar for omkring i hela min kropp.

- På riktigt? Frågade jag.

- Ja, på riktigt, sa mamma och log mot mig.

- Men.. hur visste du om det? Hur visste du att jag skulle till Paris? Frågade jag Justin.
- Din mamma ringde mig faktiskt och frågade för ett tag sedan, sa han.

- Varför? 
- Marie jobbar ju, du skulle bli ensam, förklarade mamma.

Jag kramade glatt om henne och kände hur magen pirrade av tanken på att vara i Paris med Justin. Det kändes som att det var mycket längre än bara några veckor sedan vi träffades igen, och det skulle vara underbart att få resa bort med honom.
- Tack, tack, tack så mycket, tjöt jag.

- Mina öron, hörde jag Kenny mumla från framsätet.
- Förlåt, sa jag utan att låta minsta ångerfull.
Jag tittade in i Justins ögon som lös av glädje, och ville bara skrika ännu högre.

- Du får ta hant om dem bra, sa mamma till Kenny.

- Ska du också med?

- Ja, tror du vi skulle låta dig och Justin åka iväg ensamma? Frågade mamma och tittade på mig med tvivel i blicken.

Jag ryckte på axlarna.

- Vi bor ju hos Marie, sa jag tveksamt.

Mamma skakade på huvudet och bilen sakta in. Jag tittade mig omkring och upptäckte att vi redan var vid flygplatsen.

Mamma följde med oss in till flygplatsen där hon ställde ner en utav mina väskor på marken.

- Hejdå gumman, ha det så bra! Sa hon och drog in mig i hennes famn.

- Hejdå mamma, svarade jag.

- Älskar dig.

- Älskar dig också, tack för en underbar födelsedag, sa jag och kramade om henne en sista gång.
Justin och Kenny sa också hejdå till mamma, innan hon vände om och gick ut från flygplatsen.
Jag tog upp mina väskor och vi började gå mot incheckningen.

Då hörde jag ett ljust tjut och vände mig om.

- OH MY BIEBER! DET ÄR JUSTIN! BIEBER! Skrek en ljus tjej till en tjej i samma ålder, och ett äldre par, antagligen tjejens föräldrar.

- Eh, sa jag till Justin.

- Ta det lugnt, dem vill bara ta några bilder eller så, sa han lugnt och log mot dem.

Tjejerna kom närmare och tryckte sina händer mot deras munnar som för att försöka låta bli att skrika.
- Hej, sa Justin med skrovlig röst.

- He.. Hej, pep dem till svar med stora ögon.
- Hur mår ni? Frågade Justin och tittade dem i ögonen.

En utav tjejerna, den blonda, såg ut som att hon skulle svimma och bara slog sig själv på låret.

- Hur är det? Frågade Justin och tog tag i hennes arm.
Hon skakade på huvudet och jag såg att hennes ögon var tårade. Jag visste inte vad jag skulle göra, utan stod bara där och log lite mot dem. Inte för att dem slängde minsta blick åt mitt håll när självaste Justin Bieber var mitt framför dem.
- Ta det lugnt, uppmanade Justin henne och kramade om henne, få inte spel - det är bara jag.

Efter någon minut hade tjejerna lugnat sig lite och kunde få ut ord som lät förståliga genom deras munnar. Jag slängde en blick på klockan och såg att den hunnit bli ganska mycket. Kenny hade redan ställt sig i kön till att checka in våra väskor och det var snart dags för oss att gå dit. Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag drog Justin lite lätt i hans jackärm.
- Eh, Justin? Frågade jag lågt.

Han vände sig mot mig med glada ögon.

- Det är snart våran tur, sa jag och nickade mot kön som Kenny snart stod längst fram i.

Jag vände mig mot tjejerna igen, som kollade på mig med stora ögon.

- Hej, sa jag och log lite tveksamt.

- Är du.. Katherine Rose? Jag har sett bilder på er tillsammans, sa en utav tjejerna.
Jag nickade lite och kollade snabbt på Justin. Jag såg att han ville lämna ämnet om han och mig, så han kramade om tjejerna en sista gång och gick sedan mot kön med mig efter sig.

När vi ställde oss i kön upptäckte jag att många människor slängde en extra blick på Justin när dem gick förbi oss och några viskade till varandra när dem såg honom.
- Snart bär det av, sa jag.

- Ja, är du spänd? Sa Justin.

Jag nickade lite, men sa att jag mest var förväntansfull.
- Jag med, flera dagar i Paris med bara dig, viskade Justin som plötsligt stod väldigt nära mig.

Han såg fram emot att vara med mig, bara mig, tänkte jag överlyckligt.
Jag slog armarna runt mig, och lutade sig fram till mitt precis som han gjort tidigare.

- Grattis, åter igen, gumman. Jag älskar dig.
Det kändes som att hela jag skulle explodera av lycka, och log stort.

- Jag älskar dig också, viskade jag.
- Du är glad idag, kommenterade Justin när han dragit sig ifrån mig.
- Det är min födelsedag. Och brukar jag inte vara glad? Frågade jag.

- Jo, absolut. Du är bara extra sprudlande idag, påpekade Justin.

Jag ryckte på axlarna och lade huvudet på sned.

- Hur kan jag inte vara glad när jag ska resa bort med dig?

- Okej, sa jag lite nonchalant och sträckte upp armarna över huvudet.
- Jag tar en dusch medan du vaknar till, sa han och reste sig upp ur sängen.

- Om du hade frågat jag gärna följt med, sa jag flörtig och blinkade till honom.

- Vill du följa med? Sa han förväntans fullt.

- Nej tack, jag orkar inte just nu. Sa jag retsamt och skrattade.

- Väldigt kul, sa han och gick in på badrummet. Man hörde honom skratta hest innefrån.

Vid klockan fem på eftermiddagen packade vi ihop högtalare, ipod, tält och även lite tjockare kläder om det skulle bli kallt.
- Redo? Frågade Justin.

- Japp, nu drar vi. Sa jag och vi hjälptes åt att bära ut allt till bilen.

- Det är så snällt av Erin att låna oss hennes bil, sa jag.

- Aa, verkligen. Men nu när hon är mamma ledig så stannar hon mest hemma. Förklarade han.

Vi parkerade bilen precis vid stranden och gick hand i hand ner där en liten grupp människor satt.

- Justin, hörde jag en tjej röst skrika och en söt tjej med långt brun hår kom spingande.

- Nellie! Ropade Justin och gav tjejen en lång kram.

- Det var sjukt länge sedan, sa hon med ljus röst.

- Jag vet, hur är det med dig? Frågade han.

- Super, själv? Sa hon.

- Med mig är det underbart, sa han glatt och log stort mot henne.

Hon vände sig mot mig och sträckte fram handen.

- Nellie, sa hon och log mot mig.

- Kristen, sa jag och besvarade hennes leende.

- Du måste vara hans flickvän, eller hur? Sa hon vänligt.

- Ja, precis. Sa jag.

- Kul att få träffa dig, sa hon och sprang med lätta steg tillbaka till dom andra.

- Hej på er, sa Justin och la armen runt min midja.

- Tja, sa Ryan och Chaz i kör.
- Hej killar, sa jag och slog mig ner på trä bänken bredvid Chaz.

EN VECKA SENARE.
- Kristen, ropade mamma högt när hon såg oss komma gående med våra väskor släpandes efter oss.

- Hej mamma, sa jag och sprang fram till henne och gav henne en lång kram.

- Och hej Justin, sa hon och gav Justin en kram.

- Hur har ni haft det? Frågade hon.

- Undebart, Ryan och Chaz är fantastiska. Sa jag glatt.

- Vi har haft det jättebra, sa Justin.

Justin skulle bo hos oss två dagar innan han flög tillbaka till Atlanta igen. 
- Gud så skönt att vara hemma igen, sa jag och slängde mig på sängen direkt när jag hade öppnat dörren till mitt rum.

Justin svarade inte utan la sig bredvid mig i sängen, vi låg tysta några minuter och jag hörde hur Justin började snarka lite tyst. Jag log och reste mig upp och gick in på mitt badrum, jag kollade mig i spegeln och bestämde mig för att ta en dusch. När jag var klar drog jag på mig rena underkläder, ett par mjuka shorts och en stor tröja. Började även föna håret men orkade inte göra klart det utan gick och la mig bredvid Justin i sängen och somnade direkt.
________________________________________________________________________________________________
Kort och tråkig, men jag har lite nya ideér ;)

- Någon gammal film, sa Pete och skakade uttråkat på huvudet.

Jag skakade på huvudet och sträckte mig fram till godisskålen som stod på vardagsbordet.

- Nej tack, sa jag och nappade åt mig ännu en godis innan jag gick in mot mitt rum igen.

NÅGRA DAGAR SENARE
Jag vaknade tidigt, vad jag kunde dömma utav mörket utanför mitt fönster. Min mage pirrade förväntansfullt, och då kom jag ihåg det. Det var min födelsedag! Jag var lika förväntansfull för min födelsedag varje år, även om jag detta år inte hade någon speciellt planerat. Jag hörde mamma och Pete vandra runt i lägenheten, viskandes till varandra för att inte väcka mig. Efter några minuter hörde jag hur dem blev helt tysta och jag hörde fotsteg komma närmare mitt rum. Jag lutade snabbt mitt huvud mot kudden och blundade.

- Ja, må hon leva, ja, må hon leva, ja, må hon leva uti hundrade år, sjöng dem när dem klev in över trösklen till mitt rum.

Jag slog upp ögonen och satte mig upp i sängen. Pete bar en bricka med en rosa prinssesstårta och tända ljus på.

- Grattis gumman, sa mamma och kramade om mig.
- Grattis Kath, sa Pete direkt efter henne.
- Tack, sa jag och log stort.

Dem placerade brickan bredvid mig på sängen och jag såg att det låg några kuvert där på också. Jag kollade igenom alla brev som önskade mig en bra födelsedag medan mamma skar upp tårtbitar till oss. Hon gav mig en och jag började genast äta.

- Det är inga inslagna födelsedagspresenter här, förklarade hon sedan.
Jag nickade för att visa att jag sett det. Mamma tog upp ett rosa, oöppnad kuvert från brickan och gav det till mig.
- Här är din present, sa hon.

Jag öppnade det sakta, och drog sedan ut ett kort med en stor bild utav Eiffeltornet på och ordet Paris. Jag rynkade på pannan och kastade en frågande blick på mamma.

- Du ska till Paris. Idag! Det är din födelsedagspresent.

- Åhherreud, då riktigt? Tjöt jag.

Mamma nickade och log stort.

- Och.. vi ska inte följa med, sa Pete sedan.

- Eh, va? Ska jag åka själv till Paris? Frågade jag med tvivel i rösten.

- Nej, du ska bo hos min syster, Marie. Du gillar väl henne? Sa Pete och jag nickade entusiastiskt.

Pete och mamma hade varit tillsammans i stort sett så länge jag kunde komma ihåg, så hans farföräldrar och syskon kändes som min familj.
- Tack, tack, tack! Pep jag och kramade om dem båda.

- Du åker som sagt i eftermiddag och kommer hem på söndag, sa mamma.

- Idag? Oj. Men.. jag har inte tagit ledigt från skolan! Sa jag.

- Vi har fixat det, såklart. Annars skulle det inte bli någon överraskning.
- Åh, tack, jag älskar er! Sa jag igen.

Medan jag klädde på mig ringde min mobil.

- Hej, svarade jag med ett leende och möttes av Justins röst som grattade mig.

- Tack, sa jag.

- Hur är det? Har du öppnat några paket ännu? Frågade Justin ivrigt.

- Ja, jag ska till Paris! Sa jag chokat.

- Oj. Med din mamma? 
- Nej, jag ska bo hos Pete's syster där, det ska bli underbart! Men jag kommer sakna dig, tillade jag.

Jag knäppte knappen till mina mörka jeans, och drog en ljusrosa cardigan över det söta, gråa linnet jag hade på mig.
- Mm, mumlade Justin.

- Jag är borta tills på söndag. Jag kan inte förstå att mamma låter mig åka iväg själv, sa jag och skakade på huvudet.

- Jag har också en överraskning till dig, sa Justin hemlighetsfullt efter vi pratat ett tag.

- Jaså? Vadå? Frågade jag nyfiket.

- Om jag berättade det skulle det inte bli en överraskning dummer, sa Justin och skrattade mjukt.

- Okej, okej. Men jag måste gå till skolan nu, sa jag.

- Grattis, vi syns snart, sa Justin.

Jag ryckte på axlarna och antog att han skulle komma till min skola eller något.

Men skoldagen gick och Justin dök inte upp. Jag hoppades att han skulle hinna hem till mig innan mitt plan gick, för jag ville säga hejdå till honom innan jag åkte. När skolan var slut grattade alla mig en extra gång, och hälsade att jag skulle få en bra resa. Skoldagen hade gått fort, men självklart hade min klass varit tvungen att sjunga för mig - usch! Jag skyndade mig hem och ägnade ett bra tag åt att packa. Jag stoppade ner pengarna jag också fått i present i en plånbok, och packade ner lite böcker och annat i en stor bag. 
När jag var klar var mamma och Pete redan hemma, och jag skulle behöva åka till flygplatsen om en timme.

Jag gick runt och hoppades på att Justin skulle komma, men jag hade inte hört ett ord av honom på hela dagen efter vårat telefonsamtal.

Tillslut behövde jag åka hemifrån, så mamma sa åt mig att vinka in en taxi medan hon bar ut mina väskor. Jag gjorde som hon sa och gick ner för alla trappor till entrén. Jag gick fort ut på gatan och kollade mig omkring efter en gul taxibil, men såg ingen på direkten. Plötsligt kände jag ett par händer runt min midja och en varm andedräkt mot mitt öra.

- Grattis på födelsedagen älskling.

- Ey, fråga först. Sa han skämtsamt.
- Snälla, snälla Chaz får jag ta en bit av din pizza. Sa jag och log mitt snällaste leende.

- Jaja, man kan inte säga nej när du ser ut som en ängel. Sa han och skrattade.

Jag såg hur Justin kastade en sur blick mot Chaz.

- Sötnos, är du avensjuk? Frågade jag och kröp närmare honom och gav honom en puss på kinden.
- Ppff.. Fnös han och tog min hand.

När vi hade ätit så gick vi tillbaka hem till Chaz och jag och Justin tog bilen hem till hans mormor och morfar. Där tillbringade vi resten av dagen och åkte hem därifrån sent på kvällen.

- Vi är hemma, ropade vi när vi kom innanför dörren.

- Här inne, ropade Jeremy tillbaka.

Vi drog av oss skorna och gick in i vardagsrummet där Erin och Jeremy satt med en sovande Jaxon mellan sig. Och på golvet framför dom satt Jasmine och åt godis ur en liten skål framför henne.

- Har ni haft en bra dag ungdomar? Frågade Jeremy.

- Aa, det känns jätteskönt att vara hemma igen. Sa Justin.

Jag slog mig ner brevid Jazzy på golvet och Justin plockade upp Jaxon och la honom i famnen. Dom började diskutera någonting och jag var för trött för att lyssna så jag vände mig till Jazzy.

- Vill du ha en godis Kjiisten? Frågade hon och log sött.
- Ja tack, sa jag och tog en svart vinegummin.

Hon sträckte ut sin hand och rörde vid en av mina blonda lockar.
- Är du en prinsessa, frågade hon med tindrande ögon.

- Kanske, sa jag och blinkade till henne.

- Du har prinssess hår, sa hon.
- Du med, sa jag och stoppade in en till godis i munnen.

Jag vaknade av att det kändes som jag flög, jag öppnade långsamt ögonen och insåg att Justin bar mig.

- Schh, sov gumman. Sa Justin och pussade mig i huvudet.

- Mm, mumlade jag och slöt ögonen igen.

- Godmorgon älskling, hörde jag Justins röst säga.

- Godmorgon, sa jag och öppnade ögonen.
- Vet du vad som händer ikväll? Frågade Justin och smekte mig kind.

- Nej, berätta. Sa jag nyfiket.

- Grill och tält kväll, sa han glatt.

- Nice, med vilka? Frågade jag.

- Ryan, Chaz och Nellie. Sa han.

- Nellie? Frågade jag skeptiskt.

- Ja, hon är en av mina gamla vänner som jag nästan aldrig träffar. Sa han och lät lite dyster.

- Var har du varit? Frågade mamma.

- Hos Justin, sa jag.
Jag krängde av mig jackan och hängde upp den på en galge i hallen.

Påväg in till toaletten, där jag skulle ta en dusch, stack jag in huvudet till vardagsrummet där mamma och Pete satt.

- Jag åt där, så jag är proppmätt, förklarade jag.
Sedan gick jag in till badrummet som var inrett med vitt kakel och tog av mig mina kläder innan jag tog en varm, välbehövlig dusch.

Tjugo minuter senare virade jag in mig i en rosa handduk, och virade en rosa runt mitt blöta hår.
Jag tog mina saker och skyndade mig in till mitt rum.

Jag drog på mig ett par gröna mjukisbyxor och ett gulligt vitt linne, och sedan satte jag mig på min säng med en tjock historia bok.

Jag gäspade och kände hur trött jag var, men fortsatte plugga då jag snart hade prov.

Efter ett tag öppnade jag ögonen och insåg att jag förmodligen somnat till medan jag pluggade. Jag kollade ner på mina kläder och insåg att jag hade på mig en stor, grå tröja där det stod Justin Bieber på med stora, lila bokstäver.
Jag tittade förvirrat på den, men sedan kände jag att jag var otroligt törstig och behövde dricka lite vatten.

Så jag ställde mig upp och gick ut i köket, och började hälla upp ett glas med vatten.

När jag vände mig om stod det en tjej med blont hår framför mig, och blängde surt på mig.

Hon hade på sig en tröja med ett tryck av Justins ansikte och ett par av mina shorts på sig.

Hon ställde sig nära mig och helt plötsligt stod det tio andra tjejer, också dem med Justin tröjor på sig, runt oss och alla gick hotfullt närmare mig.
- Dejtar du Justin? Viskade den blonda tjejen plötsligt.

Jag svarade inte och hon tog ännu ett steg närmare mig.

- Är du tillsammans med Justin? Viskade hon igen och jag skakade lite lätt på huvudet.

- DU LJUGER! Skrek hon högt och jag backade skräckslaget.

- Du är väl Katherine Rose? Du dejtar väl Justin Bieber? Du känner väl honom? Varför är du med honom? Vad håller du på mig? Varför ljuger du?
Rösterna kom från en olika håll, och köket fylldes med mer och mer Justin fans som alla kollade på mig med hat i blicken.

Dem stod runt mig i en cirkel och skrek åt mig, och jag föröskte be dem att gå.

- Om du sårar honom, då kommer vi alltid hata dig! Vi kommer att döda dig, fattar du det? Du kommer dö! Lämna honom ifred, han är våran!
Nu såg jag att folk hade bilder på mig och Justin i sina händer och dem tryckte upp dem framför mitt ansikte.
Jag bestämde mig för att fly, och försökte springa ut ur köket, men stoppades av massorna av fans som tog tag i mig och ruskade mig hårt.

- Sluta, sluta! Ropade jag panikslaget.

Sekunden efter pep mitt alarm till och jag satte mig upp i sängen.
Jag kände hur svetten rann ner för min hals, och jag andades snabbt.

Det var bara en dröm, det var ingen galen mobb av fans i mitt kök som försökte göra mig illa.
Som för att extrakolla tittade jag ner på mina kläder och såg att det var samma mjukisbyxor och samma linne som under gårkvällen.
Jag upptäckte att mina läxböcker låg uppslagna runt omkring mig och förstod att jag måste ha somnat medan jag pluggade igår kväll.

Jag andades långsamt och försökte få mitt hjärta att slå så förbaskat fort.
Efter ett tag var andningen under kontroll, så jag skyndade mig in till badrummet där jag drog en borste genom mitt toviga hår.
När det någon minuter senare hängde ner över axlarna i stora vågor sminkade jag mig snabbt, och borstade tänderna.

När jag en halvtimme senare ätit frukost och klätt på mig begav jag mig mot skolan.
Det var ruskigt och kallt ute, regnet bara forsade ner över Manhattans gator -  gårdagens fina väder var som bortblåst.
Skoldagen gick fort och jag skyndade mig mot Justins lägenhet.
När jag väl kom fram tog jag hissen upp till honom, och plingade otåligt på dörren.

- Ta det lugnt! Hörde jag honom ropa från insidan.
Sekunden senare slog han upp dörren och där stod han, i hela sin perfektion.

- Hej, andades jag och slängde mig runt hans hals.

- Hej, skulle du ha någonting emot att ta av dig din blöta jacka innan du dränker mig? Skrattade Justin och backade ett steg.

Jag skakade på huvudet och drog ner dragkedjan till min svarta jacka innan jag hängde upp den på en galge i den bruna hallen.

- Hej, upprepade jag igen och tog av mig mina skor.

Han kom fram till mig och drog mig närmare honom, innan han kysste mig.

Jag besvarade kyssen och drog min hand genom hans mjuka hår.

- Hur mår du? Frågade han när vi tio minuter senare satte oss vid hans matbord med en varsin bit kladdkaka framför oss.

- Sådär, jag hade världens mardröm inatt, berättade jag och tog en tugga av kakan.

Justin tittade nyfiket på mig medan jag tuggade och jag gav honom en frågande blick.

- Vad tycker du? Frågade han ivrigt.

- Om vad?
- Kakan! Jag bakade den själv, sa Justin och log stolt.

- Aw, den var jätte god, sa jag och tog en till tugga.

- Men, vad handlade drömmen om? 
- Inget speciellt, du skulle bara skratta åt den, sa jag och tittade bort från hans ögon.

- Berätta nu, du får mig bara ännu mer nyfiken, sa han och knuffade till mig.
- Äh, den handlade om att det kom en massa av dina galna fans till mitt kök och hotade mig. Dem sa att jag skulle dö, berättade jag.

Jag hörde Justin frusta till av skratt och jag tittade ilsket på honom.

- Förlåt, men jag tror inte att mina fans skulle försöka döda dig! Sa han och log stort.

Jag ryckte på axlarna och stämde in i hans skratt.
- Nej, det vet jag. Men det kändes så verkligt, sa jag och skakade på huvudet.

- Sovit gott? Frågade jag ömt.

- Aa, verkligen. Sa han och log sömingt.

- Och dagens planer är..? Sa jag frågande.
- Hänga med Chaz och Ryan, sa han.
- Trevligt, sa jag glatt.

Vi gjorde oss i ordning och ringde sedan upp Chaz.

- Tja mannen, är det okej om vi kommer över? Bra, när kommer Ryan. Aha, okej. Hejdå.

- Ryan är på Ishockey träning, han kommer sen men vi drar över till Chaz nu. Sa han och såg allmänt lycklig ut.
- Visst, sa jag glatt.

Vi gick ner för trappan och in i vardagsrummet där Jeremy och Erin satt.

- Vi drar till Chaz nu, sa Justin glatt.
- Okej, sa Jeremy och log.

- Hur kommer ni dit? Frågade Erin.

- Vi går, sa Justin.
- Det är ju långt, glöm det. Ni får låna min bil, sa hon vänligt.
- Tack Erin, sa jag och Justin i kör.
- Det var så lite, och jag ska ändå ingensans idag. Sa hon och log stort mot oss.

Vi sa hejdå och satte oss sedan i Erins bil och körde mot Chaz. Jag satt och beundrade den söta lilla staden, det var riktigt gulligt här. Och man såg verkligen att Justin trivdes här, han såg så nöjd ut.

- Framme, sa Justin och körde upp framför ett vitt ganska kantigt hus.
- Vilket fint hus, sa jag.
- Aa, du ska bara se insidan. Hans mamma är inrednings artitektl, sa han.

Vi gick och plingade på dörren, en ganska lång kvinna med fina drag öppnade dörren.

- Hej Justin, sa hon och gav henne en lång kram.

- Det var riktigt länge seda Mrs Somers, sa han och log.
- Verkligen, Chaz har saknat dig så mycket. Sa hon.

- Har saknat honom med, det här är min flickvän Kristen. Sa han.

- Hej Kristen, trevligt att träffas. Sa hon glatt.
- Hej hej, desamma. Sa jag och log.
- Mamma.. Sa Chaz som hade dykigt upp bakom henne.

- Tja, sa Justin och gav honom en kram.

- Hej Chaz, sa jag och log stort mot honom.

- Hej Kristen, sa han glatt.

Chaz visade mig runt i huset innan vi bestämde oss för att gå ut en stund, vi tog en basketboll och gick sedan ut till deras stora asfalterade uppfart. Vi spelade en stund och efter ett tag på Ryan också.
- Din brud spelar ju bra, ropade Chaz till Justin samtidigt som han dribblade bollen på något avancerat sätt.

- Vad hade du förväntat dig? Sa jag retsamt och tog bollen ifrån honom.

- Hon är bra på allt, sa Justin ömt och log mot mig.
________________________________________________________________________________________
Kort jag vet, men jag MÅSTE plugga nu ;)

Justin skyndade sig på med sig tröja igen, och jag rättade till mitt hår.



- Justin? Är du hemma? Ropade Pattie från hallen.

- Jag är här, och Katherine också! Svarade Justin.

Hon kom in i hans rum och kramade om mig.

- Det var ett tag sedan, log hon.

Jag nickade stort.
- Hur mår du? Frågade jag sedan.

- Jag mår bra, du då?

- Jag mår super, svarade jag.
- Vad bra. Vill du äta här?
- Absolut! Sa jag och log.
Patte gick ut i köket för att börja med maten och jag och Justin satte oss på hans säng igen.

Efter en halvtimme ropade Pattie, och vi gick ut till köket där det doftade underbart.
- Vad gott det luktar! Sa jag och slog mig ned på en vit stol.

- Tack, svarade Pattie och bar fram en kastrull till matbordet.

- Mm, pesto-pasta, sa Justin uppskattande och satte sig bredvid mig.
Vi högg in och det smakade otroligt not bättre än det luktade.
- Så, vad har du hittat på den senaste tiden? Frågade Pattie när hon tuggat ur en tugga.
- Åh, jag har pluggat mycket, sa jag och tog en klunk lättdryck.
- Jag förstår det, har du mycket prov?

Jag nickade till svar.
- Jag är glad över att slippa gå i skolan hela dagarna, sa Justin och log retsamt.
- Ha-ha, sa jag.
- Men du pluggar väl ändå Justin? Frågade Pattie med allvarligare röst.

- Jaa, sa Justin.

- Säkert? Du måste få en bra utbildning, fortsatte Pattie.

- Jaa mamma, sluta, stönade Justin och himlade med ögonen.

- Okej, okej, sa Pattie och tog en till tugga.

Efter middagen behövde jag bege mig hem, så jag tackade Pattie för maten och gick sedan ut i hallen.

Jag hörde Justins fotsteg efter mig när jag drog på mig min jacka.

Jag vände mig om och kramade om honom.

- Vi syns imorgon? Frågade Justin lågt mot mitt hår.
- Absolut! Jag behöver bara plugga inför ett historia prov, sa jag.

- Det kan jag hjälpa dig med, sa Justin och drog sitt ansikte närmare mitt.
Han kysste mig försiktigt och kramade om mig en sista gång innan han öppnade ytterdörren åt mig.

Jag gick lyckligt ut genom hans entréport och det var så soligt att jag bestämde mig för att gå hem, även om det skulle ta ett tag.

Efter några minuter märkte jag hur en tjej kollade lite konstigt på mig när jag var påväg åt hennes håll.
Jag kollade bort, men kunde inte låta bli att kasta en blick mot henne igen för att se om hon fortfarande kollade på mig.

Det gjorde hon, och när jag kom närmare öppnade hon munnen för att säga något.
Hon hade långt blont hår, och var några centimeter längre än mig.

- Dejtar du Justin? Frågade hon och jag stannade chockat.

- Eh, va?
- Dejtar du Justin Bieber? Upprepade hon.

Jag visste inte vad jag skulle säga, hur visste hon att vi dejtade?
- Du är väl Katherine Rose? Frågade hon nu lite irriterat.

Jag nickade och svalde.
- Hur.. Varför tror du att vi dejtar? Frågade jag långsamt och tvingade mig att inte avslöja något då Justin sagt att han tyckte vi skulle vänta med att bli officiella.
- Vi har sett bilder på er. Många beliebers tror att ni är tillsammans, sa tjejen.

- Eh, jaha, sa jag.
- Så? Dejtar ni? Frågade hon otåligt.
Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag skakade bara lite förvirrat på huvudet.
- Ursäkta, jag.. jag måste verkligen gå nu, sa jag och skulle precis börja gå när hon ställde sig framför mig.
- För om ni gör det, och du sårar honom.. Då jävlar, sa hon och blängde på henne.

Mina ögon blev stora, och jag gick bara förbi henne.

Vad hade precis hänt? Hur visste dem att vi dejtade? Och hade hon faktiskt hotat mig?
Jag kollade mig omkring för att se att hon inte gick efter mig, och drog sedan upp telefonen och slog Justins nummer.

- Hej, älskling, svarade han efter någon ton.

- Hallå, du kan inte gissa vad som precis har hänt! Sa jag.

- Vadå? 
- Det kom fram en främmande tjej och frågade om vi dejtade, hon sa att hon sett bilder på oss. Jag svarade inte, och när jag skulle gå hotade hon mig, hon sa att "om jag sårar dig, då jävlar", sa jag chockat.

Justin var tyst i luren ett tag.

- Hon var helt sjuk, sa jag.

- Paparazzis har väl sett oss tillsammans, jag borde räknat ut det, sa Justin.

- Jo, men hon kan väl ändå inte hota mig, sa jag.

- Hon menade säkert inget illa, hon ville bara veta, dem är väldigt beskyddande över mig, förklarade Justin.

- Och? Hon kan inte bara hota mig, tyckte jag.

Justin sa inget och jag skakade irriterat huvudet åt honom.

- Och man pratar väl inte bara med en främmande på det sättet, hon var säkert sinnessjuk, fortsatte jag.

- Katherine, det är ett av mina fans du pratar om, sa Justin hårt.

- Jag vet, men hon kan ju inte bara hota mig på det sättet. Tar du hennes parti? Sa jag surt.
- Du måste förstå.. började Justin men jag avbröt honom.
- Du måste förstå att det inte är friskt att göra så!

- Jag förstår om du är chockad och upprörd, och det var inte rätt på något sätt av tjejen att göra så. Men de är mina fans, och de är på det sättet. Lite galna, men helt underbara. Och de flesta är inte alls som tjejen du träffade på, jag lovar, sa Justin lugnade.

- Okej, okej, sa jag och försökte andas långsamt.

- Är du okej? Om någon frågar något om det igen, så svara inte, sa Justin.
- Okej, sa jag igen.
- Jag måste gå nu, älskar dig! Sa Justin och lade på.

Jag tog ett djupt andetag och släppte långsamt ut luften.

Jag var inte lika chockad längre, men jag hade blivit så sjukt överraskad när tjejen börjat prata med mig.

"De flesta är inte alls som tjejen du träffade på" hörde jag Justins röst säga i huvudet, och bestämde mig för att tro på det.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vi har mycket i skolan just nu, men gör vårat bästa! Kommentera mycket nu ;)

- Pappa, det här är Kristen. Sa han och log uppmuntrande åt mig.
- Hej, sa jag och sträckte fram handen.

- Hej Kristen, jag heter Jeremy. Det är jätteroligt att äntligen få träffa dig, sa han och log vänligt.
- Desamma, sa jag.

- JUSTIN, ropade två killar i kör och kom springandes mot oss.
- CHAZ, RYAN. Skrek Justin och gav dom varsin kram.

- Vi har saknat dig fett mycket Justin, men välkommen hem. Sa någon, jag antog att det var Ryan eftersom jag hade sätt ett foto på honom.
- Det är någon jag vill att ni ska träffa här, sa Justin och vände sig mot mig.

- Du måste vara Kristen, sa Ryan och log mot mig.
- Japp det är jag det, sa jag och log tillbaka.

- Jag är Ryan och det här är Chaz, sa han och pekade på brunetten bredvid honom.

- Tja, sa killen som hette Chaz och log ett gulligt leende.
- Kul att träffa er båda, Justin pratar så mycket om er. Sa jag och skrattade.
- Jaså det gör han? Bara bra saker hoppas jag, sa Chaz och blinkade till mig.

- Såklart, sa jag och log stort mot honom.

Efter en stunds småpratande satte vi oss i Jeremys bil, vi släppte av Chaz och Ryan hemma hos sig innan vi åkte hem till hans pappas hus.
- Jag är hemma, ropade Justin högt när vi kom innanför dörren.
- Bieber, skrek en liten tjej och kom spingande.
- Hej Jazzy, har du saknat mig? Frågade han och lyfte upp henne.
- Bieber, Bieber, Bieber. Skrek hon och kramade honom hårt.

Justin satte ner henne på marken och hon tittade nyfiket på mig.

- Det här är Kristen, förklarade Justin och log mot mig.

- Hej Kchisten, sa hon glatt och spretade med händerna åt mig för jag skulle lyfta upp henne.

- Hej Jazzy, sa jag och lyfte upp henne, hon armarna runt min hals och borrade in huvudet i min tjocka tröja.

- Hej på er, sa en kvinna som kom gående in i rummet.

- Hej Erin, sa Justin och gav henne en kram.

- Kristen, sa jag och sträckte fram handen.

- Hej Kristen, kul att träffa dig. Sa hon och log stort.

- Erin är pappas flickvän, förklarade Justin.

Justin visade mig runt i huset, den var precis lagom stort och väldigt mysigt. Vi packade upp våra saker och vi bestämde oss sedan för åka över till hans mormor och morfar. Vi åt middag där och sedan var jag så trött så jag nästan somnade stående, så vi åkte hem och gick och la oss direkt.

Jag öppnade långsamt ögonen och tittar mig förvirrat omkring, var är jag? Jag kommer snabbt ihåg gårdagen och lugnar ner mig, jag tittade på Justins sovande ansikte och bestämde mig för att ta en dusch. Jag plockade med mig nya kläder och tog neccisären under armen och gick in i vårt badrum. Jag tog dusch och bytte sedan om till en mag kjol och ett vitt linne, jag sminkade mig lätt och gick sedan tillbaka in till rummet.
- Godmorgon, mumlade Justin från sängen.

- Godmorgon sötnos, sa jag och böjde mig ner och kysste honom lätt.

- Absolut, det skulle vara jättekul. Sa jag entusiastiskt.

- Super, kan vi inte ta flyget direkt dit när vi åker härifrån? Frågade han.

- Eh, jag måste prata med mamma och så först men det går säkert bra. Sa jag och log.

- Det skulle vara underbart, jag vill prestentera dig för alla. Sa han och fingrade på mitt hår.
- Du är så söt, sa jag och kysste honom lätt.

Han log till svars och jag reste mig och gick in på toaletten. Jag tog en lång varm dusch och tvättade noggrant igenom håret, när jag var klar borstade jag tänderna och virade en handduk runt kroppen innan jag gick tillbaka in till rummet igen. Justin hade somnat och låg och snarkade tyst, han mumlade någonting om Naomi. Det fick mig att le, han verkade uppriktigt glad för att Isobel och Alec skulle få barn.

Jag drog på mig en av Justins stora t-shirtar och la bäddade ner mig bredvid honom i sängen, jag låg och tittade på hans fridfulla ansikte en stund innan jag somnade själv.

- Godmorgon darling, sa jag när Justin kom ut och satte sig bredvid mig på altanen.
- Godmorgon gumman, sa han och kysste min panna.
- Sovit gott? Frågade jag och log stort mot honom.

- Aa verkligen, du själv? Frågade han.
- Underbart faktiskt, sa jag.
- Vad bra, vad ska vi hitta på idag? Frågade han.
- Sol och bad tycker jag, sa jag.

- Låter super, sa han.

- Eh, Kristen kom ett tag. Ropade Justin när klockan började närma sig 3 på eftermiddagen.
- Kommer, ropade jag tillbaka och reste mig från solstolen och rättade till bikinin innan jag gick till Justin.

Jag hittade honom stående i hallen med en tidning i hallen.
- Vad är det? Frågade jag oroligt.
- Titta, sa han och sträckte fram tidiningen till mig.

Jag tog emot tidningen och chockades av det jag såg, på framsidan var det två bilder på mig och Justin på våran altan. På den ena kysstes vi, och den andra satt jag i hans knä och lutade huvudet mot hans axel. Det var uppenbart att vi inte bara var vänner, tusen tankar flög genom mitt huvud. Vad skulle hända nu?

- Det kanske var lika bra att dom vet? Frågade Justin och bröt tysnaden.
- Aa, det var väl det. Men det känns konstigt att alla vet, hur kommer fansen reagera? Frågade jag oroligt.

- Ta det lugnt, jag tror dom tar det bra. Sa han lugnande.
- Mm, mumlade jag.

- Jag tror jag skriver ett twitter inlägg och berättar om oss, jag vill att dom hör det från mig också. Sa han.
- Gör så, sa jag och gav honom en kram innan jag gick ut till altanen igen.

Dagarna flöt iväg i Mexico och mamma gick med på att jag skulle få flyga med till Kanada.

- Ska det bli kul? Frågade Justin när vi satt på flyget mot Kanada.

- Aa, lite nervös. Sa jag och log.

- Haha, varför det? Frågade han.
- Eh, tänk om dom inte gillar mig. Sa jag tyst.

- Hur skulle man inte kunna gilla dig? Jag är rädd för att dom ska gilla dig för mycket och aldrig låta dig åka he, sa han skämtsamt.
- Eller hur, sa jag och boxade honom lättsamt på armen.

- Den funkar inte, sa jag irriterat.
- Ditt kaffe monster, drick jucie istället. Sa han.

- Nej, jag måste ha mitt morgon kaffe. Sa jag och tryckte på alla knappar jag hittade.
- Ta det lugnt, jag fixar den efter frukost. Sa han tålmodigt.

- Tack, sa jag glatt.

Vi åt snabbt frukost och jag sedan gick jag och tog en dusch och bytte om till ett par ljusa jeans shorts och en vit blus.
- Har du fixat den, frågade jag förväntans fullt.
- Tyvärr älskling den var för komplicerad för mig, sa han.

- Fan, men det är lugnt vi ska ändå över till Alec och Isobel strax. Sa jag.

Medan Justin gjorde sig klar för att åka ringde jag upp Alec.

- Hallå det är Alec, svarade han efter tredje signalen.

- Hej på dig, sa jag glatt.

- Nejmen tja Kristen, sa han.

- Vi kommer över till er om en stund, kvittrade jag.
- Super, svarade han.

- Bra, då ses vi. Hejdå så länge, sa jag och la på.

Jag satte mig vid tvn en stund och när Justin var klar bestämde vi oss för att ta en promenad över till deras hus, dom bodde bara några kvarter därifrån och det var underbart väder.
- Hej Isobel, pep jag uppspelt och slängde mig runt hennes hals.

- Hej gumman, skrattade hon och kramade mig.

- Och du måste vara Justin, jag är Isobel. Sa hon och sträckte fram handen.

- Japp det är jag, trevligt att träffas Isobel. Sa han och log ett av hans charmiga leende.

- Hej ungdomar, ropade Alec högt och gav oss varsin kram.

Vi stod och småpratde i hallen en stund innan vi gick vidare in i deras stora rymliga villa.

- Snälla säg att ni har kaffe? Sa jag nästan desperat när jag kände hur jag hade börjat få huvudvärk, jag hade börjat dricka kaffe för två år sedan och nu behövde jag verkligen en kopp på morgonen annars fick jag huvudvärk.
- Absolut, kom så fikar vi. Sa hon och vi gick in och satte oss vid deras matbord.

- Vi har någonting att berätta, sa Alec efter en stund.

- Spännande, sa jag uppspelt.

- Jag är gravid, pep Isobel lyckligt.

- Gud vad roligt, skrek jag och gav dom både en kram.

- Jag ska bli faster, sa jag och kände hur mina ögon fuktades.

- Jajamensan, sa Alec stolt och klappade Isobel på magen.
- Grattis, sa Justin ocg log stort mot oss.

- Så när lilla Naomi kommer, får ni komma och hälsa på oss. Sa Isobel lyckligt.

- Ska hon heta Naomi? Frågade jag med stora ögon.

- Ja, ett av dina favorit namn. Sa han och log mot mig.

- Åh, vad fint. Sa jag och kramade Justins hand under bordet, Justin log stort mot mig.

Vi stannade hos dom hela dagen och efter den sena middagen bestämde vi oss för att gå hem, jag gick in och drog på mig ett par frotté shorts och en magtröja. Sedan tog vi varsitt glas läsk och satte oss på altanen.

- Jag är så lycklig, sa jag lyckligt och slöt ögonen och vände huvudet mot kvällsolen.

- Jag med, sa han och smekte lätt min arm.
- Du är allt jag behöver, sa han.
- Desamma, sa jag och öppnade ögonen och lgo stort mot honom.

- Hur kommer allt bli i höst? Frågade han och tittade på mig med oroliga ögon.

- Ja.. Jag vet inte, sa jag tyst.

- Jag drar iväg på turne i September, sa han.

- Mm, och jag stannar i Kalifornien som planerat. Sa jag och suckade dystert,

- Om vi försöker kan vi klara det, sa han förväntans fullt.

- Aa.. Allt går om man vill, mumlade jag.

- Men frågan är om du vill? Frågade han.

- Jag vill men vet inte om det kommer funka, sa jag.

- Jag förstår om det känns konstigt, men du ska veta att jag verkligen älskar dig Kristen och du är tjejen jag vill vara med. Och jag tycker vi ska berätta om oss, det är dags för det. Sa han.

- Jag känner likadant för dig Justin, jag har aldrig varit så kär som jag är just nu. Sa jag och log.
- Vi kan väl försöka? Annars kan jag nog övertala dig. Sa han och blinkade till mig.

- Okej, vi försöker. Men jag vill gärna bli övertalad också, sa jag.

- Vi kan väl ta en fika? Jag bjuder, sa Justin.



Vi gick in till caféet och beställde lite att äta på, men satte oss på uteserveringen.
- Så, vart bor du? Frågade Justin Crystal, som även om hon reagerat bra i hans närhet var lite blyg.

- Upper West Side, nära Katherine, svarade hon, och du då?

- Upper East Side, med min mamma.
- Jaha.
- Han bor jätte fint, tillade jag.

- Sluta, sa Justin och log.

Jag tog en tugga av min chokladboll och tittade upp på den ljusblåa himlen.
Det var i mitten av oktober, men hösten hade inte kommit riktigt ännu.
- Hur länge har ni kännt varandra? Frågade Justin sedan och tittade mellan mig och Crystal.
- Sedan trean, då Katherine flyttade hit från Washington, svarade Crystal.

- Har du bott i Washington?
- Ja, mamma och jag bodde där när jag var liten. Ashleys föräldrar hjälpte till, eftersom min pappa inte var där, berättade jag.

- Åh, jaha, sa Justin och undvek att gå in på ämnet.
Jag log för att visa att det inte gjorde mig något om att prata om min biologiska pappa.

En timme senare reste vi oss upp för att ta en promenad.

- Eh, Justin? Varför är det inte så mycket fans runt dig just nu? Frågade Crystal och rynkade pannan.

- Det brukar det vara. Men ingen har väl upptäckt att det är jag just nu, sa Justin och rättade till sina solglasögon.
Då ringde Crystals telefon, och hon sa att han behövde gå hem.

- Hejdå, sa jag och kramade om henne.
- Hejdå Crystal, vi ses, sa Justin och log mot henne.

Vi gick hem till Justin, och han satte på sin dator.

- Jag ska bara twittra lite, sa han.

- Twittra? Frågade jag och höjde på mina ögonbryn.

- Ja? Vet du inte vad det är? Frågade han och log mot mig.

Jag skakade på huvudet.

- Twitter? Frågade han igen.

- Jag har hört talas om det, men jag har det inte eller så, sa jag.

- Du borde skaffa! Sa han.

- Kanske det, sa jag och slog mig ned bredvid han på hans säng.

- Man kan följa människor också, berättade Justin.

- Jaha! Har du många.. följare? Frågade jag.

- Runt sju miljoner, sa han.

- SJU MILJONER? Herregud, det är ju mycket!
- Jag vet, det är helt sjukt, instämde Justin.

- Hur många fans har du egentligen? Varför är vi inte förföljda av dem? Frågade jag chockat.
- Jag vet inte. Jag har inte berättat att jag är här, och jag försöker hålla låg profil. Ibland kommer dem fram, det vet du ju. Men jag vill kunna vara normal med dig, sa han och knapprade på datorn.
- Vad skriver du? Frågade jag nyfiket och lutade mig över datorn.

- Lite om skivan, den släpps om ungefär en månad.
Jag satt tyst och tittade på medan han skrev och höll på med lite annat på datorn.

Efter ett tag vände han sig mot mig.

- Du fyller år om bara en vecka, sa han och kysste mig på kinden.

- Japp, 16 år, sa jag ivrigt.
Han log lite finurligt mot mig, som han hade en hemlighet.

Jag skakade på huvudet åt honom, och han kittlade mig i midjan.

- Sluta Justin! Skrattade jag.

- Inte nu! Sa han och ställde undan datorn.

Jag kom upp på fötter och sprang ut från rummet, men han kom ganska snabbt ikapp mig.

Han tog tag i mig och släpade med mig tillbaka till hans rum.

Han fortsatte klittla mig och jag tappade andan flera gånger.

- SLUTA! Försökte jag få fram flera gånger men mina skrattsalvor gjorde orden ohörbara.
- Är du kittlig under fötterna? Retades han och slängde mig i sängen.

Jag försökte dra undan mina fötter, men han slängde sig efter dem och höll dem i ett hårt grepp.

- Justin, Justin, sluta! Tjöt jag förtjust och sprattlade med fötterna.

- Okej då, sa han och släppte dem efter ett tag.

Sedan lade han sig bredvid mig och började kyssa mig.

Efter ett tag blev det mer passionerat och jag drog av hans tröja.
Precis när han började dra ner dragkedjan till min tröja hörde vi hur nyckeln till ytterdörren vreds om, och båda flög upp ur sängen.
Justin skyndade sig på med sig tröja igen, och jag rättade till mitt hår.

Jag kände hur mina ögonlockar blev allt tyngre medan jag funderade vidare, och tillslut somnade jag.



Morgonen efter vaknade jag med ett ryck utav att mamma ropade på mig.

- Va? Sa jag förvirrat och tittade mig omkring i TV-rummet.

Vad gjorde jag här?

Mamma ställde sig i den breda dörröppningen och log åt mig.

- Du sov här när vi kom hem igår, förklarade hon och pekade på soffan.

- Aha, sa jag, just det.
- Frukosten står på bordet nu, sa mamma innan hon gick.

Jag traskade in till mitt sovrum, och öppnade garderoben.

Jag var trött, för trött för att orka klä mig särskillt snyggt, så jag drog fram ett par mörka jeans och en ljusrosa velour hoodie som jag hade ett vitt linne under.
Mitt långa hår satte jag upp i en knut på huvudet, och sminkade mig snabbt.

Sedan gick jag ut till köket och gjorde iordning en macka med ost och gurka på.

Jag slängde en blick mot klockan och såg att den var ganska mycket, så jag skyndade mig på med en jacka och åt mackan påväg till skolan.

- Katherine! Ropade Crystal när jag klev ut i korridoren efter morgonuppropet.

- Jaa? Svarade jag.

- Du måste berätta om i Fredags! Vi hann inte träffas på hela helgen! 
- Jag var med Justin, sa jag och blinkade.

- Du måste berätta nu! Krävde hon.

- Haha, men vi har franska nu, sa jag.

- Vem bryr sig om franska nu? Vi går till cafeterian istället.

Jag övervägde saken men nickade sedan.

- Men jag har matteprov sedan, det kan jag inte missa! Sa jag.

- Okej, okej.

Vi gick och satte oss i elevcafeterian där lärarna aldrig var, och jag började berätta om helgen.
- Herregud! Så ni är tillsammans nu?
Jag nickade och log stolt.
- Jag är så glad för din skull, sa Crystal och kramade om mig.

- Jag är också glad. Han är underbar!
- Då får jag väl träffa honom igen? Sa Crystal.

- Absolut! Så snart som möjligt, sa jag och nickade åt mina ord.
Jag kollade på klockan och såg att det var dags att gå till matten.

- Kom nu! Matte provet början om 10 minuter, sa jag och ställde mig upp.
Crystal reste sig upp och gick efter mig genom korridoren.

Vid lunch, efter provet som hade gått bra, smsade jag Justin.

"Min bästakompis, som jag var med när vi träffades förut, skulle vilja träffa dig. Går det bra? ;)"
Bara någon minut senare vibrerade min mobil.

"Absolut. Idag? xx Justin"
Jag tittade upp från skärmen och mötte Crystals blick.

Det satt några andra kompisar runt oss, och jag hade inte berättat för dem om Justin ännu.

Men matsalen var så stimmig så ingen märkte när jag lutade mig mot Crystal och viskade i hennes öra.

- Justin frågade om det gick bra idag?

- Idag? Haha, visst, svarade hon.

Jag gjorde tummen upp mot henne.

Vi bestämde att träffa Justin i Central Park, så det var dit jag och Crystan styrde våra steg efter skolan.

Vi gick bredvid varandra genom parken mot caféet vi skulle träffas vid.

När vi kom nära såg jag honom sitta på en parkbänk, och mitt hjärta slog över ett slag.

- Där är han, sa jag till Crystal och pekade.
Vi gick fram till honom och jag knackade honom på ryggen.

- Katherine! Hej, sa han och kysste mig.

- Det är här Crystal, som du träffade förut, sa jag efter jag dragit mig undan från kyssen.

- Hej, sa han och skakade hennes hand.

- Hej, svarade hon och log.
- Vi hann inte prata förra gången vi träffades, sa han och log mot henne.

- Nej, det hann vi inte, instämde Crystal.
Jag tackade gud för att min bästa kompis var lugn och normal i Justins tillstånd, och inte freakade ut.
Hon hade inte heller varit ett så stort fan, vilket jag insåg var positivt då hon tog allt med Justin ganska coolt.
- Vad ska vi hitta på? Frågade jag.
- Vi kan väl ta en fika? Jag bjuder, sa Justin.

Dagen efter skolavslutningen hade vi bokat den nästan fem timmar långa flyturen till Mexico, allt var fixat och strandhuset var hyrt.

- Kom nu älskling, vi måste åka nu. Ropade Justin från nedervåningen.

- Vad tyckte du? Frågade jag när filmen var slut.

- Helt okej, svarade Justin och sträckte på sina armar.

- Helt okej? Den är mycket bättre en helt okej, sa jag och spärrade upp mina ögon.
- Okej, okej.. Den var, bra?
- Den är helt underbar, sa jag och himlade med ögonen.
Justin skrattade och tittade ut genom fönstret och på den nu mörka himlen.
- Jag fyller år snart, berättade jag glatt.

- Gör du? Frågade Justin.

Jag nickade och log stort.

- När?
- 23 oktober, svarade jag.
- Då ska du få en riktigt fin present, sa han.

- Sluta, sa jag men log ivrigt.

- Jag måste hem nu, jag ska göra middag ikväll, sa Justin efter ett tag.

- Okej, sa jag och lade armarna runt hans hals.

Han böjde sig fram och kysste mig länge.

- Jag älskar när du gör så, sa jag.

Han skrattade innan han vände sig om och gick ut genom dörren.

Jag bestämde mig för att mitt rum behövdes städas, och sedan tvingade jag mig att läsa igenom målen inför matteprovet ännu en gång.

Min mattelärare hade sagt att jag hade stor potential att gå ut med A i matte, om jag gjorde bra ifrån mig.
Och nu var det dags för första matteprovet, i geometri, vilket inte var min favoritinriktning.
Men jag kände mig ganska säker inför provet.
Efter ett tag kurrade min mage och jag undrade varför inte mamma var hemma ännu.

Just det, hon skulle hämta Pete efter fikat.

Jag ryckte på axlarna och ringde efter thai mat.

En timme senare låg jag slängd i soffan och tittade på Gossip Girl samtidigt som jag åt wokade nudlar direkt från pappburken den kommit i.
Under reklampausen tänkte jag på hur otroligt lyckligt lottat jag var som hade Justin.
Jag hade aldrig trott jag skulle få se honom igen. Jag hade trott fel.

Jag stoppade ner mina kinapinnan i lådan och försökte fånga upp en till nudel, men upptäckte att all mat var slut.

Jag suckade och reste mig upp, gick in till köket och slängde burken.
Jag kollade på min mobil och såg att jag fått ett nytt meddelande från Justin för några timmar sedan.

"Älskar dig! Glöm aldrig det"
- Aw, sa jag högt och svarade.
Sedan gick jag in till tv rummet igen, och gäspade stort.

Jag var riktigt trött, helgen hade varit omtumlande.

Det kändes så skönt att äntligen få vara med Justin igen.

Jag kände hur mina ögonlockar blev allt tyngre medan jag funderade vidare, och tillslut somnade jag.

------------------------------------------------------------------------------------------

- Aja, jag ska och handla nu, vi syns sen, sa mamma och pussade mig på pannan.



Jag bestämde mig för att ta det lugnt idag, och kröp upp i min säng igen medan jag började titta på min absoluta favoritfilm; titanic.

Som vanligt grät jag som en dåre i slutet, och precis då ringde det på dörren.

Jag torkade snabbt mina ögon innan jag öppnade.

Där stod Justin, lika snygg som vanligt.

- Hej, sa jag och tittade in i hans otroliga ögon.

- Hej, sa han och kramade om mig.

Sedan drog han snabbt bort mig från hans famn och inspekterade mitt ansikte.

- Har du gråtit? Frågade han och rynkade oroligt sina ögonbryn.

- Haha, jag tittade på titanic, sa jag och drog med Justin in genom dörren.

- Jaha, det förklarar saken. Var är din mamma?

- Ute och handlar eller något, sa jag och viftade med handen.

- Men vad gör du här? Sa jag sedan.

- Jag tänkte på dig, och ville träffa dig.

- Vad gulligt, sa jag och kysste honom länge.
- Vad vill du göra? Frågade han efter ett tag.

- Jag måste faktiskt plugga, sa jag och rynkade på pannan.
- Åh, vad tråkigt. Men det är okej, jag kanske kan hjälpa dig? Föreslog Justin.

Jag nickade och tog fram mina matte papper.

Flera timmar senare, när mamma både hunnit komma hem och åkt iväg för en fika med en väninna, var jag äntligen klar med matten.
- Skolan tar döden på mig, sa jag och lutade mig mot Justins axel.

- Nu kan du provet iallafall, sa han och kramade om mig länge.
- Jag hoppas det, sa jag och drog in Justins doft.

- När har du prov? Frågade han och strök mig över håret.

- Imorgon bitti, sa jag och suckade.

- Det kommer säkert gå bra, sa han.

- Jag hoppas det. Nej, ska vi hitta på något annat nu?

- Visst, vi kan väl se en film? Föreslog Justin.

- Vi tittar alltid på filmer, sa jag men gick ändå fram till våran dvd samling och valde en film.

- Vilken film blir det? Frågade Justin när han slog sig ner i soffan med en skål naturgodis.

- Grease, sa jag och log stort.

- Jag har aldrig sett den, erkände han.

- Skämtar du? Hur har du kunnat missa den? 
Jag gick fram till soffan och kröp upp i hans knä samtidigt som filmen började.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kort och tråkigt.. Men jag har inte så många idéer, vad vill ni ha mer utav?

Jag var glad över att få komma undan från kamerorna och blixtrarna, men undrade varför Justin inte sagt något om oss när dem frågade.



Jag sa ingen om det, men funderade över det tills filmen började.

- Hur är det? Viskade Justin i mitt öra medan reklamen rullade på skärmen.

- Det.. Det är bra, sa jag och tänkte att jag skulle prata med honom om det senare.
Filmen började tillslut och jag gömde ganska snart mitt ansikte i Justins knä när det började bli allt läskigare.

- Haha, blev du rädd? Retades han när vi gick ut från bion när filmen var slut.

- Den var faktiskt ganska läskig, sa jag och knuffade till honom.

Vi gick ut från byggnaden och hoppade in i första bästa taxi.
När bilen stannade framför Justins lägenhet skyndande vi oss in genom porten för att värma upp oss från den kyliga luften.
När vi några minuter senare låg slängda i hans tv och tittade på TV och åt godis harklade jag mig.

- Du.. Du svarade inte på fotograferna när dem frågade om oss, sa jag försiktigt.
- Åh, det, sa Justin och satte sig upp.

- Du förstår, det kommer bli så otroligt mycket uppmärksamhet runt oss när vi väl berättar. Så jag tänkte att vi kunda ta det långsamt, vänta någon vecka, sa Justin och tittade in i mina ögon med frågande blick.
- Aha. Varför berättar vi inte bara på en gång? För vi är ju tillsammans, sa jag.

- Jag vet det, sa Justin och blinkade med blev allvarlig igen.

- Men, du förlät mig precis, och jag vill veta att du vet vad du ger dig in i innan vi säger något, förklarade han.

- Jag vet vad jag ger mig in på, sa jag och rynkade på ögonbrynen.

- Men du vet inte hur det är att bli förföljd av kameror och paparazzis vart du än går, sa Justin.

- Nej.. Men, men ändå, sa jag och hade slut på argument.
- Vi kan berätta snart, vi behöver inte skynda oss, sa Justin och kysste mig på huvudet.

Jag nickade, och vi fortsatte att kolla på TV.

Senare på kvällen tog jag en taxi hem, och somnade genast.

Jag vaknade morgonen efter av att min telefon ringde.
- Hallå, sa jag sömnigt i luren.

- Hej, det är Caitlin, hördes hennes alltid lika glada röst.

- Du väckte mig, sa jag.

- Förlåt, men jag hörde att du och Justin är tillsammans igen, sa hon uppskruvat.

- Ja, det är vi, sa jag och satte mig upp.

- När? Vad hände? Frågade hon.

- I förrgår, på balen. Han fick ut mig på skolgården där han hade fixat värsta picknicken och allting, sa jag och berättade vad som hänt.

- Jag är jätte glad för eran skull, sa Caitlin övertygande.

- Tack. Men igår var vi på en premiär och när fotograferna frågade om oss.. Svarade han inte, sa jag tveksamt.

- Har du pratat med honom om det?

- Ja, han sa att han ville vänta ett tag. Att jag skulle veta vad jag gav mig in på, med paparazzis och allt, förklarade jag.

- Jaha. Det kanske är bäst så? Sa Caitlin.

- Kanske. Men hur är det med dig? 
- Det är bra. Men jag saknar dig, svarade hon.

- Jag saknar dig också! Jag sa till Christian att ni får ta och komma hit snart.

- Absolut! Men jag måste gå nu, sa Caitlin och avslutade samtalet.

Jag gick fram till garderoben men orkade inte byta om så jag gick ut till köket med ett par blåa pyjamasbyxor med rosa prickar på.

- God morgon gumman, hälsade mamma.

- Hej mamma, svarade jag.

- Pete kommer hem ikväll, sa hon och hällde upp en kopp te till mig.

- Just det, sa jag och nickade.

- Var du hos Justin igår kväll? Frågade mamma sedan.

- Ja, efter middagen åkte vi och såg en bio, berättade jag och tog en klunk av det heta teét.
- Trevligt, vilken film såg ni?

- Scream 4, sa jag och log mot mamma.
Jag sträckte mig efter en bit baugette och bredde på en klump smör.
- Du fyller snart år, vad önskar du dig? 
- Just det. Jag vet inte riktigt. Kanske en MacBook? Sa jag och funderade vidare på det medan jag högg in på mackan.
- Aja, jag ska och handla nu, vi syns sen, sa mamma och pussade mig på pannan.

-------------------------------------------------------------------------------------------------
Ganska tråkigt avsnitt.. Haha, men ni får iallafall något!

Jag log lyckligt, för jag visste att Justin skulle bli den bästa pojkvännen någonsin.



Jag duschade och tvättade håret, innan jag rakfönade det.
Sedan drog jag på mig en kort, mörkröd klänning och en svart bolero över det.
Jag sminkade mig och gjorde mig i ordning, och sedan pluggade jag tills Justin ringde och sa att jag skulle gå ut.

Där satt han i en svart, stor bil och när han såg mig hoppade han ut ur den och öppnade dörren åt mig.
- Tack Justin, sa jag och log.

- Du ser fantastisk ut, sa han och hoppade in i baksätet efter mig.
- Du med, sa jag.
Jag kände hur bilen började rulla under oss och runt 20 minuter senare stannade den.

- Vi är framme! Sa Justin och klev ut ur bilen.

Vi klev in i restaurangen och Kenny gick före oss fram till disken där man beställde bord.

- Vi har reserverat ett bord här, hörde jag han säga.

- Vilket namn? Frågade kvinnan bakom disken.

- Bieber, svarade Kenny och genast förändrades kvinnas lite uttråkade ansiktsuttryck.

- Åh, självklart. Följ med mig här, sa hon och ledde oss genom restaurangen.

Jag tittade mig omkring i den fina lokalen och på alla människor som satt och åt där.

Några slängde en extra blick på Justin, men dem flesta lade inte märke till honom.

Efter ett tag stannade kvinnan vid en bort lite i skymundan.

- Varsågoda, vi kommer strax med menyerna, sa hon och skynda sig iväg.
- Justin, jag går nu, ring mig när ni är klara, sa Kenny och gick han med.

Jag vände mig om mot Justin och såg att han stirrade på mig.

- Vad mysigt det är här, sa jag och log.

Han nickade och log när det kom fram en kypare med menyer.
- Tack, sa han och slog upp menyn som var gjord av något läderliknande material på utsidan.
Jag öppnade menyn jag också, och när jag såg priserna drog jag efter andan.

- Justin! Det är ju svindyrt här, sa jag.

- Det spelar ingen roll, jag vill verkligen ta hit dig, sa han och tittade in i mina ögon.

- Men.. Började jag.

- Jag har alltid velat ta hit någon speciell, sa han och tog tag i min hand under bordet.

Jag klämde den och tittade sedan igenom menyn igen.

Någon timme senare var vi klara efter en otroligt mysig middag, och satt i bilen påväg hem till Justin med Kenny.

- Vart är vi påväg? Frågade jag efter ett tag när jag kände igen mig vid Times Square.

- Det är biopremiär av Scream 4, sa Justin och log stort mot mig.

- Ska vi gå? Frågade jag.

- Absolut, om du vill?
- Såklart jag vill, jag älskar skräckfilmer, sa jag uppspelt.

- Jag visste det, sa han och kysste mig.
Bilen stannade vid en bio nära Times Square och Justin tog tag i min hand innan vi klev ut ur bilen.

- Tack för skjutsen, sa jag innan han ivrigt drog iväg mig mot ingången.

När vi kom fram till den såg jag en massa blixtrar inomhus.

- Vad händer? Frågade jag.

- Det är biopremiär, sa Justin, med röda mattan.
- Oj, sa jag innan vi gick in.

När vi kom in tog någon med oss till alla fotografer och deras kameror.

- Justin! Justin! Ropade dem och försökte fånga hans uppmärksamhet.

Jag kände mig otroligt obekväm framför alla kameror och ville bara in till biosalongen.

- Vem är tjejen med dig? Ropade flera fotografer.
- Är det din flickvän?
Justin log mot kamerorna och svarade inte på frågan utan gick vidare mot salongen.

Jag var glad över att få komma undan från kamerorna och blixtrarna, men undrade varför Justin inte sagt något om oss när dem frågade.
---------------------------------------------------------------------------------------------
Länge sedan jag skrev, och inte så mycket fantasi. Kommer förmodligen mer ikväll!

Sorry för ingen av oss har uppdraterat, men båda har varit sjuka (igen..). Och det har även varit mycket i skolan. Hoppas ni har förståelse :)

Puss på er beliebers!

Öppnades den stora dörren in till kapellet, jag tittade upp och såg Justin stå där i ett par svarta jeans och en svart skjorta, han sjönk ner på en av de lediga platserna längst bak. Jag blev extremt chockad men fortsatte ändå spela vidare och sjöng med i refrängen. När vi gick mot våra platser gav jag honom en frågande blick, och fick ett litet leende till svar. Jag satte mig ner igen bredvid Alec och kunde inte låta bli att snegla bakåt mot Justin, han såg ut att ha växt vilket förvånade mig. Så länge sedan var det väl inte vi sågs senast? Eller det kanske det var, jag kunde inte koncentrera mig riktigt på vad som hände på resten av cermonin, utan när jag hade sagt ett sista farväl till pappa gick jag direkt ut genom de stora dörrarna och satte mig på en bänk utanför.

Som väntat kom Justin och satte sig bredvid mig strax efter.

- Vad gör du här? Och hur kom du hit? Frågade jag tyst.
- Din mamma ringde mig och bad mig komma, hon sa att du behöver mig. Sa han och vände upp mitt ansikte mitt sitt.

Jag svarade inte utan tittade djupt in i hans pigga ögon.

- Förlåt för allt jag sa förut, jag ville bara inte förlora dig. Mumlade han och strök min kind med handen.

- Eh, Justin jag tror jag stannar här i Kalifornien. Mumlade jag tyst.

- Kommer du inte tillbaka till Georgia? Frågade han chockat.

- Nej, jag stannar här. Det går bra i skolan nu och jag klarar inte av att lämna mamma ensam när Alec åker. Sa jag.
- Jag förstår dig, sa han mjukt.
- Gör du? Det verkade nämligen inte som det förut. Sa jag hårt.
- Kristen.. Jag gjorde fel, jag var egoistisk. Men jag ville bara inte förlora dig, sa han.

- Justin, det kommer aldrig funka mellan oss. Hur mycket jag än vill ha dig så går det inte, sa jag.
- Vi kan få det funka, på något sätt. Sa han och tittade på mig med bedjande ögon.

- Du har din karriär och jag har mitt liv här i Kaliforninen, jag har några år kvar i High School och jag har inga tankar på att flytta innan det. Sa jag och la mig hand tröstande på hans.

- Jag är ledig nu i sommar, har inte en ända konsert. Kan inte du och jag bara åka någonstans? Frågade han och flätade in sina fingrar i mina.
- Men Justin är det inte lika bra att det bara tar slut nu? Frågade jag.

- Nej snälla, bara en liten resa Kristen. Det är allt jag ber om, sa han.

- Jag ska prata med mamma, sa jag och reste mig.

- Tack, sa han och gav mig ett bländande vackert leende som fick det att pirra till i magen.

- Kom vi måste gå till dom andra, sa jag och sträckte ut handen mot honom.

Mamma tyckte det var en underbar idé att jag och Justin åkte bort ett tag. Alec kom med den underbara idéen att vi åkte till Mexico och hyrde ett litet strand hus som låg en bit bort från där han och Isobel bodde.

Dagen efter skolavslutningen hade vi bokat den nästan fem timmar långa flyturen till Mexico, allt var fixat och strandhuset var hyrt.

Jag samlade mina tankar och gick sedan tillbaka hem med tunga steg.
- Mamma? Ropade jag när jag kom in genom dörren.
- Här inne, hörde jag någon snyfta. 

Jag gick in i vardagsrummet och såg mamma sitta på soffan och gråta, jag satte mig bredvid henne och la armarna runt hennes axlar.

De närmaste två veckorna var dom jobbigaste i mitt liv, jag gick inte till skolan och dom ända gångerna jag vistades utanför huset var när jag gick på promenad med Noah. Mamma tog ledigt från jobbet och satt hemma med en massa papper, så Alec min 24 åriga storebror kom hela vägen från Mexico för att hålla mig sällskap och hjälpa mamma. Han hade flyttat till Mexico med sin fru Isobel när han fyllde 22, men nu när det var så jobbigt här hemma flyttade han över hit för ett tag.

- Jag vill ha vita blommor, sa jag när vi satt och planerade pappas begravning tillsammans med en av de bästa begravnings firmorna i Kalifornien. 
- Men det kan väl bli lite tråkigt, sa Alec.

- Nja, det kan bli fint. Sa mamma.

- Ni kan ju ha vita blommor men med några blåa eller röda blommor? Föreslog Mrs Olive från firman.

- Det låter bra, sa mamma.

Vi la ner enormt mycket tid och kraft på pappas begravning och vi hade åkt runt i hela Kaliforninen för att hitta den finaste begravnings platsen, vi hittade en ganska liten som låg nära en sjö. Dom hade även ett litet kapell som begravningen skulle hållas i. Mamma hade övertalat mig att spela en låt på gitarr medan Alec skulle sjunga, han hade underbar sångröst och uppträdde ibland på bröllop och så.
- Vad sägs om Tears in heaven? Frågade Alec mig när vi satt vid youtube och tittade efter låtar.

- Perfekt, sa jag och letade genast reda på den och kollade upp ackorden.

Några dagar innan begravningen var jag och Isobel ute och letade efter klänningar, Isobel hade kommit hit till Kalifornien dagen innan för att hjälpa till med det sista.
- Den där sitter perfekt, sa Isobel när jag kom ut ur provrummet i en hel svart klänning med volanger.
- Tycker du, frågade jag och snurrade ett varv.

- Absolut, den ska du ha! Sa hon bestämt.

- Okej, jag lyssnar på dig. Sa jag och granskade mig själv i spegeln.

Den satt väldigt bra och den passade perfekt till mitt långa blonda hår och stora blåa ögon. 
- Vi måste skynda oss lite Kristen, var manikyr börjar om 20 minuter. Sa hon och schasade in mig i provhytten igen.
- Jaja, sa jag och skrattade.

Vi gick och betalade klänningen och skyndade oss sedan iväg till manikyren, vi spenderade resten av dagen på stan och det kändes så skönt att komma bort från huset. 

Dagarna fram till begravningen flög iväg och när jag kastade en sista blick i spegeln innan jag satte mig i bilen påväg till cermonin var jag riktigt nervös, jag visste inte riktigt varför. Kanske för det var sista gången jag skulle få vistas i samma rum som pappa fysiskt, eller för alla människor som skulle komma och berätta hur synd dom tyckte det var om en. Jag fingrade nervöst på gitarren och drog några djupa andetag när bilen stannade framför det gulliga lilla kapellet. Alec knackade på bilrutan och jag öppnade tveksamt dörren och klev ut, det stod en stor folksamling framför kyrkan och jag såg många ansikten jag inte kände igen.

Vi hälsade snabbt på alla och jag stämde gitarren en extra gång innan vi gick in och satte oss i kyrkan. Jag, mamma, farmor, farfar och pappas bror Tyler satt på första raden.

När det snart var min och Alec tur kände jag hur jag blev nervösare och nervösare, tänk om jag skulle spela fel och sabba hela låten på min pappas begravning. När en av min pappas bästavänner som hade hållt tal drog Alec med mig fram, jag satte mig på en stol och Alec ställde sig vid micken. Jag tog ett djupt andetag och började spela introt, när Alec hade tagit första tonen..

- Godmorgon pappa, sa jag och satte mig bredvid honom.

- Godmorgon Kristen, sa han.
- Skulle jag kunna få prata med dig, sa en av sjuksköterskorna vänligt.

- Visst, sa jag och reste mig och följde med henne till hallen.

- Din pappa har inte långt kvar, sa hon.

- O.. Okej, fick jag fram och blinkade snabbt bort tårarna som bildades i mina ögon.

- Vi har gjort allt vi kunde men hans kropp orkar inte mer, sa hon.
- Jag förstår, sa jag och tittade ner i marken.
- Var stark, sa hon och klappade mig tröstande på armen.

Jag gick ut och satte mig bredvid pappa igen, där satt jag i flera timmar.

- Vi kommer ge honom lite lugnande så han kan slappna av, förklarade en sköterska och plockade i ordning en spruta med en genomskinlig vätska i.

- Okej, sa jag och mamma i kör.

När han hade fått sprutan hjälpte vi honom till sängen där han la sig bekvämt, jag satte mig på knä bredvid honom och mamma och sköterskorna lämnade oss ensamma.

- Försök och sov en stund så mår du nog bättre sen, sa jag uppmuntrande.

- Aa, viskade han. 

Jag tog hans hand och han slöt ögonen, efter några minuter slutade han andas.

- HJÄLP, skrek jag.

Dom kom in rusande och tog pulsen.

- 11:22, sa en sköterska till en annan som antecknade det i ett block.

- Tyvärr, sa en sjuksköterska och vände sig mot mig och mamma.

Jag fattade direkt och bröt ihop i mammas famn.

- Varför pappa, skrek jag och lät tårarna forsa ner för mina kinder.
- Jag vet inte gumman, sa hon och smekte mitt hår.

Jag vände mig och satte snabbt på mig skorna innan jag sprang mot mitt favorit ställe, stranden. Den låg öde och solen reflekterade sig vackert i vattnet, jag satte mig ner och lutade huvudet mot knäna.

- Hej gumman, sa han glatt.

- Hur mår du? Frågade jag och satte på på en stol bredvid sängen.

- Bättre när du är här, sa han och log varmt mot mig.
- Vad bra, sa jag och log tillbaka.

Vi satt och småpratade en stund och jag fick reda på att han skulle få komma hem i helgen.
- Men det kommer komma hem sjukhus personal och dosera mina mediciner, förklarade han.
- Det kan jag leva med, sa jag skämtsamt.
- Hur mår du egentligen Kristen, frågade han oroligt.
- Det känns jättebra att vara hemma, sa jag och log.

Men leendet slocknade snabbt när jag tänkte på Justins förtvivlade ansikte när jag hade klivit ut ur bilen för sista gången.
- Du saknar honom, sa pappa.

- Mm, mumlade jag tyst.

- Kristen varför gjorde ni slut? Du älskar honom det vet jag, sa han.

- Det var så jobbigt, han.. Fattade inte hur jag tänkte, sa jag och kände tårarna komma.
- Såja gumman, det är okej. Sa han och klappade mig på axeln.

- Alla gör misstag och jag är säker på att han ångrar sig, sa han stöttade.

- Jo jag vet, sa jag tyst.

- Ge honom en andra chans är mitt tips till dig, sa han.

- Nej det funkar inte så, muttrade jag och tittade ut genom fönstret.

- Kanske inte, svarade han.

Jag stannade en stund till innan pappa blev trött och skulle sova en stund, då gick jag ut och satte mig i bilen och körde hem.

Mamma var fortfarande på jobbet när jag kom hem så jag satte mig och gjorde läxorna vi hade till imorgon, när jag var klar bestämde jag mig för att ringa Catilin.
- Hej det är Catilin, svarade hon glatt.

- Hej Catilin, det är Kristen. Sa jag och log för mig själv.

- Nejmen, vad roligt! Hur är det med dig? Frågade hon.

- Nja inge vidare, sa jag dystert.

- Förstår det, Christian hälsar. Sa hon medlidsamt.
- Hälsa tillbaka, sa jag.
- Absolut, hur är det i Kalifornien då? Frågade hon.

- Underbart som alltid, svarade jag och mådde lite bättre.

När två månader hade gått började pappa bli sämre för varje dag som gick, det gjorde riktigt ont i mig att se honom bli svagare och svagare. Jag hjälpte till med allt jag kunde som disk, matlagning, hund rastning osv. Jag hade inte tid att umgås så mycket med vänner, även fast pappa försökte få mig att gå ut med dom på kvällarna gav jag mig inte utan satt hemma och gjorde honom sällskap.

En natt vaknade jag av att jag hörde mamma stöka runt på nedervåningen, jag tog på mig min morgonrock och gick ner för att kolla vad det var frågan om.
- Vad håller du på med? Frågade jag sömning.

- Det är något med pappa, han är förvirrad. Han får helt enkel ingen ro, sa hon och jag såg oron i hennes ögon.

Jag gick till in till deras sovrum och såg pappa sitta med händerna i knät och titta ut genom fönstret.

- Hur är det pappa? Frågade jag oroligt.

- Jag vet inte, jag kan bara inte sova. Sa han och tittade på mig.

- Okej, räkna får. Sa jag skämtsamt.

- Jag får väl göra det, sa han och log.

- Gå upp och lägg dig nu stumpan, det är mitt i natten. Sa han.

- Okej, sa jag och gav honom en kram innan jag gick upp och la mig igen.

När jag gick ner för trappan nästa morgon var det några sjuksköterskor hemma hos oss.

- Mamma, vad är det som har hänt. Frågade jag och kändes att det bildades en klump i magen.

- Pappa mår inte så bra, sa hon och gav mig en tröstande kram.

- Jag erkänner, men Georgia är undebart. Sa jag och log.

- Och hur är det med Justin? Frågade han nyfiket.

- Eh, vi har gjort slut. Mumlade jag.

- Igen? Frågade han.

- Aa, svarade jag.
- Ungkärlek, muttrade han och log sedan mot mig.

- Jag antar det, men nu ska jag stanna här i Kalifornien ett bra tag. Sa jag och bytte samtals ämne.

- Kristen, det behöver du inte. Sa han allvarligt. 
- Pappa, skärp dig. Såklart jag stanna här med er, sa jag och gav honom en kram.

Jag och mamma stannade på sjukhuset ett tag, och jag fick även gå och prata med hans läkare om hur sjukdomen skulle utveckla sig.
- Besöks tiden är slut nu, kom en sjuksköterska in till oss och sa.

Vi sa hejdå till pappa och tog med våra saker och satte oss i bilen och körde hem.

- Home sweet home, sa jag och log när vi körde upp på våran infart. 

Vi klev ur bilen och gick in i huset, jag drog in doften av liljor och en annan doft jag inte kände igen. Jag fick snabbt svar på den frågan när en liten guldbrun sak kom springade mot oss.
- Överraskning, vi har skaffat en hund. Ropade mamma glatt.

- Herregud, skrek jag lyckligt.

Jag hade alltid önskat mig en hund sedan jag varit liten men vi hade helt enkelt inte haft tid.
- Det är en golden retriver, sa hon och log stort mot mig.

Jag tog upp den lilla hunden i famnen och kramade om den.

- Han ska heta Noah, sa jag och tittade in i valpen bruna varma ögon.

- Låter bra, sa mamma.

Mamma och jag hjälptes åt att bära upp mina väskor till mitt rum på övervåningen och jag började genast packa upp. Jag gav upp när jag hade packat upp en av dom och la mig sedan på sängen, jag tänkte på Justins min när jag gjorde slut med honom. Jag saknade honom redan men jag visste att jag hade gjort rätt val, det skulle inte funkat att vara så lång ifrån varandra.

Jag orkade inte grubbla mer över det utan bytte om till ett par mjuka shorts och en stor t-shirt och gick ner till mamma.
- Ska jag hjälpa till med middagen, erbjöd jag mig.

- Visst, gör en sallad. Sa hon och log tacksamt mot mig.

Vi hade en mysig middag men jag var riktigt trött och bestämde mig för att gå och lägga mig direkt efter. Jag tog med mig Noah och gick till mitt rum. Jag loggade in på twitter och skrev:
California, home sweet home.

Jag hade inte sagt till Jessica att jag skulle börja i samma klass som jag gick i innan jag bytte till Darlington i Georgia, utan hon skulle bli riktigt överraskad när jag kom till skolan imorgon.

Jag gick och borstade tänderna och tvättade bort sminket, sedan gick jag och la mig i sängen och somnade direkt.

- Godmorgon Kristen, sa mamma.

- Godmorgon, mumlade jag till svar.

- Frukosten är klar, sa hon glatt och lämnade rummet.

Jag låg och blundade i några minuter innan jag stack fötterna i ett par tofflor och gick ner till köket.

- Våfflor, sa jag lyckligt och satte mig vid bordet.
- Som alltid, sa hon och log mot mig.

När jag hade ätit klart gick jag upp till mitt rum och satte på mig ett par leggins och en lång mysig tröja, sedan sminkade jag mig och satte mig i bilen och körde mot skolan.

Jag parkerade snabbt bilen och gick sedan in i den stora gamla byggnaden, jag gick och ställde mig vid Jessicas skåp och drog upp huvan på min tröja över huvudet.

- Ursäkta jag skulle vilja komma in i mitt skåp, hörde jag Jessicas röst säga efter en stund.

Jag kunde inte hålla längre utan tog av mig luvan och slängde mig över henne.

- KRISTEN, skrek Jessica.

- Schh, sa jag och kände att alla tittade på oss.
- Åh, det var evigheter sedan vi sågs. Sa hon och kramade mig.

- Jag vet, sa jag och log stort.
- Vad gör du här föresten? Du skulle väl bli hemskolad nu under tiden.. Ja.. Du vet, stammade hon fram.

- Lögn, jag ska börja här igen. Sa jag glatt.

- Gud så roligt, sa hon och hoppade av lycka.

Vi pratade en stund innan vi gick mot första lektionen, dagen gick snabbt och när första dagen i skolan var slut satte jag mig i pappas svarta BMW och körde till sjukhuset.

______________________________________________________________________________________________
Jordens mest tråkiga episode men jag har inga ideér :o förlåt..

Jag gick med tunga steg mot campus och pressade fram ett falskt leende till alla jag mötte. När jag äntligen kom in på mitt rum bröt jag ihop, jag slängde mig i sängen och pressade huvudet mot kudden. Det var över mellan mig och Justin, föralltid antog jag. Jag ryckte till när dörren öppnades.

- KRISTEN, hur är det? Sa hon oroligt och satte sig bredvid mig.

Jag snyftade fram hela historien och hon lyssnade utan att avbryta.
- Gumman, jag kommer sakna dig men du vet vad som är bästa för dig. Sa hon och gav mig en tröstande kram.

- Jag önskar att Justin kunde fatta det, sa jag dystert och torkade bort tårarna med den stora tjocktröjan jag hade på mig.
- Vill du ha hjälp att packa? Frågade hon mjukt.

- Gärna, sa jag och pressade fram ett litet leende.

Vi packade ner allt i mina stora väskor under tystnad, jag hoppade över middagen och gick ner sent på kvällen till cafét. Jag köpte mig en latte och en smörgås och satte mig vid ett bord, efter en stund kom Joline (en tjej jag lärt känna ganska nyligen) och satte sig vid mitt bord.
- Hej Kristen, hur är det med dig? Sa hon glatt.

- Hej hej, jo det är väl okej. Sa jag och log så glatt jag kunde mot henne.

- Du var inte i skolan idag? Sa hon och tog en klunk av mitt kaffe.
- Huvudvärk, ljög jag.

- Usch då, hoppas du mår bättre imorgon. Sa hon omtänksamt.

- Det gör jag nog, sa jag.

- Nej nu ska jag gå och lägga mig, sa hon och reste sig.

- Vi ses imorgon, och glöm inte latin provet. Sa hon och blinkade till mig innan hon vände sig om och gick.

Jag drack snabbt upp kaffet och gick sedan upp och la mig i sängen, flyget skulle lyfta redan klockan 11 imorgon så jag behövde gå upp ganska tidigt.

Jag vaknade av alarmet och klev genast upp och tog en lång dusch, jag sminkade mig snabbt och såg att klockan började närma sig 9. Jag ringde efter en taxi och skrev sedan snabbt en lapp till Susanne.

''Godmorgon Susanne, jag ville inte väcka dig. Du är en underbar vän och jag kommer sakna dig enormt, du får komma och hälsa på i Kalifornien någon gång. Anyway, strax kommer taxin. Älskar dig Susanne, vi ses! Xoxo Kristen''

Jag släpade ner alla mina väskor för trappen och drog dom hela vägen till parkeringen, jag fick vänta 5 minuter innan taxin kom. Föraren hjälpte mig med väskorna och en halvtimme senare stod jag på flyplatsen och hade lämnat in mina stora väskor. Jag gick och köpte en godis påse och min favorit skvaller tidning, en stund sedan satt jag på flyget och tittade ut genom fönstret och kände pirret i magen när planet lyfte. 

- Kristen, ropade mamma när hon fick syn på mig när jag hade hämtat ut mina väskor på den välbekanta flygplatsen i Kalifornien.
- Hej mamma, sa jag och gav henne en lång kram.
- Hur är det gumman, frågade hon oroligt.

- Inge vidare, medgav jag.
- Förstår det, och jag är så ledsen att vi inte har tagit upp det här. Men snälla kan vi slippa att bråka, för pappas skull. Sa hon.
- Mm, mumlade jag.

- Ska vi ta en sväng förbi sjukhuset på en gång? Frågade hon.
- Aa, jag har saknat honom så. Sa jag.

Sjukhuset tornade upp sig framför mig och jag ville helst bara vända och åka hem, men saknaden av pappa var större. Jag hatade allt med sjukhus, lukten, de sjuka människorna, maten. Vi åkte upp till avdelningen för cancer patienter, vi gick genom en lång korridor med en massa dörrar. Mamma knackade försiktigt på nummer 58.

- Kom in, hörde jag en välbekant röst säga.

Jag öppnade dörren och såg pappa ligga nerbäddad i en säng som stod mitt i rummet.

- Pappa, utropade jag och sprang fram till honom.

- Hej gumman, jag har saknat dig. Sa jag och gav honom en lång kram.

- Du ska veta hur mycket jag har saknat dig, sa han och log stort.

- Hur mår du? Frågade jag oroligt och granskade hans ovanligt bleka ansikte.

_______________________________________________________________________________________________
Tråkig episode men ändå :)

Jag nickade till svar, och lät det hända.



Några timmar senare satt jag i en taxi påväg hem och tänkte tillbaka på kvällen.

Att ha varit med Justin, och nu verkligen varit med honom, var helt fantastiskt.
Min mobil ringde och jag svarade genast.

- Det är Crystal, vart tog du vägen? Frågade Crystal på en gång.

- Jag åkte hem till Justin, sa jag och log även fast hon inte kunde se det genom telefonen.

- Jaså, är ni tillsammans igen eller så?
- Vi var aldrig riktigt tillsammans förut, men nu är vi iallafall det, sa jag och fnittrade lyckligt.
- Åh, vad kul! Vad gjorde ni hos Justin då? Frågade Crystal glatt.

- Vi gjorde.. det, sa jag lite blygt.

- Hade ni sex? Frågade hon förvånat.

- Mm, mumlade jag och upptäckte att taxi chauffören verkade lyssna av mitt samtal.

Jag hörde ett pip i telefonen, och drog den snabbt från örat.

- Ähum Crystal, mamma ringer, jag måste ta det, sa jag och kopplade om mig till andra linjen.

- Hej mamma, svarade jag.

- Hej älskling, var är du? Frågade hon.

- Påväg hem från.. min pojkvän, svarade jag.

- Jag trodde du och Brandon hade gjort slut, sa hon och jag kunde nästan höra hur hon rynkade sin panna.

- Jo, det har vi. Men jag syftade inte på honom, sa jag.

- Nähä, okej. Vem är din nya pojkvän då?
- Jag träffade honom i Atlanta i somras.

- I Atlanta? Vad gör han här? Frågade mamma fundersamt.

- Äh, han har hyrt en lägenhet här med sin mamma. Han behöver vara i New York nu när han ska fixa det sista till sin skiva.

- Skiva? Vem är han egentligen?
- Justin heter han. Justin Bieber, svarade jag försiktigt.

- Justin Bieber? Är inte han ganska känd? Frågade mamma och jag kunde se hur taxi chauffören nu stirrade nyfiket på mig.

- Mamma, kan vi ta det när jag kommer hem? Frågade jag besvärat.

- Visst, absolut! 

Den kvällen somnade jag inte förens vid två, jag var alldeles för uppspelt.
Allt jag tänkte på var Justin och när jag somnade drömde jag om honom.

När jag vaknade morgonen efter var det lördag och Justin ringde och väckte mig.
- Gumman jag vill ta med dig ut på middag ikväll, sa Justin bestämt.

- Eh, okej. Vart ska vi? Frågade jag.
- Det är en hemlighet, klä dig bara fint, svarade Justin.

- Fint? Det är väl inget dyrt ställe vi ska till?
- Kanske, sa Justin hemlighetsfullt.
- Sluta Justin! Inget dyrt ställe!

- Det är du värd, sa Justin.
- Okej, är du säker? Frågade jag tveksamt.

- Absolut! Var klar vid sju så hämtar jag dig då, sa Justin innan han lade på.

Jag log lyckligt, för jag visste att Justin skulle bli den bästa pojkvännen någonsin.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tråkigt inlägg, men jag slängde bara ihop något snabbt åt er!